Best of ursäkter

Jag leder morgonyoga på jobbet varje månad. Passet ligger direkt på morgonen och följs av uppdukad lyx-frulle i matsalen. Upplägget kunde inte vara bättre. Ändå är det bara en bråkdel av kollegorna som tar sig dit. Och ursäkterna varierar…

Någon vill inte visa sig i tights för sina kollegor. Och pösiga mjukisbrallor verkar inte vara ett alternativ.

Någon orkar inte byta om på en jobb-toa. Hallå, det är inte så jobbigt. Man får bra balans på köpet. Annars finns det ju ombytestält

Själv ser jag det som höjden av lyx att äta frukost i yogamunderingen. Mjuka kläder som ger utrymme att äta mycket av det goda. Helst hade jag inte bytt om efteråt heller, men jag gör det för att verka normal…

Har ni friskvårdande aktiviteter på jobbet och brukar du vara med?

Piggelina provspringer: Enduro 19 Sjöbo

En gång hade jag en kategori här på bloggen som hette ”Piggelina provspringer”. Tanken var att jag skulle provspringa och recensera en massa roliga lopp och deras banor. Jag kom till nya bansträckningen på Lundaloppet. Sen tog det stopp.  Nu tar jag upp kategorin. För jag har provsprungit banan till Enduro 19 i Sjöbo. Så mycket fancy.

enduro 19 sjöbo
Jag är måhända lite partisk eftersom jag är med och arrangerar loppet, men banan är grym. Det är ett varv på 5,5 km som ska springas tre gånger, men vi nöjer oss med två idag. Jag har ju en hälsena som inte älskar slalombackar just nu…

enduro 19 sjöboAnyway, varven är 5.5 km men det är inte alla kilometer som räknas. Tiden kommer bara att tas på fyra väl valda segment per varv. Vad man gör där emellan är upp till en själv. Fast det är ont om kaffebarer på sträckan…

Första segmentet börjar lite snällt. Det är en mtb-slinga som är nästan flack. Men man ska inte låta sig luras. Slingan mynnar ut vid botten av en slalombacke. Jag sätter i halsgropen, ska vi upp för den??? Det ska vi inte. Stigen leds vid sidan om, och även om det är uppför är den inte fullt så skräckinjagande som själva slalombacken. Jag blir attackerad av lite lågt sittande grenar på min väg upp och tänker att vi nog kommer behöva gå loss och städa lite i skogen innan start…

På väg till andra segmentet blir det lite mer obanad löpning över grästuvor, men här kan man ju ta det hur lugnt som helst. Det finns inga tidtagare i sikte alls. Jag kan helt och fullt koncentrera mig på var jag sätter mina fötter. Skönt. Börjar ladda för det segment som kommer. Det luktar uppförsbacke. Och lite vildsvin.

enduro19 sjöbo

Plötsligt sätts pulsen på prov. Segment två är i antågande. Vi snackar uppför. På orienteringskartan Fredrik tagit med sig visas tecken för stup. Jag blir rädd, men stupet visar sig vara en liten kulle som ska klättras över. Efter avklarad klätterkonst viker vägen vänster mot en uppförsbacke som fortsätter till himmelriket.  Först i himmelriket är segmentet slut.  Händerna på knäna. Det är lugnt, jag kan vila hur länge som helst.

Nu väntar ett långt flackt parti på grusväg. Här är lättsprunget, och när segment nr 3 börjar finns alla chanser att gasa. Även för en asfaltnörd. Inga klurigheter. Fett blås bara.

enduro19 sjöbo

Efter tre avklarade segment väntar lite nerför som uppladdning för en sjuhelsikes uppförsbacke, själva finalen på varvet.  Segment fyra mäter bara 500 meter, men man kan dö en smula på 500 meter också. Börjar brant för att liksom övergå till vertikalt. Och när man tror att man är uppe väntar en nittiograderssväng och ytterligare 50 meter. Motlut. Fredrik lyckas ta sig springande till toppen medan jag går med händerna på knäna och tungan i knävecken. Den här backen är en goding. Det kommer att bli älskad och hatad. Den kommer bli själva peaken på hela evenemanget.

