Aktuellt

Med gårdagens 36 km i benen och regnet smattrande mot rutorna hade det varit lätt att bara dra täcket över huvudet och sova vidare. Men dottern ville springa Sylvesterlopp, med starten bara 800 meter bort hade jag dåligt med ursäkter att inte göra henne sällskap…

Att ha 800 meter till starten är höjden av lyx. Speciellt när loppet saknar bajamaja. Men det gör också att man nästan missar starten. 11 minuter innan start lämnar vi lägenheten och hinner bara nätt och jämnt med minglet, informationen och den obligatoriska photoshooten!

Jag tycker vi ska springa tillsammans men får inte med mig en enda familjemedlem på min idé. Därför splittrar vi upp oss i det lilla startfältet för en individuell insats. Grusgången runt Pildammsparken är ett gytter av vattenpölar och jag springer mer sicksack än rakt fram. Men små spänstiga skutt i alla riktningar. Allt för att komma torrskodd i mål, något som ska visa sig helt omöjligt.

Jag håller mig på en rimligt jobbig nivå. Tiden tas ändå bara på topp tio så ingen behöver veta om jag maskat lite. Stressas ändå av stegen bakom mig. Tänk om det är Fredrik! Eller Alva! Jag vill ju ändå vinna familjefighten. Sneglar över axeln och ser ett obekant ansikte. Skönt ändå. Tuffar vidare.

Kommer i mål först i familjen, men blir omspurtad av den obekante mannen strax innan mål. Som, precis som alla andra killar som någonsin spurtat om mig, tackar för draghjälpen. Någon gång ska jag också lära mig att spurta!

2021 förklaras därmed utsprunget. Gott nytt löparår på er alla!

Malmö Five’s julversion heter Xmas Five och består av fem rundor mellan 5 och 9,5 km. Rundorna har släppts varje advent plus en på julafton, och man kan såklart ha gjort dem efterhand som de släpptes. Då hade man blivit Healthy Santa. Jag tyckte Badass Santa lät coolare, och såg till att få alla gjorda på samma dag! 36,6 kilometer som ett skönt avbrott i upp-packandet!

Vi står på Heleneholms IP strax efter sju för dagens första runda. I sista stund har vi läst att hela banan inte är upplyst och hinner roffa med oss en pannlampa som vi snällt får dela på. I ett liv bland flyttkartongen får man var nöjd med det man hittar!  Har ingen aning om vart vi springer för allt är mörkt och dimmigt. Men jag noterar att vi inte behöver stanna en enda gång. De större vägarna passeras alla genom tunnlar och det är ett skönt flyt från början till slut. På de mörka partierna är jag än mer bortkollrad. Plötsligt känns det som jag springer på en travbana. Vad det var i verkligheten vet jag fortfarande inte…

Efter första rundan väntar gröt. Och en två timmar lång jobbpaus. Eller Fredrik jobbar. Jag sorterar vaser i storleksordning.

Runda två och tre är så korta att de med fördel kunnat göras i ett svep. Men då hade man ju missat kaffet på Geijersgatan 53 som ligger mitt mellan Sibbarpsrundan och Djupadal. Därför petar vi in ett kaffebesök på mitten. Och passar på att dregla över fina prylar i butiken där kaféet ligger. Den enda anledningen att jag inte kommer hem med en lampa och en tvättkorg är att det hade varit så jobbigt att springa med!

Sibbarpsrundan bjuder på havsutsikt, och en Öresundsbro som för dagen knappt syns. Vi har valt Skånes gråaste och dimmigaste dag för vårt äventyr, och kommer heller inte få se hela Turning Torso på eftermiddagens Västra Hamnen-runda. Men det är vi ännu lyckligt omedvetna om.

Nackdelen att bo i Malmö är att man har för nära hem för att motivera en utelunch. Så vi åker hem och petar i oss några rester. Energin är på topp inför dagens kortaste runda – 5 km runt Västra Hamnen. Det här är kända marker och ett avsnitt som nästan finns med i alla mina Malmö-rundor. Allt är bekant och för dagen också väldigt grått. Men fint och ruskigt på samma gång.

Dagens sista runda är St Knut, 9,5 km. Vi har sparat den längsta till sist eftersom dottern ville följa med, och likt sin mor inte byter om för kortare rundor. Men precis innan vi ska ut ringer hon och säger att hon ångrat sig. Sparat den längsta till sist, helt i onödan alltså.

Nu är det mörkt igen och vad som händer mellan kaffebaren på St Knut och motionsspåret på Bulltofta har jag faktiskt ingen aning om. Men någonstans passerade vi ett flygplan som Fredrik tyckte jag skulle ta kort på…

36,6 härliga kilometer och en bra cityguidning av Malmö som löparstad. Nu är det bara att hoppas att det kommer fler ”fives” i krokarna. Eller i andra krokar. Att springa är en bra anledning till att resa!

Bokade in mig på ett Body Pump för att få vila lite. Att packa upp flyttlådor är tamejtusan jobbigt. Ett konstant rännande mellan rum med inslag av framåtböjd position och tunga lyft. Tanken på att få ligga raklång under en bänkpresslåt lät faktiskt rätt chill!

Tjugo minuter innan passet börjar jag göra mig ordning. Passar på att dra nytta av att jag bara har två minuters gångväg dit men glömmer att jag inte riktigt vet var jag har mina grejer. Jag får bingo på skorna i första lådan jag tittar i. Det är värre med trosor, vattenflaska och överdragströja….

Dottern vars rum är ett enda stort bombnedslag kommer till min undsättning. Hon har lyckats lokalisera både ett par trosor och en överdragströja i röran, och man får vara glad att vi är av samma storlek. Men vattenflaskorna är spårlöst borta. Fredrik tror sig möjligen ha lastat upp dem på vinden. Eller ner i källaren. Klockan tickar…

Hittar en gympapåse i hallen med dotterns gamla vatten från förr. Den får duga. Sju minuter till passet börjar. Jag hinner!

…. Matilda Samuelsson!

Matildas pappa blir den lycklige ägaren av ett par sprillans nya skor! Tack alla som tävlat. Jag har haft underbara dagar med att läsa era rim!  Och här är vinnarbidraget: