Ekotrail Österlen – race report

Min plan var en mys-tur. Inte så där mysigt att jag skulle stanna och fota, men så där lagom att jag inte tog ut mig fullständigt och missade den vackra utsikten. Höll planen helt ok förutom att vissa uppförsbackar tog lite hårdare än jag planerat.

wpid-wp-1429368403094.jpegSarah på väg att casha in sin födelsedagspresent!

Ekotrail Österlen anordnades för första gången idag, och jag är genomnöjd med premiären. Vädret var bästa tänkbara, bajamajaköerna helt överkomliga, banan fantastiskt vacker och härligt utmanande på samma gång. Och detaljerna. Prickarna över alla i:n. Det där extra som skiljer loppet från alla lopp i mängden. Som en medalj i trä och en prispall gjord av stubbar. Och avsaknaden av plastmuggar.

wpid-wp-1429368398269.jpeg

Som vanligt är jag ganska dålig på det tekniska, men när jag får tugga kilometer på grusväg kickar maskinen in. Vid 11 km slår jag på min inre dieselmotor och njuter av en bra bit runner’s high innan det är dags att slåss med terrängen igen. Backarna är riktigt grymma för en som vanligen avverkar höjd-millimeter, samtidigt som de blir till roliga små utmaningar att få sätta tänderna i.

P4180932

Den som planerat upplopps-sträckan måste ha gnidit sina händer av skadeglädje. Vi snackar TRAPPOR mot målområdet och en spurtsträcka på kullersten.  Men vad gör väl det när solen skiner och humöret är på topp!?

wpid-wp-1429368392828.jpegSnygg nästan jämt. Kanske hade behövt lite löpcoaching vad gäller trappteknik…

P4180940 Annorlunda medalj!

1.54 räcker till en tredjeplats och jag som inte vanligtvis hamnar så högt i listan får smått panik. Hur beter man sig liksom? Ska man kramas eller skaka hand? Smyggluttar lite på prisutdelningen innan för att inte göra bort mig helt,  och hoppas jag klarade biffen.

wpid-wp-1429368370007.jpeg

Stolt fyra!

image

Tävlingen Life Blog Awards är avgjord och jag seglade in som en stolt fyra i kategorin “Bästa träningsblogg”. Lite retsligt nära pallplats men ändå en galet mycket högre placering än jag nånsin kunnat drömma om. Stort tack för era röster, det är fantastiskt att veta att ni gillar det jag gör! Nästan lite rörd på en fredag…

Här ser ni de fantastiska bloggarna som hamnade på pallen!

Lugnet före stormen

image image image 

Nästa vecka blir hysterisk. Har bokat upp mig lite väl friskt utan tanke på att jag kanske behöver lite tid att packa, panikshoppa bikini och klippa håret så där sista dagarna innan Kroatien. När jag öppnar kalendern blir jag trött, så jag stänger den igen.

Firar en soft fredag med jordens godaste blåbärskaka på Flinckmans i Sireköpinge. Sen drömmer jag om en ny randig löparjacka och isande blå färger. Frågan är om jag ska låta det stanna vid en dröm eller låta det bli belöningen nästa fredag då jag rott en galen vecka i hamn.

Vilket gäng!

2015-04-16 19.45.48

I det här gänget hittar vi någon som inte orkar springa 100 meter, någon som tycker löpning är det värsta som finns och någon som prioriterat bort egentid till förmån för dismaskinen.

Man skulle kunna tro att det är ett gnälligt gäng, men jag har nog tamejtusan aldrig träffat så många glada tjejer på en och samma gång. Alla överlevde 100 meter. Många gånger om dessutom. Ingen dog och alla tyckte det var skönt i friska luften. Tänk att jag ska få boostas av detta härliga gäng varje torsdag hela våren.  Det är lyx på jobbet.

Fyllt på i bokhyllan!

2015-04-16 10.10.55

Green Kitchen stories är veggobloggen som är en kokbok som blev en av mina absoluta favoriter. Nu har den fått en efterföljare och såklart var jag tvungen att köpa. Green Kitchen Travels heter den och jag hoppas den ger mig lika goda middagar som sin föregångare.

2015-04-16 10.11.48

Och när jag ändå klickade mig runt i de virtuella bokhyllorna passade jag på att köpa Markus Torgebys bok Löparens hjärta. Måste ju ha något att läsa på flyget till Kroatien. Eller i solstolen mellan löprundorna. Det är ju trots allt bara 12 dagar kvar!

Oseriöst, rutinerat eller smart?

