Matminnen

Jag har inte alltid ätit som jag gör nu. Inte alltid älskat avokado eller krävt två lagade mål om dagen. Här är lite blandade matminnen från min uppväxt. Från typ liten till 25. Sen blev jag den matnörd jag är idag…

Vardagsmat från min uppväxt:
Potatis, smält kalvsylta (!) och rödbetor
Potatis, skinka och mimosasallad
Potatis, fiskpinnar och remouladsås (alla andra fick Hollandaise, jag var SÅ avundsjuk!)
Potatis, renskav och gelé
Ja ni ser den gemensamma nämnaren, potatis till allt! OCH knäckebröd.

Traumatiska matminnen från min uppväxt:
Grannens ambrosiakaka som gjorde att jag kräktes. Kan fortfarande inte äta apelsinskal.
Surströmmingsdoften när föräldrarna hade surströmmingsfest.
Bästa kompisens farfar som åt HELA skalken på en ost. Med paraffinet på och allt. Kan fortfarande inte äta tjocka ostskivor.

Inte som alla andra…
Tyckte aldrig om läsk. Man fick skaka flaskan åt mig så kolsyran gick ur. Då blev det saft. Som jag inte heller tyckte om… Jag ville bara ha mjölk. På kalas, till vardags och till fest. Och det sitter i fortfarande. Har jag sagt att jag älskar cappuccino? Eller bara vanlig hederlig skummad mjölk att äta med sked…

Högstadietiden:
Högstadietiden var fil och flingor extra allt. Ibland fem gånger om dagen, men oftast bara fyra. Till frukost, lunch, mellanmål och kvällsmål…

Gymnasiet:
Min pappa hade kontakter på en matgrossist och hade stora mängder chokladtårtor i frysen. Och sån där glass-topping i kylen. Ett par bitar tårta till mellis varje dag gick lätt ner. Och ville man ha något att skölja ner den med kunde man dricka direkt ur toppingflaskan. Gick upp 9 kilo på en sommar och tänkte att jag skulle banta…

Det är enda gången i mitt liv jag tänkt den tanken. Då bytte jag ut lunchen mot ett äpple. Svalt ihjäl och blev tjurig. Har aldrig tänkt den tanken igen…

Universitet:
Läste italienska på Umeå universitet och tyckte att PLOPP var värsta bästa lunchen. När jag flyttade till Lund för ett par år på LTH byttes ploppen ut mot en baguett med rödbetssallad och köttbullar. Och en delicatoboll till efterrätt. Varje dag. Till mellis: aprikoskräm och mjölk. Fast bara aprikoskräm från Kivik, annars fick det vara.

Efter att första dottern föddes 1999 flög vettet i mig och därefter har jag nog ätit ganska mycket som idag.  Mår som en prinsessa och har inga planer på att ändra mina matvanor. En vacker dag sitter jag på ålderdomshemmet och kräver ekologiska varor, spännande fröer, mer grönsaker till maten, mer nötter i livet, mer cappuccino till fikat och en och annan semla i februari.

Har du några roliga matminnen?

Det där varvet…

Det haglar tips inför Göteborgsvarvet nu. Alla sajter med självaktning listar minst 10 tips för dagarna innan och för själva loppet. Drick si, ät så, och glöm för allt i världen inte nummerlappen. Jag har inget behov av tipsen. Efter alla mina lopp vet jag vad som funkar för mig. Jag vet exakt hur jag ska sköta bajamajalogistiken men vet fortfarande inte hur man sätter en nummerlapp rakt… Fast det får man aldrig några tips om anyway.


Ett annat varv…

Mina bekymmer inför lördag är några helt andra:

1) Hur ska jag ta mig dit? Det lutar åt tåg, men hur ska jag hitta rätt lokaltrafik för att komma till starten sen? Ja, det står beskrivet, men det biter inte på mig. Jag kommer vara helt lost ändå.

2) När ska jag äta? Eller jo, jag vet jag behöver äta kl 11 och det är precis 10 minuter innan tåget ankommer till Göteborg. Inte läge att duka upp matlåda alltså. Tidigare blir för tidigt och senare blir för sent. Jag ÄR Skalman. Ge mig intravenöst någon!

