Aktuellt

Det nöjde sig inte med frost och bitande kyla. Det skulle visst till lite snö också….

Snö är fint när den är vit och extra fin om det är julafton. Den kan vara kul att springa på om den är hårt packad och inte hal. I alla fall en gång eller två.

Men nu saknar jag barmark under löpardojorna. För att alla pass blir dubbelt så jobbiga i Icebugs. Och för att det är ett helt äventyr att komma ut när man har Icebugsen på, behöver gå på toa, inte hittar mobilen och helst inte vill förstöra parketten…

Dessutom ser man så många vargspår i snön. Även om det mest troligt är en hund…

Gillar du snö?

Jag är en typisk sommarmänniska, men när det ändå inte är sommar kan det lika bra vara som det är nu. Minus sju grader. Stjärnklart. Bitande kallt, men på ett friskt sätt. Jag blir kall men fryser inte ihjäl som jag gör i vind och skånsk fukt. Lite juleljus på det och morgonlöpningen är fulländad. Så här…

Efter en sån morgon är energin på topp vill jag lova. Utan att låta som en morgonpigg hurtbulle….

Det är dags att börja filura över vilken julkalender man ska ge sig på. Förutom chokladkalendern då som är helt obligatorisk…

Förra året snickrade jag och dottern ihop en egen. Hon gav riktlinjerna och jag gjorde beräkningarna. Eftersom hon vill hon ville ha max 150 km och inte tyckte det var värt att byta om för mindre än 5 km, blev det inte så stor variation mellan dagarna. Typ 5 km nästan jämt…  Men tanken var ju rolig.

Favoriten of all times är fortfarande Sara Rönnes jävligt jobbiga julkalender, där datumet fick sätta antalet. Av vilken övning fick man välja själv. Försökte mig på EN chin på julkalenderns första dag men misslyckades och fick springa ETT dussin kilometer istället.

Ett annat vanligt alternativ är att springa dagens datum. Men jag tänker att det blir stressigt där mot slutet och att familjen kanske protesterar när jag struntar i uppesittarkvällen och ger mig ut på 23 kilometer löpning mitt i kvällsmyset. Och vända på steken är ju inte heller kul. EN enda stackars kilometer på julafton kommer ju förstöra julfeelingen big time.

Vad säger ni hörrni? Har ni någon kul kalender att dela med er av?

Jag unnade mig en ny gps-klocka i 50-årspresent till mig själv, och i helgen har det varit upp till bevis. Om den är värld sina slantar. Och ja, alltså. Vilken grej! Att kunna ha kartan i klockan är världsbäst och har gett mig två grymma pass i helgen.

Jag är sämst på hitta och måttligt intelligent när det gäller kartor. Mina tidigare rundor har kunnat ta hur lång tid som helst, för att jag vid minsta vilsespring behövt stanna, snurra fyra varv på kartan för att lista ut vad som är upp och ner, och till sist klura ut vart jag ska. Min nya klocka förhindrade förvisso inte smärre felspringningar, men den tog mig i alla fall direkt tillbaka på banan igen. Utan ett tio minuter långt kartstopp.

Det är Fredrik som i vanlig ordning har lagt rundan. Jag har ingen aning om vart jag ska men vet i alla fall hur långt det ska bli. Detaljen om höjdmeter glömde jag att kolla, och får därför en smärre chock när de aldrig tycks ta slut…

Jag följer en pil i klockan. 45 meter innan varje sväng varnar den, och då är det dags att sluta dagdrömma och leta efter vägen som ska ta mig vidare. Plättlätt. Tack vare klockan har jag hittat ut på helt nya tassemarker och jag är beredd att säga att den är värld sina pengar.  Fast…

Eftersom jag har skärmen inställd på själva kartan, ser jag inte hur långt jag sprungit. Och när den signalerar att banan är klar står jag utanför dörren. Helt logiskt stannar jag klockan och tar mig in på hallgolvet där jag slänger mig handlöst. Höjdmetrarna har satt sina spår och jag är trött. För trött för att inse att jag precis avslutat ett pass på 26,91 km.

Borde inte en sån dyr klocka varna för sånt. Typ: ”Varning, du håller på att avsluta ett pass på 26,91 km, är du SÄKER på att det är en bra idé?”

Oklart om jag ändå hade orkat 90 meter till. Sa jag att det var jobbigt med backar????