Aktuellt

Det första loppet sedan i februari kräver sin race report. Om det så var en väldigt kort historia…

Kommer till ”tävlingsområdet” 15 minuter innan start. Precis så där lagom så jag hinner en tur i buskarna och en ”nu-kör-vi-bild” till instagram. Snyggaste tishan är på och gröten vilar gott i magen. Strategin är solklar: just one loop…

Har valt ut min bana med omsorg. Endast Stävie Trail-varvet duger en dag som denna, när bara det bästa är bra nog. I brist på startportal och Petras nedräkning i högtalare får jag mumla för mig själv: 10-9-8….
Har ju övat på nerräkning 41 gånger på vår Frontyard för två veckor sedan och är nästan proffs nu. Lyckas faktiskt utan att missa en enda siffra…

Sen springer jag. Har inte sprungit mer än 500 meter sammanhängande på länge och är lite nervös för hur det ska gå. Tar mig friheten att gå i banans två brantaste backar.  Gåbackar hör liksom ultra till. Även om min egen ultra just för dagen inte är så mycket ultra…

Vid 6,5 km blir jag nervös. Hur ska jag lyckas stoppa klockan på 6,7 km och inte glömma av mig? Hur kommer en målgång kännas när man inte får high fajva med Marcus?

Jag klarar biffen hyfsat. Klockan står på 6,71 när jag trycker av den. High fivar med mig själv innan jag börjar leta efter klockan som man ringer vid personlängsta.  För så är det. 6,7 km är längsta på länge. Inte sedan i mars har jag sprungit så långt.  Ett distansrekord som borde ha berättigat till en klockringning.

Ger upp letandet efter klockor i skogen och tar mig hem till backyard-tältet. Fiskar fram en påse chips för att få den sanna backyard-feelingen och slänger upp fötterna på armstödet.

Det enda som egentligen saknas är bajamajan. För den totala upplevelsen. I övrigt går årets backyard till historien som den kortaste ever.  Och jag vann säkert, bakifrån. Men det spelar ingen roll för jag sprang 6,7 km med bara två korta partier gång. I en superfin tröja. What’s not to like?

Idag skulle jag ha sprungit Backyard Ultra i Trelleborg men loppet gick samma öde till mötes som nästan alla andra lopp detta konstiga år. Inställt. Istället körs loppet virtuellt, och med min skruttiga höft hade jag naturligtvis inte en tanke på att vara med.

Men så kom en über-fin tisha på posten. Och en finsiher-tröja utan lopp är ju lite no-no. Så tankarna började snurra. Hur springer man en backyard när man är uppe i den makalösa distansen av 6 km?

10 x 670 meter, med start varje heltimme fick nej från Fredrik. Han tyckte det förstörde hela dagen och jag kan lite se hur han tänker!

Så slog det mig. ETT varv är ju också ett varv. Bättre än inget. Så jag anmälde mig. Och tänker kamma hem sistaplatsen med stolthet.

Klockan 10:00 står jag på min egen startlinje. Naturligtvis i Stävie. Jag har en timme på mig att ta mig runt 6,7 km och kan lägga in de promenader jag  vill. Race report kommer!

Nu måste jag äta racegröt och packa tältet…

Vi ska cykla till Helsingborg för en kaffe på Bruket Kaffebar. Och vi har en Söderås på vägen…

Dealen när vi cyklar tillsammans är att Fredrik väntar in mig på toppen av backarna. Där brukar hinna stå ett tag, pilla lite navel och ta några snygga bilder på mig med tungan på framhjulet. Men idag är inte saker som de brukar…

I första backen cyklar jag helt oväntat ifrån honom och missar därmed min första chans till ego-actionbild i uppförsbacke.

Kommentaren när han kommer ifatt är att det bara finns EN sak som avslöjar att jag inte är en riktig cyklist. Att jag har spi-belt. Jag ser ut som ”kusinen från landet som lånat en cykel” och det känns tydligen förnedrande att bli frånåkt av en sån…

Pillar in bältet under tröjan. Hellre det än att fis-köra i backarna för att undvika förnedringen… Det funkar. Från och med nästa backe känns det tydligen mer ok att bli frånåkt av sin egen fru.

I en evighetslång backe på 4 kilometer skapar jag en så stor lucka att det är jag som får stanna och fota! Hur bakvänt är inte det?

Så ni får ingen bild på mig när jag kämpar i backe med snor på tröjan. Det blir en fikabild. Eftersom Fredrik hann svälja hela mackan innan jag var halvvägs. Känns tryggt att han fortfarande är snabbast på nått….