3) Vem ska jag prata med? Jag åker alltså upp SJÄLV. Har försökt övertala hela bekantskapskretsen men ingen vill leka med mig. Jag kommer vara ENSAM i sällskap av 64000 andra. Vem ska peppa mig, säga lycka till och sparka mig i baken? Vem ska lugna mig när jag stirrar upp mig för att jag inte får mat klockan 11 sharp? Vem ska visa mig vägen till den där anslutningsbussen? För det är väl ingen spårvagn? Sånt är för svårt för mig…

4) Men det största problemet är ändå hur jag ska hinna byta om efteråt och hitta till Kalei Kaffebar innan stängning. För det finns väl inga blå linjer i marken för sånt?

Springandet däremellan är ju plättlätt. En fot framför den andra.

Laktat-test och test av VO2-max hos Aktivitus

Tack vare bloggen hamnar jag på konstiga ställen. Som i radio. Eller på ett löpband hos Aktivitus i Göteborg. Idag fick jag möjlighet att göra det där jag alltid velat haft gjort, men aldrig vågat göra -att testa min maximala syreupptagningsförmåga. Och som uppvärmning ett laktat-test och en kroppssammansättningsmätning med ultraljud. Som en stor gottepåse på en helt vanlig tisdag.

wpid-wp-1432049883125.jpeg

Att känna till sina mjölksyratrösklar (ja det finns faktiskt två…) är till hjälp för att veta vilken intensitet du ska ligga på vid olika typer av träning. Under din aeroba tröskel ligger du på lågintensiva pass, mellan trösklarna på de medelintensiva och över din anaeroba tröskel på de högintensiva. I första testet får jag veta vilken puls och vilken hastighet som motsvarar respektive tröskel.

Testet är ganska behagligt. Startar med 4 minuter i 6-minutersfart och sedan ökas farten succesivt med 1 km/h var fjärde minut. Efter 20 minuter ligger jag på 4:15-fart och då är testledar-Patrik nöjd. Känslan är lite mer än ansträngande och jag skattar intensiteten till 16.5 av 20 på Borgskalan.  Kliver av bandet och golvet gungar när jag går och hämtar vatten. Är ju inte van vid skumpande löpband…

Skärmavbild 2015-05-19 kl. 20.20.22

I grafen ovan visar röda linjen min puls, gula linjen hastigheten och gröna linjen mängden mjölksyra. Vid 165 slag/minut har jag min anaeroba tröskel (AT2) och det ska motsvaras av 4:15-fart. Min aeroba mjölksyratröskel (LT) återfinns vid 153 slag per minut och 5:00-fart.

Hinner få i mig lite vatten innan det är dags för nästa test – veckans andra scary happening. Det är dags att maxa, pressa pannben.

wpid-wp-1432050467425.jpeg

Vi börjar i 4:35-fart. Farten bibehålls men varje minut ökas lutningen på bandet. Testet är slut när jag inte orkar mer och tvingas trycka på nödknappen. Över mun och näsa har jag en mask. Det gör att jag ser ut som Darth Vader, men framför allt skymmer den sikten neråt och jag har svårt att se var jag sätter fötterna. Som total novis på löpband känns risken överhängande att jag trampar utanför om jag inte får glutta ner ibland. Känns läskigt men jag väljer att lita på min förmåga att springa rakt fram…

wpid-wp-1432050801328.jpeg

Off we go. Minuterna tickar fort och jag tycker han höjer motståndet mest hela tiden. Kroppen känns stark och jag tycker jag hänger på rätt bra. Uppskattar att intensiteten ökas med hjälp av lutning snarare än fart. Kräver inte samma rapphet i benen. När jag har sprungit 5 minuter känns det fortfarande helt överkomligt men bara ett tiotal sekunder senare är det stopp. Som en bomb som bara liksom detonerar från ingenstans. Trycker knappen och hyperventilerar en stund. Vill slänga av mig masken men måste behålla den på lite till, för att se vad som händer efteråt.

Jag har sprungit tufft i 5,5 minut och avslutar på 8% lutning. Nu kommer belöningen, nu ska jag få veta min maxpuls och mitt maximala syreupptag. Men först en dusch.

aktivitus

Djupt nersjunken i en skön soffa får jag en genomgång av alla mina tester. Jag får veta att mitt syreupptag är 51,4 och ”superior” med god marginal.

Skärmavbild 2015-05-19 kl. 21.18.33

Högsta uppmätta puls är 175 och uppskattad maxpuls 179.

