Karolin Ohlsson vann SM-guld i sprintorientering, men fick minsann varken ballonger eller fyrverkerier i Sydsvenskans rubrik:
Rubriken blir istället: ”Tove Alexandersson vann inte en tävling”…
Lite taskigt ändå tycker jag. Det tyckte nog fler. För i web-versionen har rubriksättaren fått göra om och göra rätt! Rubriksättare verkar vara världens svåraste jobb. Förutom meteorolog….
Ville visa dottern våra nya hoods. Så att hon skulle få känna in stan, få en uppfattning om löpmöjligheter och kaffebarsutbud. De där viktiga grejerna med ett nytt ställe.
Parkerar vid Fredriks jobb på Hjälmarekajen för att ha tillgång till omklädningsrum efteråt. Sen ger vi oss av. Cruisar genom parken som jag aldrig lär mig namnet på. Kungsparken eller Slottsparken, eller om det liksom är två som sitter ihop. Det är härligt att slippa rödljus i en stad och jag väljer mina vägar med omsorg. Kommer bort till Nordic Wellness Kronborg bara för att visa henne krypavståndet till vår lägenhet. Vi kommer inte ens behöva använda det gym som finns inrett i källaren på vårt hus. 100 meter för ett morgonpass och man kan till och med gå hem till sin egen dusch innan man CYKLAR till jobbet. En helt fantastisk grej att inte behöva bry sig ett dugg om spårspring eller signalfel!
Anyway. I Pildammsparken, ca 50 meter från vårt hus stöter vi på Fredrik som tagit en annan runda. Vi stannar upp för ett kort photoshoot innan vi åter igen delar på oss. Jag tar vägen förbi utegymmet för att visa möjligheterna med den stora parken. Den dag man inte vill springa eller gå på gymmet då…
Vi tar oss bort mot Ribban och intervallernas paradis. Nu börjar hon knorra lite över trötta höfter, men jag har ju så mycket mer att visa. Vi hinner ut om Västra Hamnen och den goda glassen på SMAK som inte lockar så mycket just idag.
Sen tar vi Dockan och segelbåtarna på vägen tillbaka. 16 kilometer var planen och vi kom i mål på 16,5. Får ändå säga att jag lyckades bra med min cityguidning.
Det obligatoriska kaffet intar vi på Café Nostra, och betyget blir med beröm godkänt. Sen provstegar vi avståndet till vår lägenhet to be. Bara för att försäkra oss om att vi kommer orka gå till kaffebaren. Det tar 6 minuter i sakta mak. Det ska vi nog kunna leva med!
I övrigt har vi mest städat…
A-mamman säger att jag har satt Kävlinge på kartan och jag blir stolt som en tupp. Det är ju fint på något vis. Att någon vet vad Kävlinge är, bara pga mig. Det har varit grymt att bo här men nu är det alltså dags att lämna. Annonsen kom ut på Hemnet idag och det är liksom ingen återvändo…
Jag kommer att sakna åkrarna där jag blåst bort. Jag kommer sakna ån och gymmet. Gräsmattan med allt ogräs. Och enkelheten att ta sig ut med cykel på landsvägarna utan att passera ett enda rödljus. Men i Malmö händer mer. Det finns fler restauranger, godare kaffe och fler löpare. Cykeln får inte ens följa med för jag är livrädd för cykling i stadsmiljö. Cykla kommer jag göra i fritidshuset. Eller inte I huset alltså då. Men på alla de underbara småvägarna runtomkring.
Det är också där jag kommer att öva upp min förmåga att springa backar och trail. Till skillnad från cityrundorna i en stad som knappt har en enda höjdmeter.
Det kommer att bli bra. Men när jag ser bilderna på huset kan jag inte låta bli att undra vad vi gett oss in på.
Nu planerar jag mitt avsked. En runda runt Kävlinge med kaffe. Det kommer bli fint. Är du ens i krokarna så skriv upp datumet. 28 november it is.
Det är Runacademy-onsdag och det missas såklart inte. Inte ens när man går på högvarv för att få sitt hus att se anständigt ut inför fotografering och visning.
Mäklaren är här på besök för påskrift av förmedlingsavtal. Och för att kolla att vi skött oss med basilikan och gömt toaborsten inför kvällens fotografering. Det tar en stund och plötsligt behöver jag smita för att hinna i tid till det väntande tröskelpasset. Jag byter om på fem röda medan Fredrik demonstrerar vår brist på toaborstar. Så ursäktar jag mig och säger att jag måste smita.
Hon konstaterar att jag ska ut och springa, och ”ge henne dåligt samvete”.
Så konstigt att det man själv tycker är det roligaste i världen ger någon annan dåligt samvete. Som att jag skulle få dåligt samvete för att du bakar kanelbullar eller virkar en filt. Om det nu råkar vara det bästa du vet.
Så ha inte dåligt samvete för att jag har roligt.
Men jag har lite dåligt samvete för att jag behöver jobba i morgon och Fredrik får rodda med den andra fotograferingen…
Sen drar det igång. Husförsäljningen. Och jag som tycker det är spännande att se budgivningen på ett par träningsskor….
