Blyklumpar och stretchbehov

Jag ska springa långt i morgon och benen känns som bly. Det var en muskulär fight att cykla tantcykel hem från yogan i morse och själva yogan i sig tog emot överallt. Vem har flyttat in ett kylskåp i min kropp liksom?

13043297_782342841901406_7831800513332719643_n
Möjlig orsak till trötta ben…

Inför i morgon behöver jag stretcha och få massage. Det ena så tråkigt att klockorna stannar. Det andra trevligt, förutsatt att min privata massör inte blåvägrat och hänvisat till man-cold…

Fil 2016-04-29 15 03 50

Dessutom har dottern fått nya skor som jag är avis på. Bästa Inov8 x-talon 212 i ny färgsättning. Liksom lite skånskt. Men i morgon behövs inga trailskor. Bara vindskydd, paraply och ett sjuhelsickes pannben. Att mjöla sig fram i skånsk motvind är inget man trollar bort.

Friskförklara mig någon!

Som bekant åker jag till Milano och springer Wings for life nästa vecka. Idag fick jag mail från arrangören:

läkarintyg2

Jag reser på onsdag. De menar alltså på allvar att jag på tre helgfria dagar ska lyckas hitta ledig tid i mitt eget schema och en läkare som vill friskförklara mig? Italienare i alla ära men var det inte lite väl kort varsel?

Utan läkarintyg måste jag bryta vid 20 km. Har ingen aning om hur långt jag kommer hålla undan, men förra året blev det 28 km. Snöpligt att behöva stanna och knapra på en pizza i väntan på den jagande bilen. Istället för att höra tutorna och desperat försöka pressa upp farten för att hinna några meter till. Det var ju liksom halva behållningen förra året. Racet mot det oundvikliga…

Galet är bara förnamnet!

Ehhrm. Känner jag någon läkare?

wflbilJaga mig över 20-strecket please!

Så flummig!

Jag flummar runt. Anmäler mig till lopp och glömmer bort. Råkar dra på mig jordens träningsvärk på ett tabatapass dagen innan Österlen spring trail, och får sota i uppförsbackarna. 

12973243_1086112584761500_3342232123799599187_o

Förbereder mig inte. Varken mentalt eller fysiskt. Lägger mig inte ens i tid för att vara utvilad och inser två timmar innan loppet att jag borde druckit lite mer vatten. Och tagit med nagelsax…

Tidigare var DNS en omöjlighet och bara ursäktat pga sjukdom. Nu tänker jag att Sydkustloppet på lördag ligger i fara om det är samma skitväder som idag. Och om resan dit blir för jobbig…

Dessutom drar jag säkert på mig jordens träningsvärk på fredag och glömmer gå och lägga mig i tid!

Jag som brukar vara supernojig och satsa på hängslen och livremmar inför lopp. Som äter och sover enligt konstens alla regler och väljer mundering minst en vecka i förväg. Vad händer med mig?  Har jag liksom gått och blivit oseriös???

Men vädret i Milano har jag stenkoll på. 18 grader den sjunde maj. Då springer jag wings for life. Fast där vet jag inte ens hur långt det blir. En helt ny dimension av begreppet ”ingen koll”…

Hur förbereder du dig inför lopp?

Heja Sverige!

HM har presenterat kläderna som svenska OS-truppen kommer bära i Rio till sommaren. Faktiskt ovanligt snyggt!


Inte designat för OS…

Även om gult är en svår färg för den genomsnittsbleka svensken så kan man ju liksom inte hjälpa vilken flagga man har. Jag kommer alltså inte köpa det gula tightsen men det fanns en del fint i kollektionen:

image
Foto: HM

Gillar sleevesen. Faktiskt nästan så jag behöver ett par. Säljstart 4 augusti.

Vad tycker du, hiss eller diss?

Trailnördar

Jag har varit på läger bland trailnördar. Trailnördar är ett fantastiskt släkte. Och jag har varit en katt bland hermelinerna. Inte så att jag inte gillar trail, men jag gillar ju asfalt också. Och det är ett svärord bland trailnördar. Så det avslöjade jag inte förrän sista dagen. Även om min nya tisha förmodligen avslöjade mig tidigare än så…

Fil 2016-04-25 17 05 27

Till skillnad från den sanna trailnörden tycker jag uppför är roligare än nerför. Speciellt om det är tekniskt. I en trixig nerförsbacke tjuter trailnörden glädjevrål och skuttar ner som ett ystert lamm på grönbete. Själv gör jag nästan i byxan, i rädsla för att slå ut alla framtänder, bryta två ben och behöva helikoptertransport hem.

