Let’s do this!

Den här veckan handlar så mycket om löpning, utan att jag för den skull kan springa så mycket själv. Det här är Stävie Trail-veckan. Veckan då jag jobbar på mer-än-heltid med löpning samtidigt som jag försöker sköta mitt vanliga jobb. Samtidigt som jag äter, sover och borstar tänderna. Jag svarar på mail med vänsterhanden medan jag räknar medaljer med högran. Försöker parera leveranser som ska komma i det väl avgränsade intervallet ”kl 8-16”  samtidigt som jag fysiskt måste vara på annat jobb. Mentalt är jag i skogen hela tiden…

Synkade! Med eller utan löparskor!

Det här är årets roligaste, stressigaste och mest utmanande vecka. Vi jobbar omlott Sarah och jag. I ett vinnande team. Vi kompletterar varandra grymt, och det jag får ångest över löser hon. Och tvärtom. Lika synkade som i löpskorna. Men jag inser att utrymmet för egen löpning är minimal. Därför måste jag ta de luckor som ges. Och just nu verkar det bli 06.00-tiderna som är lediga…

En vecka med morgonlöpning alltså. Korta pass, sånna där som jag vanligen inte tycker är lönt att byta om för men som nu känns livsnödvändiga för att rensa hjärnan.

Så får planen bli. Kort och tidigt. Ett par pass. Och som plåster på såren för uteblivna långpass får jag ju se 700 löpare njuta lera på söndag. Det är NÄSTAN lika gottigt som att gyttjebada själv.  Nu kickar vi igång årets galnaste vecka! Bring it hörrni!

 

Piggelina provtränar: TRX YOGA FLOW

Det dök upp i facebookflödet hos ett konkurrerande gym: TRX Yoga Flow.  Såg hängande hundar för min inre syn och krigare med benen intrasslande i TRX:en. Det lät så galet spännande att jag inte kunde låta bli…

TRX:en är ett sånt där hatredskap för mig. Jag älskar den när det funkar, men blir galen när fötterna åker ur öglorna och jag behöver ödsla tid på att komma på plats igen. Därför är jag både nyfiken och lite skeptisk när jag kliver in i salen. Jag vet inte vad jag ska vänta mig. På yoga har man vanligtvis inte skor, men här har alla skor. Är det yoga? Är det stretch? Eller är det vanlig träning?

Det visar sig vara en mix av allt. Mycket rörlighet som på något vis blir extra skönt i TRX:en. Musiken är grym och jag bara myser. Här kan jag stå och sträcka ut forever. Fast det var ju det där med träning också. Ett par block senare är vi i full gång, gör kråkor, pistols och handstående. ”Försök till”, that is…

Vissa saker blir lättare med TRX:en, som pistols där armarna kan avlasta precis hur mycket som helst. Andra blir värre. Kråkan med fötterna i TRX blir en dragkamp och som faktiskt suger en hel del i armarna. Och handståendet. Grymt rolig övning som kräver lite träning för att få på plats. Men jag tränar den gärna, för jag blev glad i hela kroppen av att få tillbringa förmiddagen lite upp och ner.

Summa summarum ett skönt pass. Lugnt och behagligt med ett par inslag av jättejobbigt.

Yoga? Njae, not so much. Det finns klassiska yogaposer men känslan är inte så yogish.

Rörlighet? Ja. På ett väldigt skönt sätt!

Styrka och balans? Absolut.

Kul? Jätte.

Svårt? Det mesta inte. Fast handstående var inte plättlätt….

Göra fler gånger? Solklart!

Här finns uppslag på fler roliga yogamoves man kan roa sig med i en TRX.

Inte bitter

Jag önskar att jag kunde skriva att jag varit ute i det fina vädret och sprungit den mest fantastiska rundan. Ni vet knarr under skorna och värmande sol mot mina kinder.  Jag önskar att jag kunde beskriva hur jag njöt i tre mil, och sedan avsluta inlägget med en bild på en rykande varm choklad i solen.  Men det kan jag inte. För när det är fint väder jobbar jag. Kryper in i en svettig spinningsal fast hela kroppen skriker SPRING.

När jag passerar genom gymmet ser jag alla människorna som springer på löpbandet fast vädret utanför är to die for. Jag undrar hur de tänker. Till skillnad från mig kunde de ju faktiskt gjort annorlunda. Gått ut. Njutit vintersol.

Men jag är inte bitter. Jag älskar min spinning. Älskar att se peppen i deltagarna.  Idag vägrar jag dock att dra ner rullgardinerna för att vi ska se pulsmätarna på väggen bättre. Jag vill se solen. Den är så mycket coolare än en pulsmätare. Och pulsmätaren finns ju kvar, men solen vet man aldrig när man får se den igen…

Bilden ovan är tagen av Fredrik. Den jäkla lyllosen!

Lululemon – billigaste billiga!

Vissa meddelanden man får på messenger är lite extra exciting. Som när dottern i USA hostar upp följande meddelande:

Ser meddelandet två timmar senare. Googlar igenom sidan. Tar nog två timmar till. Hittar så mycket fint att jag blir pank av att bara tänka tanken.  Hade kunnat skriva ALLT,  som svar på frågan, men begränsar mig till ett par löpartights och ett par ascoola mjukisbrallor.  Är lyckligast i stan när jag trycker send. Här ska shoppas.

Så kommer svaret:

Och allt liksom rasar. Hur tänkte hon nu?  Bara frestas så där och sedan strunta i det.

Jag tar på mig mina mjukisbrallor daterade november 2012. Inköpta för så mycket pengar att plånboken skrek. Använda varenda dag sedan dess. Utslaget per dag har de bara kostat sjuttiotvå öre. Skitbilligt med Lululemon ju!  Hörrö dottern overthere, du har fem dagar på dig att masa dig dit…

Vårfeelings på flexen

SMHI är min bästa vän. Min flitigast använda app. Och när det står SNÖ på kvällen och sol på morgonen tar jag tillfället i akt och flexar. Springer långpass till jobbet och hittar våren!

Jag vet att ni norröver är avis nu. På skåne och vårt medelhavsklimat. På gula blommor istället för snö. Men det kan ni ha. Jag är avis på er också…

Jag är avis på:

  • Stockholmare. Som har Lululemon, Miss Voon, Johan & Nyström och ett underbart marathon. Som är platsen för alla roliga events, bloggmingel och gratisfrukostar.
  • Göteborgare. Som har Skatås och Göteborgsvarv.
  • Umebor. Som har IKSU,  och en miljon motionsspår. Som har älven och sommarljuset. Och Rost
  • Halmstadsfolk. Som har allt. Hav, skog och stad i ett och samma. Som har världens finaste Prins Bertils stig, många goda lunchställen och ett galet trevligt folk. Alla från Halmstad är trevliga, hur är det möjligt?
  • Årebor. Som har naturen, men ändå civilisation. Finns ju till och  med finkaffe!

Men Malungbor är jag inte avis på för där finns INGET att äta. Bara en massa skinnaffärer. Förlåt om jag trampade någon på tån.

Nu svävade jag visst ut. Skulle ju bara berätta att jag sett våren. Men nu snöar det igen…