När man ska lura med sig en tonårig dotter på sin vandring gäller det att välja sträcka med omsorg. Vi har fått en max vandringstid på tre timmar att förhålla oss till, och det underlättar om det finns kaffe och god mat i änden på etappen. Därför väljer vi en av etapperna i närområdet: Rydebäck-Helsingborg.
Etapp: 7 Rydebäck-Helsinborg, 16 km.
Hur: Tåg till Rydebäck. Promenad till Helsingborg, och tåg därifrån och hem.
Svårighetsgrad: Superlätt vandring. Behövs bara mindre ryggsäck med regnjacka och tilltugg längs vägen.
Vi hoppar av på Rydebäcks station och letar oss ner mot havet och Skåneleden. Det är ca 2 km dit men det känns som den längsta biten på hela sträckan. Mest för att det börjar regna hela tiden och att vi måste stanna och ta skydd när vi inte orkar fiska fram regnjackan för varje regnskur.
Vanligen när jag springer sträckan mellan Landskrona och Helsingborg avviker jag från Skåneleden i höjd med Råå och tar raka vägen in till kaffebaren som alltid hägrar. Nu följer vi leden och får upptäcka nya marker. Dessutom sammanfaller Skåneleden på flertalet ställen med banan för Helsingborg marathon och det blir en bonanza av nostalgi när vi närmar oss stan.
Första pausen tar vi efter 6 kilometer. Då har tonåringen ropat en stund efter fikapaus. I Råås småbåtshamn åker ostmackorna fram och det är helt omöjligt att sitta just här utan att mumla ”HEJ OCH HÅ KÄMPA PÅ VÄLKOMNA TILL RÅÅ” – hejaramsan som man möts av just här, i det marathon som sedan 6 år tillbaka är en tradition.
Vi följer marabanan uppför backen och ytterligare en bit innan Skåneleden viker av från det som är bekant. Bara en kort bit från bostadsområden och asfalt är vi plötsligt mitt i en dalgång med frodig grönska. För att bara en stund senare vara vid tunneln efter 10 km där Fredrik alltid brukar heja, men där han helt oväntat INTE dök upp senast. Stackars tonåringen får höra alla minnen som bara bubblar fram. Här brukar pappa stå, här stod Mat-Tina, här blev jag kissnödig. Sånt där superintressant som alla tonåringar längtar efter att veta.
Skåneleden avviker och ansluter till marabanan. Vi passerar Ramlösa Brunnspark (där jag får gåshud av mina egna tankar) och Jordbodalen. Vi kommer in i nya kvarter, nya uppförsbackar och hittar ett sjukhus jag aldrig sett. Plötsligt uppenbarar sig Kärnan och jag vet att kaffebaren är nära. Själv har jag ork över till en photoshoot med utsikt, men fotografen vill ha mat. Tar motvilligt en bild innan vi studsar ner de miljonerna trappstegen till havsnivå.
På Bruket i Helsingborg äter vi vår lunch och njuter av en välförtjänt latte. En stads- och havsetapp av Skåneleden. Fint det också!
