Bål

Det ställe som gjorde ondast efter Helsingborg marathon var inte benen. De kändes faktiskt inte så mycket alls. Det var istället bålen som tog mest stryk och stundtals under dagarna efter kändes det nästan som om att den inte riktigt satt ihop…

Därför tog jag tag i bålträningen idag. 30 minuters CX WORX och en riktig killer för magen. Skönt fast samtidigt oskönt. Så jobbigt att vara så galet och lokalt trött i en muskel medan stora delar av övriga kroppen känns helt oberörd. Men bål är bra. Och nu ska den bli ännu starkare. Och det finns miljoner vägar dit. Här är några:


Prao på orientering

Orientering är jättekul i teorin. I praktiken är jag helt jäkla lost. Lite trött efter gårdagens kräftskiva ville jag bara springa rakt fram och liksom inte tänka så mycket. Därför hängde jag med som prao på Fredriks bana. Lät honom tänka så att jag kunde svansa efter och se glad ut. Försökte förstå. Trodde att jag skulle hänga med åtminstone lite i tankegångarna men banan var hysteriskt klurig och jag var bortkollrad direkt. Men det gjorde inget, jag hade en ytterst spännande förmiddag i alla fall. Full med nya upplevelser:

1. Har för första gången i mitt liv kissat på led . I ett stort tält markerat DAMER står 10 kiss-hinkar på rad. Ett litet skynke avgränsar något i sidled men man har ändå full koll på varandra i ögonvrån. När man ska passera till toaletten längst in passerar man nio kissande damer. Att göra nummer 2 är inte ens att tänka på så där i offentligheten…

2. Efter orientering duschar man. I alla fall om man är en riktig orienterare  (är man löpare som leker orienterare sätter man sig svettig i bilen och kör hem). Duschrummen är avgränsade med typ presenning. Om man har tur att tillhöra det kvinnliga släktet, vill säga. In till männens dusch är det fri sikt. Dottern skrattar hejdlöst åt alla rumpor. Och förundras över kalsongmodet för 80-åringar som innebär mycket tyg för pengarna och kalsonger chict uppdragna i armhålorna.

3. Det är skillnad på terräng och terräng. Att springa obanat är inget man bara gör så där. Brutalt omsprungen av både gubbar, tanter och barn. 7,5 kilometer på 90 minuter är ingen tid man skryter med direkt. Och då hade jag ändå hjälp att hitta kontrollerna.

Att orientera är dåligt för självförtroendet men grymt skönt för kroppen. Underlaget mjukt som värsta studsmattan. Kuperat, varierande och våldsamt vackert. Jag längtar redan till nästa gång. Men jag ska se till att vara nykissad när jag kommer dit…

Olga goes spinning!

Det var gött att få svettas lite. Få skapa en pöl på golvet. Eller snarare en sjö. Eller ett helt hav…


Så här såg jag ut sist jag körde Olgor löpandes. Ni vet DEN känslan…

Idag premiär-testade jag Olgor på cykel. Växlande strax över, resp strax under, mjölksyratröskeln. Först 90 sekunder av varje, sedan 75 s, 45 s och 30. Totalt åtta minuter hårt jobb, i syfte att träna musklerna och pannbenet att hantera mjölksyran.

Ett nytt experiment inspirerat från min löpning. Kände att jag måste komma bort från det vanliga intervallträsket med korta hårda, intervaller. Det är så lätt att fastna där. Nu ville jag testa något annat. Komma åt uthålligheten. Och det sög i låren men det var attans så skönt efteråt.

Nu taggar vi kräftskiva. Med för-skalade kräftor. Jag pallar inte slabbet. Det är jobbigare än vilken Olga som helst…

Min tur!

Den här veckan räknar jag in 9 pass på gymmet, ett löptekniktillfälle och en företagslöpning. Totalt 11 pass varav det enda jag faktiskt tränat själv på är måndagens smygspinning. Min egen träning har legat lite i träda. Av återhämtningsskäl och av tidsbrist. Fast mest återhämtning, tidsbrist är bara dålig planering.

Anyway. Nu kliar det i muskelfibrillerna kan ni tro. Nytt spinningupplägg i morgon och jag är rädd att det kommer att bli åka av. Och jag är inte den som kommer att hålla igen.


