Aktuellt

Ni vet nidbilden av oss svenskar. Att vi tittar ner för att inte behöva hälsa. Och inte går ut i trappuppgången förrän sikten är klar. Jag kan vara lite så ibland. Det har liksom hänt att jag sett en kollega som ska med samma tåg, och att jag sprungit och gömt mig för att slippa prata jobb hela vägen hem… Tågresor är liksom gjorda för att scrolla instagram!

I trappuppgången i Malmö gömmer jag mig inte. Där är det bara trevligt att råkas.

På nedersta våningen bor en löpare. Vi brukar gå om varandra och mötas i dörren. Och så här års är det naturliga samtalsämnet att ge en rapport om underlaget. Var det går att springa och var man ska låta bli. Pildammsparken är en no-go-zone just nu. Hal som en skridskobana. Det vet jag för att jag försökte mig på den. Nu slipper grannen gå samma öde till mötes. Himla praktiskt.

I övrigt är hela Malmö halkfritt. Jag studsade runt 13 kilometer på de piggaste benen. Måste ha varit förmiddagens två timmars massage och ansiktsbehandling som gjorde susen. Kanske mest massagen. Det andra gjorde mest att jag nu är len som en 20-åring i ansiktet och doftade lavendel under hela löpturen.

Vilken start på helgen!

Det är lätt att bli distansblind när man gillar att springa långt. Och inte förstå att kollegorna tycker att en uppvärmning på 2 kilometer är typ ett helt pass. Så här kommer dagens sifo. Hur långt är din definition på:

1. ” Jag ska bara ut en kortis”
2. Långpass
3. Standardrunda
4. Kort långpass
5. Långlångpass
6. Den kortaste distans som är lönt att ge sig ut på

Här är mina egna svar.

1. 6 kilometer. Händer bara i kombination med något. Uppvärmning till ett styrkepass eller yoga. Eller om jag har extremt lite tid.
2. 20 km
3. 12 km. Springer typ alltid 12 kilometer. För att 11 känns kort och 13 långt….
4. 17 km
5. 27 km
6. 5 km. Hinner jag inte mer, orkar jag inte byta om. Korkat men sant.

Så hit me. Hur är dina definitioner?

OBS! Definitionerna varierar över tid och efter förutsättningar. Efter senaste skadan 2020 tyckte jag att 10 minuter var ett långpass. Det finns alltså inga rätta svar. Bara nyfiken på hur du tänker.

Jag hinner inte med att stressa över julen, jag har fullt upp att hinna med allt kul som händer… Så här:

Lördag: casha in 50-årspresent med vänner. Bada kallt och äta gott.
Söndag: Kyrklöpning med Malmö Gerillalöpare. Lomma-Kävlinge inklusive spännande historia, trevligt sällskap och regn!
Måndag 11/12: Lucia-löpning i Stävie. Det coolaste coola, med pärlbandet av ljus genom hela skogen.
Fredag 15/12: Svärisarna har varit gifta i 50 år och bjuder på kalajs.
Lördag 16/12: Finbesök av Ingmarie och god mat på Manto.
Söndag 17/12: Tomtelöpning i Malmö. Årets höjdpunkt.

Och själva julen vet jag var och med vem vi firar. Nyår har jag inte hunnit tänka på än. Mer än att fundera hur man bäst springer ut året. Nyårslopp i Pildammsparken är lockande nära. Men 27 km runt Lund smäller kanske lite högre ändå. Fast om det har jag inte vågat förhandla ännu…

Hur koll har du på din jul och har du börjat stressa än?

Body pumpen har startat 17:10 i urminnes tider. Därför tog jag liksom för givet att den gjorde det idag också. Det gjorde den inte….

Det är när jag blippar kortet och ingen passbiljett trillar ut som jag börjar ana oråd. Tittar en extra gång på skärmen och där står BODY PUMP 17:00! What? Klockan är 16:58 och här står jag i strumplästen. Och det tar minst fem minuter att släpa fram utrustningen.

Jag tänker att det måste vara fler som missat den plötsliga schemaändringen. Att vi kommer vara fler som kommer inrusande med en lätt panikartad blick. Men nej. Alla andra har haft koll. Det var på plats för en kvart sedan när jag satt och mumsade knäckebröd i godan ro.

Jag plockar fram uppvärmningsstången och tänker att resten får lösa sig efter hand. Men mest undrar jag hur alla kunde ha koll utom jag?

Nu ska jag också börja läsa tiden och inte bara namnet på passet. Även på de pass jag alltid går på. Men kanske ännu viktigare, på de pass jag instruerar….