Är det påsk eller?

 image image image 
Bilder lånade från boken nedan…

Jag har ingen påskstämning. Inget påskris och inga kycklingar. Har liksom inte mäktat med det. Trodde det skulle komma påskkärringar igår och köpte hem lite godis, men det kom inga. De kanske hade flugit vilse. Eller flugit in i en bil och missat påsk-feelingen de också.

Men påskägg borde man ju ha. Någon måtta får det ju vara med o-påskigheten!

Den här hade jag kunnat tänka mig i mitt:

image  
Fast barnen är nog lite trötta på min gröna våg just nu. De vill nog förmodligen hellre ha en redig köttbit än godis i sina ägg…

Långsamt it is!

image 
Snart platsar jag!

Ser att det har startats en ny grupp på jogg.se. En grupp för alla som älskar löpning men “som inte springer speciellt fort.” 

Och så hittar jag mig själv på bild. Som en symbol för gruppen. Jag som inte ens känner mig speciellt långsam, jag sprang ju ändå halvmaran precis på 1.34.54.

Men ok. Man kan inte leva på gamla meriter, men vi kanske kan vi döpa om gruppen till “För oss som snart kommer att bli långsamma”. För så är det ju. Det är bara att gilla läget…

Mandelmjölk

Mandelmjölk är jättelätt att göra. Typ så här:

almond4

Ändå hade det ibland varit skönt att bara kunna köpa hem en liter. Till de där gångerna framförhållningen inte är så god…  Men utan att för den skull behöva få en massa elände på köpet. Alpros mandelmjölk innehåller:

“Vatten, rostad mandel (2%), trikalciumfosfat, havssalt, stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl, gellangummi), emulgeringsmedel (solroslecitin), vitaminer (riboflavin (B2), B12, E, D2)”

Mer ingredienser för pengarna kan tyckas. Men så roligt är det ju faktiskt inte. Någon som vet var man kan köpa mandelmjölk med bara tre ingredienser?

Knäppa brallan, någon?

De där sakerna man tar förgivet med två fungerande armar, de funkar liksom inte lika lätt nu.

image
Rent och fräscht?

I duschen. Hur blir man ren i höger armhåla när man inte kan lyfta vänster arm. Prova om du törs!

Nyduschad. Hur får man dit deodoranten???? Tur man har en hjälpsam man…

Och sen. Behöver ha upp håret i en tofs. MED EN HAND??? Fredrik kan mycket, men det var inte han som gjorde håruppsättningarna på barnen om man säger så… Det får JAG sota för nu. Till och med sjukgymnasten skrattade åt min frisyr!

Knäppa byxorna ja. Det borde ju funka. Om de inte vore så tighta att man måste dra med vänsterhanden för att få ihop dem. Funkar inte. Tar Fredrik till hjälp och sen vågar jag inte kissa på jobbet på hela dagen. Vore liksom pinsamt att behöva fråga kollegorna efteråt…

Diska, städa, laga mat och tvätta klarar jag heller. Men det är ju ganska skönt! Delegera och peka med hela handen funkar dessutom jättebra med högern…

Sjukgymnastens dom

Besökte sjukgymnasten i morse för att undersöka axeln och få lite tips på hur jag ska få liv i den igen. Fast den viktigaste frågan att få svar på var naturligtvis: NÄR FÅR JAG SPRINGA?

image

Han började med att konstatera att ingen röntgen gjorts på axeln, men att nyckelbenet förmodligen är sprucket eller möjligen av. Ligamentet mellan nyckelben och skulderblad har tagit en stor smäll och är mer eller mindre trasigt. Trasiga nyckelben är inget man gör något åt så det är bara att låta det läka.

Jag fick en sele för att hålla en så bra hållning som möjligt och för att saker ska läka i rätt läge. Och hemläxa på övningar att göra varje dag. Vi snackar alltså inte backintervaller och tröskelträning  utan mer typ dra handen längs ryggen.

image

Prognos löpning: om MÅNADER!!! Är jag riktigt snäll kan jag inom kort få cykla motionscykel utan att hålla händerna på styret. Det blir en kul vår det här. Men jag är inte bitter…

Hjälmfunderingar

När jag fick barn tänkte jag att jag skulle börja med cykelhjälm. Hur skulle jag annars få dem till att använda en? Men det sket sig. Visst frågade de varför jag inte hade någon, men jag hittade alltid på bra ursäkter till varför jag inte behövde någon.

image
Tack för hjälpen, bästa hjälm! Nu väntar jag på din efterträdare…

Innerst inne visste jag att jag borde men det kändes nördigt med cykelhjälm till vardags. På racercykeln var det däremot helt legitimt, nästan lite coolt. Det var inte så mycket det där med frisyren, den är liksom platt ändå, men känslan av att vara en nörd. Så otroligt fånigt.

