Winter Cross Run 2016 – race report från Svampabanan

Idag fick jag det bekräftat. Man kan bli lika trött på 7,6 km som på ett helt marathon. Faktiskt nästan tröttare…

Fil 2016-02-07 14 31 59
Coola rosa motocross-cyklar i bakgrunden…

Jag anmälde mig till dagens lopp utan att ha en aning om vad det innebar. Hade liksom aldrig sett en motocrossbana…

Nu vet jag allt om motocrossbanor. Här har ni rejs-rapporten från det coolaste loppet ever:

Startskottet går och fältet sticker i väg i 180 knyck. Kanske har de tankat med raketbränsle dagen till ära. Själv har jag andningen i halsgropen och frukosten halvvägs dit när jag desperat försöker hänga på. Vi hinner väl ett par hundra meter innan berg-och-dal-banan startar. Sen tar den aldrig slut.

Det går upp och ner HELA tiden. Ibland böljande och ibland mer som Mount Everest. Det suger i benen av backarna men kanske i ärlighetens namn minst lika mycket av underlaget. Motocross körs helt uppenbarligen inte på asfalt…

Vi springer i sand, modell sandstrand. Sjunker djupt ner i varje steg. För att spexa till det kryddas banan på sina håll av riktig geggamoja. Jag klafsar runt, tappar allt grepp och får hålla tungan rätt i mun för att inte göra ett magplask. (Här tänker jag mest på den stackars bil jag ska åka hem i, för själva magplasket hade nog varit rätt kul…)

Jag har sett den sista backen tidigare och vet att den är tokbrant. En sån där man kryper uppför. När jag närmar mig branten håller jag igen lite och laddar lite extra mental kraft. Men plötsligt svänger vägen och jag får en bonusbacke som jag inte alls är förberedd på. Minst lika brant. Dör en smula men laddar om. Bara för att hitta EN backe till…

Det här överraskningarnas lopp. Två bonusbackar blir det innan jag äntligen får äran att sätta tänderna (eller händerna!) i den gräsbeklädda backen. Kryper upp och rullar ner.

Tackar gudarna för nedförsbacken ner mot varvning. Det enda andningshålet på banan. Laddar sedan om för ett nytt spännande varv på samma bana. Denna gång med några portioner mer mjölksyra i benen. Ja ni fattar. Det var jobbigt. Men alldeles, alldeles galet kul.

Fil 2016-02-07 14 31 11Så nära motocross jag någonsin kommer. Men jag gör det gärna igen!

Löpningens dag 2016

När det är löpningens dag måste man löpa. Och om dagens enda lucka infaller klockan 06.15 är det liksom då man får göra det. Har man av en händelse svårt att hitta sällskap så dags, får man helt enkelt sparka liv i maken. Innan klockan sju är han ändå så trött att han inte orkar protestera. 

DSC_0374

Ur sängen i kläderna på mindre än tio minuter och sen iväg. Ut i det mörka. Tassar fram i ljuset av lyktstolpar och njuter av stillheten. Önskar att någon ska kika ut genom köksfönstret och tycka att vi är knäppa, men det är svart överallt.

Fredrik är osedvanligt pratglad trots den tidiga timmen. Han brukar inte vara kontaktbar före nio. Jag är chockad men såklart glad över att slippa prata med en vägg.

En halvtimme senare kommer de första tecknen på liv. Bilar i karavan mot det lokala konditoriet för inköp av frukostfrallor. Lukten av nybakat får det att börja kurra i magen.

Laddar för veckans ljuvligaste gröt medan vi avverkar sista backen hem. Frukost smakar nämligen aldrig så gott som efter en morgontur.

Idag är undantaget som bekräftar regeln. Den morgontrötte mannen lyckas missa på mängden salt och bananerna är slut. Skåpsrens-hirsflingorna som vi tänker blanda upp gröten med är härskna och gick ut för tio månader sen. Det smakar apa. Hela löpturen liksom i onödan…

Eller inte. Gröten åker i soporna och en ny perfekt morgongröt står snart på bordet. Frukost smakar ALDRIG så gott som efter en morgontur.

Har du firat löpningens dag? Eller semikolonets dag som det tydligen också är….?

Helsingborg marathon – protest bullerfest!

Egentligen skulle jag skriva om min 27 km långa cappuccinorunda som på grund av felspringningar landade på 30. Rundan som förutom felspringningar innehöll både byggarbetsplatser, nostalgiinslag,  Mortons tår, grus i dojan, lervälling och typ en å. 