När jag började springa lopp vågade jag knappt röra mig sista veckan innan. Jag var livrädd för att vara trött på själva loppet. Skulle jag springa halvmarathon på lördagen sprang jag ett kort pass på måndagen och sedan vilade jag mig i form resten av veckan. Dessutom drack jag massa Vitargo…

image

Nuförtiden tuffar jag på mest som vanligt. Kommer på, mitt i det sjuhundrafemtonde utfallssteget, att Body Pump-träningsvärk kanske inte är det smartaste inför en terränghalvmara på lördag. Vitargo finns inte i mitt vokabulär och jag har helt glömt bort att anpassa löpningen för att komma till start med piggast möjliga ben.

Oseriöst? Kanske.

Rutinerat? Både och. Jag vet att jag inte behöver Vitargo. Jag vet att jag inte behöver försoffas i 5 hela dagar innan loppet. Sen behöver man kanske inte dra på sig Bodypump-träningsvärk heller…

Smart? Inte om man ser till tidsmål och placering i resultatlistan. Men å andra sidan får jag mest träning för min femöring när jag slipper hysteri-vila mig i form. På lördag kanske jag ångrar mig…

Bildgooglad

Ibland bild-googlar jag på mig själv. När jag behöver en bild till bloggen och liksom inte kommit mig för att knäppa en. På google finns hela mitt liv och jag hittar en massa konstiga saker. Som det här:


Jag i en roddbåt? Hur desperat blir man inte när man har löparknä och vill träna?


När man tröttnat på båten och löparknäna fortsätter att bråka….


Det finns olika användningsområden för däck.


Man blir galen av mountainbike. Här är beviset…

Fast roligast är i alla fall när min dotter bildgooglar sig själv. Då hittar hon det här:

Hon tycker det är minst sagt pinsamt. Men det är ju faktiskt hon…

Vad hittar du när du googlar dig själv?

Det där med bloggnamnet?

Varför min blogg heter ORKA MERA har jag aldrig förstått. Det låter tråkigt och präktigt. Så har jag känt ända sen jag startade bloggen 2007. Dessutom gillar jag inte ordet MERA, det heter ju för tusan MER!

image

Varför adressen till ORKA MERA är piggelina.se har jag heller aldrig förstått. Det är minst sagt ologiskt.

Ordet PIGGELINA förknippar jag med någon som är sprallig och glad. Nyfiken, pigg och med glimten i ögat. I träningssammanhang någon som tränar för att hon älskar det och inte för att missionera ut vad alla andra ska göra.

ORKA MERA! känns som en rubrik från tidningen IFORM. Ett uppmaning med inslag av pekpinne.

Jag känner mig mycket mer som en PIGGELINA än en ORKA MERA-typ, samtidigt som jag liksom har blivit Orka mera-Anna i träningsbloggskretsar. Därför  känns läskigt att byta namn. Jag vågade ju inte ens byta efternamn när jag gifte mig. Det är så inarbetat. Om jag ändrar namn på min blogg, kommer ingen veta vem jag är då? 

Är jag Piggelina eller Orka mera-Anna för dig? Och hade du blivit förvirrad om jag bytte?

PS. Sista dag att rösta i Life Blog Awards är på onsdag. Där finns Orka mera med. Inte Piggelina…

Söderåsen

En av löpningens fördelar är att det är så lättillgängligt, att det bara är att gå ut genom dörren.  Men ibland kan det vara värt att lyxa till det lite. Ta sig iväg och upptäcka nya marker. Tugga höjdmeter…

image

I min vanliga tillvaro är löpning en platt historia och höjdmetrarna knappt tvåsiffriga. På Söderåsen finns inte platt. Antingen är det UPP eller så är det NER. Och skulle det vara platt kan man ge sig attan på att det är ett kärr.

Spännande löpning idag alltså. Lugnt och fint med naturliga pulsökningar i backarna. En helt fantastiskt söndagsaktivitet nu när våren står och bankar på dörren. Typ så här:

20 km löpning i alla ära men mest stolt är jag ändå över selfiesarna nedan. Som jag sa till min, av skratt dubbelvikta, dotter: Jag är bara SÅ BÄST!

Coolt ekotänk

 

Nästa lördag ska jag för första gången springa ett lopp utan plastmuggar. Inte så att jag ska törsta ihjäl under mina 21 km, det finns såklart en lösning.  Alla deltagare får istället varsin flergångsmugg/påse att fylla på längs banan. Lite coolt tänker jag innan jag ens vet hur det funkar.

2015-04-10 20.07.24Måste öva. Annars vet man aldrig var vattnet hamnar.

Loppet har en hel miljöpolicy och man blir t om diskad om man skräpar ner. Dessutom uppmanas man att samåka eller åka bussen från Malmö som ingår i startavgiften.

All cred till Ekotrail Österlen, jag kommer springa loppet med glädje och gott samvete.