Vi köpte jordens största kalender för att fylla i familjens olika önskemål inför 2020 och synka allas viljor, familjelogistik och ekonomi. Den blev fullklottrad direkt.

Nästan alla lappar efter den 8 mars blev bara just en lapp. Utan innehåll.

Inför 2021 avvaktar jag nog lite med kalenderinköpet. Men om jag hade haft en hade jag velat sätta en lapp för:

Stävie Trail 6-7 mars. Jag vill få skapa fest i en skog.
Portugal i mars. Biljetten har jag ju redan…
Simris Alg Ultra, 60 k i april. Fast hur fasen ska jag komma upp i den distansen?
Stockholm marathon i juni.
Backyard Ultra Sydkusten i juli.
Helsingborg marathon i september.

Men mest av allt vill jag sätta lappar för sällskapslöpning utan corona-avstånd. För träningshelger i grupp och fikalöpningar till trånga caféer med gott kaffe.

Vad vill du fylla din kalender med nästa år om du inte behöver tänka på C-ordet…?

Ställer klockan på en jullovsledig morgon för att få uppleva lite soluppgång i tillvaron. Skåneleden SL5 mellan Fru Alstad och Svedala blir årets sista Skåneled.

Etapp: 21 Fru Alstad-Svedala
Hur: Bil till Svedala station. Buss till Alstad Stationsvägen. Löpning till Fru Alstad på eget bevåg för att komma på Skåneleden därifrån mot Svedala (riktning Torup).
Svårighet: jättelätt. Asfalt och hårt packat grus. Bra markerat utom i Svedala som av någon anledning valt gul tejp istället för orange markeringar???

Skönt att äntligen få till en skåneledsetapp i dagsljus. Vi som har tröstat oss med att en åker alltid ser ut som en åker och att vi liksom inte missat något på våra mörkerlöpningar, inser att vi haft fel. Åkrarna här är inte lika platta och trista som hemmavid, det är ett härligt böljande landskap och någonstans bortom krönet väntar alltså soluppgången.

Men blåser gör det precis som på vanliga åkrar och vi får kriga lite extra från och till. Vid en väderkvarn stannar vi till för photoshoot, vilket ska visa sig bli ödesdigert. Fredriks maskin startar inte därefter. Det är något vajsing på vaden och med tanke på hans högaktningsvärda ålder självdiagnostisterar vi det till Gubbvad…

Hoppas hans läkkött inte är lika världssämst som mitt. Vi har ju halva skåneleden kvar…

Under juli till september återgår saker till hyfsat normalt. Jag får till och med hoppa ur mjukisbyxorna och jobba på kontoret två dagar i veckan.

JULI:

Den första juli firar vi 20 årig bröllopsdag på Ystad Saltsjöbad, dit vi vandrat för egen maskin. På årets bröllopsbild får Fredrik äran att vara med. Jag hinner också springa min livs kortaste Backyard Ultra. Det är det virtuella BUS där jag springer min första sammanhängande kilometer sedan i mars. Lyckligt ovetande om att jag 15 dagar senare ska stuka foten och få löpvila i 14 veckor till…

Årets coolaste Skåneleden-vandring gör vi på sträckan Brösarp-Simrishamn. Ställer klockan 03:11 för en vandring i soluppgången. Så här fem månader senare känns det där med soluppgång 03.11 ganska främmande. Vad är ens en soluppgång liksom?

AUGUSTI:

Augusti blir en copy paste på juli. Mycket vandring och mycket cykel. På väg till Halmstad utlöser vi ett inbrottslarm men annars är det ont om action. Vi anordnar årets sjunde lopp. Fortfarande Coronaanpassat efter konstens alla regler. Jobbar konstant från fredag morgon till söndag kväll och går i mål som en glad trasa därefter. Inte ens 50 kilometerslöparna är tröttare!

SEPTEMBER:

Helsingborg marathon är inställt och ingen är gladare än jag. Jag hade ju ändå inte kunnat vara med. Men gå kan jag. Därför drar jag med mig Malin och går runt hela banan. Inklusive lunchstopp och fikastopp. Medaljerna har jag snickrat ihop själv, nästan ännu snyggare än originalet…

OKTOBER-DECEMBER:

I oktober fyller jag 47 men får fira i minuter istället för kilometer. Sånt som händer när man envisas med att vara skadad. Bara tre dagar senare springer jag milen för första gången på evigheter. Oktober är nystarten för löpningen. Jag är på gång.

Dottern fyller år en månad senare. Eftersom hon inte når samma högaktningsvärda ålder som sin mor går det alldeles utmärkt att fira i kilometer. 17 stycken blir det och distansrekord sedan i mars.

I november händer också årets konstigaste grej: jag badar. Det är nästan så stort att det står på Aftonbladets första sida, men bara nästan.

Av Lucialöpningar och tomtelöpningar genom köpcentrum blir det inget detta Corona-år.  Vi håller avstånd och följer rekommendationer. Lucia är singel i sitt tåg och Tomtefar och Tomtemor bor i samma hushåll.

Julafton firas i en superliten krets, och grilldejt utomhus är liksom själva definitionen på julen 2020.

Ett konstigt år på alla sätt och vis, och snart är det slut!

2019 års sammanfattning avslutades så här:

”Nu stänger vi boken för 2019. Jag hoppas kunna bistå med en lite mer sprudlande sammanfattning 2020!”

Vetetusan om jag lyckades med det. Men 2021, då jäklar!

Coronajulen blev världens mysigaste jul, med den utflugna dottern hemma. Sena kvällar med pussel, spel och charader. Samtal, minnen, uppesittarkväll och godisbak. Och plötsligt var den slut.  Kvar hemma bara jag, Fredrik, gamla julmatsrester, julklappspapper och en oändlig tomhet. Så jag blev lite deppig…

Hjärteroten nästan värker av saknad när jag lämnar av den sista av döttrarna hos hennes pojkvän. Jag behöver något att gaska upp mig med. Provar cappuccino utan resultat. Jag kan liksom inte sluta tänka på mina godbitar. Fredrik drar ut mig på en promenad i Skånes värsta tänkbara väder. Det blåser rätt genom märgen, regnar i sidled och är allmänt grått, men det hjälper inte.

Ringer mamma. Funkar inte heller.

Fredrik föreslår träning. Nordic Wellness har ett digert utbud med onlineträning, och Body Balance borde nog funka. Tänker han. Jag är mer wild and crazy. Hittar ett danspass. Funkar inte ett danspass för att bli på bättre humör måste det ju vara stenkört.

Så när katterna har flytt hemifrån sätter råttorna på danspasset. Plockar fram sina coolaste moves och ser förmodligen inte kloka ut. Men det hjälper.

Nu tror jag att jag kan bli människa igen!