Aktuellt

Öva, öva, öva. Hur kan det vara så svårt?

Dök upp ett minne på fejjan. Med kommentaren ”Öva, öva, öva. Hur kan det vara så svårt?” Bilden är tagen 2015. I en sekund av balans innan vågskålen tippar över.

2015 alltså. Och då är det ju lite knäckande att inse att jag åtta år senare fortfarande inte lärt mig. Precis lika lite som jag lärt mig pull-ups och chins.

Det där med tålamod är liksom inte min grej. Jag vill kunna allt på en gång. Annars kan det vara.

Som mitt första huvudstående. På en yogaklass i Thailand. Stod som en fura på första försöket och behövde aldrig öva. Underbart ju! Varför funkar inget annat så?

Nöta mil efter mil i löparskor har jag däremot oändligt tålamod till. Det är värre med rehab…

Var finns ditt tålamod?

 

Aktuellt

En höjdare kommer sällan ensam!

Efter gårdagens Höjdarvandring var det dags att ta sig an Höjdarnas höjdarled i löparskor. Med Ingmarie som bästa sällskap tog vi oss runt båda looparna, 21,2 kilometer och 400 höjdmeter. En söndagsutflykt extra allt.

Vi börjar lugnt och fint på östra loopen. Den som jag vandrade igår och som nästan tog död på mig då. Men ärligt, det är lättare att springa än att gå. Vi studsar upp för de backar jag stapplade uppför igår. Den loop som igår kändes som trehundra mil lång är överstökad innan vi ens hinner blinka. Inte rent tidsmässigt för det tog ju en stund, men i känslan. Allt flyter.

Rundan är precis lika fin som igår men dagen tillära kryddad med solljus. Efter energipåfyllning modell stelfrusen bar ger vi oss ut på västra loopen. Den som delvis ingår i min standardrunda, men delvis är helt ny och outforskad.

Vägen förbi slottet och ner mot Finjasjön går på grus och asfaltväg. Här springer jag ofta. Vi snackar bort någon kilometer innan vi når skogsdungen vars stigar leder oss ner mot vattnet. Knallblått dagen till ära.

Springer längs den översvämmade sjön och får hålla oss uppe på grusvägen för att inte blöta ner oss. Även om Ingmarie säkerligen lika gärna hoppat rakt ut i det blå för en simtur!

Slingan avviker sedan från vattnet och tar oss upp via Dalleröds klack till Trädhuset och dess makalösa utsikt. Vid det här laget har jag blivit immun mot uppför och tänker inte så mycket på att det faktiskt går uppför mest hela tiden.

Men what comes up must come down och nu kommer belöningen, nedfärden ner mot Boketorp och parkeringen.

Ingmarie glömmer att starta bilvärmaren men jag glömmer inte att meddela baristan om att vi är på väg.

Vi avslutar med kaffe och linssoppa i sportstugan, Så som hör till i en sportstuga.

En helt fantastisk dag. Nästa gång testar vi Åhus!

Aktuellt

Höjdarnas höjdarled, östra loopen.

Vår sportstuga ligger mitt i en gottepåse med härliga vandringskarameller. Hela Hovdala-området kryllar av fantastiska leder som kan pusslas ihop precis som man vill. Idag tog vi vandringsskorna och gick ut och för att hitta en bra runda till morgondagens löpäventyr. Valet föll på Höjdarnas höjdarled. Mest på grund av det roliga namnet…

Höjdarnas höjdarled är formad som en åtta, med en loop på 13 kilometer och en kortare loop på 9. Vi startar i Boketorp som är själva midjan på åttan. Tanken är att vi ska gå båda looparna men vi hinner bara en innan mörkret kommer. Det är här ingen snabbvandrad sträcka!

Vi börjar åt fel håll jämfört med pilarna på kartan, fast det märker vi först efteråt. Men det spelar ingen roll, leden är ju uppmärkt åt båda håll. Passerar Hovdala slott och sen minns jag bara uppför.  Ganska tidigt når vi Tomestorp och en lite tråkigare sträcka på asfalt genom samhället. Vi längtar efter skogen, men snart ska vi längta efter soffan…

Så fort vi äntrar skogen finns bara en riktning. Uppåt. Jag svettas i mina långkalsonger, och fötterna simmar på ett obehagligt sätt omkring i mina alldeles för varma skor. Vi snackar promenad i maxpuls. Och då tänker jag lite ångestfyllt på det faktum att jag ska springa här i morgon!

Naturen är helt fantastisk. Det är knallgrön mossa som lyser upp allt det bruna. Det är höjder och utsikter. Som gör alla klättringar värda besväret.

På en topp med utsikt över hela världen stannar vi och äter pizzabulle innan vi traskar vidare i berg-och-dalbanan som tillslut tar oss ner på lite plattare marker.

Vi passerar ett bergrum från Kalla kriget och Hammarmölledammen med värsta coola vattenfallet. En riktigt häftig vandring som har mycket att bjuda på.

I morgon kommer Ingmarie och tanken är att vi ska ta båda looparna löpandes. Jag blir nervös när jag tänker på maxpulsen, men alltså det kommer bli grymt! Så himla fint! Och så spännande att få testa också den andra loopen.  Om det inte hinner bli mörkt…

 

 

Aktuellt

Översvämmat

Tre veckor i Malmö och sen har självaste Finjasjön svämmat över när man kommer tillbaka till sportstugan. Pga bristande framkomlighet blir min mysjogg på platten värsta backpasset.

För när vattnet är knädjupt och blockerar vägen längs sjön behöver man ta omvägen via en kilometer uppförsbacke för att komma vidare på stigen längre fram. I alla fall om man inte hittar bättre…

Så för att passera ett par hundra meter behöver jag bestiga Mount Everest, både på vägen ut och hem. Elvakilometersrundan blir 15 och trots att det inte är världslångt är benen tokslut när jag kliver in genom dörren. Men blöt är jag  i alla fall inte.

Till nästa runda tar jag med simfötter och cyklop!