Aktuellt

3 x 3 km – ett russin från en kaka!

Jag följer inget träningsprogram utan väljer att bestämma själv. Inte så att jag helt planlöst irrar kring för jag har såklart en grov ram att utgå från. Där långpass ska samsas med distanspass, intervallpass och njutspring. Och när det gäller just intervallerna plockar jag russin ur kakor. Jämför olika upplägg och tar från den som har roligast att erbjuda just den här veckan…

Förra veckan blev det 10 x 1 km från Helsingborg marathons marathonprogram. Idag föll valet på 3 x 3 km, direkt från instagrams outsinliga källa till roliga pass. Jag tror det är L-G Skoog som ligger bakom just detta…

Själva intervallerna ska gå någonstans kring mil/halvmarafart med en kilometers ”vila”,  där man får plussa på 30 sekunder/kilometer. En tung massiv historia. Inte undra på ångesten som kommer krypande redan till förmiddagskaffet…

Som vanligt är Ribban brottsplatsen för äventyret. Cykelvägen längs havet som är så lång att den räcker till hela intervallen. Inga svängar, inga rödljus. Men motvind…

Första intervaller är rak motvind i 3 kilometer. Själva nackdelen när man undviker svängar…. Jag krigar och drömmer om nästa intervall. Den som ska ta mig tillbaka med vinden i ryggen.

Att direkt efter intervallen sänka farten med 30 s/km går bra. Fartblind efter första intervallen känns min marathonfart plötsligt som slöjogg. Jag njuter, men snart är det dags igen.

Andra intervallen går i rak medvind. Livet är lite härligare åt det här hållet. Även om det är lätt att slappa till lite eftersom jag har mycket gratis.

För rättvisans skull delar jag tredje intervallen på mitten och vänder riktning efter 1,5 km. Mot och med. Nu börjar det kännas i benen. Kämpar på, överlever och inser när intervallen är slut att passet inte är slut. Jag har ju en sån där rackarns kilometer i marathonfart kvar. Men igen, den går plättlätt, och sen får jag äntligen stanna. För en photoshoot och slölufs hemåt.

Hemma landar jag på hallgolvet. Tittar på när middagen lagas. Orkar med nöd och näppe krypa till duschen.

In timme senare är jag mätt i magen. Och med fötterna på soffbordet sitter jag nu och väntar på att krafterna ska återvända så jag orkar plocka undan efter middagen. Hoppas det händer innan midsommar…

Aktuellt

Sommarfeeling

Plötsligt var det måndag. Men jag vågade vägra…

Jag jobbar mig förvisso igenom min arbetsdag men sen upphör alla likheter med en mainstream måndag in the middle of the ekorrhjul! Vi snackar pizza, vin och uteservering! På en måndag!

Vi ska säga tack och hej till vän som lämnar stan för sommaren. Och en löparväns hejdåkväll börjar såklart med löpning. Även om själva huvudpersonen ansluter först efteråt. Och därmed är den enda som äter pizza osvettig!

Dottern ifrågasätter min vinkvällsoutfit, men jag låter henne veta att som 50-åriglöpare har man slutat bry sig om sånt för länge sen….

Anyway. Vi möter upp i Folkets park och springer runt stan i den första sommarkvällen på länge. Ett dopp hade varit pricken över i:et men där någonstans går gränsen för hur blöt man kan äntra en restaurang!

Vi delar på tre magiska pizzor och en flaska vin. Far i hatten är fullt med folk denna somriga quiz-kväll och det är underbart att leka lördag på en måndag.

Nu ekorrar jag mig vidare hela vägen till torsdag. Sen väntar jordgubbar har jag hört! Sommar alltså!

Aktuellt

Livsnjut

Det finns säkert miljoner definitioner på livsnjutning men alltså kombinationen av löpning, sällskap och mat är svårslaget….

Planen för dagen är att möta upp Ingmarie i Helsingborg och springa 31 kilometer längs Skåneleden till Mölle. Där ska Fredrik och Anders ansluta för lunch på Mölle Krukmakeri. En typiskt bra plan!

Vi har dessutom tur med väderguderna och istället för gårdagens ösregn får vi sol, 18 grader och vinden i ryggen. Ja ni hör, det blir knappt bättre.

Från Anders och Ingmaries lägenhet tar vi oss genom Pålsjö skog ner mot havet, och allt är sådär vackert att man storknar. Strandängarna, nyponrosorna och havet. Av nostalgiska skäl, och minnen av nyponrosor från min allra första skoldag, blir jag alltid lycklig av just nyponrosor. Älskar springa genom havet av nyponbuskar och ibland måste jag stanna och lukta. Ingmarie får helt enkelt ha tålamod med det…

Vi pratar konstant i flera timmar, stannar och fotar, avslutar med bad i iskallt vatten, innan vi tar oss vidare till Krukmakeriet.

