Alltid i skafferiet…

Det finns viss mat som jag ALLTID har hemma. In case of emergency. Sån där mat som gör att jag alltid överlever, även i akut tidsnöd och med blodsockret nere i tårna. Here goes:

Avocado
Ägg
Kikärter
Sojabönor
Kallrökt lax
Quinoa
Oliver
Fryst broccoli

Det finns inget behov av Billys Pizza eller Gorbys Piroger. Jag ror ihop något minst lika fort med mina nöd-ingredienser. Och hur tomt det än är i kylen brukar det alltid finnas något salladsblad eller någon tomat att pimpa till det lite med.

Så gör jag för att undvika kris-situationer och panikinköp av Gorbys piroger! Vad har du för snabbmatslösningar?

Kroatien om 17 dagar

Jag sätter en bock för Helsingborg marathon och blickar vidare på to-do-listan för 2014. Där står Kroatien…

Vet inte var tiden tog vägen eller hur det gick till men snart är det dags! Om sjutton dagar åker jag till Makarska för en veckas löparresa. Ska bli galet kul. Nytt land, nya bekantskaper och nya löparspår.

Jag vet att det finns två platser kvar om någon är sugen på att hänga med…  Bättre sätt att starta hösten finns nog inte!

Man ångrar aldrig ett träningspass..

Men just nu ångrar jag att jag inte masade mig upp och gick på CX klockan 07.15 i morse. Då hade jag sluppit sitta här och fundera vad jag skulle träna idag. Och sluppit inse att det inte finns något som passar mig. Med marathon-ben är möjligheterna begränsade, och dagtid är utbudet försvinnande litet.

Det lutar åt att jag måste hitta på något eget. Motivera mig själv. Och just idag låter det oöverstigligt jobbigt. Jag vill ha någon som piskar mig. Tvingar mig att göra chins. Plockar fram hornen ur min panna. Får mina överkroppsmuskler att darra av förskräckelse och låter mina marathonben återhämta sig under tiden.

Men jag gissar att ingen kommer att dra mig till gymmet, så det är lika bra att låta Operation självpepp börja.  Och hoppas att de leder någon vart…

Så länge får ni gärna ge mig en favoritövning som ni tycker jag ska förgylla min dag med!

IMG_0686 IMG_0685
En annan gång. Då jag orkade motivera mig själv…

Flexitarian – det trendigaste trendiga!

Ramlade över dotterns Shape Up och fick ett namn på min kosthållning. Flexitarian är mitt mellan-namn – och trendig är jag visst också.

2014-09-16 10.42.46

Artikeln låter mig veta att “trenden alla pratar om stavas FLEXITARIAN”.  Dieten för vegetarianen som inte orkar (eller vill) vara vegetarian alltid. Som vill blanda sina vegetariska måltider med en hejdundrandes pulled pork sådär emellanåt. Det innebär det att du “testar dig fram och utesluter kött då och då” får jag förklarat i artikeln. Hur ofta du flexar är helt upp till dig själv.

Men hallå. Är inte ALLA (utom vegetarianer/veganer) flexitarianer?  Eller finns det folk som äter kött till morgon, middag, kväll, sju dagar i veckan? Inte ens någon gång äter pasta med ketchup eller pannkakor med sylt?

Jag är i alla fall flexitarian. Inte för att jag någonsin kommer att kalla mig så. Det kändes som en typiskt onödig stämpel på något som typ alla ändå är.

Mara-ben goes spinning…

image 42 kilometer i benen känns även två dagar efteråt. Foto: Ellinor Fermfelt

Jag har spinning ikväll. På post-marathon-ben som hade föredragit högläge, massage och omvårdnad. Det är inte första gången instruktörsjobbet sätter käppar i hjulet för återhämtningen och jag brukar försöka smygköra lite för att inte stressa benen. Dra av motståndet. Fejka. Men jag blir alltid avslöjad. För när jag det inte ligger en hel sjö av svett under min cykel är det ganska uppenbart att något inte är som det ska. Att instruktören har smugit. Fis-kört.

Man kanske skulle tömma vattenflaskan lite diskret på golvet så allt ser ut som vanligt?

Att äta en elefant

Direkt efter ett marathon har jag sällan någon speciell aptit. Allt sött ger mig avsmak efter att ha druckit sportdryck och sörplat gel hela dagen. Det enda jag egentligen är sugen på är mjölk. Latte, cappuccino, mjölk och müsli.

Dagen efter ett marathon kan jag äta en elefant. Det finns inga gränser för min hunger. Och hur mycket jag än äter vill jag bara ha mer. Idag har jag ätit konstant och ändå kan jag inte låta bli att drömma om kanelbullar och chokladfondant. Om äppelpaj och blåbärskaka.

Jag tolkar det som att kroppen behöver lite extra en dag som denna. Så jag äter lite till och hoppas det lägger sig…

By the way. Verkar som Fredrik är likadan:

image

Helsingborg marathon 2014 – race report

Det var längesen jag sprang marathon på riktigt. Alltså utan promenader och fikastopp längs vägen. Och jag måste erkänna att jag lite hade förträngt den här känslan efteråt. Den underbara tröttheten och värken i kroppen. När varje steg känns som hundra och man blir trött av bara tanken på att ställa sig upp. Nåväl. Springa var kul. Här kommer race-rapporten.

1559510_735914046481355_4315194891947672342_o
Bild lånad från Helsingborg marathons facebooksida.

