Aktuellt

Mörkt

Ställde klockan på 05:30 för att hinna ut en sväng innan jobbet. Klockan 05:45 står jag påklädd och tittar ut i beckmörkret. Ser inte en själ…

Slösurfar en stund för att himlen i alla fall ska hinna bli lite mörkblå. Det tar en kvart, sen vågar jag ge mig ut. Mörker är ok så länge jag ser åtminstone ett litet tecken på att det börjar bli ljust. Annars är jag en fegis.

Jag har glömt allt vad reflexväst heter och smyger längs kanterna för att inte bli påkörd. Däremot har jag kommit ihåg både buff och vantar. Det ser ju så kallt ut när det är mörkt. Fast det är det inte, jag svettas ihjäl men tänker min svettiga aura kanske skrämmer bort några läskiga personer i mörkret.

Fast i ärlighetens namn är jag inte jätterädd. Det är ju ändå morgon. Det är MYCKET värre på kvällarna. Då är jag misstänksam mot allt och alla. Utom tanter med hund. De kan aldrig vara farliga. Men det räcker liksom inte att vara rädd för människorna. Jag är rädd för träd, stenar, soptunnor och betongsuggor också. Allt som med lite fantasi kan förvandlas till vargar, rävar och troll.

Så det är med lite sorg som dagsljuset krymper och löpmöjligheterna minskar. Nu behöver jag planera lite bättre och flexa smart för att få ihop det. Eller hitta sällskap.

För tillsammans med andra älskar jag mörkret. Då är jag inte rädd alls. Tvärtom är det ofta då som maskinen kickar igång som bäst. Speciellt om det regnar lite lätt samtidigt.

I december, när mörkret infaller redan klockan 15:45, har jag chansen till skräckfri mörkerlöpning igen. För inte ens jag är rädd när vägarna är fulla med dagisbarn på väg hem!

GIllar du mörker?

PS: Glöm inte svara på någon av mina snajsiga frågor från igår. Jag är fortfarande nyfiken…

 

Aktuellt

Din tur

Ibland känner jag att jag håller monolog här. Jag är ju liksom lite nyfiken på er också. Hade varit jättekul om ni ville skriva en rad om er själva. Typ vad som helst. Vad du helst tränar, vilken favoritmat du har eller varför du läser denna blogg? Vill du inte spåna helt fritt kastar jag ut ett gäng frågor. Svara på en eller flera. Eller ingen. Fast helst…

  1. Var kommer du ifrån?
  2. Har du en favoritsträcka som jag borde provspringa?
  3. Vad äter du helst till frukost?
  4. Har du marmeladen under eller över osten?
  5. Säger du KEX eller TJEX?
  6. Vilket ord kan du aldrig lära dig stava?
  7. Väljer du löparskor efter funktion eller färg?
  8. Vilket är ditt favoritlopp?
  9. Hälsar du när du möter en löpare?
  10. Vid vilken temperatur slutar du med shorts?
  11. Säger du Äsics eller Ejsics?
  12. Vänder du dig om när du kör förbi en löpare för att se om det är någon du känner?
  13. Hade du hellre brutit höger hand eller höger fot?
  14. Vilken träningsform hade du aldrig velat testa?
  15. Om du skulle se din granne i en finishertröja från loppet du precis sprang, hade du tagit reda på grannens namn och letat upp honom/henne i resultatlistan?
  16. Tävlar du i smyg med folk du känner? Och har lite svårt att bli slagen av kollegan när ni springer samma lopp?

Nu sätter jag mig och väntar på att era rafflande svar. På en eller flera av frågorna ovan. Eller på en fråga jag helt enkelt inte kom på att ställa.  Jag är supernyfiken!

 

Aktuellt

Helsingborg marathon – night mare version

Är man störd om man drömmer om Helsingborg marathon. I så fall är jag störd…

Startskottet går och vi befinner oss högt upp i en skolbyggnad. Vi springer ner för massor av trappor innan vi kommer ut. Fortsätter över skolgården genom att följa ett tunnt kritstreck i marken. Plötsligt börjar strecket gå i cirklar, fyra varv runt en annan skolbyggnad.

De flesta löparna struntar i att springa rundor och fortsätter vidare längs strecket. Men jag är laglydig och tar mina varv. Kommer efter.

Lite senare på banan är det dags för cirklar igen. Nu är det inte ens en byggnad vi ska runda utan bara runt runt på en öppen asfaltyta. Åter igen är det bara jag som följer strecket. Tappar placeringar.

När 10 km återstår är jag återigen högt i en byggnad. Får feeling och känner mig stark. Tänker att pers borde gå. 3:22:16 är målet och jag öser.

När jag når det som brukar vara målgången kommer jag som omväxling ihåg målgesten. Sträcker armarna mot skyn, ser sådär lättad och cool ut som alla andra gör på sina målgångsbilder. Men där finns ingen fotograf!  Inga löpare och ingen publik heller.

Målet är flyttat till en närliggande idrottsplats och jag får en karta för att hitta dit. Men jag är kartanalfabet även i drömmen. Tar upp Google maps men förstår inte vilket håll jag ska hålla telefonen och vilket håll pricken är på väg.

Plötsligt kommer Fredrik på cykel och säger att målet är runt hörnet. Jag laddar för en ny målgest men hinner inte få upp händerna innan jag passerat portalen, bara två centimeter efter svängen. Sveriges vackraste målgång har blivit Sveriges kortaste, och loppet är över och förbi.

Av medaljer, guldfiltar och choklad hittar jag inget. Leds in i ett tält där belöningen ska delas ut. Men tältet är mörkt och det är omöjligt att se något!

Tar en Ramlösa som visar sig vara en öl, och kommer ut med en chokladmedalj runt halsen. Av tysk billighetschoklad!

Chocolattemedaljerna har 3:30-gruppen ätit upp. De som skippade alla cirklar och kom före…

Helsingborg marathon – the nightmare version. Behöver jag säga att det var skönt att vakna?

 

Aktuellt

Virtuell fail

Virtuella pass är grymt för den som vill träna på udda tider. Idag hade jag spanat in en combo av 30 min core och 30 minuter body balance. En perfekt mix för en mittemellandag. För att vila de svällande (eeeh) body pumpmuskena och låta löparbenen förbli fräscha till i morgon…

Core passet är tufft. Det svider i varenda bålmuskel men jag känner mig stark. Idag tål jag det. Bara köttar och kör. Snart ska jag få sträcka ut mina ben. Rotera i ryggen. Landa inför helgen.

Vad som inte framgått i passbeskrivningen är att det är Body Balance Strength. Och att jag därmed får ett varv till bland plankor och crunches…

Efter totalt 55 minuter coreträning når vi avslappningen, och inte en enda muskel har jag stretchat. Men då väcks rebellen i mig….

Det virtuella passet har nämligen bara två deltagare. Det är jag och Fredrik. Och ingen instruktör som ser mig. Så jag struntar i att lägga mig platt på ryggen. Använder avslappningen till rotationer. Knakar loss ryggen lite och blir en ny människa.

Det var del 1 i min fredagstrippel för bästa fredagsfeeling. Del 2 var ett fredagsdopp för att tvätta av sig jobbveckan, och del 3 var utekaffe. (Och innan någon kommenterar vårt slösaktiga kaffe-leverne mitt i tvångssparandet, så har vi gett oss själva ok på en utekaffe per vecka. Vill ju inte riskera husfriden…)

Hur startar du din helg?