Jag och min klocka

Om jag skulle blivit född som något annat än människa hade det förmodligen varit en klocka. Ibland är jag så punktlig att jag blir rädd för mig själv. 

Resultat från loppet igår:

Första varvet: 20:01
Andra varvet: 20:02

Vi snackar en bana som är allt annat än förutsägbar. Det går inte att koppla på autopiloten och mala samma tempo. Det är upp och ner, lervälling, grästuvor och snö. Inte ett enda steg är det andra likt. Och det diffar EN sekund. Hur är det ens möjligt?

Hade jag gett mig in på ett tredje varv är jag övertygad om att jag hamnat på samma tid. Jag har bara en fart. Jag kan inte ta ihjäl mig, men jag är lika sämst på att springa sakta. Jag är så spännande att jag hade velat forska på mig själv.

För jag gissar att det är samma inre klocka som väcker mig två minuter innan ställd väckarklocka VARJE dag, oavsett vad den står på.

Jag är allt lite konstig.

Race report: Winter cross run 2017 – ett gyttjebad!

Winter cross run 2017. Jag hade förberett mig mentalt genom att läsa race reporten från förra året. Var därför helt på det klara med att det skulle bli kuperat. Att jag skulle bada i ett 7,5 km långt gyttjebad var jag inte lika beredd på. Förvisso en ganska cool överraskning… 

Det regnar innan start och vi sitter och trycker i bilen så länge det bara går. En kvart innan startskottet tvingar vi oss ut och kör en kort uppvärmning för att väcka liv i musklerna. Och de blir väckta med besked. Det är lera över allt och jag inser att det inte kommer bli någon walk in the park idag. Snicksnackar lite med kända ansikten i startfållan innan det är dags att koppla på pannbenet.


Precis som förra året är det galet kuperat. Men när man liksom glider två steg bakåt på varje steg fram, blir uppgiften aningen mer svårsmält. Pulsen slår i taket trots att jag står och stampar på samma fläck. Mina skor försvinner under lera men det gör inget. Tvärtom önskar jag nästan att jag ska få snubbla till och ramla raklång. Jag hade skrattat ihjäl mig!

I de få partier som är flacka kan jag mata på lite men i övrigt går det i snigelfart. Och i en av de sista backarna mot varvning / mål är det så brant och halt att jag inte lyckas ta mig upp utan att klättra på alla fyra.

Den här versionen av Winter cross run är förmodligen det galnaste jag någonsin sprungit men jag hade inte velat vara utan leran. Det var liksom kryddan på tillvaron. Grädden på  moset och svampen på sillen. Den där detaljen som gör att man aldrig kommer glömma upplevelsen.


Loppet må ha varit sjukt jobbigt men efterrätten var snäppet ännu värre: att krångla av sig alla leriga kläder utan att smutsa ner bilen. Jag känner Fredriks vakande öga över mig när jag svingar mina leriga strumpor omkring mig och försöker få dem att landa fint på en handduk och inte i sätet. Vill ju inte riskera familjefriden.

Hos Tryde, ett stenkast från gyttjebadet, står after-run-lunchen uppdukad efteråt. Linssoppa som värmer gott i magen och SEMLA till efterrätt. Jag vågar utnämna den till den godaste jag ätit i år!  Mycket njutning för pengarna i dag alltså.

Och till dig som missade gyttjan idag. Boka in nästa år. Roligare än alla karuseller i världen! Jag planerar redan nu för att göra sälen i lervällingen innan målgång… be there or be fyrkant!

Restaurangtips Kapstaden

Jag tar mig friheten och gå utan för min träningsnisch och sväva i väg till ett annat område som ligger mig varmt om hjärtat – mat! Och våra bästa restaurangtips från vår resa till Kapstaden i julas. Du som aldrig tänker åka till Kapstaden eller som inte tycker om mat (finns det???) kan med fördel blunda, hålla för öronen och surfa vidare till någon annan trevlig träningsblogg. Ni som har googlat er hit för tips, eller ni som stannade kvar trots att inlägget inte handlar om löparskor, hoppas ni får tillfälle att testa mina godbitar!

