Det är dags igen. Lidingöloppet i helgen och jag är inte där. Men jag tar mig friheten att frossa loss lite i Lidingö-minnen ändå. Det här är Lidingöloppet för mig.

En beryktad Abborrbacke som inte är hälften så hemsk som sitt rykte.

Karins backe. Helt utan förvarning dyker den upp. Mycket värre än Abborrbacken. Här sprang Fredrik om mig ett år och jag hade inget att sätta emot. Jag har inte smält det än…
Jag sprang om honom ett annat år i samma backe. När han sprang och grät av smärta. 1-1 i omspring.

Två långpromenader runt banan, pga löparknä 2009 och 2011.

Ett barnlopp dagen efter där Fredrik tvingades vara följeslagare till dottern. För han var den som kunde röra sig åtminstone lite…

En släktfejd värd namnet och silvermedalj.

Grönsta Gärde och Koltorp och en total oförmåga att någonsin lära mig vilket som är vilket!

En slalombacke som jag aldrig sett, men som Fredrik påstår att den finns.

Ett tag var Lidingöloppet en tradition lika stark som julafton. Det var på tiden det bara fanns Lidingöloppet, Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Sen blev roligheterna så många att det inte gick att springa samma lopp varje år. Lidingö strök på foten till förmån för allt det nya som poppade upp. Men en klassiker är en klassiker är en klassiker och nu börjar suget komma tillbaka. Kanske ska jag ta mig an Karins backe nästa år?

Har du sprungit Lidingöloppet och vilket är ditt bästa minne? Eller ska du kanske springa i helgen?

Det är så längesen jag anmälde mig till ett lopp att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Kanske är det därför jag känner mig helt pirrig inför uppgiften. Jag läser instruktionerna noga. Så jag inte ska göra fel. Anmäla mig till fel år, fel klass eller råka betala pengarna till fel mottagare. Det känns nästan andäktigt.

Lund Runt är loppet som får mina första anmälningspengar på över ett år. 20 november smäller det och jag längtar redan! För jag har så fina minnen från senast det begav sig!

Det är liksom en  snitslad tur i nostalgins tecken. Förbi de där ställena jag bott på och på vägarna jag sprang under min studietid. De enda man egentligen inte får se är Lund City. För det är ju RUNT lund vi springer. Inte genom. Därför kompletteras utflykten förslagsvis med en sväng till centrum efteråt. För en återhämtningskaffe. Och ja, kaffekoppen har man ju med sig….

Har du inget för dig den 20 november så häng gärna på! Löpning och kaffemingel alltså. Blir inte bättre!

Vilket lopp är annars ditt nästa?

Runacademy har en resa till Madeira i februari och mitt klickfinger har kraftiga spasmer. Jag skulle behöva gipsa armen nedanför armbågen för att undvika att bara råka klicka hem en plats.

Jag har för lite semester och behöver spara pengarna till fritidshus och eventuellt lägenhetsköp. Dessutom har jag ingen rumskompis. Klickfingret göre sig inte besvär. Men. Om jag skulle efterlysa en rumskompis. Vilka kvalifikationer skulle krävas för att få äran att dela rum med mig?

Saxat från min annons:

Du behöver ha en förmåga att somna om fast jag vaknar klockan 6 och scrollar på mobilen.
Du gillar att lägga dig tidigt.
Du har inget emot att promenera långt för att hitta den bästa cappuccinon.
Du tycker det ger en ombonad atmosfär med strumpor och svettiga t-shirts som hänger på tork på ett hotellrum.
Du har tålamod att stå ut med att jag alltid förlägger nyckeln till rummet och inte hittar min telefon.
Du tycker om mat och är hungrig hela tiden.

Typ så. Nu hoppas jag att ingen nappar på annonsen. För jag ska ju inte resa….

Fredrik fyller år och jag spontanshoppade en startplats till Å-simmet i födelsedagspresent.
Å-simmet brukar gå i maj och i min förvirrade värld är det en härlig förmiddag i solen som väntar. Med en obligatorisk picknick efteråt som traditionen bjuder. Vid bokningstillfället för bara två veckor sen var det ju 24 grader, och tanken var inte ologisk.

Men nu är det ju inte maj. Det är september. Med  15 grader i vattnet och regn i prognosen.

Picknicken känns plötsligt inte så lockande. Men det är ju inte värst för mig…

Simmaren ser uppenbart livrädd ut. Han fryser vid blotta tanken. Och så har han ju inte simmat på några år. Men hallå, han har ju fyra dagar på sig att träna!

Om en månad fyller jag år. Oklart om jag vågar…