Jag har ett rikstäckande gymkort på Nordic Wellness. Jag tränar förvisso bara på två av alla Sveriges anläggningar. Men det är värt ändå…

För Nordic Wellness är snarare mitt rikstäckande omklädningsrum med dusch. Där jag svidar om mellan morgonlöpning och kontorsjobb. Mellan Malmö Five och restaurangbesöket. Efter Prins Bertils Stig i Halmstad, eller som idag i Helsingborg.

Vi parkerar bilen i utkanten av Helsingborg. Cyklar 75 km och avslutar med ett dopp i havet. På NW i Helsingborg går vi in ofräscha och kommer ut som nya. Kommer till restaurangen utan svettränder i pannan och sand i skorna. Genialiskt alltså.

Förutom omklädning och dusch är förvaringsskåp i hela landet galet praktiskt om man vill ut och träna på främmande ort.

Och som man säger på SVT. Det finns naturligtvis andra gymkedjor också….

Först gick jag på Body Pump. Sen fick jag andra sprutan…

Går omkring i Lund och har ont i armen. Är rädd att det bara är början på något värre. Vet många som ställt in sina lopp i helgen för att de fått feber och känt sig dåliga. Den här armen är säkert bara början…

Sen inser jag att det är höger arm som gör ont. Och plåstret sitter på vänster. Det är Body Pumpen som är boven. Vänster känns inget alls. Förhoppningsvis slipper jag bli dålig även denna gång. Och det är säkrast. För jag har mycket skojigt på planeringen. Det är ju helg!

Det sägs att definitionen på ”riktig” trail är när det går fortare att springa än att cykla.  Jag gör inte anspråk på att vara riktig, jag gillar mer mjukistrail…

Min perfekta trail har mjuka stigar som slingrar omkring. Och trollar bort alla chanser att hålla koll på väderstreck. Det finns rötter och kottar, ett par stenar men aldrig tätare än att det går att landa mellan. Det går upp och ner i ett böljande mönster där jag bara kan flyta med. Brant uppför är okej men nedför ska det vara skuttbart.

Det är som motionsspår med lite fler rötter och lite färre söndagsflanörer. Anna-trail. Och supermesigt jämfört med vad de coola traillöparna bemästrar. Men jag är en fegis och trivs bra så.

Idag hittade jag en grym trailrunda bara 15 minuter hemifrån. Ett milspår med så många svängar och så tveksam markering att den kan bli precis hur lång som helst. Speciellt för den som inte märker när den loopar flera varv på samma stigar.

Hade jag inte haft Fredrik med mig hade jag nog snurrat omkring fortfarande. Kanske lite hungrig så här 8 timmar senare. Men med ett fånigt leende och helt övertygad om att badplatsen nog måste komma snart…

Jag gillar löpning allra mest men cykel är en god tvåa. Det finns för och nackdelar med båda,

När du cyklat upp för världens jobbigaste backe kommer oftast belöningen snart därefter. Du slutar trampa och glassar hela vägen ner. Så funkar det inte i löpning. När du är som tröttast i benen kan smällarna i nerförsbacken kännas som allt annat än vila…  Och ändå står publiken där i slutet av Helsingborg marathon och skriker ”nu är det bara nerförsbacken kvar”. Ge mig platt please!

Att bada under löppasset går smidigt och lätt.  Men du kan inte bada i cykelbyxor. Eller rent teoretiskt går det säkert, men fatta hur många kilo en vattenfylld cykelblöja väger! Och hur mycket skavsår i den nedre regionen man får när man cyklar med en sån.

Kiss-stopp på cykeltur är ett helt projekt. Hängselbrallor är bra till mycket men inte till sånt. Och byxor med praktiska uppknäppningsanordningar funkar bara om man inte är stel som ett kylskåp i axlarna. Jag vet.

Cykeltröjor är mer praktiska än löptröjor. Du kan liksom få med både jacka, banan, cykelslang och telefon. Värsta Skalman på ryggen.

Jag behöver solglasögon på cykel. För att det flyger getingar, stenskott och elände. På löpning springer jag utan. Så mycket skönare!

Cykling funkar alltid. Oavsett skada. Inget gör ont på en cykel. Och du kan nästan cykla hur långt och hur ofta som helst. DET är ett plus.

Ändå. I hjärtat löpare. Och så här i efterhand förstår jag inte hur jag stod ut två somrar utan att springa. Jag borde få Nobelpriset för det. Tror inte ens jag gnällde!