Fil 2016-02-04 13 31 24

Men det går inte. För jag måste skriva om Helsingborg marathon. För vet ni? De ska dra om banan i år. I Helsingborgs dagblad läser jag om hur man vill göra den plattare för att locka deltagare. För att höjdmeter skrämmer folk. För att en serpentinbacke vid 37 km är avskräckande snarare än att locka fram horn i pannor.

25% av banan dras om och 100 höjdmeter försvinner. Serpentinbacken stryks tillsammans med passagen genom arenan.  Två av loppets stora signum. Avsnittet i Pålsjö skog minskas till förmån till Maria Park. Typ ett bostadsområde…

Banan kommer bli platt motsvarande Stockholm marathon och man tros kunna kapa sin tid med ett par minuter.

Kanske kommer jag gratis under 3.30 i år. Fast jag vill ju inte komma under 3:30 för att banan har blivit platt, jag vill ju göra det för egen maskin. För att jag orkar trycka lite hårdare i Serpentinbacken. Eller rulla lite fortare nerför. För att jag lärt mig dricka i farten…

För mig är inte en platt och lätt bana ett självändamål. Jag gillar omväxlingen som loppet haft. Utmaningarna. Jag peppas av en galen backe vid 37 km och jag får gåshud av att springa genom ett genrep på cirkus som det var första året.

Jag förstår att de vill locka deltagare, men tycker ändå inte om det. Protest bullerfest. Ge mig min bana tillbaka, jag älskar ju den!

Utan backen kanske man missar den konstiga upplevelsen av en kropp som bara krampar…

När 1 + 1 blir 3

Jag förundras över hur folk orkar åka till Tyskland för att köpa billig sprit eller slåss på Ullared för en billig familjepack schampoo. Tänker att bensinen och tiden det tar att köra dit äter upp hela vinsten. Dessutom vill jag inte ha någon sprit. 

cappuccinoVärd en omväg…

Men när jag vill ha en cappuccino tillräckligt mycket hittar jag på bra ursäkter. Det känns inte ok att köra bil till Lund bara för att dricka en cappuccino i min ensamhet. Det blir liksom en dyr cappuccino.

Om jag istället tar bilen, parkerar vid kaffebaren, springer 27 kilometer runt Lund och firar med en cappuccino (och kanske inte helt omöjligen en croissant) då har jag slagit massor med flugor i samma smäll. Så här:

Jag har transporterat mig 20 km + 27 km varav bara första 20 kräver bensin. Billigt per kilometer.

Jag får springa på ny plats och känna om det blåser lika mycket i Lund som i Kävlinge…

Jag kommer med all sannolikhet att springa vilse och få fler kilometer för pengarna.

Jag får min cappuccino. Och det var ju liksom huvudsyftet.

Mycket bättre än Ullared.

Lund i morgon alltså.

Har ni tagit vår eller?

Läser överallt om vårkänslor. Ljuset som kommit tillbaka. Knoppar som snart ska sätta fart. Tittar ut och ser en sjuhelsikes storm. Lite senare piskar duggregnet mig i ansiktet under mina backintervaller. Det här mina vänner liknar mer höst än vår om du frågar mig. Förstår ingenting och undrar vad jag liksom missat i den här vårgrejen?

armgångSå mycket ben så lite armar. Taffligt armgångsförsök i regn och motvind. Höstrusk när det är som bäst…

Det är den andra februari och redan märker jag en avmattning på gymmet. Nyårslöftena som fick även morgonklasserna att fyllas har tydligen redan glömts bort, och idag blev det PT-träning för den stackars morgonpigga som trots allt dök upp.

För mig är februari den typ vintrigaste månaden av alla. Jag kryper under filten och glömmer vårsnacket ett tag till. Hoppas att folket hittar tillbaka till min morgonklass och spaltar upp de roligheter jag ska förgylla den näst vintrigaste månaden med:

  • 6/2 – Löpningens dag på lördag. Planerar ett löppass så galet tidigt att jag hinner njuta en lång brakfrukost innan spinningen klockan 09.30.
  • 7/2 – Wintercrossrun på motocrossbana i världsmetropolen Tomelilla. Så crazy att jag blir lycklig.
  • 8/2 – fyra månader till dottern kommer hem!
  • 9/2 – Fettisdagen. Semlor. Fast varför bara en dag? Jag firar fettisdag från nyår till mars Ju fler ju bättre.
  • 12/2 – frisören! Inte en dag för tidigt….
  • 14/2 – Alla hjärtans dag. Krystade blombuketter undanbedes men en utefrukost tas tacksamt emot. Dessutom släpper vi extraplatser till Stävie Trail och tränar våra hjärtan i en provlöpning av banan.

