Resor

Midnight Runners Buenos Aires

Vi har haft fantastiska dagar i Norra Argentina och inlägg om vår road trip kommer. Men först: Midnight Runners – vilken grej!

Amanda har tenta och jag och Fredrik ska själva testa detta crazy löpfenomen som Amanda så varmt berättat om. Det är mörkt ute  när vi klockan 19:30 sätter oss i taxin mot äventyret. Dränkta i myggmedel och spända av förväntan…

Vi har blivit förvarnade om att vi kommer att vara äldst men alltså, i löpning finns inte ålder. Stämningen är välkomnande och partyfeelingen på topp innan start!

Ett par ledare är utrustade med gigantiska högtalare på ryggen, andra springer med mindre bärbara. Alla (hyfsat) synkade och utspridda i gruppen. Musiken dånar genom stan när vi tar oss fram.

Vi fattar ingenting av instruktionerna och när 15 pers under uppvärmningen plötsligt samlas i en ring i mitten inser vi lite för sent att det pågår en presentation av alla förstagångsdeltagare…

Kroppsspråket funkar dock fint och vi hänger med i alla övningar som uppvärmningen bjuder på. Musiken pumpar. Instruktörerna uppbringar en galen energi och flaggor med Midnight Runners pryder marken vi står på.

När vi fått upp värmen är det dags att ge sig ut i den argentinska kvällen. Då knackar någon på min axel…

Det är Amanda som avverkat tentan i ett tjillenix och anslutit med taxi en halvtimme senare. Men vi har ändå knappt börjat.

Totalt blir passet ca 6 kilometer och löpningen går i valfri fart. Återsamlingarna är många och vi hinner både göra situps, dansa och gå krabbgång längs vägen.

Musiken triggar mig och jag passar på att dra upp tempot mellan stoppen. Att hamna rakt bakom högtalaren är dock lite plågsamt i örontrumpeten och jag tvingas springa om. Även om det redan går rätt fort. Men alltså,  på den här festen har krafterna ingen ände.

Målgången är en lång korridor av människor (efterhand som de kommit fram) som vi ska springa genom och high fajva. Alla tjoar och skriker. En random barnfamilj med vagn lockas in i korridoren och får sin beskärda del av festen!

Klockan 22:30 är vi hemma. Och då har vi ändå hoppat över post-run-ölen. Jag är pirrig i kroppen och kan inte allt sova! Men det får det vara värt!

Tänker att det här vore något för Malmö Gerillalöpare att ta efter, men efter att ha tänkt lite till hade det förmodligen inte alls funkat hemma.

Det hade säkert behövts tillstånd. Ingen svensk hade vågat gå bananas som dessa ledare. Alla stoppade bilister hade blivit sura och ingen kvinna med barnvagn hade skrattat sig genom en korridor av galna löpare frivilligt…

Om du kommer hit någon gång! Missa för tusan inte!

Vill ni se rörligt från festen klicka in på min insta. Finns i stories….

Aktuellt

Pilates Hiit

Dottern har bokat in oss på Pilates Hiit och det är med skräckblandad förtjusning jag går dit. Hiit är jag bekväm med, men den där reformer-mackapären verkar helläskig. Kommer jag slå ihjäl mig eller bara flyga av och skämma ut mig?

Instruktören pratar ingen engelska och jag som alltid står längst fram på pass väljer platsen längst bak. För att dottern ska kunna översätta utan att vi stör. Och för att ingen ska se när jag ramlar av…. Men instruktören vill annorlunda och hänvisar mig till en plats långt fram.

Förutom den konstiga mojängen har vi varsin låda med leksaker: en boll, gummiband och hantlar. Och i min låda finns bara 4-kiloshantlar. Okej vikt tycker jag, men instruktören tror det blir för tungt för tant.

På spanska förklarar hon att jag kan byta mot hennes lättare. Amanda översätter och jag skakar på huvudet. Hon upprepar frågan om jag VERKLIGEN ska ha 4 kg. Blir lite osäker men nu känns det fånigt att ändra sig. Och så säger någon något och alla skrattar. Jag fattar inget men hon låter mig köra med fyrorna…

Efter passet förklarar Amanda att de kommenterat mina axlar och att de ser ut att vara starka. Jag tar det som en komplimang i efterskott.

