Skåneleden 2020

Skåneleden by night. SL4 Kåseberga-Simrishamn

Då Fredrik inte tål värme och ingen av oss är intresserade att dela strand med miljoner turister väljer vi ett annorlunda upplägg för sträckan Kåseberga-Simrishamn. Vi snackar kväll och tidig morgon. Eller sen natt, det är en definitionsfråga…

Etapp: 2 (från Kåseberga till Löderups strandbad), 3 (Löderups strandbad-Borrby strandbad) och 4 (Borrby strandbad – Simrishamn).

Hur: Bil till Simrishamn, tåg till Köpingebro och tantcykel till Kåseberga. Vandring tillbaka till Simrishamn (36 km) med övernattning  i närheten av Sandhammaren (efter 10 km).

Svårighetsgrad: varierande underlag som utmanar fotlederna! Börjar med tre kilometer klappersten efter Kåseberga. Stundtals sandigt till Sandhammaren innan den riktiga sandlådan tar vid.  5 km pulsande, och drömmen för en stukad fot! Sen lättar det…

Lämnar starten i Kåseberga klockan 19. Då har vi ratat turistsillen och ätit påsmat with a view. Den stora frågan är hur min trasiga fot ska överleva underlaget, det vankas stenbonanza i flera kilometer.

För att minimera belastningen på foten bär Fredrik ALL packning. Jag har fullt upp med att sätta rätt fot på rätt sten, och titta på utsikten samtidigt. Det  är en magisk kväll och allt folket sitter kvar vid sina silltallrikar. Vi är ensamma i världen.

När mörkret lagt sig över Sandhammaren och allting är stilla letar vi upp ett ställe att slå upp tältet på. Vi är inte överdrivet noga med platsen, väckarklockan ringer om fyra timmar…

När larmet ljuder klockan 03:15 är det beckmörkt, men vi vill hinna ut ur skogen innan det börjar ljusna. Tror vi fick med allt men det är svårt att vara säker när man inget ser.  Under en buske någon kilometer längre fram gömmer vi tältet, sovsäckarna och liggunderlagen för senare upphämtning. För att bespara Fredrik några kilo. I mörkret ser vi inte stugan som busken tillhör…

På vägen till stranden möts vi av party-fyren Allan, en överraskning för oss båda. Det glittrande skenet sätter ribban för dagen. Det här kommer bli en fantastisk dag!

Nästa överraskning ska inte bli lika glädjande. Efter många långa kilometer i lös sand ser vi Skåneleden-skylten som visar avståndet till dagens mål i Simrishamn. Vi har gått 15 km från Kåsebergabergaskylten som visade 32 kilometer till mål. Det bör alltså stå 17 nu, men det står 30!!!  En ny slags matematik som jag aldrig fått lära mig!  Och vi har en bokad lunch att hinna till…

Låter oss inte stressas på sommarens sista semesterdag. Vågar ändå inte tänka på vad foten kommer att tycka om 13 bonuskilometer och tre extratimmar på ojämnt underlag.

Istället njuter vi av en knallrosa sol på väg upp. Som färgar himlen magisk. Bara vi, solen, havsbruset och fåglarna. Helt underbart!

Mellan Sandhammaren och Skillinge finns enligt Skåneleden-kartan gott om ställen att fylla på vatten. Fint i teorin. I praktiken är det svårt att veta var längs den evighetslånga stranden man måste vika upp för att casha in vattnet. Vi orkar inte chansa och får offra morgonkaffet för att vattnet ska räcka till gröten…

Framme i Skillinge väntar nästa distans-skylt och det är oklart om den nu ska visa 11 eller 24 km kvar. Det är med visst mått av nervositet vi sneglar upp och läser 11,8!!! Underbart! Men ett minus till matematikern på Skåneleden-kontoret som hållit oss nervösa i flera kilometer i onödan!

I Skillinge viker leden upp från havet och går längs bilväg hela vägen till Brantevik. Har hört skräckhistorier om denna sträcka, och kan tänka mig att den är fruktansvärd i tider med full semestertrafik. Klockan 8 på en söndag är det dock inga problem. Inte en bil i sikte. Det är faktiskt bara skönt med asfalt efter timmar i sanden. Vi väljer dock att avvika från leden efter några kilometer och svänga ner mot Gislövs hammar. Hittar en fantastisk och strandnära stig som tar oss hela vägen till Brantevik. Värsta vinstlotten!

Jobbet är gjort. Nu väntar 6 enkla kilometer till Simrishamn. Världen har börjat vakna men det gör inget. Vi hade hela stranden för oss själva. Vi fick solnedgång och soluppgång. Nästan Nobelpriset för det upplägget!

20+
Aktuellt

Drivkrafter

Jag trampar mest runt i min bekvämlighetszonen när jag cyklar. Det är också här jag lägger mig på mina löpturer (kommer någon ens ihåg att det funnits sånna…?). Men det finns saker som kan få mig att öka farten. Mat och begränsning av tidsuttag….

CYKLING MÖLLE

2012 springer jag långpass i Portugal under ledning av Rune Larsson. Efter ett par mil är det dags för fikastopp och jag är ordentligt hungrig. Så överhör jag ett telefonsamtal mellan Rune och caféet vi är på väg till. De har för lite mat. Ni får själv gissa vem som ligger längst fram i gruppen resten av vägen…

Idag. Vi har mycket på agendan inför semesterns sista utflykt, och jag försöker mitt i kaoset förhandla till mig en cykelrunda. Det är ju så fint väder…

Efter mycket vift med ögonfransarna och ett löfte om att aldrig mer tvinga Fredrik att stänga fönstren när jag fryser i plus 25, kommer han med ett motbud:

1. Jag måste vara ombytt på 5 minuter.
2. Rundan får ta max en timme och 45 minuter.

Lämnar mobilen utanför toaletten och plötsligt tar toabesöket 2 sekunder istället för en kvart. Rafsar åt mig första bästa tvättade cykelkläder utan att märka att 2012 års cykelbrallor är lågmidjade. Oskönt som attan får jag upptäcka senare. Sprutar solkräm över halva badrummet och förhoppningsvis lite på mig själv. Fort ska det gå, och torka gör det väl på vägen?
Ute ur huset på 4 minuter och check på första punkten!

Sen var det tidsuttaget. 1:45 och jag vill hinna så mycket det bara går. Väljer min favoritrunda och fäller ut hornen. Jämfört med gårdagens sega ben är dagens version av mig själv en självgående maskin. Matar fram över fälten och låter mig varken nedslås av backar eller motvind.

Med sju kilometer kvar inser jag att jag kommer ha för mycket marginal. Pressar in en extrakrok och landar hemma på 1:43:30.

Och grämer mig lite. Hade ju hunnit ett par hundra meter till…

Vad behövs för att du ska öka farten? Eller är du en sån som liksom gör det av fri vilja…?

 

13+
Aktuellt

Loppdetaljerna…

Nu när det ändå inte finns så många lopp att springa kan man ju roa sig med att skapa sitt drömlopp i fantasin. Hur hade ditt sett ut?

1. Vilken musik skulle spelas i starten?

2.  Vilken distans?

3. Trail eller asfalt?

4. Vilken energi på gotteborden?

5. Medalj eller annan minnespryl? Och i så fall vilken?

6. Vilken målgest skulle du uppbringa?

7. Färg på finishertishan?

Medan jag filurar på mina egna svar får ni gärna dela med er av era!  Jag vet bara att jag vill springa långt på ett underlag som inte stukar fötter. Jag vill äta chips och hjula över mållinjen utan att få kramp. Och höra dansband när jag är trött men absolut inte i starten…

5+