Jag håller på att testa en ny klocka. En sån där som mäter pulsen och sömnen. Och säger till en på skarpen ibland. Ni ska få veta allt om den sen. Tills dess, håll till godo med mitt första övervakade dygn…

Lördag kväll och jag går och lägger mig redan klockan 22.  Jag vet att det är pensionärsvarning på den, men klockan har som tur var inga sånna nedriga kommentarer att komma med. Den är tyst och snäll, och jag somnar gott med vetskapen om att hjärtat slår 39 slag per minut just nu.

Någonstans kring fyrasnåret behöver jag på toa.  En pensionärsvarning till som klockan är väluppfostrad nog att hålla tyst om. Somnar om och vaknar 06:36. Då har jag sovit i åtta timmar och 36 minuter. Nästan världsrekord. Förväntar mig något peppigt från klockan på armen, men allt jag får är ett förvånat: ”Redan vaken?”  Känner mig nästan dum som vaknat så tidigt, men det var ju det där med min inre pensionär. Jag är född sån. Det är faktiskt bara virkningen som fattas sen är jag fullfjädrad. Korsord och pussel är redan typ det roligaste som finns.

Anyway. Jag står på mig. Kliver upp. Och har jordens lugnaste morgon innan jag ger mig ut på en cykeltur.

84 kilometer senare ber klockan mig att befria musklerna. Jag har uppnått 196% av mitt aktivitetsmål, men vad exakt gör man när man befriar sina muskler? Jag provar soffan. Och korsord.

”Öka rörligheten”, blinkar till på armen. Vad vet den om min rörlighet? Jag är ju smidig som en katt och mina muskler är jättebefriade.  Någon timme senare ska jag öka smidigheten också? Är det inte samma sak? Eller betydde rörligheten att jag skulle röra mig? När jag precis cyklat över halva Skåne och är grymt förtjänt av soffan…

Det  här är helt crazy spännande. I morgon ska jag få en sömnanalys. För bästa resultat får jag se till att inte bli kissnödig i natt!

Fortsättning följer…

Idag är det vandringens dag och det förtjänar ju att firas. Så vi slår till med min favoritsträcka längs kusten, Landskrona-Rydebäck! Och den kan liksom inte göra någon besviken.

Vi parkerar bilen vid stationen i Landskrona och letar oss ner till starten vid Citadellet. Vi hittar startskylten och går i pilens riktning. Efter 50 meter tar det stopp och någon har uppenbarligen ätit upp alla orange markeringar. Vi får konsultera gamla meriter och Fredriks favorit-app Topo maps för att hitta rätt. Men sen flyter det.

Oklart om det är för att det är vandringens dag eller om Ullared har stängt, men leden är full av folk. Det är löpare, vandrare och picknickare. I små grupper och i stora. Så härligt att så m¨ånga faktiskt tar sig ut! Även om man får passa sig om man inte vill hamna i någon annans fotoalbum, eller få med andras huvuden på sina insta-bilder. I rundans brantaste trappa befinner jag mig plötsligt mitt i någon annans photoshoot. Trots att jag hänger halvt ut i en närliggande buske i ett försök att göra mig osynlig,  lämnar jag mitt avtryck i form av en rödklädd högerarm i kanten på deras familjefoto.

Anyway. Sträckan är lika bäst som alltid. Lite mindre blommor och lite mer vind så här års. Lite gråare och råare men också snäppet coolare. En favorit som alltid levererar!

Efter Rydebäck kan man enkelt ta tåget tillbaka till Landskrona. Eller så råkar man ta fel tåg, hamna i Helsingborg och av en händelse råka dricka en cappuccino istället….  Alla vägar bär till Kaffe. Heter det inte så?

Jag dammade av cykeln i mars. Sen dess har jag följt årstiderna och böndernas arbete därute på åkrarna. Jag har klätt av plagg för plagg för att nu klä på dem igen. Ett i taget.

Jag har hoppat av cykeln i farten för att fota den första rapsen. För att några veckor senare drunkna i de knallgula fälten. Jag har sett vallmofälten komma och gå, lärt mig alla sädesslagen och fascinerats av solrosor. Men nu mina vänner är det slut på det fina. Nu är det enda som finns kvar en smaskig lukt av dill och gödsel. Och i morse var mörkerpremiär. Som jag fruktat. Men alltså, det var riktigt härligt.

Klär mig lysgult och ger mig ut i det som känns som natten. Ser världen vakna från sadeln, och upptäcker ett investeringsbehov.

Jag behöver solglasögon som inte är mörka. Inte för att skydda mot solen utan mot blåst och insekter. Skyddsglasögon liksom.

För med mörka glasögon i mörker spelar det ingen roll att bilarna ser mig. Jag hade liksom inte sett en elefant om den så stod mitt på vägen!

På önskelistan alltså: cykelglasögon för mörkerbruk! Tur att jag snart fyller år!

Alltså jag vet att det är oartigt att fråga men jag är nyfiken. Om du inte vill säga det rätt ut kan du ju svara på nedanstående frågor så kan jag själv lista ut…

1. Har du läst Fitness Magazine och har du hållit premiärnumret i din hand?
2. Känner du till begrepp som v-steg, rock step, mambo och step touch?
3. Säger du spinning trots att begreppet dog ut för 15 år sedan?
4. Har du surfat på tiden altavista var den enda hemsidan som fanns?
5. Har du ägt ett par jazzbyxor?
6. Har du resultat från ett lopp som inte går att hitta på internet?
7. Har du läst tidningen Springtime och vet vad den heter nuförtiden?
8. Har du ätit Flygande Jakob, Toscapäron och kasslergratäng med ananas?
9. Fanns du på tiden då sparris växte på burk från Green Giant?
10. Har du TikTok?

Själv svarar jag ja på alla frågor utom den sista. Jag är nog inte 23 ändå…