Aktuellt

Det händer så mycket kul den här veckan att jag behöver nyttja komptid för att hinna med min springkalender…

Torsdag. Slutbesiktning på vårt fritidshus*. Nallar av arbetstiden på eftermiddagen men kan inte jobba igen det. Vi ska nämligen gå på restaurang och fira våra trettio år tillsammans. Tänker att jag kan jobba in det på fredag, meeeeen….

Fredag betyder ju världens roligaste HIIT-pass på morgonen. Vilket gör att morgonspringet måste förpassas till lunch. Den norpade tiden från torsdagen har därmed utökats med norpad fredagstid. Och på fredag eftermiddag är det after work och därefter julkonsert. Inte en chans att jobba.

Men kompen ska ju användas till nått. Och då känns springkalender helt logiskt att använda den till….

*Gillar inte ordet fritidshus. Det låter medelålders. Och tråkigt. Jag vill se det som en springstuga. Fast det är ingen stuga. Inga korsdygnsgardiner och mögliga heltäckningsmattor. Ni måste hjälpa mig här. Vad är det egentligen vi har byggt? Ett livs levande löparläger? Med pizzaugn…

Jag har aldrig gjort runsteak förut, men sedan i fredags har jag ju springkalenderstreak. Och nu måste någon berätta, hur får man kläderna att räcka till?

Löpartighsen går att återanvända rätt så många gånger. Svettas ju inte ihjäl på benen så de luktar fortfarande helt ok. Sportbh:ar funkar också för många löpturer, men alltså underställ i funktionsmaterial??? De är körda efter en runda.

Nu springer jag förvisso ensam och väldigt tidigt på morgonen så det är bara jag som behöver härda ut. Men tänk om jag träffar någon i trappen?

När jag outade mitt julkalenderstreakproblem på instagram igår fick jag två sorters svar. De kloka som gav rådet att vädra (vilket förvisso inte alls hjälper), och de mindre förnuftiga men mycket roligare som sa shoppa.

Men vet ni. Jag tror inte jag behöver shoppa. För det låg ett paket innanför dörren när jag kom hem.  Kanske från någon i trappuppgången men mest troligen inte…

Tur att jag får prova redan i morgon.

Springkalender dag 5. Tio kilometer innan jobbet. Ett rejs mot cyklister utan lyse och damer på väg till bussen…

Hon springer ut framför mig. Med högklackade skor, en fladdrig dunkappa och handväskan över axeln. I ena handen ett paraply, och ett par hörlurar i den andra. Kan tyckas som en lätt match men hon är fasen snabb.

Jag befinner mig ca 10 meter bakom och lyckas inte närma mig. Det är inte så att jag maxar men jag springer ju i alla fall. I löparskor och ändamålsenliga tights.

Det klapprar under hennes fötter och allt ser fruktansvärt obekvämt ut. Men hur kan det gå så fort?

Jag har en fantastisk runda, benen känns lätta, allting flyter. Men ändå är det en obekväm känsla som är kvar när jag landat i soffan därhemma. Hur kunde jag inte komma ikapp en dam med täck-kappa?

Eller blir man så snabb av rädslan att missa en buss? I så fall ska jag ha en buss framför mig på mitt nästa marathon!

Dagens uppdrag är att bättra på markeringarna i Stävie-skogen inför Lucialöpningen den 12 december. Som upplagt för att riva av springkalenderns fjärde lucka i samma veva. INGEN vill missa ett tillfälle att springa på Stävie Trails fantastiska stigar. Om det så innebär ombyte på BAUHAUS parkering.

Fredrik har mancold. Därför får han räkna medaljer och inventera pilförrådet medan jag springer. Och som jag har saknat den här skogen. Det är liksom bästa sortens trail. Mjukt och gosigt utan stenar och jobbiga rötter. Och miljoner svängar så man inte ens för en sekund får långtråkigt.

Just idag är det fler cyklister än löpare på banan. Jag tackar högre makter för att de flesta av dem har skrikande bromsar som hörs flera minuter innan de dyker upp. Alltid beredd, aldrig överkörd.

Medan Fredrik köper färg svidar jag om. På Bauhaus parkering, i rutan längst bort från allt. Tro tusan att det ska komma en bil och ställa sig bredvid. Hur är det ens möjligt?

Färginköpet går så där. Killen på färgavdelningen är antingen ny på jobbet eller färgblind. Han får instruktionen SKRIKGUL och blandar en färg som närmast liknar vaniljsås. Helt omöjligt att se på en björk.

Därför får vi ta ut svängarna. Från gå våra små diskreta pilar och måla dit JÄTTEPILAR.

Fredrik som förstört åtskilliga kläder genom åren har tagit på sig en ändamålsenlig outfit till det facila priset av 69 kronor. Han är snyggast i hela skogen och skrämmer förmodligen slag på minst ett par stycken. Men roligast är ändå att hans nyköpta finplagg spricker i grenen när han sätter sig på huk. Ratsch! låter det i hela skogen…

Nu är banan laddad inför Lucia-löpning. På en varm sommardag i juli ska vi nog se till att byta färg helt. Vilken färg tycker du syns bäst i skogen?