Aktuellt

Lejonbragden var Sveriges första 100 km-lopp och gick mellan åren 1984-1987 och 2012-2015.  Återuppståndelsen skulle ske 2020 men pga pandemin blev det först idag. Såklart ville jag vara med på ett hörn…

Jag är anmäld som funktionär men eftersom Scouterna är jättemånga och dessutom sköter sitt jobb exemplariskt blir jobbet inte jättebetungande. Jag står i en korsning och visar vägen, men mest står jag och pratar med alla som kommer och frågar vad som pågår. Efter någon timme bedömer jag att alla kan banan och ansluter till varvningsområdet. Hittar en solstol att vila benen i även om just SOL är det som faktiskt saknas idag. Det är svinkallt i vinden och jag tycker lite synd om löparna i sina små linnen och shorts. När inte ens tröja, fleece och dunjacka håller kylan borta för mig.

100 km är jättelångt. Efter ett par timmar får de sällskap av 50-kilometerslöparna och ännu lite senare är det dags för 30K. Från min solstol beskådar jag löparna. Ett smörgåsbord av ups & downs. Pigga ben, trötta ben. Glada ansikten och plågade.

I morgon är det min tur att springa. Pigg eller trött. Glad eller plågad. Och det börjar bli nervöst nu.

Lyllos alla de som får sitta i solstolen. Då ska det ju dessutom bli sol!

Two days to go och jag förbereder mig enligt konstens alla regler.

Börjar dagen med ett besök hos sjukgymnasten (ja, det heter fysioterapeut!). 30 minuter senare sitter alla kroppsdelar åter på rätt plats. Därefter har jag frukostladdat, jobbat, fikaladdat och panikfyllt på i det plötsligt halvtomma gel-förrådet.  Därmed kör jag med helt oprövade gels på söndag.  För att sätta lite extra krydda på tillvaron.

Jag har dessutom hämtat den berömda Köpenhamn-marathon-påsen, innehållande nummerlapp och årets version av marathontishan.

Så långt är allt i sin ordning. I morgon är jag funktionär på Lejonbragden i sju timmar. Oklart om det är smart….

Om ni vill följa mig på söndag, kolla här!

Jag lägger upp en bild på Instagram från gårdagens tröskelpass. Vi har sprungit 10, 8 och 6 minuter i ösregn och jag vill mest flasha hur blött det var…

Jag får frågan om vilket tempo vi höll och jag har ingen aning. Kollar Strava och svarar henne sen. Följdfrågan låter inte vänta på sig:

– Och vad blir det för puls/pulszon för dig då?

Jag kallar det förvisso fortfarande pulsklocka fast jag inte har mätt pulsen sedan 2005, men alltså, jag har ingen koll. Jag vet såklart vad de olika pulszonerna innebär, jag har läst massor om sånt, men jag tillämpar dem inte på mig själv. Jag har ingen aning om vilken puls jag har, men jag KÄNNER när det är tröskelpuls. Jag KÄNNER när det är marathonfart, milfart eller slöjogg.

Jag vet också att marathonfart på träning är sjukt mycket jobbigare än marathonfart på marathon när alla adrenalinkranar står öppna.

Förövrigt var det ett grymt pass helt i min smak. Faktiskt det bästa i hela Runacademys repertoar! Ut och testa vet ja! 2 minuter vila mellan intervallerna!

Fick en spännande fråga från en annan instruktör på gymmet igår. Angående begreppet ”gammal”. Någon hade frågat henne om kostråd och vad man ska äta ”när man är så gammal som vi”…
Instruktören ifråga hade ryggat. Vaddå gammal? Prata för dig själv. Dra inte mig över din kam. Ni vet känslan. Instruktören är 5 år yngre än jag.

Hon frågar mig för att få medhåll. Inte är vi gamla? Gammal är man liksom när man går med krökt rygg och rullator. När man säger ”eljest” och prenumererar på Året Runt. Där är ju inte vi.

I mina barns värld är jag gammal. För att jag inte har TikTok och inte helt har greppat oversized-grejen och emellanåt använder trekvartstights. Men alltså, inte springer man väl marathon när man är gammal? Även om ordet ”veteranklass”  antyder att jag har fel….

Är du gammal? Och i så fall när blev du det?