Starten går klockan 10 och jag känner mig som vanligt lite kissnödig fastän jag redan hunnit in på bajamajan två gånger, senast för 20 minuter sedan. Som tur är glömmer jag fort när jag väl rullat i gång benen. Kilometrarna tickar fort i början, det är ett härligt flyt med såväl medvind som svagt utför. Vid 1,5 km lämnar jag Fredrik och sätter av på egen hand. I sällskap av självaste Stålmannen som råkar hålla precis mitt tempo. Att springa bredvid Stålmannen är värsta partyt. Alla hejar, barnen blir eld och lågor. Jag suger åt mig av energin även om jag just då har fullt förråd.

Foto 2014-09-13 09 25 34
Coolaste bilen. Jag vill också ha en Oatly-bil…

Har inte något mål för dagen men tänker att 3:45 kunde vara lagom. Att spara lite till New York. Men kilometertiderna under den första milen pekar snarare mot 3:30. Dock vet jag att både uppförsbackar och motvind väntar, så jag låter mig inte luras…

När vi svänger upp i motvinden går farten ner och det känns lite mentalt jobbigt. Jag får utöva självpepp någon mil där på mitten.  Vid 22 km händer det något helt crazy. Banan leds in på Helsingborgs Arena. Därinne är det mörkt och i mitten håller Cirkus Scott generalrepetition inför kvällens föreställning. Publiken jublar och jag känner mig som cirkusens huvudattraktion. Får nästan gåshud och när jag kommer ut på andra sidan inser jag att jag dragit upp tempot lite VÄL mycket. Slår i bromsen och återgår till mer normal fart. Önskar ett cirkusbesök till på målrakan, grymmare stämming får man leta efter!

Annars springer vi vackert. Genom parker, bostadsområden och skog. Förbi slott, hav, grisar och kor. Vid 36 km väntar Serpentinbacken. Väntar mig en Abborrbacke delux men möts av en ganska överkomlig historia. Här efter har folk börjat gå och jag får njuta i omkörningsfilen. Även om jag själv tappat en hel del fart på slutet har andra helt uppenbarligen gjort detsamma. Nerförsbacke mot mål borde kännas lätt men efter 38 km är ingenting gratis. Försöker hålla ett lätt löpsteg ända in i kaklet och av omgivningens kommentarer lyckas jag helt ok. ”Så lätt det ser ut” och ” Hon såg ju inte ens trött ut” hör jag bakom mig och tänket att skenet bedrar…

Foto 2014-09-13 14 31 23

Kommer i mål på 3:32:26 och är galet nöjd med tiden. Min tanke var att ha en trevlig upplevelse utan att för den skull slöa, och precis så blev det. Banan var dessutom inte plättlätt utan från och till ganska kuperad. Gissar att det trots allt är Serpentinbacken som burrar i mina ben just nu…

Det här är min första marathon som inte är Stockholm marathon. I jämförelse med Sveriges största marathon tycker jag Helsingborgs premiärmara står sig jättebra. Jag är nöjd med i princip allt och ger arrangörerna full pott!

Och sist men inte minst: tack alla som hejade på mig längs banan. Ni anar inte vilka extrakrafter det ger!

Foto 2014-09-13 15 32 40
Belöningen!

Hektiskt!

Det är nog ingen som kan klaga på vädret i morgon. Helsingborg kommer visa sig från sin bästa sida. Om det gör loppet till en fröjd återstår att se…

image 

Idag är dagen då allt ska hända. Då jag ska kolhydratladda, dricka resorb, hämta nummerlapp, massera vaderna,  tvätta rejs-kläderna och stretcha. Foamrolla utsidorna, rota rätt på några gels, lusläsa löpar-pm, få koll på bana och banprofil. Planera vilka kilometrar som ska föräras med gels. Vela vilka kompressionsstrumpor som passar bäst till tishan och därefter komma på att just dessa ligger under sängen och därför inte blev tvättade. Tvätta igen. Dricka vatten. Kolla SMHI.

Jobba sa du? Just ja, det också…

Tidningstipset

Jag har lite tröttnat på att läsa om bästa tipsen inför Lidingöloppet och hur jag blir slank till midsommar. Känner att alla tidningar liksom går på repeat. Så ramlade jag över en tidning vid namn HUNGER.

2014-09-11 10.17.54
Så här beskriver tidningen sig själv:

Hunger står för den goda maten. Här har råvarorna ett ursprung, rätterna en historia och människorna en matkultur.

Vi granskar både livsmedelsindustri och krogbransch, och vill samtidigt inspirera dig till att bli en vassare och påhittigare hemmakock.

Vår mat är enkel utan att vara simpel. Gärna ekologisk, närproducerad och i säsong. Men det måste förstås även smaka gott – och vara roligt vid spisen!

Hunger är matmagasinet för nyfikna. En tidning som inte bara skummar på ytan.

2014-09-11 10.18.11
I det här numret läser vi om hur mycket mat som affärerna slänger helt i onödan. Skrämmande läsning. Om en klementin i nät är dålig slängs hela nätet, typ tio friska klementiner! Och de stackars elva äggen som slängs bara för att ett enda ägg i kartongen är trasigt.  Helt galet om du frågar mig.

2014-09-11 10.18.27
Vi får också läsa om hur mattillverkarna försöker lura oss. Och sånt är ju lika spännande varje gång.

En bra tidning. Bara som ett tips!