Semmelpremiär 2017

Huvudsyftet med dagens traditionsenliga långpass var semmelpremiären 2017.  På konditori Centrum i Munka Ljungby skulle den äga rum. Och jag hade laddat hela veckan. 

Vi blir en timme sena hemifrån av barnlämningstekniska skäl och jag blir genast nervös att semlorna ska hinna ta slut innan vi hunnit fram till konditoriet. Jag föreslår att vi ska ringa och tjinga två semlor men Fredrik tycker att jag är tramsig. Såklart har de semlor så de räcker.

Den tänkta rundan är mätt lite sådär mellan tummen och pekfingret och i den första versionen ska den vara 24 km, med semmelstopp vid 18 km. Ganska snart inser vi att vi behöver dra om rundan för att slippa de värsta träsken. Vi kommer nå konditoriet efter 26 km. 8 km senare än beräknat!

I den sumpmark vi redan passerat har vi dessutom förbrukat mycket tid och jag börjar bli orolig över de där semlorna. TÄNK OM DE TAR SLUT! Vid blotta tanken på detta hemska öde drar jag upp farten. Benen går som trumpinnar och Fredriks fötter klampar tungt i marken ett tiotal meter bakom. Han ber mig sakta ner, men hur kan man sakta ner när hela semmelpremiären står på spel? Han får liksom bita i lite här. Och det gör han. Han vet att det är lättare att bita ihop än att stå ut med en fru med semmelabstinens.

Men oron är obefogad. På konditoriet finns fler semlor än jag kan räkna och jag känner mig pirrig i hela kroppen. Kräftpremiärer och surströmmingspremiärer i all ära, men det här är premiären med stort P.

Semmelnäsa, själva definitionen av lycka!

Efter 26 km smakar semlan ljuvligt och den får toppbetyg på både bulle, mandelmassa och grädde. En perfekt semla sånär som på det faktum att den tar slut så fort. Jag sitter och väntar på att Fredrik ska föreslå en till, men den tanken slår honom tyvärr inte… Och det är kanske tur.  Vi har ju en bit kvar!

Starten tillbaka till bilen går trögt och benen känns som stolpar. Men när semmelenergin kickar in, går benen igång igen. Totalt skrapar vi ihop 35 km och typ en tredjedel av en Ultravasa. Jag kommer behöva många semlor för att fixa 55 km till i augusti. Finns det en dalaläsare som är sugen på baka och sälja längs vägen, så har jag en affärsidé!

Anyway. Nu väntar återhämtning i morgonrock på hotellrummet. Med utsikt över havet, och med en påse djungelchips i knät. Njuter av den där underbara tröttheten i kroppen och av vetskapen om den trerätters som väntar.  Så värt varenda kilometer.

Tradition

Jag gillar att uppfinna nya traditioner. Och varje gång jag gör något kul känner jag att jag vill göra samma sak nästa år. Problemet är att jag snart inte har några traditionsfria dagar kvar på året.

 

En av de nyare traditionerna infaller denna helg: löparutflykt med övernattning och semmelpremiär.

Traditionen skapades av två barnfria löpare förra året. Som såg sin chans att springa långt när barnen inte var hemma. Som blev hungriga och slängde sig över årets första semla på ett fik i Brösarp. Som avnjöt en trerätters middag framför kamminen på Drakamöllan på kvällen.

Kombinationen långpass, mjukisbyxor, semlor, finmiddag och lantliv visade sig vara värsta energiboosten. Därför gör vi om det. Samma upplägg, annan plats. Vi drar till Kullaberg och Rusthållargården i Arild. Rundan är planerad på 30 km med semmelstopp efter 20. Mjukisbyxorna och raggsockorna är nerpackade för en slö eftermiddag i ryggläge, innan vi glider ner i restaurangen för en god middag.  Vissa traditioner är nästan bättre än själva julafton!

Vad hittar du på i helgen?