Hanteln är det minsta bekymret. Värre är det att koordinera armar och ben medan ”kärran” jag står på rör sig fram och tillbaka. Och att förstå instruktioner på ett främmande språk…

När passet är slut har jag lärt mig färgerna rojo, azul och amarillo. Färgerna på motståndsfjädrarna som används. Alltid nått!

Men det roligaste på hela passet är att på alla fyra skjuta i från med ena foten och glida fram som superman. Det är barnkalas av högsta klass, och så roligt att jag glömmer tiden.  Plötsligt ska vi stretcha. I en grej som rör sig. Med risk för ofrivillig spagat….

Men allt går bra och jag tror jag klarade mig utan att göra bort mig allt för mycket.

Nästa inlägg kommer från bergen.

Där pulsen är hög och trappor är snäppet jobbigare än vanligt!

Aktuellt

Snabbrapport

På den tredje dagen blev det tid för en snabbrapport. Mellan spabadet och middagen. Här är första intrycken från Argentina!

När vi kliver av planet på onsdagsmorgonen är klockan 01:00 svensk tid. Det är två trötta föräldrar som knackar på hos dottern men vi tänker att stans alla kaffebarer ska hjälpa oss att överleva hela vägen till kvällen. Vi bockar av två stycken och konstaterar att Buenos Aires kan det där med kaffe. Men det ska behövas samarin också. Min mage gillar inte resor och har blåst upp sig till gravidstorlek 8 månader.

Vi förvånas över hur lite folk det är ute men kommer några timmar senare på anledningen. Det är första maj. Alla affärer är stängda, och såklart alla ställen där man kan hämta ut cash. Cash är kung här och valutan lagom crazy. Av de 500 000 (!) pesos vi hade tänkt hämta blir det inget. Tur att dottern är rik…

Hon betalar middagen bestående av argentinsk grill. Sen stupar vi i säng.

Torsdag morgon provar jag löparlyckan. Jag har sett ut en park där jag ska kunna samla ihop dagens 12 kilometer. Om parken hade varit öppen…

Det är den inte. Jag får springa fram och tillbaka på gångvägen utanför. Tillsammans med Buenos Aires running club. De är minst 100 pers och jag känner mig i tryggt sällskap.

Efter en fika på mysigaste The Shelter är det dags för Pilates Hiit. Ett pass där en mycket spännande mojäng används. Det är på detta pass jag ska få hoppa omkring med en boll, glida fram och tillbaka i min ställning och få kommentarer om mina axlar på spanska som jag inte förstår.  Detta är så spännande att det förtjänar ett eget inlägg. Stay tuned…

Aktuellt

Rapsjakt

Fick lite panik av tanken att rapsen är på väg, och att vi flyr landet under prime time blomning. Eftersom det inte finns någon raps i centrala Malmö såg jag mig tvungen att ge mig ut på äventyr. 05:10 ringde klockan.

Fick uppgift om att närmsta raps fanns att skåda utanför Hjärup, 16 kilometer härifrån. Eftersom 32 km känns lite mastigt innan jobbet får jag ta tåget till hjälp.

05:48 kliver jag på Öresundståget till Hjärup och jag är inte ensam. Med på resan är en handfull valborgsfirare med solstol. Som inte vågat chansa på att bli utan plats i Stadsparken i Lund. Fem fyrtioåtta alltså och festen har börjat.

I Hjärup får jag irra för att ta mig ut från den sprillans nya stationen. Det är trappor överallt, avspärrningar, grusgångar och staket. När jag väl är ute ur labyrinten börjar den – jakten på rapsen.

Mitt första försök kammar noll. Där som Fredrik lovat raps är allt brunt. Rapsen är odlad vid motorvägen och där springer jag inte ens i jakten på raps. Längs den gamla vägen till Malmö finns inget. Jo, EN rapsblomma. Jag fotar den och ser instagraminlägget framförmig: ” Tågkostnad 48 kr för den här”.

Nu vill det sig ändå lite bättre. Längre fram, mellan Hjärup och Åkarp har bönderna varit mer frikostiga med rapsfröna. Jag stannar och fotar medan morgoncyklisterna swishar förbi. Det är inte fullt utslaget men en bra bit på väg. Så himla fint!

När fotosessionen är över får jag feeling. Kilometrarna tickar fortare och fortare. Jag brukar aldrig ha studs under skorna på morgonlöpningen men nu känner mig som en raket. Allt känns lätt och jag är stark.

En grym sista löptur inför resan. Det måste varit rapsångorna som gjorde det…