Liksom lite rörd

Jag är inte så lättrörd. Gråter aldrig på film, men ibland när jag inte får kaffe. Efter gårdagens löpning la Andreas upp detta:

Både jag och Fredrik blev rörda i ögonvrån. Så mycket roligheter löpningen skapar, så många trevliga människor man för träffa.

Och nej, vänner som råkar springa 42 kilometer istället för 30 växer sannerligen inte på träd. Inte heller sånna som gladeligen följer med och springer för Musikhjälpen klockan fem på morgonen. Utan att klaga. Eller sätter sig genomblöt på ett pågatåg för att det kändes svalkande att duscha utedusch precis innan tåget gick. Löparvänner är bra vänner. Därför ska man se till att inte göra sig av med dem man hittat. Även om man flyttar.

Att min blogg varit lärobok för Andreas och att jag har lyckats inspirera honom i hur han tänker kring träning, det känns fasen stort. Jag som bara springer för att jag älskar det. Och bloggar för att jag tycker det är kul. För dig med småbarn rekommenderar Andreas blogginläggen från 2011-2014. Skrivna i en tid då jag också pusslade, sprang till barnens träningar och utnyttjade alla tillfällen som gavs. Så in i arkiven och rota. Bilderna har förmodligen trillat bort längs vägen, men med lite fantasi kan ni nog föreställa er hur de såg ut. Typ likadana fast med snäppet mindre rynkor…

Men inspirationen är inte enväga. Några sandaler kommer han inte inspirera mig till, men alltså de där riktigt långa ultraloppen. En dag ska jag också!