 

PLANT

Plant är ett veganskt lunchställe som finns på två ställen. En i city bowl där man kan hitta allt från juicer, smoothies, burgare, tacos, quesadillas, sallader och wraps. Inredningen är fräsch och hela stället känns trendigt. Förutom oväsendet av en ständigt malande kvarn älskade vi stället och kom tillbaka flera gånger. Jättegott! Filialen i Observatory var mindre och inte alls lika fancy. Skippa den!

 

GRAND DADDY

Ett av målen med resan var att besöka en roof top bar och vi lyckades av en slump hamna där redan första kvällen. På taket till Grand Daddy hotel finns värsta coola husvagnsparken. Ja det bor faktiskt folk i husvagnarna och vi kunde gladeligen studera vem som bodde var medan vi åt vår middag.  Maten i sig var enkel men god. Vi testade tacotallrik och en sallad och var nöjda med det, men det var själva omgivningen som var största behållningen. Absolut värt ett besök. För enklare mat eller färgsprakande drinkar.

 

LA MOUETTE

La Mouette i Seapoint firade vi vårt nyår med en smarrig sjurättersmeny. Prisläget är bra i Sydafrika just nu och man ruinerar sig inte även om man unnar sig lite lyxigare mat. Middagen serverades på deras innergård och det kändes galet bra att kunna sitta utomhus i klänning på självaste nyårsafton. Maten var riktigt bra och portionerna väl tilltagna. Bland favoriterna hittade vi en ravioli med tryffel, ostbollar och en tonfisktartar.  Upplägget grymt genomtänkt och till ostbrickan serverades under namnet OSTPICKNICK där vi fick en korg med ostar, kex och olika marmelader, placerade på ett eget bord bredvid oss.  På efterrätten hade de gått all in på ÄGG, och serverade en gul sorbet (gulan) i en vit maräng (vitan) inneslutet i ett skal av vit choklad. Det var den minst goda rätten men den roligaste…

 

POT LUCK CLUB

En av resans bästa restauranger var Pot Luck Club i Woodstock, beläget högst upp i en silo, med en fantastisk utsikt över stan. Atmosfären är avslappnad och hela stället osar New York. Till och med från toaletten kan man begrunda de vackra vyerna innan man smörjer in händerna med den lyxiga handkrämen.  Man kan välja vanliga bord eller barhäng vid själva köket. Men första klassens inblick i kockarbetet.

Konceptet stavas mellanrätter som på de flesta ställen i Kapstaden. I menyn är rätterna indelade efter smak: sött, surt, umami, bitter och salt. Jag gick bananas på umami, salt och surt och skippade det söta och bittra. Utom efterrätten då som nog gör sig bäst som söt..

Det var på Pot Luck Club jag åt min hittills godaste Fish slider. En galet god minihamburgare som jag nästan dog smakdöden av. Det var tamejtusan det godaste vi åt på hela resan. Men även Biff tatakin och det wokade ägget var to die for. Och efterrätten i form av en risotto med frukt. För den som älskar risgrynsgröt. Fredrik som är snäppet mer wild and crazy testade efterrätt med bacon på…

Restaurangen är grymt populär och du behöver boka dig i god tid. Platserna släpps den första dagen i månaden INNAN du ska dit. Häng på låset. Vi hade fyra datorer och två telefoner och fick med nöd och näppe plats…

 

TJING TJING TORII

Resans sämsta service fick vi uppleva på Tjing Tjing Torii. Servitrisen lyckades inte få en bokstav rätt och vi fick fel mat, för lite mat och låååånga väntetider. Trots det struntade vi inte i dricksen. För maten var fantastisk när den väl kom! Här fanns smårätter, mellanrätter och hela rätter. Ett lite komplicerat koncept där det var svårt att avgöra hur mycket som var lagom. Å andra sidan ville vi inte vara lagom här. Vi ville äta så mycket det bara gick med tanke på hur gott det var…

