Alltså jag har gått till samma fysioterapeut i 100 år, och idag var första gången jag var rak! Första gången som mina ben var lika långa och höften inte tippad åt något håll alls. Vet inte vem av oss som var mest chockad!

Jag tänker att han kan behöva en ny nöt att knäcka. Inte samma problem som alltid. Därför serverar jag honom trötta magmuskler i stället. Min senaste åkomma, som uppstår efter 7-8 kilometer. Jag får göra en massa spännande tester som visar att jag blir starkare av att hålla andan i vissa övningar. Dessutom putar min vänstra mage ut mer än den högra och det beror tydligen inte på att fredagssemlan lagt sig snett. Slutsatsen är istället att min diafragma underarbetar. Slöar och glider räkmacka på mina stackars andra magmuskler som får rädda upp situationen.

Alltid är det någon kroppsdel som checkar ut och som omväxling är det alltså inte rumpan. Men någon gång kunde det ju vara behändigt om det var vänster lillfinger som slappade till, eller någon annan slumpmässig muskel som inte har så mycket med löpning att göra.

Diafragman är i alla fall åter inkopplad och jag har fått andningsövningar som kan göras i sängen. Sånna hemläxor är bra hemläxor.

Hur mår din diafragma?

Fördelen med att träna framför Youtube är att ingen märker om man väljer att trotsa instruktören…

Jag letar upp ett pass med snajsigt namn. Full body workout utlovas och det låter ju lysande. Hemmagymmet har bara ett par hantlar på fyra kilo och ett par på två. De sistnämnda fungerar dock mest som dörrstopp eller för att platta till papper som blivit knöliga…

Anyway. Jag trycker på play. Under uppvärmningen hinner jag hämta vatten  och snurra omkring med mattan för att få bäst utrymme i salen. Salen är mitt sovrum och jag trängs med en spinningcykel, lite väl valda strumpor och en flyttlåda med LP-skivor (ja, vi har rensat förrådet men inte kommit hela vägen till soptippen…).

Mina fyra kilos hantlar är lagom för ett fåtal övningar. För de flesta är de alldeles för lätta eller för tunga. Så då får jag hitta på något annat. Liksom alla de där burpeesarna som jag inte vill köra och som jag smidigt byter ut till något roligare. Jag är mycket mer i behov av styrka än kondition, överkropp mer än underkropp. Därför förvandlas nästan alla övningar på något mystiskt sätt till axelpressar eller armhävningar….

När passet är slut har jag gjort ungefär 10% som instruktören. Övriga 90% har jag pimpat till efter eget tycke. Man kan tycka att jag kunde ha skippat youtube från början men det är inte sant. Då hade jag aldrig fått tummen ur!

Youtubeklippet funkar som startknapp. När jag väl står där får jag hur mycket inspiration som helst. Och så är det praktiskt med ett räkneverk som räknar ner, och en instruktör som peppar. Även om hon säger att jag ska sqeeza min butt när jag tränar någon helt annan kroppsdel!

Ett av alla sätt jag lurar mig själv på. Gott så. Och jobbet gjort!

Klockan är 11:30 och solen skiner från klarblå himmel. Ett lunchpass på 8 km hade funkat men pga möten hinner jag inte 12 som jag egentligen vill. Tänker att jag får vänta tills efter jobbet…

När jag fäller ihop jobbdatorn ett par timmar senare spöregnar det. Allt är grått och ruskigt. Jag prokrastinerar. Skjuter upp. En cappuccino och ett sudoku senare är det dags. Det har slutat regna men Kävlinge känns tråkigt. Lund verkar roligare och jag lurar med mig Fredrik för en sällskapsrunda i gamla hoods.

Hans definition av gamla hoods är en cykelväg bredvid en landsväg mot Kävlinge. Typ samma som jag brukar springa fast åt andra hållet. Men jaja, det är mörkt, jag ser ändå inte var jag är.

Får ett skönt flow precis lagom tills Fredriks vad börjar protestera. Vi har 4 kilometer till bilen och han måste gå. För att inte frysa ihjäl springer jag åttor runt honom. Ett typiskt oharmoniskt sätt att springa på, med tvära vändningar var tvåhundrade meter.

Och det är i någon av alla 180 graderssvängar noterar jag för första gången blixthalkan. Det är en skridskobana jag springer på. Plötsligt och utan förvarning har allt frusit och det syns inte ens. Jag tassar fram på tårna som värsta tomtenissen, fortfarande fram och tillbaka runt en allt mer frusen man med gubbvad. Det känns sådär fancy.

Jag skulle nog ändå tagit den där lunchrundan ändå….

Jag insåg att jag inte kom runt med att ställa frågor till er utan att själv svara på dem. Men nu när jag läst era svar känner jag mig i alla fall trygg med att jag är normal på några punkter. Here goes:

Du kommer till ett övergångsställe som visar rött. Står du still i väntan på grönt eller joggar du frenetiskt på stället? Och stoppar du klockan…?
Jag njuter av att få vila en stund. Men såklart stänger jag klockan. Vill jag inte stå still springer jag vidare och korsar gatan längre fram. Jag skulle ALDRIG stå och strutta på stället!

Händer det att du stretchar vaderna i en rulltrappa?
Nej i rulltrappan går jag. Stretchar vaderna gör jag bara i samband med yoga.

Känner du dig normal när du gör löpskolningsövningar ensam, eller har du helst med en vän för att rättfärdiga ditt udda beteende?
Jag känner mig faktiskt bara duktig när jag kör löpskolningsövningar. Seriös liksom. Tyvärr gör jag det allt för sällan.

Har du medaljer på väggen på jobbet?
Just nu har jag. Eftersom jobbet är mitt hem och hemmet är mitt jobb. Jag har också svettiga strumpor, dammråttor och ovattnade blommor på mitt hemmajobb. På riktiga kontoret har jag inga medaljer. Inga svettiga strumpor heller…

Använder du dina finishertröjor på gymmet?
Nej.  Av den enkla anledningen att jag vill ha linne och inte t-shirt. Fast en gång hade jag. Ultravasan 90. För fancy för att inte skrytas lite med!

Dricker du rödbetsjuice fast du egentligen tycker det är jätteäckligt?
Nepp. Jag kan inte dricka äckliga saker. Nästan allt faller i den kategorin. Tycker faktiskt bara om vatten och havremjölk…

Väljer du löparskor efter färg?
Nepp. Väljer bara och endast efter hur sköna det är. Oftast synkat skön-heten väl med graden av fulhet. Bekväma skor har alltid tvivelaktigt utseende. Förklara gärna varför…

Skärper du till steget om du springer förbi någon du känner?
Självklart. Då plötsligt är jag hur pigg som helst och studsar fram som en gummiboll.

Kan du ärligt uppskatta en löprunda när du glömt din gps-klocka? Eller har den liksom inte hänt?
Alltså jag är sur första halvan. Sen kommer jag över det. Och mäter upp sträckan i väl valt kartverktyg när jag kommer hem. Så att den har hänt…

Brukar du räkna ut vilken % av startfältet du hamnat i i resultatlistan. Typ topp 10%?
Alltid. För att kunna tävla med Fredrik. Det är så bra för självförtroendet!