Ett skitpass är också ett pass

Jag brukar älska långpass. Brukar hinna lösa alla världsproblem och njuta av omgivningarna på en gång. Förundras över den maskin som bär mig och vara tacksam för just det. Dagens långpass var inte älskat. Inga världsproblem löstes och maskinfeelingen uteblev helt brutalt.


Redan innan jag kommer ut från kvarteret känner jag att det kommer bli en tung morgon. Jag har planerat 30 km transportlöpning till Tomatens hus för årets första tomatpaj. Känslan i kroppen säger att jag förmodligen får nöja mig med lunch på Sibylla 1,5 km bort istället…

Det är 26 grader varmt och på uppgång. Magen är svullen och benen tunga. Hela familjen har sedan några dagar ett kollektivt magstrul och i mitt fall yttrar det sig med en mage storlek gravidvecka 32. Och känslan av att alltid vara proppmätt. Jag som alltid vill äta i vanliga fall….

Anyway. Stapplar fram i fyra km innan jag behöver nödlanda i skogen. Ni som är löpare vet. Det händer. Ni andra. Blunda och läs vidare. Det blir inte äckligare än så här.

Jag steker bort i värmen och inser att jag aldrig kommer att få skugga. Springer från A till B med solen i ryggen. Det finns inget träd i världen som kan rädda mig. Jag brukar inte vara speciellt värmekänslig men idag är jag det. Idag vill jag bara bada. BADA. Ni fattar. Det är konstigt nu.

Vägen är kuperad och jag får nästan aldrig bara mata på. Farten stannar av fullständigt vid minsta motlut och nerför orkar jag inte rulla.

Vid 27 km kommer familjen i fatt mig och frågar om jag vill ha skjuts sista biten till tomatpajen. Men 30 är 30 och nu är jag snart framme. Lämnar i från mig ryggsäcken och springer sista tre km utan svettig klump på ryggen.

Och just då vänder det. Utan rygga är jag lätt och ledig. Kroppen vaknar och jag känner liv i benen. Tre kilometer av trettio njuter jag. De övriga 27 har jag redan glömt bort.

Men tomatpajen var god. Jättegod.


 

 

Garmin Forerunner 630 – en höjdmetertjuv!

Fick nog av min gamla trotjänare Garmin FR 620 då den började strula mer än vanligt. När inte batteriet räckte för ett helt lopp, och när utförda pass bara försvann…

Garmin Forerunner 620

Nyhet på armen, Garmin FR 630. Same same fast ändå inte. Efter första rundan kan jag konstatera:

  1. Den påstår att två varv på St Hans backar, plus tre gånger i den långlånglånga backen motsvarar 84 höjdmeter.
  2. Den påstår att det är 43 dagar kvar till Helsingborg marathon.

Vet inte vilket som är värst:  Att ha sprungit backintervaller utan att få det bekräftat,  eller att tiden går så rysligt fort att jag inte kommer hinna få till farten till maran i år heller….

Väckarklocka på semestern?

Alltså det kändes lite galet att ställa klockan 05.45 på en ledig dag. Men jag har ju svårt att tulla på rutiner och onsdagsmorgonens body pump är ju just en sån…

Fil 2016-04-12 09 45 44

Det är något speciellt med den där klassen. Vi är några stammisar som alltid är där. Och om någon uteblir så undrar man vad som hänt. Hur ofta händer det på en vanlig klass? Vi är ett litet onsdagsteam. Som står på samma platser vecka efter vecka. Kommer i samma ordning (jag kommer alltid sist) och hinner ut i olika takt (jag är alltid sist…).

Som duschar eller raggarduschar och möts på samma tåg efteråt. Jag som raggarduschat undrar hur de hunnit duscha på riktigt, men så är de inte lika långsamma med vikterna. Eller så har de helt enkelt inte släpat fram lika många. Jag tar miljoner av allt in case of…

I alla fall. Jag ville inte att de skulle sakna mig så jag gick dit. Så det inte skulle bli ett tomt hål i salen liksom.  Så möttes jag av samma personer på samma platser och allting kändes bra. Dessutom kände jag mig tokstark. Vågade utmana mig i både axlar och rygg. Dog en smula, men känslan efteråt är så mycket bättre när man orkar NÄSTAN hela vägen än när man orkar några för många!

Dessutom har det varit jätteskönt att känna armarna burra i solstolen hela dagen!

Väckarklocka på semestern? Ja tack!

Dagens tips: citrusmelon

Hittade en ny melonsort på Ica häromdagen som ni bara måste testa: citrusmelon

Citrusmelon

Smakar som surt godis! Liksom fulgod men jag älskar den! Trots att jag inte är så förtjust i varken surt eller godis…

Jag och ena dottern klämde hela melonen medan övriga två inte alls fattade hajpen!

Har du testat?

Helsingborg 18 juli – INGEN vanlig dag…

Idag är ingen vanlig dag. Jag har badat. Eller spradat…


Jag erkänner. Jag gjorde det bara för bloggen. Det finns liksom ingen annan vettig anledning att bada i Sverige under rådande höstväder. Det krävdes 22 kilometers uppvärmning och mental laddning bortom rimliga proportioner. Det krävdes dessutom coachning av självaste grundaren av begreppet SPRADA (springa+bada): bästa Ingmarie.

Fil 2016-07-18 19 18 56

Senast jag badade var när mina medresenärer slängde i mig i kroatiskt vatten. Det har tagit mig över ett år att komma över chocken och ladda tillräckligt med mod för att göra igen. Det var kallt, men faktiskt ganska härligt…

Så här efteråt är jag stolt som en tupp. JAG har badat liksom. En större utmaning än vilket marathon som helst. Men badet var bara en mikroskopiskt liten del av en fantastisk dag som såg ut så här:

Jag har sagt det förr och säger det igen: att viga en hel dag åt löpning, cappuccino och mat är höjden av lyx.  Att tillbringa den i grymt sällskap och prata i evigheter utan att samtalsämnena tar  slut. Och att ibland luras utanför boxen….

DET är grejer det.