Precis innan vi flyttade köpte vi en jättesnajsig tvättmaskin. En sån som gick att styra med app och som hade flashiga program för träningskläder. Jag använde förvisso inte appen men Fredrik fick tveksamt nödvändiga pling i mobilen när tvätten var klar….
Anyway. Nu bor vi i lägenhet med tvättstuga i källaren. Med en maskin som tror att man bara blir ”lätt smutsad”när man springer…
Jag ska motbevisa den efter Tjörnarparen. Det är förresten bara fem veckor dit. Fem mil terräng. Hur hände det här?
Att flytta är superkul. Alla löparrundor blir upptäcktsfärder och man vet aldrig hur långt det kommer att bli…
Att flytta är också lite jobbigt. Speciellt när man ska hitta saker bland miljoner lådor. Och när den enda lampa man lyckats få upp är en arbetslampa extra allt som lyser upp hela världen i ett osmickrande blått sken. Men vi fokuserar på det roliga. Springet. Att bara ge sig ut åt något håll och inte veta när eller hur man ska hitta tillbaka. Det blir liksom inte mer spännande på en tisdag.
Idag hittade jag en Öresundsbro, men framförallt hittade jag en strimma solljus där under. Och fick på köpet 1,5 kilometers vilsebonus.
Så flytta lite oftare vetja. För mer spänning på rundorna. Men för egen del orkar jag nog inte före 2042!
Återblicken part 3. Själva slutet på året men början på så mycket annat.
I september är allt som vanligt. Jag springer Helsingborg marathon för sjunde gången och njuter från start till mål. Kommer för första gången helt ensam på målrakan och känner mig som kungen på röda mattan. Alla hejar med namn och det kittlar fortfarande i magen att tänka tillbaka på känslan. I september är Covid nästan glömt. Fast inte för så länge….
Det är också i september vi spontanshoppar en lägenhet i Malmö och börjar panikstäda för att sälja vårt hus. Med två spontanköpta katter, en tomt och en lägenhet diagnostiseras vi med allvarlig medelålderskris av våra barn.
I oktober släpper vi bomben att vi flyttar till Malmö. Malmöborna gläds och hälsar oss välkomna. Kävlingeborna undrar vad som ska hända med Stävie Trail…
När livet är som stressigast bland husvisningar och städande tar vi semester på en helt vanlig måndag. För att fly fältet och göra GBG Five. Fredrik har då inte sprungit på två månader men klarar biffen galant.
I november springer jag lopp igen. 28 kilometer runt Lund på en oväntad fin tid. Äntligen känns det som jag är tillbaka i mina löparskor igen. Det blir en snabb återhämtning för redan veckan efter är det dags att springa långt igen. Jag har bjudit in till en avskedslöpning runt Kävlinge, och vi avslutar med fika bland flyttkartongerna. Och så blir jag lite blödig...
December går i ett sanslöst tempo. För mitt i flytt och normal julstress arrangerar vi Lucialöpning och traillopp. Fredrik tycker det är lite mesigt och drar till med typ 4 orienteringsarrangemang också…
Med ingen stress i världen kan hindra en tomtelöpning genom Malmö. En tradition lika helig som självaste Kalle Anka. Julen firar vi i lugn och ro, men sen blir det åka av. Vi är nu på plats i Malmö och börjar göra oss hemmastadda så smått. Det har varit ett spännande år, men till 2022 ska vi nog inte vara fullt så spontana!
Det är i juni löparåret 2021 börjar. Så här:
I juni har höften bromsat mig i ett halvår. Bromsat mig, men inte sagt tvärstopp. Jag har sprungit mindre och valt mina löprundor med omsorg. Den femte juni är det provlöpning av Helsingborg halvmarathons bana och jag ska dit. Efter ett par försök hos annan än min vanliga sjukgymnast är jag dagen före provlöpningen tillbaka till den gamla vanliga. Ett lyckokast ska det visa sig. Han hittar en muskel som ”aldrig någon någonsin är skadad i” och ger den lite kärlek. Sen säger han att det förmodligen är så enkelt som att jag behöver stretcha den. Före och efter varje pass. Inför rundan i Helsingborg stretchar jag grundligt. Sen springer jag 21 kilometer dagen efter utan någon som helst känning. Och än idag har den inte kommit tillbaka. Har jag sagt att min sjukgymnast kan trolla?
Själva trollade vi fram andra upplagan av Stävie Frontyard och jublar inombords över att äntligen kunna arrangera lopp igen!
Firar vår 21:a bröllopsdag med att springa Malmö Five. Då har vi ingen aning om att vi ett halvår senare ska bo på denna plats! Det är också i juli vi får vår första spruta och gör en favorit-i-repris med en soluppgångsvandring på Österlen. Årets första lopp blir Backyard Ultra Sydkusten där Fredrik den förnuftiga plockar mig av banan efter 7 varv. För att det var så jag hade bestämt. Fast jag hellre gjort ”one more loop”…
Augusti är tillsammans med juni och juli årets bästa månad. Alltså sommar! Vi gör så mycket roligt att det inte ens går att sammanfatta. Ordnar lopp, utflyktsspringer, fikaspringer, sällskapsspringer och åker till Stockholm för att…. springa! Stockholm Five blir en kanonupplevelse och vi börjar redan spåna på en GBG Five. Och mellan löprundorna börjar vi så smått spana lägenheter…
Fredrik springer 84 kilometer Järvens stig. Ett äventyr som går över alla förväntningar. Med den sura efterrätten OND FOT som gör att vi typ inte springer tillsammans igen förrän i november! Men han skriver en fin race report!
Sen blir det höst… Mer om det en annan dag!
