Aktuellt

Det är fredag igen! Och jag planerar taktiskt!

Egentligen skulle jag springa långpass på söndag, men eftersom jag kommer ur karantänen då är det smartare att swoppa lite. Ta gymmet på söndag när jag äntligen får, och långpasset i morgon.

Sista karantänsdagen kan jag dock inte avsluta långpasset på kaffebar, vilket såklart smärtar. Postlångpasskaffe kan ju vara det godaste som finns. Men vem har sagt att man inte kan postgymfika? Kan ju vara värt att prova, även om det låter helt galet wild and crazy!

Hur ser dina helgplaner ut?

I brist på annat hittar vi på roliga ord här hemma. Dottern tillbringar sin tid i KATT-antän . Vi andra karantränar.

Hon som inte får kramar från sina smitträdda föräldrar får hålla tillgodo med kattkramar. De senaste dagarna säger hon sig ha levt i katt-antän, och medan hon kramar katt karantränar vi. De karanträningsformer som vi listat som möjliga är såklart löpning, men även utegym och onlineträning i sovrummet.

Som nybliven lägenhetsinnehavare har jag inte vågat gå loss på de värsta hopp-och studspassen men 30 minuter core kändes hyfsat ljudlöst.

Jag tänker faktiskt inte uppfinna särskilt många fler karanträningsformer. För karantänen är sänkt från sju dagar till fem. Så redan på söndag är jag fri. Om ingen lyckats smitta mig innan dess….

Och utsläppt från karantänen finns inget inomhuspass i världen som kan locka mig från en långpanna med kaffe!

Jag tyckte synd om mig själv på sociala medier. Det där karantänlivet lockar liksom inte. Så skriver en bekant: Ut och jogga medan du kan!

Och jag tar honom på orden!  För även om jag med all sannolikhet trillar dit och behöver sitta här inne MER än sju dagar, så kan jag ju roa mig så länge det går. Springa är utomhus och med avstånd. Typ den bästa sysselsättning som finns. Så jag springer. En dag i taget. Och ser hur länge det håller. Och trillar jag sen dit, DÅ kommer jag att gnälla. Men då hade jag i alla fall kul så länge det varade!

Så kom Covid till huset. Efter 6 timmar i karantän klättrar jag på väggarna. Är inte det minsta sugen på att uggla här inne när jag vill hänga på kaffebar, träna på gym och gå i inredningsaffärer…

Det är dottern som släpat hem det läskiga viruset och nu går vi andra och letar symtom. Fredrik fick alla på en gång och sprang och testade sig innan jag ens hann blinka. Negativt. Men så får han ju ”magsjuka” bara man pratar om någon som kräkts.

Jag känner inget men det är väl bara en tidsfråga. Tröstar mig i min instängdhet med att det sista jag såg av omvärlden i alla fall var mycket vackert!

Och springa kan man ju fortsatt. Om jag håller mig frisk. Klockan 06:20 fanns inte en människa ute att smitta. Alltid nått!