Det krävdes en ordentlig smäll för att få mig att ändra mig. Jag behövde lära mig the hard way. Nu förstår jag hur illa det kunde ha gått och jag förstår att det lika gärna kunde ha hänt på vanlig cykel. Och fast jag försöker intala mig att jag inte är nördig för att jag tar på hjälmen, kommer jag på mig själv med att tänka: “jag har ju i alla fall en bra ursäkt att ta på den, folk vet ju att jag har kraschat…”

Så blir jag arg och galen. Varför är hjälmen så fast förknippat med något negativt, när den i själva verket räddar liv? Varför tänker man på platta frisyrer eller att man verkar töntig, när alternativet kan innebära förlamning och i värsta fall död och bårhus.

Jag skäms för mina tankar och tänker om. Beställer hjälm och tänker bära den med stolthet. Det är inte nördigt. Det är bara smart.

Annelie på Cyklande tjejer har dragit igång Hjälmveckan som jag tycker du ska hänga med på!

Behöver du mer övertygelse, läs ytterligare ett blogginlägg om min krasch, sett från ett ögonvittnes håll!

Dagen efter

Först av allt ett stort tack för all er omtanke! Det värmer. Verkligen!

Det är mycket som snurrar i huvudet så här dagen efter. Jag brottas med tankarna att jag borde vara glad att det inte blev värre, samtidigt som jag är arg över att det ens har hänt. Jag går igenom händelsen om och om igen för att bena ut om jag kunnat göra något annorlunda, och varför jag inte såg honom, men hittar inget svar. Undrar hur bilföraren mår och om han/hon ens tänker på mig. Undrar vem den vänlige själ var som hittade mig och om jag var medvetslös då. Miljoner frågor. Inga svar.

image

Jag hade en status-rapport tre dagar efter ultran. Här får ni en ny:

Benen: strama hälsenor efter Ursvik, men ärligt det är ju småpotatis…
Vänster axel: Trapezius svullen och liknar mer en fotboll än en muskel. Smärtar kraftigt ut mot axelleden. Omöjligt att röra armen. Minsta förflyttning hugger våldsamt och skapar illamående. Men ok. Jag slipper städa toan.
Höger axel: skärsår.
Ansikte: skärsår under hakan och över näsan. Blodpluppar mest överallt där glassplittret gått in. Gör inte ont, men snyggt är det inte. Glad att ögonen är ok.
Huvud: lätt huvudvärk.

Cykel: Ramen av. Min älskade Canyon. Kommer att sakna den!
Hjälm: sprucken i sidan. Synd på min fina rosa hjälm men hellre en sprucken hjälm än en sprucken skalle. Dessutom matchade den dåligt till mina nya kläder!
Kläder: i trasor! Jag sa åt personalen på akuten att de absolut inte fick klippa upp kläderna. Tröjan var trots allt min favorit och jackan sprillans ny.  De lyssnade inte… Tur i oturen att de höll tassarna borta från mina tio år gamla favorit-långa tights !

Jag är rädd för att cykla igen. Det kommer vara en obehaglig upplevelse, men jag måste göra det. När jag fått något nytt att cykla på vill säga. Det här är dock tillfället då jag blivit tillräckligt varnad för att börja använda cykelhjälm även på vanliga cykeln. Den här olyckan kunde lika gärna hänt på cykla-till-Ica-turen och utan hjälm hade skadorna varit mycket värre. Ambulanspersonalen sa det flera gånger. Tacka hjälmen.

Så fort jag köpt en ny ska den på. Och innan dess cyklar jag inte. As simple as that.

Cykelkraschat på en lördag

Skulle bara ut och trampa runt benen lite, men ödet ville annorlunda.wpid-20140412_103727.jpg

Efter 4 km smäller det. Jag kommer ihåg kraschen och glassplittret, sen är det svart. När jag öppnar ögonen står räddningspersonal lutad över mig, något som vittnar om att jag varit medvetslös i 10-15 minuter. De frågar vilken dag det är men jag har ingen aning. Hjärnskakning it is.

Lastas upp på bår och får åka ambulans till Lund. Nack-krage på och benen ihop-tejpade. Dropp riggat och allmän förvirring i huvudet: vad fasen hände?

wpid-20140412_114044.jpg

Röntgen av huvud, nacke och vänster hand men inget är brutet. Glaset från bilens bakruta har gett mig ansiktspeeling extra allt och vänster axel smärtar grymt. Så nu flyttar vi fokus från smärtande ben och fötter till en svullen och knappt rörlig axel. Omväxling förnöjer. Också lite mer träningsvila på det…
20140412-165100.jpg
Min splitternya Craftjacka och all time favoritunderställströja. Båda i trasor! 

På det igen!

I fem hela dagar vilade jag. Jättevilade. Och det kändes bra. Kroppen ville verkligen vila. Den där vanliga träningsabstinensen, som brukar infinna sig nästan direkt, uteblev. 

Men idag vaknade jag med det där pirret i magen. Suget efter att få röra på mig igen. Så nu bryter jag träningscelibatet, hoppar i cykelkläderna och solskenscyklar en tur i det underbara vårvädret. Happy träningslördag vänner!

image 
Tack Craft för min nya våriga outfit. Känns fräscht det här!