Jag skrev tidigare om min förmåga att tankevurpa. Idag hände det igen.

På väg till morgonens spinningklass upplever jag en norrländsk morgon av rang. Det är krispigt, stjärnklart och alldeles vitt på marken. Jag bestämmer mig för att jag ska unna mig en kort löprunda innan lunch. För att vädret är helt omöjligt att motstå. Bara därför. Jag hade egentligen inte tänkt springa idag.

Men innan lunch hopar sig jobbuppgifterna och jag hinner inte ut. Först vid 15-tiden får jag en lucka, och då ösregnar det. Allt är grått, isigt, blött och fult och skånskt. Jag är inte alls sugen på springa men jag hade ju bestämt att jag skulle.

Och det är här själva vurpan kommer in:

Jag skulle egentligen inte springa men ville unna mig en runda för att vädret var fint. När vädret inte längre är fint kunde jag ju strunta i det. Men då har jag sedan länge glömt bort VARFÖR jag skulle springa. Och så springer jag. I regn.

Fast vad fasen. Det var skönt det med.

Jag vinterbadade en del förra vintern, efter att ha blivit utmanad på jobbet och liksom fastnat. Var fast besluten om att göra det enklare för mig detta år. Att inte sluta bada i augusti, utan bara hänga i och gradvis vänja mig vid kallare temperaturer. Det sket sig.

Senast jag badade var i augusti. Och nu blev jag utmanad av jobbet IGEN. Med tanken på vädret och de åtta minusgraderna där ute kan jag nog inte vänta mig temperaturer så mycket över nollan. Ångesten är ett faktum!

Men jag är inte den som bangar en utmaning. Jag ska bara ladda lite mentalt först!

Tycker förresten vinterbadhajpen från förra året verkar ha lagt sig lite. Nu kanske jag inte ens är trendig när jag väl kommit i…

Trendig eller inte. Till helgen ska det ske! Fredrik har lovat att hålla handduken!

Sista passet på höstens Runacademy och SMHI vädervarnar. Snö hela dagen, blankis och övergång till ösregn lagom till kvällens pass. Jag väderflexar och byter kvällens pass mot lunchlöpning.

På lunchen snöar det förvisso ymnigt men snö är mindre blött än regn. Dessutom är snö roligt och jag slipper sätta mig i bilen på oklart underlag. Så istället för löpgrupp, intervaller och styrkeövningar blir det icebugs-premiär i min ensamhet. Gott så. Men dagen är inte slut ännu. Det har nämligen blivit december och av alla träningskalendrar som cirkulerar där ute har jag fastnat för två.

Den ena bjuder på armhävningar till Bring Sally up.
Den andra bjuder på kramp i hamstrings.

Sen blir det julkalender på teve och chokladkalender.
Precis som det ska vara när det blivit december!

Bytte några miljoner mot fyra tjocka nyckelknippor. Idag fick vi tillträde till vår lägenhet.

Förutom en plats att sova på ingår tillgång till gym, bastu och piskbalkong (!). Jag gissar att de kommer att utnyttjas i den ordningen.
Ett hemmagym att smita in i efter löprundorna alltså. Kanske är det det som krävs för att jag någon gång ska få mig en alldeles egen biceps.

Men piskbalkong alltså. Känns inte det lite 1948?