Årets upptäckt

Övar som bekant på att stå på händer och fick igår mina tappra försök fotade. Inser att jag svankar järnet och försöker tippa bäckenet rätt. Något som är jättelätt när man står på fötterna. På händerna är det helt omöjligt att hitta rätt muskler och hur jag än anstränger mig lyckas jag inte räta ut svanken. Konstigt att kontakten med musklerna bara inte finns när man är upp och ner…

2015-01-23 09.33.47   2015-01-23 09.37.30
Galen svank. 25 försök senare har jag rätat ut den lite men då blir tyngdpunkten fel… faller…

Förövrigt grämer jag mig över att jag inte springer Göteborg Winter run idag. Var så taggad på ett lopp med snö i skägget och istappar från ögonfransarna. I ett gnälligt ögonblick tänkte jag att det ändå bara regnar bara i Göteborg och ställde in mina planer. Regn har jag nog av hemma. Gissa vilket väder det är i Göteborg idag???

Twitter och konsten att äcklas över en semla

Häromdagen sköt bloggens besöks-statistik i höjden och det var från Twitter det stora tillflödet kom. Jag har inte Twitter själv (en av de få saker jag lyckats hålla mig borta från) och blev såklart nyfiken vem som twittrat om min blogg och varför. Detektivarbetet satte igång.

Ser via statistiken att ett inlägg från 2013 med namnet Raw food semla har hysteriskt många visningar. Inte helt vanligt på ett sådant gammalt inlägg. Googlar Twitter + rawood semla och får några träffar som verkar hoppfulla.  Går in och inser att det är folk som äcklas över en raw food semla som jag publicerat bilden på. Det är inte min semla dock. Min  var snäppet ännu fulare.

Här kan ni läsa om digerdödensemlan, bäbiskräk och högar med bajs

Många elaka ord om en stackars semla. De skulle bara veta hur god den var! (Med det inte sagt att den går upp mot en vanlig…)

image image
Fr v: semlan som äcklar Twitter-världen, en vanlig semla och min alldeles egna…

Glödande kol?

När jag vill få mina löpklienter att få till en kort markkontakt-tid brukar jag be dem föreställa sig att de springer på glödande kol. Att de vill dra upp foten så fort som möjligt igen och inte sjunka ner i steget och bränna sig…


Ingen glödande kol men en glödande sol… saknar sommar!

Dagens löpklient hade erfarenhet av glödande kol och kunde berätta att det inte alls var något problem att strosa omkring på den i lugn och ro. Med andra ord ingen stress att lyfta på fötterna. Och då funkar ju liksom inte min liknelse längre.

Måste jag byta ut den eller kan jag bara hoppas att andelen människor som faktiskt gått på glödande kol är försvinnande liten så att jag kan fortsätta att luras…

Man vet att man har löpvilat länge…

… när man springer till tåget i sjukt osköna skor, stressad till tänderna, och ÄLSKAR varje steg.

2015-01-21 16.00.13 Istället för löparskor och vätskerygga…

Älskar andhämtningen, älskar vinden i håret. Glömmer de osköna skorna, glömmer det opraktiska med en handväska som fladdrar omkring och bumpar in i låren hela tiden. Som pendlar i otakt och ger en oharmonisk löpning och blåmärken på låren.

Fem minuters fantastisk kaoslöpning till tåget alltså. I morgon testar jag på riktigt.

Yoga goes smart

Yoga för mig är  en frizon från allt vad teknik heter. Där har jag ingen pulsmätare eller gps. Inget att mäta eller registrera. Bara känslan.

Men det finns teknik för allt. Såklart. Här är mattan som känner av hur du står. Hur du fördelar vikten över fötter och händer. Som ger dig poäng efter avslutad klass.

Hiss eller diss? Jag vet inte.

Såklart kanske det kan vara till en hjälp för att hitta in i positionerna. För att lära sig hur det känns, när vikten är “jämnt fördelad”. Kanske som teknikträning. Men till vanliga yogapassen fortsätter jag nog gladeligen att lulla runt i min egen värld.  På en ekologisk matta med bra fäste, helt befriad från elektronik.

image 
Bild lånad här. Mattan har stenkoll på dina händer och fötter. En instruktör hade kunnat påpeka nacken…

Shazam

Shazam är världens bästa uppfinning. Att kunna ta reda på vad det är för bra låtar man hör. Ni vet den där gången den perfekta spinninglåten spelas på H&M. När man bara MÅSTE veta.

Och på H&M funkar det ju bra att slita fram telefonen. Det är värre när man befinner sig på någon annans klass och i smyg vill norpa deras grymma låt. Blir ju ganska fel om man sätter sig och shazamar mitt i alltihopa. Avslöjande. Och oartigt. Eller i bilen. När jordens ösigaste låt strömmar ur högtalaren och telefonen ligger i väskan. När man inte vill riskera livet för den perfekta spinningfinalen.

Då behöver man en shazamknapp inmonterad i tummen. Som man kan trycka in när som helst och få resultatet överfört automatiskt till mobilen. Varför har ingen kommit på det?

Andra saker på önskelistan:

Kamera inmonterad i pannan som automatiskt tar bilder när fina vyer uppstår.

Tights utan dragkedja i ryggslutet. Jag får köttsår av omvända burpees!

Toppar utan inbyggda bh:ar. Det är ju ändå alltid fel storlek!

Skor som växer i takt med att fötterna sväller under långpass

Långpass. Jag är trött på löpvila nu. I morgon springer jag igen, men inte långt. Jag vill springa långt. Jättelångt.

IMG_8173
Snyggaste tightsen. Tyvärr med bakficka…

Köttfärs i låren

Tre timmar och fjorton minuter spinning mellan Gränna och Hjo.  Det var länge sedan jag svettades så ymnigt.

2015-01-18 11.48.05

Benen kändes ok trots min nattliga utflykt igår, och spinningen förflöt utan problem. Men när jag dryga två timmar efter avslutat svettbad skulle ta mig an två löpklienter checkade benen ut. I låren en mystisk känsla av köttfärs. Bränd köttfärs.

Som tur var behövde jag bara förflytta mig 200 meter. Teknikträningen görs bra på stället. 600 meter utfallsteg, 97000 meter spinning och 200 meter köttfärs. Nu lägger jag mig i soffan!

600 meter utfallssteg

Ibland skriver jag innan jag tänker. Utlovar utfallssteg offentligt och glömmer bort. Blir påmind på Facebook och känner pressen…

image

Klockan 21.42 ger jag mig ut. Med Fredrik som funktionär, stegkontrollant och gps-ansvarig. På steg 10 känner jag att det kan bli en lång promenad. Utfallssteg är inget effektivt sätt att ta sig fram och det känns som jag tillryggalägger fler meter i höjdled än framåt. I Malmö har de gått 600 meter och jag vill inte vara sämre. 600 meter får det bli och nu känns benen som gummi.

Om kvällsnöjet var smart eller inte med tanke på morgondagens tretimmars-spinning återstår att se…

2015-01-17 21.51.56 
Bildbeviset!

Säga till eller låtsas som det regnar?

Gick förbi ett par tjejer i gymmet idag. Tanken var nog att de skulle träna triceps men med tanke på hur övningen utfördes tränade de nog alla andra muskler utom just triceps. Just i detta fallet var det kanske ingen ökad skaderisk utan bara helt enkelt att inte rätt muskel tränades. I andra fall kan ett felaktigt utförande vara rent skadligt.

Hur som haver. Jag brottas alltid med frågan om jag ska säga till eller inte?  Vill folk bli petade på? Är det någon skillnad om jag är där i form av personal (med instruktörströjan på) eller som vanlig tränande?

Själv hade jag såklart velat veta om jag gjorde något rent felaktigt som hade kunnat skada mig. Samtidigt har jag förståelse för att man kan tycka det är pinsamt att bli påkommen med att göra fel. Idag låtsades jag som det regnade.  Tjejerna kommer inte bli skadade. Och ingen dör av obefintliga triceps. De fick nog lite nack-, rygg-, lår-, rygg- och käkmuskler istället.

Hjälp mig här. Vill du få ett tips i all välmening, eller ska jag bara sköta mitt och låta dig vara?

Tjuvkik

Jag brukar inte smygtitta på mina yogis under savasana. Jag brukar sitta med ögonen stängda. Men idag hade jag något i linsen som gjorde det omöjligt att blunda. Därför tjuvkikade jag litegrann. Upptäckte små roligheter.

image 

För det är visst inte så himla lätt att bara släppa allt och slappna av. Ett par fötter som sprallar. Tår som kniper och slappnar av. Uppspärrade ögon i taket. Någon som vaggar otåligt från ena skinkan till den andra. I två minuter. Sen kommer gummiklubban och alla ligger som fromma lamm på mattan. Så mycket spännande som händer när man tror att alla slappnar av.