Inte en kroppsdel rätt!

Det är inte en kroppsdel som är på rätt plats när jag blir granskad av sjukgymnasten. Bäckenet är tippat och roterat, korsbenet på svaj och ena benet 1,5 cm längre än det andra. I knähöjd hittar han strukturer som låter, och muskler stela bortom allt förnuft. Och jag blir så glad. För där det finns fel finns också en möjlighet att rätta till. 

Idag har jag vuxit 1,5 cm på vänster ben, återfunnit mina lårmuskler och fått träffa Bettan. Bettan är stötvågsmaskinen som räddade mina hälsenor och fick mig att känna mig som 23 igen. Bettan är kompisen jag älskar och hatar.  Som gör så ont att jag tuggar handduk, men som förhoppningsvis råder bot. Mina vänner, jag är hoppfull. Det var värt 670 kronor!

 

Dagen efter…

Precis som efter ett långlopp är jag lite sliten så här dagen efter. Inte för att jag gick bananas på sportdrycken utan för att klockan visade 01.30 när jag släckte och 06.45 när jag vaknade. Alltså fem timmar och 15 minuter. Tant behöver mer än så! 

Som morgonmänniska är jag dock ALLTID pigg på morgonen, därför gäller det att passa på att träna innan gummiklubban slår till. Hinner med 40 minuter i buren och test av mitt nya spinningupplägg.

Vet inte om orsaken är trötta ben efter fem timmars stående mingel (i not so much gympaskor) eller om det där nya spinningupplägget är galet jobbigt, men jag lyckas knappt ta mig hem efteråt. Stirrar på cykeln i minst en kvart innan jag kommer på hur man låser upp den…

Shit holy moses alltså. I morgon tältar jag på gymmet om det känns likadant i kroppen efteråt! Och jag har varnat deltagarna att ta med sig telefonnummer till taxi…

40-årsfest

Vi ska på 40-årsfest. Vi har varit anmälda sedan länge och nu är dagen här. När alla förberedelserna är gjorda. När allt ska stämma och kroppen ska hålla hela vägen… 

Att förbereda sig för 40-års fest är mycket lättare än att förbereda sig inför ett lopp. Man måste förstås välja kläder, men eftersom jag typ bara har ett par människokläder är proceduren snabbt avklarad. Jag behöver inte fundera om jag ska ha turkosa, eller rosa strumpor. Färgskalan är på något vis enklare när det vankas fest. Svart. Jag behöver heller inte ha beslutsångest över vilka skor jag ska ha, vilka som ger skavsår och vilka som känns bäst efter ett par timmar. Det finns nämligen bara ett par i garderoben… Problemet är snarare att just det paret inte är något jag vill ha på mig!

Kolhydratladdningen är densamma. Det är viktigt att man har energi till spektaklet oavsett om det vankas lopp eller fest. Därför har jag laddat med mat-turism i Malmö. Fyllt mina depåer så att jag ska orka längre än klockan 20 ikväll.  Sen hoppas jag på bra energistationer längs vägen, och då helst inte saltgurka och buljong.

Starten går kl 19. Jag har planerat att besöka bajamajan hemma så att jag inte behöver komma så tidigt. Jag tänker mig bra stämning i starten, peppig musik och trevliga deltagare. Jag tänker jag efter en tid motsvarande ett marathon känner mig ungefär så: trött och lite sliten. Kanske lite ont i fötterna, men förhoppningsvis har jag inte saltkristaller i hela ansiktet.

Troligen får jag ingen guldfilt vid elvasnåret men en fleecefilt och tofflor hade varit skönt. Kanske resterna av en gammal snitt som belöning för att jag tog mig i mål.

Eller mål och mål förresten, festen lär inte vara slut där. Bara min fest.  Jag tänker inte köra någon Ultravasa så där på en lördag.  Man är ju inte 23 längre…

Avdelningen sjuka grejer

Jag gillar att hitta variation i mina löppass. Att alla inte ska se likadana ut. Ofta handlar det om att hitta fina miljöer eller rundor med bra kaffe i direkt anslutning. Men ofta om rena galenskaper som att springa en mil var tredje timme, tomtelöpning genom köpcenter eller reflexlöpning i en becksvart skog. Därför lockas jag big time av Löplabbets senaste påfund...

Natten mellan 28:e och 29:e oktober ställer vi om klockorna. Åt det hållet som ger sovmorgon, för den som är lagd åt det hållet. Det innebär att natten har en extra timme, att klockan två finns två gånger. Och en av dem är ju liksom bonus. Som man kan använda till löpning? Har jag sagt att löpning är det enda jag tänker på…?

Är mitt ben helt kommer jag såklart springa under Löpblabbets #mörkertimme. Det enda som krävs är pannlampa och reflexer. Start klockan 02 och mål klockan 02. Hur coolt är inte det för en kombinerad siffer- och löpnörd?

Fast förutom reflexer och pannlampa kommer jag att förse mig med sällskap. Jag är som bekant lite lätt mörkrädd…

Sällskapet i fråga är än så länge lyckligt ovetande. Han kommer att morra, gnälla och se sur ut. Men inse att han inte har något val och snällt ställa upp som livvakt och muskulös body guard (lägger jag fram hans uppgift som så, kommer övertalningen gå mycket lättare).

Hade benet varit funktionsdugligt hade jag tamejtusan dragit i hop ett helt evenemang, men det är ju trist att behöva dra sig ur sitt eget partaj, så jag avvaktar.  Men känner jag mig ok när det närmar sig kan ni slå er i backen på att det dyker upp något. Stävie Trail by night liksom… Hade inte det varit höjden av fancy?

Störd

Alltså jag har ju alltid varit lite störd. Men med ett bråkande Högerben borde man ju tagga ner lite. Sluta tänka på löpning hela tiden. Det sägs att 95% av det man tänker på en dag är samma sak som man tänker på alla andra dagar. I mitt fall är det nog just löpning. Och mat.

Så här.

Fredrik kommer hem och undrar om vi ska åka till Stockholm i mitten på december. Han ska dit med jobbet och har resa och boende betalt. Jag tänker löpning. Googlar lopp i Stockholm utan resultat. Vi kan lika bra stanna hemma. Fast kanske Ingmarie är ledig för en löpdejt? Eller någon annan bloggbekantskap. Det kan nog vara värt ändå… Och så finns det ju bra restauranger!

Jag blir bjuden på 40-årskalas dagen före en välgörenhetslöpning. Börjar direkt fundera på hur jag ska göra för att vara så pigg som möjligt på löpningen utan att gå hem från partajet klockan 20. Kan man investera i nattsömn hela veckan innan?

Fredrik berättar att han ska till Danmark andra helgen i juli och jag undrar vem som då ska supporta mig när jag springer 8 mil i Trelleborg. Vad han ska göra i Danmark ägnar jag inte en tanke…

Vi leker med tanken att flytta till Umeå, men det faller på att löpningen funkar så mycket bättre med barmark hela året.

När jag surfar runt på Hemnet tittar jag inte efter fancy planlösningar eller snygga utplacerade basilikakrukor, utan faktiskt mest hur bra löpmöjligheter det finns…

Jag är bokad på kurs med jobbet i november. Tre hela dagar utan möjlighet till löpflex. Kunde tänka att det var spännande med utbildning men undrar mest när jag egentligen ska springa…  Fast Högerbenet löser nog den frågan åt mig, november är fasen snart!

Undrar om jag ska utveckla de där sista 5 procenten. Tänka på något helt wild and crazy. Som varken har med mat eller löpning att göra.

Förslag på nya revolutionerande tankar mottages tacksamt!