Inriktning Asian fusion och favoriter i form av steamed buns och poké bowl. Väl värt ett besök. Men ha gott om tid på dig och ARTIKULERA när du beställer…

 

MZANSI

Mzansi är inte vilken restaurang som helst utan faktiskt någons hem. Hemmet i fråga ligger i Langa, en av Kapstadens kåkstäder, och man tar sig säkrast dit och hem med hjälp av Uber.  ”Mama” bjuder på buffé och vill att vi ska känna oss om hemma.   Maten är god och vällagad men inte fancy utan mer vardagsmat. Men vid den här middagen är det liksom inte själva maten som är huvudgrejen. Här är det inblicken i en afrikansk familjs liv i kåkstaden som är i fokus. Mama berättar sin historia och om hur hon startat sin restaurang. Om lyckan i att bli rankad nr 1 på tripadvisor och hur verksamheten därefter tagit fart.  Alltihopa avslutas med dans och hålligång till livemusik där de yngre gästerna får vara med och spela.  Väl värt ett besök!

 

TEST KITCHEN

Återigen ett poppis ställe som kräver sin framförhållning. Platserna släpps den första dagen i månaden innan ditt besök. Vi misslyckades vid vår första försök men eftersom vi stannade över ett månadsskifte hade vi en chans till på oss. En hel datorcentral uppkopplad och atomur på, så fixade det sig. Stället rankat nummer 20 i världen och bör inte missas!

Första delen av middagen serveras in ”the dark room”.  Vi bjuds på fördrinkar och ett helt gäng mindre rätter som alla är galet goda. Test kitchen är lite av en experimentverkstad och de jobbar uppenbarligen med att uppfinna nya konsistenser och smaker. Hur man lyckas skumma Guinness till det lenaste skum övergår mitt förstånd men det var supergott, även för mig som tycker Guinness är typ det äckligaste som finns…

Fem rätter senare får vi komma in i light room och ett helt ny värld öppnar sig. Köket är placerat så att det är fri insyn för dem som sitter nära. Vi sitter en bit bort men kan ändå se kockarna jobba. Maträtterna är fortsatt kanongoda och upplevelsen innefattar inte bara smak utan också lukt, där vi emellanåt får tvätta händerna med rosvattenservett och dricka rosvatten för att matcha smaken på maten…Skumt men kul. Fast just rosvatten vet jag inte om jag köper hem till fredagsmyset…

Favoriten blir en havsabborre och en pilgrimsmussla som liksom fick smaklökarna i gungning. Note to self och alla andra: winepairingmenyn kan ge ödesdigra konsekvenser, när man liksom ska matcha 13 rätter med 13 glas vin och maträtterna i fråga är ungefär i storleksordningen tändsticksask… För vidare information, rådfråga Fredrik. Vi som höll oss till mindre omfattande dryckesalternativ fick en trevligare morgondag…

 

FOXCROFT

En bit utanför centrum ligger Foxcroft som blir vårt näst sista matmål för resan. Efter två veckor av smårätter och tapas är vi glada att få välja en trerätters ur en meny. Eller fyra. För förrätten består av två tapas… Tapas är värsta inne i Kapstaden, så helt utan kan man inte bli. Men vad gör väl det, tapas är ju gott som tusan. Lokalen är mysig och maten god men lite snålt tilltagen.  Dagens bästa blir efterrätten som är något av det vackraste jag sett.  Jordgubbar, sorbet, mascarpone och stekt croissant. Och en hel blombukett på det. Så himla gott!

