Aktuellt

Formkollen 2022

Ni som hängt här ett tag vet att jag har varit gift sedan stenåldern och att jag nästan lika länge har testat formen genom att varje bröllopsdag hoppa i brudklänningen.

Min brudklänning är därför mer lyckligt lottad än de flesta brudklänningar som är förpassade till trista källarförråd. Min klänning har hoppat studsmatta, stått på huvudet, cyklat mountainbike och vandrat i berg. I år har den dessutom blivit urban…

Bröllopsbilden 2022 får symbolisera vår flytt till Malmö som var ett spontant men väldigt lyckat beslut!

Jag hade velat bjuda på en bild i folkvimlet på en av våra favoritkaffeställen, men fegade ur…  Valde istället en avskild plats vid Bron. I tron att ingen skulle se. Men i stan kan man inte smyga. Jag ser ensam ut på bilden men är omringad av solnedgångsfirare.

Låtsas som det regnar. Som att det är helt normalt att gå omkring med en 22 år gammal brudklänning med spår av olja, gräs och jord.

Konstaterar att klänningen fortfarande sitter där den ska och dessutom rymmer ett par mjukisbyxor där under. Ville ju inte strippa i civilisationen. Någon måtta får det vara på pinsamheterna…

För förra årets formkoll titta här. För ännu tidigare formkollar, klicka här!

Aktuellt

Stängt pga åska

Bloggen tar semesterledigt. Mest för att jag ska ut i obygden där internet inte uppfunnits än.

Vi ska vandra. I en prognos som mest lovar regn och åska. Kanske kommer vi ingen vart och får åka hem igen. Men då har vi i alla fall försökt…

Om det finns internet nog för instagram kommer jag uppdatera där. Så för skadeglädjen att se någon bli genomblöt, följ mig här. Annars ses vi på söndag.

Aktuellt

När till och med jag blir törstig. Och hamnar på TikTok!

Jag dricker nästan aldrig när jag springer. Tar med mig vätska på längre turer och kommer alltid hem med nästan alltihop. Men när temperaturen idag  landade på 29 grader blev till och med jag törstig. Jättetörstig.

Kanske är det för att mitt barndoms skidspår har blivit tre gånger så backigt sedan jag sist var här, som jag plötsligt blir så törstig.  Jag dör i varje uppförsbacke och så här mellan fyra ögon…. jag får till och med stanna och pusta efter den tredje branta backen på kort tid. Att flytta till Malmö har varit en vinstlott på alla sätt utom när det gäller backförmågan.

Jag inbillar mig att det är vätskevästens fel att jag känner mig så tung. Den vägde ju trots allt ett kilo när jag började. Tro tusan att det blir tungt att lyfta fötterna! Att jag precis tömt den är en annan sak. Det känns bra att ha något att skylla på.

I alla fall. För första gången i mitt liv måste jag fylla på vattenflaskorna under passets gång.  Helst vill jag hitta en kran ute i det fria för att slippa klampa in genomsvettig på en restaurang i lunchrusning och tigga vatten. Men det finns såklart inga slumpmässigt utplacerade kranar. Funderar på om jag ska våga mig in på den där restaurangen ändå, eller om det är bättre att knacka på hos någon sur farbror och riskera bli uppäten av en hund. Kanske enklast att haffa någon ute med gräsklipparen? Allt känns jobbigt, men det är torrt i strupen nu. Så dyker IKSU upp. Där är folk svettiga. Och förstår att man kan bli törstig om man tränar.  Det känns inte ens pinsamt och plötsligt har jag två proppfulla vätskeflaskor i västen. Älskar när lösningen bara regnar ner i huvudet på mig.

Fast det konstigaste idag är inte att jag blev törstig. Det konstigaste är att min dotter hittade mig på TikTok. Alltså jag fattar inget. Hur hamnade jag där bland snusen?

 

 

Aktuellt

Det finns inget hopp

Något gick fel när jag skapades. Jag fick inget lokalsinne. Jag har haft hopp om bättring men alltså, det är kört. Idag sprang jag vilse runt Nydalasjön.

Logiskt sett kan man inte komma vilse runt en sjö. Det är liksom bara att följa vattnet tills man är runt. Och det är med den vetskapen jag ger mig ut. Utan karta, kompass, hängslen och livremmar.

Startar vid Kärleksviken och sköter mig klanderfritt förbi Nydalabadet, Kinabron och Finska klubben. Sen vetetusan var det slår slint. Hur jag än springer får jag sjöeländet på höger sida fast den har varit på vänster hela tiden. Det är så konstigt att det inte går att förstå. Jag konsulterar Strava som har svaren på alla mysterier. Så här:

Och lite mer inzoomat:

På grund av detta har jag sett mig tvungen att revidera morgondagens löpplaner. En transportlöpning till Vännäs har bytts ut mot en nostalgilöpning i barndomens kvarter. Istället för att springa vilse och aldrig komma hem igen ska jag nu få uppleva mina barndoms skolor, hus och Ica-affärer. Och här mina vänner kan inte ens jag komma fel. Peppar peppar….