En gång hade jag en kategori här på bloggen som hette ”Piggelina provspringer”. Tanken var att jag skulle provspringa och recensera en massa roliga lopp och deras banor. Jag kom till nya bansträckningen på Lundaloppet. Sen tog det stopp. Nu tar jag upp kategorin. För jag har provsprungit banan till Enduro 19 i Sjöbo. Så mycket fancy.
Jag är måhända lite partisk eftersom jag är med och arrangerar loppet, men banan är grym. Det är ett varv på 5,5 km som ska springas tre gånger, men vi nöjer oss med två idag. Jag har ju en hälsena som inte älskar slalombackar just nu…
Anyway, varven är 5.5 km men det är inte alla kilometer som räknas. Tiden kommer bara att tas på fyra väl valda segment per varv. Vad man gör där emellan är upp till en själv. Fast det är ont om kaffebarer på sträckan…
Första segmentet börjar lite snällt. Det är en mtb-slinga som är nästan flack. Men man ska inte låta sig luras. Slingan mynnar ut vid botten av en slalombacke. Jag sätter i halsgropen, ska vi upp för den??? Det ska vi inte. Stigen leds vid sidan om, och även om det är uppför är den inte fullt så skräckinjagande som själva slalombacken. Jag blir attackerad av lite lågt sittande grenar på min väg upp och tänker att vi nog kommer behöva gå loss och städa lite i skogen innan start…
På väg till andra segmentet blir det lite mer obanad löpning över grästuvor, men här kan man ju ta det hur lugnt som helst. Det finns inga tidtagare i sikte alls. Jag kan helt och fullt koncentrera mig på var jag sätter mina fötter. Skönt. Börjar ladda för det segment som kommer. Det luktar uppförsbacke. Och lite vildsvin.
Plötsligt sätts pulsen på prov. Segment två är i antågande. Vi snackar uppför. På orienteringskartan Fredrik tagit med sig visas tecken för stup. Jag blir rädd, men stupet visar sig vara en liten kulle som ska klättras över. Efter avklarad klätterkonst viker vägen vänster mot en uppförsbacke som fortsätter till himmelriket. Först i himmelriket är segmentet slut. Händerna på knäna. Det är lugnt, jag kan vila hur länge som helst.
Nu väntar ett långt flackt parti på grusväg. Här är lättsprunget, och när segment nr 3 börjar finns alla chanser att gasa. Även för en asfaltnörd. Inga klurigheter. Fett blås bara.
Efter tre avklarade segment väntar lite nerför som uppladdning för en sjuhelsikes uppförsbacke, själva finalen på varvet. Segment fyra mäter bara 500 meter, men man kan dö en smula på 500 meter också. Börjar brant för att liksom övergå till vertikalt. Och när man tror att man är uppe väntar en nittiograderssväng och ytterligare 50 meter. Motlut. Fredrik lyckas ta sig springande till toppen medan jag går med händerna på knäna och tungan i knävecken. Den här backen är en goding. Det kommer att bli älskad och hatad. Den kommer bli själva peaken på hela evenemanget.
Väl uppe väntar ett flackt parti mot slalombacken. Som helt otippat ska tas nerför. Dock utan tidtagning. Hade knappliften varit igång vetetusan om man inte tagit den…
Summa summarum. En superrolig bana. Blandad terräng, både single tracks, obanat, grästuvor och grusväg. Partier som är så branta att det blir tvärstopp, blandat med avsnitt där det verkligen går att mata på. Backspecialisten kommer jubla i vissa segment, traktorn i andra. Det finns något för alla och jag tror det kommer bli grymt!
Har du läst hela vägen hit och inte blivit sugen har jag misslyckats. Sitter du däremot med lite pirr i benen gör du klokt i att gå in och anmäla dig. Det gör du här. Det hade varit superkul att ha dig på startlinjen.
Och ja. Detta är ett partiskt men osponsrat inlägg av mig själv. För mig själv. För att jag vill dela med mig av en grym backupplevelse som jag tycker du ska testa!