 

CHEF’S WAREHOUSE

På coolaste matgatan Bree Street i citybowl hittar vi restaurangen Chef’s warehouse som också serverar tapas. Till skillnad från andra restauranger går det inte att boka bord i förväg och man får snällt vänta i baren om platserna skulle vara slut. Det fick vi. Andra gången. Första gången var vi för hungriga och fick se oss om efter annat alternativ.

Anyway. Tapas för två är grejen. Det är 8 rätter som ska smakas igenom och det går undan. Här kan man äta tapas utan att ha hela kvällen ledig. Skönt tycker vi efter två veckor där måltiderna ibland varit 4 timmar långa.

Förutom den goda maten finns det hyllmeter med spännande saker att botanisera bland. Delikatesser, köksredskap, kokböcker. Lyckan för en sån som jag!

ACTIVE SUSHI

I en steril och iskallt luftkonditionerad lokal får vi måhända den tråkigaste servicen, men också den mest fantastiska sushin. Visst finns det vanliga nigiris och makis, men här finns även sushi-sandwiches och friterade jordgubbar. Det är en fröjd för ögat att studera menyn och det är helt omöjligt att välja bort något bland allt det vackra. Därför blir vi aningens mätta…

Sådärja. Det var ett inlägg som heter duga. Hungrig blev jag också. Och sugen på att åka till Kapstaden. Men nu återgår vi till verkligheten, gröten kallar!

The return of the spaghetti-arms…

Om man vill se snygg och kraftfull ut är inte långdistanslöpning grejen. Av den blir man mest tunn och klen…

När jag var löpskadad i höstas blev det tid över till annan träning, och jag lajade runt på bodypump-klasser, tränade cross cage och cirkelträning. Man kunde till och med hitta mig på gymmet ibland. Efter en tid kunde jag med visst mått av fantasi, och rätt ljus, se en tillstymmelse till axelmuskel. Jag blev inspirerad och höll i. Ville se om den kunde bli synlig även utan ansträngning.

Så blev benet bra och i takt med att distanserna ökade, minskade tiden på gymmet. Och när jag i morse såg mig själv i spegeln kunde jag inte ens med lupp och förstoringsglas hitta några muskler norr om naveln. Så jag bokade in mig på body pump. Här fanns ingen tid att förlora….

För det hade varit kul med ett par snygga axlar lagom till linnesäsongen. Det är säkert inte politiskt korrekt att säga så. Man ska nog hellre träna för att orka med jobbet eller för att orka bära sina barn. Men vad fasen. Mina barn väger 60 kilo var och jag har inga ambitioner att slänga upp dem på höften. Dessutom vet jag inte om barn i åldern 13 och 18, vill bli omkringburna på stan längre…

Så jag behöver ett annat motiv, så this will do.

Jag kompenserar det med att min löpning inte har något som helst med snygghetsmål att göra!  Återstår att se hur det utvecklar sig. Löpning är ju trots allt roligast…

Att tänka om när planer går i stöpet

Jag hade en löpdejt planerad idag. I skogen med bästa sällskapet. På en stig jag inte kan och med förmånen att få bli guidad och slippa tänka själv. Men sällskapet fick förhinder. Eller ja, en blodblåsa. Sånt där onödigt som händer ibland och som gör att man inte kan springa. Dejt inställd.

Jag är så inställd på njutningslöpning att jag inte helt kan ställa om till en simpel asfaltrunda hemmavid. Vill inte se de vanliga cykelvägarna, passera samma gamla hus och åkrar. I ett väldigt svagt ögonblick överväger jag till och med body pump. För att slippa tänka själv. Så tittar solen fram…

Vid blotta åsynen av solen stryker jag body pump ur mitt vokabulär. Jag börjar tänka HAV, och råkar uppfinna värsta bästa långrundan med inslag av fantastisk havsutsikt. En runda som av en händelse slutar vid en parkerad och uppvärmd bil, bara ett stenkast från en cappuccino….

Genialiskt om du frågar mig!