Att behöva springa tre steg på asfalt är det värsta som kan hända en trailnörd. Även om asfalten i fråga går på den mest fantastiska strandpromenaden, och det bara spritter i löparbenen på en vanlig dödlig. Gänget traillöpare väljer då att gå. GÅ? När man för en gångs skull kan springa med lite flyt…  För en annan var det lite som att ha cappuccinon i handen och inte få dricka! Ni fattar känslan!

13055535_10153724619136748_6297473793227572243_n

När stavarna plockades fram var jag bortom all räddning. Då kunde jag inte ens låtsas vara en riktig traillöpare längre. De såg galet proffsiga ut, som ett helt gäng Emelie Forsbergare. Med en försiktig fegis i släptåg som inte använt stavar sedan längdskidåkningen i femman. En fegis så galet impad av deras koordinationsförmåga och  lätta fötter. DET måste jag öva upp. Och sluta vara så jäkla rädd.

Fil 2016-04-24 17 26 07

Så händer det. När jag känt mig långsammast i stan ett par dagar och plötsligt möter en uppförsbacke på asfalt. När jag känner att benen svarar och stegen är lätta. När jag orkar hänga på och hör att de andra flåsar mer. Då är det lätt att det bara slinker ur en. De där förbjudna orden: ”Asfalt är det bästa som finns”.

Sen får man öka tempot så att ingen slår ihjäl en…

Men frånsett att jag känt mig feg, långsam och klumpig nerför så har resan varit fantastisk. Nya übertrevliga bekantskaper, omväxlande rundor i olika miljöer och på olika underlag. En sån där 4-dagars boost som jag kommer leva länge på.

Medan jag övar upp mina nerförsskills…

13015256_10155691998558644_826664001727937289_n

En juice-man!

På Mallorca kan allt hända. Man kan till exempel träffa en juice-man mitt på en stig som pressar färska apelsiner. 

img_2168

Det händer aldrig på slingan i Furulund…

Den spontana blixtvisiten till Mallorca närmar sig sitt slut. Nu är det dags att åka hem och rota fram understället igen! Och ladda om för Sydkustloppet som jag tydligen ska springa på lördag. Tiden rusar och jag hänger inte riktigt med i svängarna.

Men det kommer att bli bra! Om det bara slutar snöa…

 

Rapport mellan vilsespringen

Vi har ett späckat schema, därav bristen på blogginlägg. Eller schemat är egentligen ganska luftigt, det är snarare så att alla planerade aktiviteter tar 2,5 gånger längre än tänkt.  Dagens lunch intogs klockan 17.00…

img_2132

 

Att allting tar så lång tid beror på att vi kommer vilse hela tiden. Vi missar färgmarkeringar och följer betongklumpar i marken som senare visar sig inte alls ha med leden att göra. Vi hamnar i taggbusksnår som sätter spår i våra underben, vänder kartor fel och springer i cirklar. Att ta selfies och groupies är också en tidsödande aktivitet. Och att jämföra vem som har fulast underben. Jag ligger bra till med mitt mastodontblåmärke på knät, och rivsår all over the place…

Fil 2016-04-23 22 16 36

Men det sköna är att det inte finns någon stress. Vi ska ju bara springa, äta och sova. Livet när det är som enklast!

Miljön här på Mallorca är helt magisk. Vi växlar steniga berg med pinjedoftande skog och mjuka sanddynor. Det turkosa havet lockar till bad men någonstans går gränsen för hur wild and crazy jag tillåter mig själv att vara. Det är ju faktiskt minst tio grader för kallt!

Men. Allt är inte fantastiskt. Två av sju har drabbats av magsjuka. Den ena är min roomie som bytte sängen mot toalettgolv i natt. Min egen mage är heller inte helt hundra. Den leker torktumlare och var ett mindre trevligt sällskap på dagens långtur i bergen.

img_2107

I morgon hoppas jag ordningen är återställd. Då rastar vi löparbenen för sista gången på den här resan. Hittar ett glassigt café och njuter av solen. Förtränger in i det sista att det är plus 6 grader och regn som väntar bara två dagar bort…