Jag trampar mest runt i min bekvämlighetszonen när jag cyklar. Det är också här jag lägger mig på mina löpturer (kommer någon ens ihåg att det funnits sånna…?). Men det finns saker som kan få mig att öka farten. Mat och begränsning av tidsuttag….
2012 springer jag långpass i Portugal under ledning av Rune Larsson. Efter ett par mil är det dags för fikastopp och jag är ordentligt hungrig. Så överhör jag ett telefonsamtal mellan Rune och caféet vi är på väg till. De har för lite mat. Ni får själv gissa vem som ligger längst fram i gruppen resten av vägen…
Idag. Vi har mycket på agendan inför semesterns sista utflykt, och jag försöker mitt i kaoset förhandla till mig en cykelrunda. Det är ju så fint väder…
Efter mycket vift med ögonfransarna och ett löfte om att aldrig mer tvinga Fredrik att stänga fönstren när jag fryser i plus 25, kommer han med ett motbud:
1. Jag måste vara ombytt på 5 minuter.
2. Rundan får ta max en timme och 45 minuter.
Lämnar mobilen utanför toaletten och plötsligt tar toabesöket 2 sekunder istället för en kvart. Rafsar åt mig första bästa tvättade cykelkläder utan att märka att 2012 års cykelbrallor är lågmidjade. Oskönt som attan får jag upptäcka senare. Sprutar solkräm över halva badrummet och förhoppningsvis lite på mig själv. Fort ska det gå, och torka gör det väl på vägen?
Ute ur huset på 4 minuter och check på första punkten!
Sen var det tidsuttaget. 1:45 och jag vill hinna så mycket det bara går. Väljer min favoritrunda och fäller ut hornen. Jämfört med gårdagens sega ben är dagens version av mig själv en självgående maskin. Matar fram över fälten och låter mig varken nedslås av backar eller motvind.
Med sju kilometer kvar inser jag att jag kommer ha för mycket marginal. Pressar in en extrakrok och landar hemma på 1:43:30.
Och grämer mig lite. Hade ju hunnit ett par hundra meter till…
Vad behövs för att du ska öka farten? Eller är du en sån som liksom gör det av fri vilja…?
Äta och sova alltså. Och lite båt…
