Ni kommer få en sammanfattning sen. Om intervaller med Musse, bristen på avokado och det stressiga livet när man ska hinna äta glass mellan SOMA:n och yogan. Idag får ni hålla tillgodo med en konversation med Fredrik på Messenger. Efter det att jag vaknat med världens största underläpp…

Vet fortfarande inte vad som hände när jag sov men nu ser jag normal ut igen…. Eller som jag brukar åtminstone.

Det här är vad jag och min läpp gjorde i morse:

I morgon springer jag hem från berget. Men munsalva på. Springer jag fortare än Musse kan det vara Johaugs salva jag kommit över…

Tröskelpasset är en av veckans höjdpunkter i Portugal. Passet där jag genom åren utmanat mig och känt mig stark. Men också passet som knäckt mig, fått mig att tveka och vika ner mig…

Att krokna var trist. Att vika ner sig och fega var lika trist. I år tvekar jag inte. Väljer rätt grupp, känner mig stark och är nöjd efteråt!

Första intervallen är 3 km i marafart. Därefter följer 4 intervaller mellan 1,8 och 2,6 km, där vi håller marafart minus 10 sekunder/km. Vi kapar sedan 10 sekunder till, till nästa intervall på 1 km och slår på stort med den sista i fri fart som landar på 4:25.

Men den sista är inte den sista. Ledaren fyller år och önskar sig en halvmara med dopp i present. Vi plussar med en lugn kilometer innan vi slänger oss i vattnet. Vem vill förstöra festen för ett födelsedagsbarn liksom? Vattnet är 14 grader enligt ryktet men jag tycker det är varmt. Minst 17 säger jag fast ingen håller med….

Tröskelpasset avklarat. Men dagen har bara börjat!

Och ännu vet jag inte att jag ska utsättas för såväl höga knän som jägarvila innan dagen är slut! Älska träningsläger!

Det är stressigt på träningsresa. Därför blir blogginlägget kort. Jag har morgonjoggat…

I övrigt har vi mest gjort annat än löpning. Soma, Afro och yoga blandat med kaffe och häng i solstol. Som en perfekt uppladdning inför tröskellångpasset i morgon!

Och våra väderappar säger allt från 18-25 grader. Väldigt godkänt oavsett!

Det började med ett antiklimax när jag fullt påklädd i hallen får reda på att flyget är nära två timmar sent. Jag har gått upp kl 05 i onödan och fått två timmar jag inte vet vad jag ska göra med…

Städar undan lite panikombyten som hamnat på sängen men får liksom ingen ro att göra nått vettigt. Så jag åker ändå. Och tillbringar 3,5 timme på Köpenhamns flygplats…

Det blir dyrt. För kaffet är gott och valutakursen dålig! Men ändå. Det dödar tid och snart har vi både lyft och landat. Att tiden mellan lyft och landning är så kort är inte pilotens förtjänst, det är den tidiga morgonen. Jag somnar som en stock!

Rummet är inte färdigstädat när vi kommer men det ska visa sig vara HELT okej, med tanke på rummet vi får. Men det vet vi ju inte då. Kånkar ner 19 kg bagage på spa:et och svidar om till löparkläder. Vad annars ska man göra medan man väntar?

Det tar ett tag för allt är packat i påsar som ser likadana ut. Efter att vänt ut och in på allt sitter allt där det ska. Utom solbrännan… Bländas av mina egna lår och rekommenderar solglasögon till mina medlöpare!

Vi tar en runda genom pinjeskogen till Villa Real. Passerar stadion och cruisar genom skogen, via hotellet och längs den  1,5 långa boardwalken västerut. Vinden är ljummen mot benen och solen steker när den kikar fram mellan trädtopparna.

Passerar massor med nya restauranger och hittar moderniteter som poke bowl. Nu är det bara en tidsfråga innan man kan hitta bra kaffe också!

Men alltså rummet…