47 minuter

2020 är ett konstigt år.  Vi springer inte lopp, åker inte på träningsresor och fyller år i form av löpminuter istället för kilometer…

Det där med minuterna har inget med Corona att göra. Det är mer en konsekvens av en otroligt seg fotstukning i mitten av sommaren. Men ändå. 2020 är året då allt är bakåfram.

Dottern vill inte sjunga för mig klockan 06:00 på hennes lediga dag så jag offrar mig och springer mina 47 minuter medan hon sover. Jag har med mig Fredrik som sällskap även om han helst inte springer så dags. Han stämmer inte upp i min födelsedagssång för mig själv och muttrar något om att han önskar jag vore 23…

Anyway. Tillbaka hemma byter jag om till sovmunderingen och kryper ner i sängen igen. Låtsas sova en stund medan Fredrik väcker dottern. Längtar efter paket.

Ett av paketen kan bli min bästa vän för att kunna fylla kilometer nästa år: en massage-pickadolla.

Men tydligen har jag inte fått det bästa paketet än. Det kommer ikväll. Och med tanke på att jag brukar bli tvångsanmäld till allehanda läskigheter som Urvik Ultra, Tjörnarparen och Idre Fjällmarathon, känns det ganska bekvämt att de flesta lopp inte finns….