Aktuellt

Det är dags igen. Race days. I pluralis. Fr om i morgon klockan 06.00 till på lördag kl 19.00 kommer jag att:

– packa matlådor, äta gröt och värma havremjölk till termos.
– packa bilen enligt tetris-metoden.
– försöka komma ihåg vilka saker som jag behöver på fredag resp lördag och ICKE blanda dem samman…
– komma ihåg solkrämen fastän solen knappt gått upp när vi åker hemifrån.
– irra omkring i huset och inte hitta mobiltelefonen eller solglasögonen.
– åka bil. Hit och dit och fram och tillbaka.
– markera fredagsbanan. Med GUL färg.
– markera lördagsbanan. Och komma ihåg att det ska vara orange och INTE gul…
– tejpa fast alkogel på stolpar.
– förse offentliga utedass med toapapper.
– svära över teknik, men bli glad igen när Fredrik får det att fungera.
– hänga orienteringsskärmar, och start/stopp-skyltar på vita pinnar och försöka komma ihåg vilken av skärmen och skylten som ska vara överst.
– köpa glass och leverera till målområdet innan den hinner smälta.
– försöka komma ihåg om man börjar med trean eller ettan när man håller prisutdelning.
– packa ihop fredagstävlingen och få rätt saker i rätt bil inför lördagen.
– eventuellt sova lite..
– börja om från början
– smälta bort i solen
– ha tonvis med kul!

Är grymt taggad men blir lite trött när jag ser listan. Då slipper jag ändå punkten: ”cykla runt på mountainbike och markera bana”. Den överlåter jag med varm hand till Fredrik i år. Har fortfarande inte riktigt släppt den upplevelsen från förra året. Mountainbike alltså….som trail fast på cykel. Livsfarligt!
Vi ses en annan dag hörrni!

Målet med min cykling är att hitta så roliga rundor som möjligt. Såklart blir det många standardrundor men kan jag så kryddar jag gärna tillvaron. Med fina vägar och outforskade ställen. Passar alltid på att köra A-B om tillfälle ges…

Idag ska Fredrik cykeltävla i Barsebäck. Jag tänker att jag kan cykla med honom dit, cykla en runda vid havet medan han tävlar och sen cykla tillsammans hem igen.

Men det tar för lång tid. Någon måste tydligen preppa middagen. Så jag lämnar honom och cyklar hem. Hittar en jättefin omväg…

I varje vägskäl väljer jag fel håll. Dit där sommarkvällen är finast men distansen nödvändigtvis inte anpassad efter den där middagen som jag redan glömt bort!

Det blir 75 km totalt men i min värld cyklar jag ju faktiskt hem. Som bestämt.

Innan för dörren kommer jag ihåg anledningen till att jag skulle cykla hem ensam och inte vänta på Fredrik. Då är det så dags. Middagen är olagad.  Men ”finns i frysen” är väl också en maträtt…?

Det kommer smygande nu. Mörkret på morgonen och på kvällen. Och ett uns av höstpanik infinner sig…

Jag är nämligen inte den som längtar efter filt, varm choklad, tända brasor och nya stickade höstkläder. Hade jag fått välja hade det varit ljust och varmt året om. Så när jag cyklar den mest underbara morgonrunda med start klockan 06.00 påminns jag om detta inte är för evigt. Jag hade bytt bort all varm choklad i världen för att få fortsätta…

…cykla i dagsljus innan jobbet.
…cykla i bara armar och ben.
…äta alla måltider utomhus.
…slippa frysa.
…yoga utomhus.
…sitta på uteserveringar utan filt.

Har jag sagt att jag älskar sommaren? Alltså älskar med stort Ä?

Längtar du till hösten?

På gårdagens vandring med uppstigning kl 03:15 var det lätt att bli lite sömndrucken framemot femsnåret. I takt med att ögonen grusades förvandlades vi till kreativa musikmaskiner som bara spottade ur sig nyskrivna sånger. Någonstans på en sandstrand igår skrevs detta mästerverk inför jobbstarten idag:

Nu är det jobb igen och nu är det jobb igen
och jobbet varar väl till julen
Nu är det jobb igen och nu är det jobb igen
och jobbet varar väl till julen
Och det var faktiskt sant, och det var faktiskt sant
För däremellan har vi inget ledigt
Och det var faktiskt sant, och det var faktiskt sant
För däremellan har vi inget ledigt

Sjung den högt för dig själv och inse att nästa gång du får sovmorgon på en onsdag är typ julafton.
Sen maxar vi sommarkvällarna och låtsas att det är semester några veckor till!