Det där med mat – ett länktips!

Jag brukar inte beröra ämnet mat så mycket. Mest för att det är typ världens största ömma tå. Det finns så många uppfattningar om vad man ska och inte ska, vad man dör av och vad man bara måste. Det går så mycket trender. Och jag orkar inte med att alla ska bli glutenintoleranta på beställning, och att ingen vågar äta en potatis. Därför är det skönt när någon annan skriver om ämnet. Någon som gör det lätta så lätt. Utan att krångla.

Läs Katarinas blogginlägg idag. Om hur man undviker att äta för mycket av fel saker. Se samtidigt hennes semlor på instagram. Här snackar vi balans!

Jag gillar speciellt punkt 3 – do not stay hungry. Har aldrig förstått det där med att inte vara mätt. När jag är hungrig tänker jag ju bara på mat och hade kunnat äta en elefant om den kom i min väg. Varför inte vara mätt och orka tänka på något annat?  Jag noterar ofta i lunchsammanhang att jag äter typ mest. Som en hel karl. Men sen är det å andra sidan inte jag som går och småäter hela eftermiddagen. Det känns som folk tycker det är pinsamt att äta mycket lunch, är det så???  Alla petar, lämnar och håller på…

Hade också kunnat lägga till punkten – handla när du är mätt. Det är helt otroligt vad mycket mindre man handlar när man är mätt. Har man en tendens att plocka ner dåliga saker i varukorgen är det nog mitt allra hetaste tips!

Och siste men inte minst. ”Välj dina älsklingar” är också ett fint kapitel. Katarina väljer öl och chips. Jag väljer semlor och chips. Och croissanter och cappuccino. Fast inte varje dag. Bara cappuccinon….

Äter du dig mätt? Är det pinsamt att äta upp hela matlådan?  Vilka är dina älsklingar? Och när får jag årets första semla?  Frågorna hopar sig!

New York marathon 2017 – Lotteriet öppet!

Anmälan till New York marathon-lotteriet 2017 har öppnat. Ifall du råkar ha tur i livet och önskar något kul i november.

Jag är grymt sugen men tror inte det ryms i hushållsbudgeten i år.  Därför tänker jag lite mer långsiktigt och mutade precis yngsta dottern med en New York-resa 2021 ifall hon springer Brooklyn half med mig. Då är hon 18 om jag har räknat rätt.

Det ingår säkert i regelboken om barnuppfostran att man INTE får utpressa sina barn, men vad fasen hon nappade ju! 2021 blir det New York.  Här snackar vi framförhållning!

Mitt sanna jag…

Efter en dryg månad på nya jobbet är jag redo att visa mitt riktiga jag.  Mina ovanliga matlådor har de redan vant sig vid, nu är det dags att visa mig i löparmundering. 

Tassar in på toaletten strax innan elva och svidar om. Som värsta Stålmannen kommer jag ut på kontoret i helt andra kläder. Lycran har jag kanske gemensamt med Stålmannen himself men jag skippar kalsongerna utanpå. Någon måtta får det vara.

Ger mig ut i ett iskallt Malmö och hittar min väg ner till Ribban. The place to be om man vill slippa rödljus. Planen för dagen är 30 minuter rakt fram, sen vänd. Låter kanske inte jätteintressant, men då vet man inte att jag har planerat in en cappuccino innan jag är klar. Värsta tisdagslyxen.

Kontoret är tomt när jag kommer tillbaka. Alla sitter i matsalen och äter sina normala matlådor. Det är bra, för då behöver ingen veta att jag precis skött min hygien med hjälp av en raggardusch på toaletten. Snabbt ska det gå.

Ansluter till lunchgänget med min konstiga vegetariska matlåda. Första frågan jag får är HUR LÅNGT SPRANG DU?

Den andra är: VAR HAR DU DUSCHAT?

(Vad mina nötbollar och konstiga röror föreställer har de sedan länge slutat fråga…)