Slutsatsen av hela besöket stavas intervaller. Jag behöver jobba mer på högre intensitet och i högre hastighet för att komma vidare. Jag har en hög kapacitet vad gäller uthållighet men kan med hjälp av intervaller lära kroppen att springa snabbare rent motoriskt men även flytta gränsen för mjölksyra.

Jag har fått riktlinjer för fart och puls under långpass, medelintensiva pass och intervallerna och jag är grymt taggad att kavla upp ärmarna och ta dag i det där lite obekväma. Jag vill rocka Kävlinges gator och testa mig på nytt. Jag vill se vad 4 månader intervaller gör med mig. Jag vill komma tillbaka till Aktivitus.

Är du också sugen på att testa dig finns Aktivitus i Göteborg och Stockholm. Jag tycker det var jättespännande och rekommenderar det varmt. Även om det gjorde lite ont…

Hemköp

Jag är en ICA-människa. Jag tror det finns ICA-människor och COOP-människor precis som det finns hund- och kattmänniskor och morgon- och kvällsmänniskor.

Hemköp har jag nog nästan aldrig besökt, men nu mina vänner har Kävlinge blivit med Hemköp och naturligtvis var jag tvungen att ta mig dit och kolla utbudet.

Jag älskar att gå i mataffärer. Kan gå omkring i en halv eftermiddag och bara titta. Blir lycklig av ekologiskt. Av fröer, gryner, nötter, bars. Av Kung Markatta och Renee Voltaire. Av havremjölk.

 
Amerikanskt nöje – Whole Food’s market. I en klass för sig!

Hemköp alltså. Kommer direkt in bland grönsakerna och frukten. Fint och prydligt upplagt och av det jag tänker handla finns allt i ekologiskt. Börjar bra.

I köttdisken finns ekologiskt nötkött och fläskkött. Vad jag ser finns ingen ekologisk kyckling men näst bäst i alla fall en närproducerad majskyckling.

Brödavdelningen är lite urplockad men det kan väl vara förlåtet en lördag kväll. Smyger mig vidare och hittar hyllan HYLLAN:

Lycka ända in i märgen. Alltså, folk kan bli lyckliga av att kolla in nya tv-apparater eller dyra bilar, men det HÄR är riktig lycka. Lyckas begränsa mig till att bara handla upp halva sortimentet…

Cruisar vidare till dagens viktigaste mål. Havremjölken. Den som avgör om det ska bli guldstjärna eller inte i betyg för affären. Den vanliga havremjölken finns och jag roffar åt mig ett par ex. Sen tar det stopp. Baristamjölken finns inte. Den som skulle ge guldstjärnan.

Men jag är nöjd.  Lite baristamjölk på det så kan de räkna med en ny kund!

Gillar du att gå i mataffär?

I radio

image

Tack vare min blogg hamnar jag på konstiga ställen. Typ i radio. En gång lät jag Anders Jansson och Johan Wester svinga kettlebells i sändning. Idag pratade jag mest nybörjarlöpning. Hur det gick vet jag inte för jag vågar som vanligt inte lyssna…

Tyd min dröm, någon!

Det finns inget tråkigare än när folk berättar om sina drömmar. Alltså inte framtidsdrömmarna då, utan vilken rappakalja de lyckats drömma ihop när de sover. Ändå måste jag dela med mig av nattens äventyr. Snälla hjälp mig tyda…


Innan de hamnade i kloaken…

Jag är i Kroatien och ska rejsa upp för ett berg tillsammans med deltagarna i löparresan jag är på. Efter ett par steg tappar jag båda skorna. Det är mina SALMING-skor som väljer att lossna och ramla ner i en brunn. Jag fortsätter backen upp barfota men lyckas på vägen ramla ner för berget och hamna utanför ett hus där det bor en kroatisk man.

Han hämtar upp mina skor ur sin toalett. De har kommit dit via kloaksystemet och ena hälkappan har lossnat. Han säger att man inte ska ha SALMING-skor utan UEFA-skor (vad är det?).  UEFA-skor hade aldrig gått sönder av en resa i kloaksystemet…

Fast förresten. Skit i drömtydningen. Jag gissar att svaret hade skickat mig direkt till psykvården!

