Aktuellt

Favorit i repris – fartlångpasset!

I mars 2017 rev jag av det här långpasset i Portugal. Ett fartlångpass som har kommit att bli favoriten under Portugalveckan, även om upplägget varierats lite mellan åren.

 

Med fyra veckor till Helsingborg marathon tänkte jag att det var dags att shejpa upp. Lägga in lite gas i tillvaron. Jag gjorde copy paste!

Upplägget är så här:
Uppvärmning 20 min
10 min i marathonfart
20 min i marathonfart
15 min i marathonfart minus 10 sek/min
10 min i marathonfart minus 20 sek/min
5 min i marathonfart minus 30 sek/min
Och 250 meter lufsvila mellan varje.

När jag kommer hem roar jag med att jämföra mina siffror. Inte för att omständigheterna på något sätt är jämförbara. Men ändå. Siffror är kul för en siffernörd.

Första intervallen är identisk 2017 och 2022.  Sen såsar 2022 års version av mig själv till det lite. Hämtar igen under fjärde intervallen men tappar på sista. Men så har jag ju ingen som drar. Inga ryggar att spänna blicken i och inget allmänt Portugisiskt lyckorus. Dessutom bryr jag mig ju som bekant inte om siffror. Jag är nöjd. Toknöjd. Mest över att ens kommit på idén att kliva ur myspasslunken.

Och jag älskar ju det här passet. Har bara lite svårt att komma ihåg att jag gör det…

Aktuellt

Soluppgångsvandring 2022

När jag upptäcker nått jag gillar, om det så är restauranger, resmål, eller äventyr, har jag en tendens att göra tradition av det. Snart är min kalender så späckad med positiva ”måsten” att jag måste köpa fler dagar i kalendern. Soluppgångsvandringen upptäckte vi 2020, sen dess är den ett stående inslag på semestern!

2022 års version startar strax norr om Simrishamn. Det är dit vi anländer med borstade tänder strax efter 22:30. Det är beckmörkt och det hade vi liksom förträngt att det kunde bli. I avsaknad av pannlampa blir tältresningen ett äventyr men strax står det på sin plats. Vårt röda slott ett stenkast från havet.

Till vågornas kluckande vaggas vi till sömn. Eller, det tar ett tag. Så som det gör i ett tält där madrassen är lite för smal, kudden lite för hårt pumpad och tältduken lite för närgången. För att man inte orkat spänna linorna för fem timmars sömn…

Klockan 04:00 ljuder alarmet. Det är dags att packa ihop och ge sig av.

Tar bilen till Skåneledens etappstart vid Tobisviks camping. Lämnar fleecetröjan och beger oss ut i natten.

Himlen är pastellfärgad och luften sval. Vi traskar fort för att få upp värmen och tvärbromsar med jämna mellanrum för att fota magin. Snart ska det bli än bättre!

05:11 sitter vi bänkade på två soluppgångsfåtöljer som ställts ut i sanden. Om fyra minuter börjar showen!

Molnen lyser av ljuset från den sol som ännu inte orkat upp. Sen bildas en knallorange spegling i vattnet. Först därefter tar solen sats och visar sig. Klockan är 05:14 och vettiga människor sover. Men vem vill vara vettig?

Vi vandrar vidare och tar ett frukoststopp efter Baskemölla. Klockan är 06:30 och gröten har aldrig smakat godare. Så som det alltid är med just gröt!

Mellan Rörum och Knäbäckhusen är det bilväg och nu börjar folk vakna. Trafiken stör och vi får gå på led. Konstaterar att just den här sträckan var bättre när vi gick åt motsatt håll. Då kom den när folk fortfarande sov!

 

Piper upp på Stenshuvud och hinner precis svälja ostmackan innan turistströmmen kommer. Bingo!

På vägen ner möter vi andfådda personer på väg åt andra hållet. De flåsar så att trädkronorna vibrerar och jag känner mig tvungen att gå tillbaka samma väg för att se om jag också flåsar så.