enduro19 sjöbo

Väl uppe väntar ett flackt parti mot slalombacken. Som helt otippat ska tas nerför. Dock utan tidtagning. Hade knappliften varit igång vetetusan om man inte tagit den…

enduro19 sjöbo

Summa summarum. En superrolig bana. Blandad terräng, både single tracks, obanat, grästuvor och grusväg. Partier som är så branta att det blir tvärstopp, blandat med avsnitt där det verkligen går att mata på. Backspecialisten kommer jubla i vissa segment, traktorn i andra. Det finns något för alla och jag tror det kommer bli grymt!

Har du läst hela vägen hit och inte blivit sugen har jag misslyckats. Sitter du däremot med lite pirr i benen gör du klokt i att gå in och anmäla dig. Det gör du här.  Det hade varit superkul att ha dig på startlinjen.

Och ja. Detta är ett partiskt men osponsrat inlägg av mig själv. För mig själv. För att jag vill dela med mig av en grym backupplevelse som jag tycker du ska testa!

Backyardmingel

Kunde inte hålla mig borta från The Bridge Backyard Ultra i Malmö. Ville liksom uppleva festen lite, även om det fick bli i människokläder.

öresundsbron

Hela grejen med backyard är genial. Massor med uppslagna tält i ett enda stort gitter. Uppblåsta luftmadrasser och chillar-fåtöljer. Chipspåsar, brassestolar och liniment. Och tältsnören. Man får vara glad om man kommer genom området utan att stå på öronen…

the bridge backyard

Vi kommer dit i pausen mellan fjärde och femte varvet. Gänget har sprungit nästan 27 kilometer och alla är glada. Det är löparkändisar överallt och jag uppdaterar mig på status och målbilder. Någon ska springa 10, någon så länge det är kul. Någon ska springa mot frukost och någon kör enligt devisen ”ett varv till”…

20 sekunder innan start på det femte varvet är alla i fållan. Alla utom två, som precis är på väg in mot mål. Jublet vet inga gränser, det två eftersläntrarna peppas in i mål, grabbar en bulle i farten och ställer sig i startfållan med minsta möjliga marginal och är därmed kvar i loppet. Redo för ”one more loop”…

the bridge backyard

Jag hade kunnat stanna hela dagen, men familjen lockar med kaffe. Så därför sitter jag nu här, många varv senare, och uppdaterar sociala medier för att få svar på frågorna:

  • Hur länge höll Sarah ut?
  • Hjälpte mitt kaffetips Annas tillfälliga humörsvacka?
  • Kommer Magnus fot hålla hela vägen mot en frukost i Sibbarp?
  • Vem i Kävlingetältet höll ut längst?

Det blir en spännande lördag kväll det här!

Baler och slott

Nu är det dags igen. För en sån där helg då allt händer men man inte ska vara med.

Då hälften av bekantskapskretsen springer premiären av The Bridge Backyard och resten nöter asfalt på Köpenhamn halvmaraton. Och jag är avis på båda.

Avis på de som kommer att  bli sköntrötta i huvudet under ett halvt eller helt eller fler dygn kring öresundsbron. De som kommer att följa bajamajornas äcklighetsutveckling under samma tid och på de som kommer bli sugna på konstig mat.

Lika avis kommer jag att bli på de som har sitt uppdrag avklarat snabbt på en dansk förmiddag. De som hinner dricka cappuccino i snordyr valuta och ändå ha halva dagen kvar.

Men jag är förnuftig minsann. Vilar hälsenan för att inte missa alla roligheter som kommer sen. Frågan är vilka som är roligast att heja på: tröttmössor i Malmö eller snabba gaseller i Köpenhamn? Kaffet är i alla fall billigare i Malmö…