Aktuellt

När barnen blivit stora och livet blivit ett lättare pussel att få ihop. Då skaffar man katt…

Katten kom igår. Vi har ätit middag och frukost på sovrumsgolvet. Och jobbat i skift. Vi har vaknat av lekfulla ögon klockan 05:15 och undrat när vi ska få sova nästa gång.

Fredrik orienterar ikväll och eftersom en måste vara hemma provar jag lite coreträning på golvet. Med en katt hoppandes efter snörena i mina byxor. Det går sådär.

För att få in träning i morgon måste jag cykla klockan 06:00. När inte ens tuppen är vaken! Men katten…

06:00 känns galet. Men jag vet att jag kommer att vara nöjd på kvällen när det är Fredriks tur att pussla.

Och har man pusslat sen 1999 kan man väl pussla lite till!

Runacademy har backpass idag som jag tyvärr missar. Vår nya familjemedlem ska hämtas precis i samma stund som Sankt Hans grymma backar ska bestigas. Men kan man inte vara med och leka får man leka själv. Eller med Fredrik.

Receptet för dagen är 2 x 6 minuter backlöpning upp och ner, samt ett gäng kortare backintervaller på 20 sekunder. Och nödvändig löpskolning som jag i vanlig ordning lyckas prioritera bort när det inte när någon som säger åt mig…

Vi tycker det är synd på Lunds bästa backparadis att bara nöta upp och ner i samma backe. Därför kör vi det ökända St Hans Extreme-varvet istället. Varvet som varje gång får mig att tro att jag inte ska överleva. Det är ingen skillnad idag. Jag dör en smula av andfåddhet uppför. Och av rädsla för stukade fötter nerför.

Fredrik dör också på vägen upp. Och rullar nerför utan fruktan. I ett sjuhelsikes tempo.

Jobbet gjort. Banan uppvärmd. Nu åker vi och hämtar katt.

Vi hade 17 grader igår. Och trots att jag vandrat 65000 steg under helgen kunde jag inte hålla mig från en löprunda. Tänk shorts liksom. En runda till Lund med kaffe och uteservering. Vem kan ens motstå?

Tar på mig shortsen men bländas av min egen spegelbild. Byter till trekvartstights av hänsyn till alla på uteserveringen som faktiskt glömt sina solglasögon hemma. Njuter av vårsolen, de lätta stegen och det fantastiska kaffet. Bara för att inse att jag bara skjutit på problemet. För om jag aldrig hoppar i de där shortsen kommer ju benen aldrig att sluta bländas.

Nytt försök på onsdag. Och ett VIKTIGT MEDDELANDE till alla i Lund med omnejd – glöm för allt i världen inte solglasögonen på onsdag mellan 15 och 17!

Jag brukar skriva varje dag. Det känns lika viktigt som att borsta tänderna. Som att dagen inte är färdig förrän jag fått till det där inlägget. Egentligen vet jag inte varför, det är ju inte som att jag har något vettigt att säga varje dag. Har jag det ens någon dag?

Ibland blir det mest blahaj för att ha det gjort. Lite som rutinlöpningen i en runstreak som jag vägrar göra just därför. För att jag inte vill springa för att jag måste.

Igår ville jag inte tvångsblogga och vågade vägra. Istället hängde jag med två bästa barnen på kaffebar. Åt hemmagjord pizza och en makalöst god efterrätt.

Satt uppe och snackade alldeles för länge med den utflugna dottern med tanke på den långa vandring som väntar. Men det var det värt.

Idag blir det Skåneleden. I vårvärme. Med eller utan blogginlägg. Vad hittar du på?