Aktuellt

Löpare alltså…

Jag vet att jag har dålig humor men jag kan inte sluta skratta åt den här annonsen:

Var har hon fått alla löpare ifrån? Och vilken längd ska man välja? Är det bäst med 1,65 så den har ungefär lika långa steg som jag? Fast det beror ju på, om priset är per centimeter så är det ju bättre att ta en kort….

Eller bestäms priset av löpförmåga? Typ 80 kronor för en snabb och 40 för en såsig? Så många frågor.

Fast egentligen är det ingen löpare jag behöver. Jag behöver löparskor. Undrar om det ingår om man köper en löpare? Så kan jag rea ut löparen sen när jag tagit skorna…

Aktuellt

Framförhållning

Hur lång tid ska före är det rimligt att boka sig till ett lopp? Logiskt sett är det kanske smart att vänta så länge som möjligt. För att vara säker på att man är frisk och skadefri. Samtidigt är det en pepp att ha saker i pajpen. Med risk för att boka upp sig på något och därmed stänga dörren till något annat…

Broloppet 2025 är det lopp jag är anmäld till som ligger längst fram i tiden. Anmälan gjordes 500 dagar innan start och mina pengar (tillsammans med 40 miljoner kronor från övriga peppiga brolöpare) ligger nu och tickar ränta i någon annans plånbok. Och idag bokade jag mig till Åhus Trailrun den 19 oktober. För att jag är nästan stensäker på att det inte kommer att krocka med nått. Och för att det var fantastiskt kul att springa i sanddyner.

Men Lundaloppet, Malmöloppet, Skrylleloppet är ännu oanmälda. I april och maj kan ju allt roligt hända. Vågar inte låsa mig även fast jag tänker att jag nog kommer att stå där på startlinjen.

Såklart spelar det roll om loppet riskerar att bli fullt. Men ändå, det finns ALLTID en andrahandsmarknad. De som glömmer att börja träna och de som får förkylningen ALLAN eller bara en helt vanlig plantar fasciit.  Så man kan nog i de flesta fall ha lite mer is i magen. Men ändå. Det är kul att ha något bestämt.

Som arrangör gillar jag dock att folk bokar upp sig i tid. Så de inte glömmer. Eller ångrar sig när första väderprognosen kommer.

Hur resonerar du? Väntar du dig igenom alla prishöjningar och spontananmäler dig om vädret är rätt och benen pigga? Eller hänger du på låset när platserna släpps?

När jag tänker på saken är jag faktiskt inte anmäld till Helsingborg marathon än….

Aktuellt

Årets bästa spremla!

Årets bästa spremla korad! Eller själva springet kanske inte var det skönaste. Men ingen kan kalla mig solskenslöpare i alla fall…

Det är planerat sen länge. Löpning till Vismarlöv och bagarstugan långt ute på landet. Där de godaste semlorna ska finnas. Allt enligt säkra källor. När vi planerar den fantastiska utflykten tänker vi nog i lite mer roskaskimrande banor. Men nu ville vädret annorlunda!

Möter upp Johanna strax efter lunch. Fortfarande lite för mätt för att ens tänka på semla men det ska lösa sig längs vägen. Johanna är min överkvinna när det gäller semlor och jag litar till 100% på hennes semmelsmak. Säger hon att den är värd att springa 24 kilometer i regn och motvind för, då är det så!

Ut genom Malmö finns lite bebyggelse som skyddar oss från den värsta vinden, men snart är vi ute på öppna fält. Det har regnat igenom både byxor, jackor, tröjor och sport-bh:ar och vi håller på att komma fram utan att ha tagit en enda bild. Det är liksom för kallt för att stanna. Men vi kommer på bättre tankar och offrar oss för ett par stela selfies där man liksom kan se att överläppen har frusit till is.

Efter 21 kilometer är vi framme vid målet, byter till torr tröja, men de där byxorna alltså. Smetar sig fast på benen som en blöt trasa medan tårna simmar omkring i skorna.

Dricker två ORDENTLIGA koppar kaffe bara för värmen. Och sen är det dags att hugga in på den där semlan.

Grädden är len och helt perfekt vispad. Och smakar inte sött, bara grädde. Mandelmassan är lagom söt, med goda bitar och crunch. Och bullen precis så där lagom tuggig och med perfekt mängd kardemumma. Den är ganska stor men jag får ingen proppmättkänsla, utan hade faktiskt kunnat tänka mig en till…

Det är nästan med sorg i hjärtat jag sväljer den sista tuggan, och ungefär samtidigt börjar vi fundera på hur vi ska kunna få till en löprunda till innan de avslutar semmelsäsongen om 1,5 vecka. SÅ god är den.

Fast nu fryser jag igen. Under de en och halv timme vi fikar har byxorna inte ens börjat torka och snart är det dags att ta på den BLÖTA jackan igen. Ångesten är monumental när vi går ut i regnet igen för de avslutande 3 kilometrarna till bussen. Vi har behövt kalkylera noggrant, för att inte komma för tidigt och behöva vänta, men inte heller missa bussen och behöva vänta en halvtimme på nästa.

Samtalsämnena under dessa tre kilometer har ett gemensamt. Värme. Vi pratar fotbad,  massage, stora baljor te och soffhäng under filt. Och av det kalla vattnet i min vätskerygga har INGET gått åt.

Till busstationen i Klågerup kommer vi tre minuter före bussen, vilket vi får ge oss själva en stor klapp på axeln för.

Nu måste jag kolla vädret nästa helg….

Aktuellt

Det där med höjdmeter

Jag kan springa en evighet rakt fram på asfalt. Utan vätska och utan energi. Autopiloten går på luft och det krävs nästan 30 km innan tanken är tom. Men idag var det varken asfalt eller rakt fram. Och backarna besegrade mig…

Efter 4 veckor av löpning i ett helt platt Malmö ger jag mig ut på fredagslöpning i ett vårlikt Hovdala. Där backarna är fler än man kan räkna och där jag redan under första ouppvärmda kilometern utsätts för en lutning på 12%.

Det känns som jag har maxpuls från start till mål. Utom när jag för en sekund får promenera mig förbi vattenpölar och allehanda lervälling.

Trots vårfeelingen och det fantastiska ljuset kan jag inte njuta riktigt med andning som en blåsbälg och backarna som avlöser varandra. 18 kilometer och 350 höjdmeter senare är jag dränerad på både vätska och energi. Ligger urlakad i soffan och tittar på när Fredrik sätter upp tavlor. Emellanåt ombeds jag resa mig upp för att hålla upp en tavla så han kan se. Varje gång får jag blodtrycksfall så det snurrar en smula.

 

Hinkar vatten för att komma i balans och äter en mindre elefant.

Att vara asfaltlöpare i Malmö är själva definitionen av att inte vara backtålig. Dags att börja träna. Så här kan vi inte ha det….