Efter 3,5 timmes löpning sitter det gott med mat i magen! På en solig uteservering frossar vi loss på pizza och mellanrätter. Njuter av sommaren som tillfälligt gjort come back!

Men än är det inte slut. Lägenhetsvisning, med kaffe och glass återstår innan vi tutar vidare mot Malmö och vardagen. Boostad med ny energi som räcker hela vägen till midsommar!

Löpning, sällskap och mat alltså. Se det som ett tips från coachen!

Aktuellt

Malmöloppet 2024 – reflektioner från sidan

Jag valde bort Malmöloppet i år till förmån för annat roligt, men kunde såklart inte låta bli att gå dit och heja. Jag har inte pratat med någon efteråt, och det är möjligt att jag feltolkar, men det kändes något kaosartat…

Vi kommer till startområdet 2 minuter innan start. Det finns två startbågar men inga människor vid någon av dem. Musiken pumpar högt som om det vore uppvärmning, men ingen rör sig. Vi börjar ana oråd…

Kanske har informationen gått ut tidigare men när klockan är 14:00 är det knäpptyst. Vad händer? Förutom att regnet öser ner….

Plötsligt går förvirrande information ut om vilken runda som startar var? Här hade man kunnat hänvisa till distans, men speakern pratar Cityrundor och Havsbrisrundor. Och hälften verkar inte ha en aning om namnet på rundan de ska springa… Folk går åt alla håll.

Loppet är upplagt så att du inte behöver välja distans i förväg. Du anmäler dig förvisso till en distans men sen kan du förlänga eller förkorta som du vill… Något som skapar viss förvirring i resultatlistan sen. Där vinnaren på 20 km kom i mål på 18 minuter. Men tillbaka till loppet!

30 minuter efter tidtabell drar det ihop sig till start i loppet för de som börjar med Havsbrisrundan. 20 minuter tidigare har löparna kommit iväg som börjat med den andra, och som kanske nöjer sig med 5 km. Eller kanske inte.

Men först Friskis. Snabblöparna längs fram i starten drar en djup suck över ännu mer försening när de äntligen trodde att de skulle få springa. De lämnar startfållan och springer runt lite vid sidan om. I ihållande ösregn är uppvärmning färskvara och den som var startklar för en halvtimme sen är förmodligen rätt kall nu. Men så går äntligen starten. Trots regnkläder och stövlar känner jag mig blöt. Det är inget mot vad deltagarna är.

Vi rör oss mot varvning/målgång och möts av femkilometerslöpare som springer fel. Lagom opedagogiskt sitter denna skylt framför en delning där man inte alls ska ta höger. Det är först efter nästa. Någon man med förstoringsglas kan se om man noterar den lilla tillkomna skriften i brunt…

Problemet löser sig efterhand när deltagarna ser hur de framförvarande gör och bara följer efter. Gott så.

I nästa delning är det femkilometerslöpare som springer rakt fram trots en stor skylt som visar 10 km. Det är inte arrangörens fel, men vis av erfarenhet vet jag att vi löpare inte kan läsa när vi är trötta. Det behövs funktionärer. Och tids nog dyker det upp en! Vi skrattar i smyg åt de som tror de ska springa fem och ofrivilligt råkar springa tio….

De snabba tiokilometerslöparna kommer i fatt svansen på 5 km precis i varvningen. Jag vet inte om det störde dem. Men jag stördes å deras vägnar. En kommentar från speakern att hålla höger hade kanske varit på sin plats.

Pga regnet härdar vi inte ut hela vägen. Får inte se 20-kilometerslöparna komma i mål. Men från bilder på instagram ser området öde ut.

Regn kan vara den värsta partypoopern som finns. I sol hade folk hängt kvar. Ätit picknick på gräsmattan. Njutit av sitt lopp. Nu har alla gått hem fortast möjliga. Mitt medlidande till arrangörerna för utebliven fest. Men alltså svensk sommar kan man ALDRIG lita på. Lite tydligare kommunikation och mer strategiskt placerade skyltar hade man dock kunnat önska…

Reflektioner från sidan alltså. Så nyfiken på vad löparna tyckte. Alla verkade glada men det är man ju oftast när man få springa. I gummistövlar är man ju i regel lite mer bitter. Förlåt för det.

Dessutom undrar jag om man kan jämföra resultat på 10 km om några har sprungit två OLIKA femkilometersrundor och några har samma femkilometersrunda två gånger. Men det är en annan historia.