Då har jag checkat ut från jobbet för en 10 dagars kortsemester. Och den börjar med regn. Men jag är inte bitter…

Det sista kollegorna säger innan jag lämnar kontoret är ”spring inte för långt” och ”spring inte vilse”.

Det första är ju jättelätt, springa ”för långt” finns ju inte. Den andra blir en större utmaning.

Fördelen med Höga Kusten är att det är ljust. Länge. Man kan alltså springa ganska mycket fel innan det blir mörkt och läskigt outthere. Det känner jag mig trygg med. Det värsta som kan hända är istället att vi inte hinner fram i tid till den jordgubbstårta som utlovats på en lokal hembygdsgård kl 18 på midsommarafton. Utan den är det liksom inte midsommar på riktigt.

Men än är vi inte där annat än i tanken. I verkligheten sitter vi i en bil med träsmak i baken. Ikväll sover vi i Stockholm. Strategiskt tänkt för att få oss en finkaffe med stil, innan vi piper vidare norrut och installerar oss. Rätt pryl i rätt väska. Rätt kläder och fel väder. Let the äventyr begin.

Mia säger att det är trendigt att hänga ut sitt helgliv med hjälp av mobilbilder. Mia har alltid rätt. Därför är jag lite trendig och hänger på hennes idé. Förvisso är helgen ganska historia nu men vem kan få för mycket av helg. Speciellt när bilderna ni kommer att få se är galet spännande. Eller inte. De fina bilderna har ni redan sett. Nu kommer behind-the-scenes-versionen…

Alltså vi brukar välja tältplats med omsorg. Somna till solnedgång och vakna till fågelkvitter i soluppgång. Men ibland blir det fail. När man sitter i bilen hela kvällen för att det ösregnar, istället för vid elden. När man vaknar på natten av börnande bilar istället för fågelkvitter. När utsikten är industriområde och ingen ravin. Hoppas de har finare industriområden på Höga kusten…

Orientering pågår. I någon av alla de här väskorna ligger mina överdragskläder. 700 väskor varav minst 500 är likadana. Vilken ska man chansa på?

Ingen helg utan cappuccino. Ska även erkännas att jag på detta Espresso House begick min första stöld. Jag la ner en sked i löparryggan för att få med mig alla grejer till bordet. Hade liksom händerna fulla av mobil, vätskerygga, mugg och vattenglas. Skulle naturligtvis använda skeden men glömde bort den och upptäckte den när jag tömde väskan på kvällen.  Men innan ni polisanmäler mig, jag lämnade tillbaka den dagen efter. Tur att det inte är långt mellan kaffebesöken!

Vilka helgbilder finns i din mobil?

Den som har följt mig ett tag förstår varför min packlista ser ut enligt nedan…

Andra kanske kan uppleva den lite konstig.

Jag har gått in i packningsläge. Packpaniken är som vanligt på intågande, och frågan är hur mycket som egentligen ryms i en bil.

Nu när jag fått avslag på att ta med kaffemaskinen borde jag rimligen ha plats för lite extra fleecetröjor. För det är vintern vi ska till. Eller hösten. Åre eller Höga kusten. Snö eller regn.

Huvudsaken jag får med mig brudklänningen.  Det andra kan man säkert köpa. Så även en kaffemaskin. Om det skulle krisa.

Dag 3 på orienteringstävling i Helsingborg. Efter långpasset igår har jag planerad vilodag. Jag ska hänga i tävlingsområdet och studera orienteringsmodet. Jag ska sparka mina nära och kära i baken, sitta på en orienteringsväska-stol-allt-i-ett-kombo och njuta av att slippa röra ett finger. Så är planen.

Det finns två anledningar att jag failar med min vilodag:

1. Tävlingsområdet är 2 meter från Pålsjö skog. Och just i dag är den så där retsligt illgrön. Luktar skog och låter fågelkvitter.
2. Det duggregnar. Alltså ärligt: hur kul är det att sitta på en stol utan paraply när det regnar. Ståtältet har vi såklart glömt hemma. Tillsammans med den där väskan jag skulle haft igår…

Det finns bara en sak att göra. Springa. Men då originalplanen är vilodag har jag inga träningskläder med. Förutom de där jag sprang i igår. Som har legat ihopknölade i en plastpåse sedan jag tog av dem. Som fortfarande är blöta, och efter 12 timmar i påse luktar allt annat än gott.

Fredrik tycker inte jag ska vara så kvistig. Jag känner ju ingen här!

Tassar iväg på 10-kilometerspåret och benen känns oförskämt lätta. Kanske försöker de springa ifrån min egen doft…

Men mest av allt springer de rakt på Erik från Helsingborg marathon.  Jag intalar mig att doften från skogen luktar mer än mina återanvända kläder och försöker låtsas som det regnar (vilket det faktiskt slutat göra).  Så typiskt att jag lyckas springa in i en av de typ fem Helsingborgare jag känner till när jag helst hade velat gömma mig bakom ett par väldigt mörka solglasögon och hatt.

Anyway. 10:an var fin. 4:an också. Det var allt jag behövde veta för att fortsätta min flyttkampanj mot Helsingborg…

Vad är det för dabbande fågel i bakgrunden???

Njutningslöpning på den fantastiska sträckan Landskrona-Helsingborg. Det skulle kunna bli en copy paste på det speedade inlägget från förra året. Men Fredrik såg till att det blev lite nytt…

Fredrik och Alva ska till Helsingborg och orientera. Tanken är att min väska med ombyteskläder ska följa med i bilen, så att jag kan svabba av mig och byta om när jag kommer dit.

Men något går fel, och en halvtimme efter att de åkt hemifrån hittar jag väskan i hallen. Väskan med ALLT som jag behöver för att överleva efter långpasset…

Bryter ihop en smula innan jag bestämmer mig för att springa ändå. Klämmer ner en tvättlapp och en ren tröja i löparvästen för att inte förpesta luften fullständigt på kaffebaren, där rundan av en händelse ska sluta.

Sträckan är precis lika vacker som förra året. Det är havets kluckande, det är hamnar, båtar och nyponrosor i miljoner. Det är grus, asfalt och skogsstig. Fält, branter, trappor, backar och kor. Små mysiga samhällen, lyxiga hus och fallfärdiga stugor. Det är liksom allt.

Jag kan fortsätta till i morgon förmiddag men låter bilderna tala:

Och ser ni någon gå omkring i ull-underställ och mjukisbyxor i centrala Helsingborg så är det bara jag som tillämpar principen ”man tager vad man haver”….