Korkat

Jag vaknade med en oladdad klocka häromdagen och fick springa klocklöst.  Att springa utan klocka är det svåraste som finns. Ungefär lika svårt som att äta frukost ensam utan att läsa en tidning.

En somrig Tomtom...

Tomtom i sommarskrud. Fotomodell: Ingmarie

Det svåra är inte själva löpningen, det är efterarbetet. Hur reggar man en runda man inte vet varken längd eller tid på? Och vilken ouppfunnen diagnos jag än har så är det noga med siffror…

Den här gången blir det så jobbigt att jag får ta exakt samma runda dagen efter för att mäta. Och liksom förutsätta att jag använt lika mycket tid.

Så otroligt fånigt. Jag reggar ju mest av slentrian. För att få en årsstatistik. Som jag tittar på i väntan på nyårsmiddagen och aldrig mer…

Istället för att njuta av den oklockade rundan tar jag beslutet att sätta igång Runkeeper. Väljer bort njutning och får istället en god portion frustration! Alltså ni som springer med appar, hur gör ni?

Blir arg för att den stänger av sig i fickan och för att den envisas med att tro att jag springer i vattnet. Dessutom störs jag av att det går dyrbar tid från det att jag sätter igång appen tills jag har pillat ner den i Spibeltet, dragit igen dragkedjan och kommit i väg! Som om de där extra sekunderna skulle spela någon roll om hundra år (eller hundra sekunder).

Att reta sig istället för att njuta måste vara höjden av korkat…

Suppat

Det är i Kroatien det händer. Det är här jag går utanför boxen och gör läskiga grejer. Som när jag åkte Zipline för två år sedan eller åt bläckfisk med sugproppar förra året. Eller som idag, när jag chockade mig själv och hela Kroatiska befolkningen och klev upp på en sup-bräda.

image

För att säga det själv var jag riktigt bra på det där med SUP.  Liksom en naturbegåvning och balansdrottning…

Ramlade faktiskt inte i en enda gång!

Hur man tar steget från sup-paddling till sup-yoga är dock en gåta.  Den utmaningen sparar jag till nästa år…

Mitt smultronplejs 

Alltså jag älskar strandpromenader. Inte nödvändigtvis när de går genom turistorterna, men vägen mellan dem. När man springer med någon futtig meters avstånd till vattnet, kilometer efter kilometer.


 Jag älskar hela sträckningen mellan Brela och Makarska, det är en av mina smultronställen på jorden. Med det mest turkosa vatten på ena sidan och galet höga berg på den andra.  Här samsas jag med andra löpare varje morgon innan frukost. Semesterlöpare, fitnesslöpare, riktiga löpare. Och alla ser helt saliga ut. De kanske också bor på en åker till vardags. Med platta, blåsiga asfaltvägar som vardagsmat.

Morgonlöpningen må se annorlunda ut här. Men njutningen efteråt är densamma. Havregrynsgröt med paranötter, mosad banan och blåbär. Lika gott var man än befinner sig. Och ingår inte frukost tar man ju såklart med sig en halv resväska havregryn hemifrån. Är man gröt-taliban så är man…

Mål med semestern

Jag har två mål med den här semestern:

  1. Att jämna ut min sport-bh-bränna
  2. Att bli av med min ankelstrumpsbränna

Fast kanske är det lite som att sudda ut sin identitet. Det är kanske jättedumt. Tänk om jag inte kommer att känna igen mig själv…

Fast jag inser att jag ändå inte kommer att lyckas. 

Idag gick vi långpromenad i gympaskor och bättrade på ankelstrumpsbrännan. Trettiofemgradig luft kräver mycket vatten och därmed ryggsäck. Min sportbh-bränna har förvisso mattats lite, men det vetetusan om en ryggsäcksbränna är bättre.

Att vara fåfäng har aldrig varit min grej. Jag kan lika gärna lägga ner mina mål…

Strandpromenad goes löparmecka

Kroatien är sig väldigt olikt i slutet av juli jämfört med off season, när jag brukar vara här. Stränderna är sillapackade, flipflopsen fler än löparskorna och alla restauranger är öppna…


Dessutom är det 15 grader varmare, och den som vill springa utan att försmäkta, gör det med fördel tidigt på morgonen eller sent på kvällen.

Det sista alternativet lockar inte en morgonmänniska, och jag tycker synd om folket som joggar förbi när vi glassar på uteserveringen. Stackars tvångslöpare liksom. Som inte kan njuta av en semesterkväll…

På morgonen är läget annorlunda. Jag är taggad när jag går ut genom dörren och lämnar en tonårig dotter med en timmes extra skönhetssömn. Jag offrar ingenting, jag är ingen stackars tvångslöpare, jag bara förstår hur man njuter lite extra på semestern… Hur man skapar lite space i turisthavet.


På strandpromenaden mot Makarska finns inga turister i flip-flops klockan 06.45. Däremot ett helt gäng löpare i något slags härligt samförstånd över hur man bäst startar en semesterdag. Ser tröjor från Midnattsloppet och Team Nordic Trail och känner gemenskap. Njuter av att se det turkosa vattnet utan miljoner badande tyskar i en kaotisk trängsel. Älskar att snubbla fram på en helt folktom stenstrand.

Tolv kilometer senare öppnar jag dörren till vår jättelägenhet. Säger god morgon till dottern som yrvaket tittar upp och frågar:

– Ska du ut och springa nu?

När hon ser min svettiga panna inser hon att det är kört. Det är dags att vakna!