Störigheter

Störiga saker ingen borde behöva uppleva:

1.Spinning i gympaskor.
Förstör hela upplevelsen. Kramp i fötterna och hela tiden med en rädsla att ramla ur korgen, stå på öronen och dö spinningdöden.
Åtgärd: Köp ett par spinningskor.  De håller hur länge som helst, så utslaget per pass blir det jättebilligt!

2. Yoga på gymmets halkiga mattor. En hund utan fäste är det värsta som finns. Risk för magplask!
Åtgärd: köp en halkfri yogamatta. Garanterat värt varenda öre!

3. Att bli kissnödig på löprundan. Går inte tänka på annat. Hela upplevelsen förstörs och all energi går åt till att leta lämpligt buskage. Svårt i storstad dessutom.
Åtgärd: trippelkissa innan.

Saker jag  kan överleva men som ändå helst slipper:

1.När det står folk i vägen för spegeln på gruppträningen. Behöver kunna spänna ögonen i mig själv och säga åt mig att öka….
Åtgärd: kom i tid och tjinga bästa platsen!

2. När instruktören inte har koll på tiden och intervallerna tar slut fortare än vad som utlovats. INNAN man riktigt hunnit kräma ur det sista.
Åtgärd: fullt ös från start så slipper du ha kräm över…

3. När det är motljus i hela salen när man ska ta en selfie…
Åtgärd: träna på vintern när det är mörkt…

4. När någon kommer in precis när man tar en selfie…
Åtgärd: sluta ta selfies. Träna istället…

5. När man hittar värsta roliga utbyggnaden på gymmet och inte har tid att leka…
Åtgärd: hitta tid – gå tillbaka och lek!

IMG_8604.JPG

Laddar om

 

Efter ett par grymt hektiska veckor med Kroatien, Bjäre och London har jag nu landat mjukt i min egen solstol. Och trots att BORTA varit jätteroligt är det alltid skönt att komma hem. Stå på huvudet i rapsen och misslyckas kapitalt. Ligga i solstolen och titta på barn som gör konster på studsmattan. Äta svenska kanelbullar och ladda batterier. Till nästa vecka är det nämligen ett måste att komma full-laddad med energi. Så här:

Måndag: intervju i radio. Shit, jag är redan nervös.
Tisdag: intervju till cykeltidning.
Tisdag: allehanda fystester hos Aktivitus i Göteborg. Nervös igen. Vilket är värst, prata i radio eller dö en smula på ett löpband?
Lördag: Göteborgsvarvet från längre bak än jag brukar. Här behövs tålamod och vassa armbågar.

Kul men läskig vecka på ingång alltså. Bäst att jag ligger kvar i solstolen lite till.

Yoga i all ära…

2015050507.53.32_thumb.jpg…. men när flyget landar klockan 23.25 och beräknad tidpunkt i säng är 01.30, då blir man inte överlycklig när man upptäcker att man har yogaklass klockan 07.30 i morgon bitti…

60 minuters savasana någon?

 

Morgonlöpning delux

Att morgonspringa i storstad är det coolaste av coolt. Att smyga ut i en stad som ännu inte vaknat och liksom ha den litegrann för sig själv. Att hinna se jättemånga sevärdheter på en runda som inte alls är speciellt lång. Och att invaggas i löpargemenskapen som råder där vid halvsjusnåret, då vägarna är våra och ljudet av springande fötter är minst lika märkbart som ljudet från trafiken.

2015-05-13 07.12.35

Springer från hotellet till Waterloo-bridge där jag börjar min tur österut längs Themsen. Passerar broar och caféer längs min väg mot Tower Bridge. Springer över bron medan jag spanar in lemmeltåget av löpare på andra sidan floden. De är HUR många som helst.

Jag kommer ikapp dem lite senare när de pausat för morgonträning på ett litet torg. De springer upp och ner för trappor, gör burpees och andra roligheter. Jag stannar och fotar och någon i gruppen ropar: ”Miss, come and join us!”

2015-05-13 07.10.59

Om det inte vore för att jag hade en orolig mamma väntandes på hotellet hade jag inte tvekat. Nu får jag snällt tacka nej och fortsätta löpturen hemåt. Springer ”bara” 3 kilometer vilse, och exakt 3 minuter efter den tid jag sagt att jag skulle vara hemma plingar det till i mobilen: VAR ÄR DU???

Som mamma slutar man visst aldrig vara orolig.  Men jag borde lära mig att alltid lägga på minst 20 minuter i vilsespringnings-marginal….