Mitt tilltag tas inte väl emot då vi har en buss att passa. Fredrik tittar strängt under kepsen och jag rejsar.

Vänder så fort jag når toppen och skuttar ner utan att komma ihåg att känna på flåset. Så trots utfört experiment är jag olyckligt ovetande om resultatet. Tur jag inte är forskare!

Efter Stenshuvud är det enkel vandring mot Kivik och bussen tillbaka till Simrishamn. Precis i lagom lunchtid når vi Byvägen Simrishamn. Bara ett geni kan ha planerat den logistiken!

Samma geni har också fått nys om Olaols glass som bara råkar ligga på vägen hem. Och för att förhindra köldchock bör glassen naturligtvis föregås av ett dopp i 11,8 grader…

2022 års soluppgångsvandring avklarad. Längtar redan till nästa!

Aktuellt

Varför första veckan i augusti är den sämsta cykelveckan…

Man kan förledas att tro att augusti är en bra cykelmånad. Precis som juni och juli. Och sista halvan är säkert det. Men alltså första veckan i augusti….  Lika bra att stanna på balkongen!

Första veckan i augusti ska liksom alla trängas på vägen ut ur Malmö. Det är förskolebarn utan trafikvett blandat med tyska par på cykelsemester. Gärna fem i bredd.  Stressade kontorsråttor trängs med tanter i badrock och när man inte trodde det kunde bli värre kommer traktorer med släp och en bit längre bort skördetröskor.

I juli är det bara tyskar med cykelväskor och tanter i badrock. I oktober bara stressade kontorsråttor. Men alltså nu. Det är allt. Ett enda stort flipperspel att ta sig ut ur stan levande.

Det gör vi dock. Det är värre på vägen hem.

När Fredrik tänker svänga höger och bromsar för en bil, fast jag tror att vi ska rakt fram och inte behöver bromsa för en bil.  Då den första reflexen säger BROMSA, medan reflexen LOSSA SKON FRÅN PEDALEN kommer minst två sekunder försent. När jag kan välja mellan att lägga mig platt framför en bil eller bumpa in i en mage. Jag väljer magen. Det är mjukast så. Fast jag sträcker nacken. Tur man inte springer med den!

Aktuellt

Med risk för att bli tjatig…

Jag har lyxlöpt igen. Med risk för att bli tjatig. Borde kanske testa kitesurfa för variationen, men alltså – jag hade kunnat lyxlöpa varje dag. Take it or leave it.

Tar tåget till Simrishamn där bästa Cecilia hämtar upp. Hon har planerat en runda från Brantevik som ska ta oss till Bäckahalladalens naturreservat och hem igen via Simrishamn och kaffe. Med på resan är även Annika som jag inte träffat sen senast det begav sig.

Jag har sprungit mycket i krokarna men aldrig vetat att det mitt ute i ingenstans finns ”böljeslag”. Har faktiskt aldrig ens hört ordet. Cecilia guidar oss dit och jag får beskåda de förstenade vågrörelserna i en forntida havssandbotten. Coolt ändå!

Mer bekant är Byvägen där vi stannar till för en kaffe. Mest för att det känns lyxigt. Och för att ladda mentalt för hemväg och ett eventuellt dopp…

Tanken på bad finns i mina tankar men jag är lite nervös över temperaturen som enligt rykten ska vara ovanligt kall på den sida Skåne (som även i normalfall är jättekall). Ett par sekunders tvekande sen har alla tepåsebadat. Ner och upp.

Tillbaka hos Cecilia svänger hon ihop en helt fantastisk lunch. Här snackar vi om att bli bortskämd!

Enda smolket i glädjebägaren är det inställda tåget som förpassar mig till en buss till Lund. Men äsch. Jag har ju semester. En timme hit eller dit kan ju kvitta. Och Fredrik sitter ändå bara och kontrollerar orienteringskartor…