Race report Sylvesterloppet 2021

Med gårdagens 36 km i benen och regnet smattrande mot rutorna hade det varit lätt att bara dra täcket över huvudet och sova vidare. Men dottern ville springa Sylvesterlopp, med starten bara 800 meter bort hade jag dåligt med ursäkter att inte göra henne sällskap…

Att ha 800 meter till starten är höjden av lyx. Speciellt när loppet saknar bajamaja. Men det gör också att man nästan missar starten. 11 minuter innan start lämnar vi lägenheten och hinner bara nätt och jämnt med minglet, informationen och den obligatoriska photoshooten!

Jag tycker vi ska springa tillsammans men får inte med mig en enda familjemedlem på min idé. Därför splittrar vi upp oss i det lilla startfältet för en individuell insats. Grusgången runt Pildammsparken är ett gytter av vattenpölar och jag springer mer sicksack än rakt fram. Men små spänstiga skutt i alla riktningar. Allt för att komma torrskodd i mål, något som ska visa sig helt omöjligt.

Jag håller mig på en rimligt jobbig nivå. Tiden tas ändå bara på topp tio så ingen behöver veta om jag maskat lite. Stressas ändå av stegen bakom mig. Tänk om det är Fredrik! Eller Alva! Jag vill ju ändå vinna familjefighten. Sneglar över axeln och ser ett obekant ansikte. Skönt ändå. Tuffar vidare.

Kommer i mål först i familjen, men blir omspurtad av den obekante mannen strax innan mål. Som, precis som alla andra killar som någonsin spurtat om mig, tackar för draghjälpen. Någon gång ska jag också lära mig att spurta!

2021 förklaras därmed utsprunget. Gott nytt löparår på er alla!