Jag gjorde det!

Jag badar inte i kallare vatten än 25 grader. Att jag skulle anta utmaningen om vinterbad är därför ungefär lika otippat som att dansa runt midsommarstången på julafton. Men jag gjorde det! Och ingen är mer chockad än jag.

Vi har valt Saxtorpssjöarna till brottsplats. Här är vattnet lugnt, bottnen mjuk, och det blir djupt nästan direkt. Dagen till ära skiner solen. Temperaturen i luften är en grad och i vattnet 6,8.

Eftersom det hela måste dokumenteras kan vi inte bada samtidigt. Jag ska få äran att börja. Med hjälp av alla era tips har jag landat i dresscode mössa, badskor och baddräkt. Jag är fast besluten om att inte tveka. Bara gå i, utan att stirra omkring, skrika eller pjåska mig. Och jag lyckas. Trots att det tar minst en kvart att doppa mig mitt i sommaren går jag nu rätt i. Sänker ner axlarna, får andningsstopp, hyperventilerar, fokuserar. Det tar lång tid men till slut lugnar sig andningen. Sitter kvar. Känner kylan mot underarmarna. Det gör ont fast på något ganska uppfriskande vis.

När jag reser mig upp är det som om underarmarna skakar inifrån. Pulserar. En jättekonstig känsla som ganska fort går över. Tar handduken om mig men fryser inte. Jag är faktiskt varm. Det känns helt normalt att stå barbent på stranden i november. Coolt är bara förnamnet.

Sen är det Fredriks tur.

Han går ner med samma beslutsamhet. Doppar axlarna och sitter kvar. Men hans upplevelse är en helt annan. När han kommer upp skriker han nästan av smärta. Det gör våldsamt ont i både händer och underben. Så ont att han mår illa. Men det släpper ganska fort och snart får han också känna värmen komma.

Vi byter om och firar med en kopp te.

Jag fattar fortfarande inte att jag gjorde det. Känner mig stolt och modig. Och min arbetsgivare får äran att skänka en slant till Alla kvinnors hus!