Är inte helt överens med mörkret. Tror att det är läggdags klockan 19…

När jag tassar ut strax före 06.00 är det beckmörkt. Kan inte förstå att jag för bara några månader sedan kunde cykla landsväg så här dags. Och se något…

Jag inser att jag kommer att hinna hela rundan och halva frukosten innan soluppgång. Så olönt liksom. Soluppgång är ju bästa belöningen på morgonrundorna. Men då får man inte ha tidiga teamsmöten!

Jag är mörkrädd på kvällen men på morgonen är jag för trött för det. Jag orkar varken fantisera ihop yxmördare eller björnar. Går in i mitt bästa autopilotläge och bara tuffar på. Det är inte ens lönt att stanna för photoshoots för bilderna blir gryniga och reflexvästen är allt som syns….

När jag kommer hem har dottern för första gången lyckats larma med vårt nya kodlås. Och jag har inte lärt mig låsa upp!

Men jag hinner få fatt i servicedesk (aka Fredrik) innan teamsmötet. Slutet gott, gröten godast!

Karolin Ohlsson vann SM-guld i sprintorientering, men fick minsann varken ballonger eller fyrverkerier i  Sydsvenskans rubrik:

Rubriken blir istället: ”Tove Alexandersson vann inte en tävling”…

Lite taskigt ändå tycker jag. Det tyckte nog fler. För i web-versionen har rubriksättaren fått göra om och göra rätt! Rubriksättare verkar vara världens svåraste jobb. Förutom meteorolog….

Ville visa dottern våra nya hoods. Så att hon skulle få känna in stan, få en uppfattning om löpmöjligheter och kaffebarsutbud. De där viktiga grejerna med ett nytt ställe.

Parkerar vid Fredriks jobb på Hjälmarekajen för att ha tillgång till omklädningsrum efteråt. Sen ger vi oss av. Cruisar genom parken som jag aldrig lär mig namnet på.  Kungsparken eller Slottsparken, eller om det liksom är två som sitter ihop.  Det är härligt att slippa rödljus i en stad och jag väljer mina vägar med omsorg. Kommer bort till Nordic Wellness Kronborg bara för att visa henne krypavståndet till vår lägenhet. Vi kommer inte ens behöva använda det gym som finns inrett i källaren på vårt hus. 100 meter för ett morgonpass och man kan till och med gå hem till sin egen dusch innan man CYKLAR till jobbet. En helt fantastisk grej att inte behöva bry sig ett dugg om spårspring eller signalfel!

Anyway. I Pildammsparken, ca 50 meter från vårt hus stöter vi på Fredrik som tagit en annan runda. Vi stannar upp för ett kort photoshoot innan vi åter igen delar på oss. Jag tar vägen förbi utegymmet för att visa möjligheterna med den stora parken. Den dag man inte vill springa eller gå på gymmet då…

Vi tar oss bort mot Ribban och intervallernas paradis. Nu börjar hon knorra lite över trötta höfter, men jag har ju så mycket mer att visa. Vi hinner ut om Västra Hamnen och den goda glassen på SMAK som inte lockar så mycket just idag.

Sen tar vi Dockan och segelbåtarna på vägen tillbaka. 16 kilometer var planen och vi kom i mål på 16,5. Får ändå säga att jag lyckades bra med min cityguidning.

Det obligatoriska kaffet intar vi på Café Nostra, och betyget blir med beröm godkänt. Sen provstegar vi avståndet till vår lägenhet to be. Bara för att försäkra oss om att vi kommer orka gå till kaffebaren. Det tar 6 minuter i sakta mak. Det ska vi nog kunna leva med!

I övrigt har vi mest städat…

A-mamman säger att jag har satt Kävlinge på kartan och jag blir stolt som en tupp. Det är ju fint på något vis. Att någon vet vad Kävlinge är, bara pga mig. Det har varit grymt att bo här men nu är det alltså dags att lämna. Annonsen kom ut på Hemnet idag och det är liksom ingen återvändo…

Jag kommer att sakna åkrarna där jag blåst bort. Jag kommer sakna ån och gymmet. Gräsmattan med allt ogräs. Och enkelheten att ta sig ut med cykel på landsvägarna utan att passera ett enda rödljus. Men i Malmö händer mer. Det finns fler restauranger, godare kaffe och fler löpare. Cykeln får inte ens följa med för jag är livrädd för cykling i stadsmiljö. Cykla kommer jag göra i fritidshuset. Eller inte I huset alltså då. Men på alla de underbara småvägarna runtomkring.

Det är också där jag kommer att öva upp min förmåga att springa backar och trail. Till skillnad från cityrundorna i en stad som knappt har en enda höjdmeter.

Det kommer att bli bra. Men när jag ser bilderna på huset kan jag inte låta bli att undra vad vi gett oss in på.

Nu planerar jag mitt avsked. En runda runt Kävlinge med kaffe. Det kommer bli fint. Är du ens i krokarna så skriv upp datumet. 28 november it is.