Redo att svettas…

Alltid i skafferiet…

Det finns viss mat som jag ALLTID har hemma. In case of emergency. Sån där mat som gör att jag alltid överlever, även i akut tidsnöd och med blodsockret nere i tårna. Here goes:

Avocado
Ägg
Kikärter
Sojabönor
Kallrökt lax
Quinoa
Oliver
Fryst broccoli

Det finns inget behov av Billys Pizza eller Gorbys Piroger. Jag ror ihop något minst lika fort med mina nöd-ingredienser. Och hur tomt det än är i kylen brukar det alltid finnas något salladsblad eller någon tomat att pimpa till det lite med.

Så gör jag för att undvika kris-situationer och panikinköp av Gorbys piroger! Vad har du för snabbmatslösningar?

Kroatien om 17 dagar

Jag sätter en bock för Helsingborg marathon och blickar vidare på to-do-listan för 2014. Där står Kroatien…

Vet inte var tiden tog vägen eller hur det gick till men snart är det dags! Om sjutton dagar åker jag till Makarska för en veckas löparresa. Ska bli galet kul. Nytt land, nya bekantskaper och nya löparspår.

Jag vet att det finns två platser kvar om någon är sugen på att hänga med…  Bättre sätt att starta hösten finns nog inte!

Man ångrar aldrig ett träningspass..

Men just nu ångrar jag att jag inte masade mig upp och gick på CX klockan 07.15 i morse. Då hade jag sluppit sitta här och fundera vad jag skulle träna idag. Och sluppit inse att det inte finns något som passar mig. Med marathon-ben är möjligheterna begränsade, och dagtid är utbudet försvinnande litet.

Det lutar åt att jag måste hitta på något eget. Motivera mig själv. Och just idag låter det oöverstigligt jobbigt. Jag vill ha någon som piskar mig. Tvingar mig att göra chins. Plockar fram hornen ur min panna. Får mina överkroppsmuskler att darra av förskräckelse och låter mina marathonben återhämta sig under tiden.

Men jag gissar att ingen kommer att dra mig till gymmet, så det är lika bra att låta Operation självpepp börja.  Och hoppas att de leder någon vart…

Så länge får ni gärna ge mig en favoritövning som ni tycker jag ska förgylla min dag med!

IMG_0686 IMG_0685
En annan gång. Då jag orkade motivera mig själv…

Flexitarian – det trendigaste trendiga!

Ramlade över dotterns Shape Up och fick ett namn på min kosthållning. Flexitarian är mitt mellan-namn – och trendig är jag visst också.

2014-09-16 10.42.46

Artikeln låter mig veta att “trenden alla pratar om stavas FLEXITARIAN”.  Dieten för vegetarianen som inte orkar (eller vill) vara vegetarian alltid. Som vill blanda sina vegetariska måltider med en hejdundrandes pulled pork sådär emellanåt. Det innebär det att du “testar dig fram och utesluter kött då och då” får jag förklarat i artikeln. Hur ofta du flexar är helt upp till dig själv.

Men hallå. Är inte ALLA (utom vegetarianer/veganer) flexitarianer?  Eller finns det folk som äter kött till morgon, middag, kväll, sju dagar i veckan? Inte ens någon gång äter pasta med ketchup eller pannkakor med sylt?

Jag är i alla fall flexitarian. Inte för att jag någonsin kommer att kalla mig så. Det kändes som en typiskt onödig stämpel på något som typ alla ändå är.

Mara-ben goes spinning…

image 42 kilometer i benen känns även två dagar efteråt. Foto: Ellinor Fermfelt

Jag har spinning ikväll. På post-marathon-ben som hade föredragit högläge, massage och omvårdnad. Det är inte första gången instruktörsjobbet sätter käppar i hjulet för återhämtningen och jag brukar försöka smygköra lite för att inte stressa benen. Dra av motståndet. Fejka. Men jag blir alltid avslöjad. För när jag det inte ligger en hel sjö av svett under min cykel är det ganska uppenbart att något inte är som det ska. Att instruktören har smugit. Fis-kört.

Man kanske skulle tömma vattenflaskan lite diskret på golvet så allt ser ut som vanligt?