Ett inlägg mitt bland alla race reports. En loppfri rapport från en helt fantastisk dag med hungriga vänner. Vi snackar Bun Run. Kanelbullelöpning. En hel vecka före Kanelbullens dag men precis lika kul för det!
Malmö rymmer de roligaste av människor. De som springer av precis alla anledningar. De som springer runt midsommarstänger, i jakt på julgranar, i form av elefanter, för fika, för kaffe, för glass. Och jag är så in i bängen glad att vi flyttade hit och hamnade mitt i denna gemenskap av skojiga löpare. Och om det nu finns en fikasektion har jag råkat hamna precis där.
Det började med semmelöpning i vintras. 3 x 5 kilometer med semmelvila. Ett fantastiskt koncept, som gick alldeles perfekt att modifiera efter säsong. Sommaren rymde två glasslöpningar och så här i kanelbulletider kunde man ju inte precis låta bli en kanelbullelöpning.
Vi fick tulla på datumet eftersom Kanelbullens dag råkar infinna sig dagen efter Malmö Marathon, men det gick precis lika bra för det.
Vi startar vid Stadsbiblioteket och har vårt första delmål på DEG. Min klocka har kajkat ut och visar istället för rutten en miljon parkeringsplatser. Men i vanlig ordning är vi två som har banan. Jonas får hålla ställningarna tills jag kan starta om klockan vid första stoppet. Det gör han bra och vi kommer fram enligt plan. Väljer kanelbullen med minst pärlsocker. Pärlsocker är ofog, men i övrigt är bullen jättegod. Den ska komma att bli min favorit även om den samlade opinionen har en annan bulle på förstaplatsen.
Startar om klockan och får tillbaka rutten. Parkeringsplatserna försvinner, och lika bra det. Har inte jättenytta av sånna just idag. Nu gäller det att skaka ner bullen fort, bara fem kilometer till nästa. Det går så där. Men ändå, en bulle går alltid ner. Det sägs väl att efterrättsmagen alltid har plats?
Det är nära att vi missar själva bullstoppet. Banan är feldragen. Vi håller på att hamna i förskingrigen men ALLA vet med bestämdhet var bageriet ligger så det går ingen nöd. Bagaren och Bonden är vårt andra stopp. Jag ser mandlar på toppen och blir lycklig.
Mandlar kan aldrig bli fel. Godare än pärlsocker. Bullen är god men inte en klassisk kanelbulle. Den landar fint i magen oavsett. Nu är det bara finalsträckan kvar. Den som ska ta oss till Örum, via Malmös rödaste bro. Men tji fick jag.
Banan är dragen över bron och direkt tillbaka igen. Av misstag. Något som ibland bara händer när man ritar rundor. I min värld måste man ändå följa banan. Det behöver man tydligen inte i andras världar så jag får snällt ge mig…. Men ingen kan vara bitter. Det vankas ju kanelbulle! Vi får en hel påse med oss ut och kalasar med getingarna över denna dagens sista bulle. Och det här är bullen som vinner när hela gänget fått säga sitt. Vi sitter ute i solen och vore det inte för den miljoner sekundmetrarna som råder hade man nästan kunnat tro att det var sommar.
Nästa gång the fikacrew ska på äventyr är det december. Malmös bästa lussebulle ska koras. Och vi sitter förmodligen inte ute. Men hjärterum och stjärterum, svettiga fikafriends på café. Längtar redan!
Glider in i mål och rätt in i kön för selfies med Darude.
Om en timme ska post-run-konserten starta och vi utnyttjar tiden till att lämna området för kaffe. På Rams roasters hittar vi Helsingfors hittills bästa kaffe och laddar på med energi till partyt som väntar.
En dagfest av rang. Men nästa gång jag åker till Helsingfors blir det nog för en halvmara. Skönare att springa utan väska….
