Det är aldrig något problem för mig att få till min träning. Den är liksom superprioriterad och lika självklar som frukost. Det är mycket svårare att låta bli…

Jag älskar att träna. Det är roligt, jag mår bra och det är en naturlig del av min dag. Jag tränar så varierat att det sällan är något problem att träna nästan varje dag. Är jag trött i armarna kan jag springa. Har det blivit mycket konditionsträning kan jag träna styrka. Är jag löpskadad kan jag bevisligen cykla. En hel del.

Men vilodagar behövs också såklart, och bäst är om de sammanfaller med dagar man har fullt upp med annat och ändå har ont om tid. Idag bad kroppen om vila på en superledig dag utan några som helst måsten. Och det känns ju minst sagt lite otajmat. Men ändå. Kroppen ska man lyssna på!

Så jag fick lägga band på mig själv. Bokade av HIIT-passet som skrek efter mig, och gick på en superlugn yoga. Knakade loss ryggen och mjukade upp stela rumpmuskler. Precis vad kroppen behövde idag.

Men i morgon vill jag träna igen…

Fick äran att bli veckans löpare på marathon.se. Kan ju tyckas lite feltajmat när jag för tillfället knappt kan kalla mig löpare. Men ändå. Det var roliga frågor att svara på så jag gjorde det.

Vill ni läsa mer om mig och se vad som krävs för att bli min löparkompis så har ni artikeln här.

Och har ni lite att göra så svara gärna på valfri fråga här i kommentarerna!  Så får jag chansen att lära känna er lite bättre!

De enda streak-arna jag inte tröttnar på är gröt-streaken och cappuccino-streaken. Även om jag älskar löpning vill jag inte springa varje dag. Inte cykla heller.

Jag cyklade igår och vädret är som gjort för cykling i morgon.

För att undvika enformighet väljer jag att inte cykla idag. Jag tänker att det inte blir lika roligt om jag gör det varje dag. Att gnistan inte kommer att finnas där om cykelbrallorna knappt hinner torka mellan gångerna. 

Därför river jag av ett hiit-pass utomhus istället. Slänger mig ner på asfalten i galet många burpees. Gör utfallshopp tills lårmusklerna skriker och plågar mina axlar i en enda lång överkroppstabata. 

Variation är nyckeln till allt, och anledningen att jag aldrig tröttnar på träning. I morgon är cykelpirret tillbaka och jag längtar efter fartvinden på landsvägarna. Oklart om de något stumma låren längtar lika mycket!?

(Frukostvariation är dock onödigt och undviks i största möjliga utsträckning…)

Kom ni ihåg tiden innan mailen? Då när alla roligheter kom i brevlådan och det var med spänd förväntan man öppnade lådan varje dag.

Sån är jag idag. För jag väntar på tidningen Spring. Säkra källor säger att jag är med där och jag är grymt nyfiken på att se vilka grodor som har hoppat ur min mun denna gång….

Det ska handla om Enduro. Konceptet som ingen förstår vad det är förrän de har provat. När kommer brevbäraren?