Typ så. En bra start. Dessutom var jag visst i tidningen idag. Som LÖPARE.

Löpskolning med New Balance

Löpskobranschen är en bransch i ständig utveckling. Med målet att ta fram de där ultimata skorna med den perfekta löpfeelingen. För att vi löpare ska kunna njuta maximalt på våra rundor.  Och det är vi naturligtvis extremt glada för!  

Detta inlägg är skrivet i samarbete med New Balance.


New Balance BoracayV2. 

Efter några år av minimalistiska skor ser det ut som dämpningen är på väg tillbaka, men till skillnad från förr inte på bekostnad av löpkänslan. Skorna ska fortfarande vara lätta och medge ett bra löpsteg.

New Balance är ett företag som satsar mycket på löpning, och deras två slogans ”Data to design” och ”Always in Beta” tyder på en vilja att ständigt utveckla sina produkter.  Deras teknologi Fresh Foam utvecklas kontinuerligt för att hela tiden kunna förbättra löpupplevelsen och ändå ge en bra dämpning. Teknologin har tagits fram genom databaserade löptester på mängder av löpare för att kunna dra slutsatser om vilken typ av dämpning som behövs och var.


New Balance 1080

Under 2016 kommer den senaste versionen av Fresh Foam att finnas i såväl den prisbelönta 1080-serien som i den lite mindre dämpade BORACAYv2. Båda skorna är anpassade för ett neutralt steg och medan 1080 är mer avsedd för mängd är Boracayv2 lite mer inriktad mot fart. Senare i vår lanseras en sko för pronerande fötter.

Jag fick testa Boracayv2 och gillar skon. Den är lätt trots sitt ”uppbyggda” utseende och känns mjuk och behaglig på foten. Skon har fin löpkänsla och jag gillar det låga droppet på bara 4 mm som ger en platt kontakt med marken. Skon har en extremt mjuk ovandel som känns skön mot foten.

Jag tog med mig mina nya skor för en omgång löpskolning. Så här:

Låg skipping
Rörlighet och styrka för vrist och fot. Mjuk rörelse i vristen under långsam förflyttning framåt. Normal armpendling. Hög höft och blicken framåt. lågskipp

Hög skipping / höga knän
Samma som ovan men dra upp knät högre. Tränar rörlighet och styrka för höftböjare samt befrämjar god fotavveckling. Spänn bålen, håll höften hög och luta ej bakåt. Normal armpendling.

Hälsparkar
Snabba uppdrag av hälen mot rumpan. Tränar rörlighet, snabbhet och kroppshållning. Luta dig svagt framåt i överkroppen och pendla med armarna.
hälkick

Indianhopp
Direkt från skolgympan årskurs fem. Tränar spänst i frånskjutet samt styrka rörlighet i höftböjaren. Hoppa högt snarare än långt. Motsatt arm och ben!
indianhopp

Sprättsteg
Lite klurig övning med syfte att öva upp ett aktivt frånskjut. Jobba med helt raka ben. Sprätta fram och sätt fokus på att skjuta ifrån med foten snarare än att ”dansa kalinka” . Jobba på främre fotbladet.
sprättsteg

Mångsteg
Övergripande övning som tränar såväl spänst, frånskjut och styrka i höftböjare. Dra upp knät och försök bli hängande i luften. Som ett jättelöpsteg…
mångsteg

Löpskolning är ett fantastiskt verktyg för att förbättra sitt löpsteg. Trots det är det ofta den biten som förhandlas bort för en extra kilometer löpning. Jag vet av egen erfarenhet…

För att få löpskolningen att verkligen bli av brukar jag planera in den mellan uppvärmning och intervaller. Då får jag en chans att få upp värmen lite extra och komma riktigt redo när det sedan är dags att sparka igång det tunga arbetet.

Jag brukar köra varje övning 2-3 gånger över en 20-30 meter lång sträcka. Gärna i svagt motlut.  Lite spänst i benen gör verkligen underverk för löpsteget.

Så: Planera in och genomför. Så får du skörda frukten i form av förbättrade resultat vad det lider!

Skorna finns bland annat att köpa på Löplabbet och Sportamore.

Detta inlägg är skrivet i samarbete med New Balance.