Sträckan jag aldrig tröttnar på. Som förärats minst 50 miljoner blogginlägg redan. Och som gör sig precis lika bäst i vårskrud som i ruskigaste höstväder. Landskrona-Rydebäck. En pärla på allas vår Skåneled!
Vi har bjudit in till utflyktslöpning på klämdagen efter Kristihimmelsdag. Den där nya lediga dagen som många av oss fått just i år. Bättre än så här kan den väl inte användas? Målet för dagen är att ta coola rapsbilder och visa upp min favoritsträcka i lite finare väder än de två senaste gångerna det begav sig. Vädret checkar vi av direkt, det är värre med rapsen…
Från Landskrona springer vi ner till Citadellet för att sedan svänga höger på Skåneleden norrut. Vilken väg som är närmast lär jag mig aldrig, men fram kommer man alltid. På något vis. Och efter alla turer på sträckan har man liksom sina fasta fotostopp. Det första är vid Citadellet, så även den här gången.
Idag har vi haft tur med vädergudarna. Vi har förutom strålande sol även prickat in vinden i ryggen. Jag har lovat dottern att inte ha klockbränna på hennes bröllop och sätter klockan på höger, sidan som är vänd bort från solen. Vad gör man inte för sina barn? Men alltså det skaver på den där knölen…
Första delen är som vanligt exemplariskt platt för ett gäng från Malmö. Havet är turkost och solen värmer skönt i ryggen. Vi tuffar på. Och drömmer om rapsen…
Det finns vatten för påfyllning längs vägen och det är lyxigt att inte behöva bära omkring på vattenflaskor. Jag har bara packat med en jacka till fikat efteråt. Och några Jollos ifall energin skulle tryta.
Efter Borstahusen börjar backarna. Men utsikten varje gång man kommer upp gör det värt besväret. Det är magiskt att titta ner. På vattnet och utöver Ven och Danmark. På Ven skymtar ett rapsfält men alltså, var har vår egen raps blivit av?
Där som fälten lyste av gult förra året är allt grönt i år. Fint, men inte lika fint. Jag skymtar något gult i tjottahejti och önskar att jag hade lite bättre zoom i kameran. Hur ska jag nu flasha min rapsrunda, nästan helt i avsaknad av raps?
Vi passerar Hilleshögs fantastiska dalar, klättrar ner för en helt nyrenoverad trappa, och fashineras av de fina husen i Fortuna innan vi slutligen når Rydebäck. Vi tar sikte på det enda kaféet och en avslutande fika innan det är dags att bege sig hemåt.
Men det är något med den där rapsen som skaver. Då är det tur att en i sällskapet gillar AI. Jag ber honom skapa vår egen rapslycka och så blir det. Men jag känner inte helt igen mig…
Har du inte testat denna sträcka än. Trots att jag alltså bloggat femtio miljoner gånger om den. Då är det verkligen dags. Men är det raps du är ute efter bör du vänta till ett annat år….
No Comments