Race reports

Race report: Lund Runt

Den som inte har sprungit Lund Runt vet inte hur trevligt man kan ha i ett omklädningsrum. Som ett enda stort härligt kafferep tills dess att funktionären sticker in huvudet och säger att det är dags att masa sig ut till start…

lund runt

I omklädningsrummet avhandlas klädval, behov av vätskeväst och rådande väderprognos. Alla tänker olika och egentligen blir jag inte så mycket klokare. Men det är trevligt ändå. Trevligt att träffa gamla bekantskaper och  nya ansikten. Helst hade jag stannat här ett par timmar, men det är visst ett lopp som ska springas också. 28 kilometer runt om hela Lund. Smyger ut i kylan med minsta möjliga marginal tills start. Och plötsligt är vi igång.

lund runt

Den breda startlinjen övergår snart till en smal cykelväg och plötsligt är det folk överallt. Och en hund. Känner mig instängd men det är bara att gilla läget. Och skylla mig själv att jag aldrig orkar armbåga mig fram närmare startlinjen. Proppen löser sig rätt snabbt och vi glider i väg i medvind genom södra Lund. Det tar ett tag innan jag hittar rätt tempo. Oftast brukar ingen annan hålla just mitt exemplariskt trevliga tempo och jag blir alltid ensam i fältet. Idag är det annorlunda. Jag hittar ett helt gäng i lagom fart och vi håller ihop större delen av sträckan.

Efter en lång härlig medvindsraka är det dags att svänga nittio grader vänster och tugga uppförsbacke längs hela östra kanten på Lund. Hanna som har täten i klungan har SÖDERÅSENS FK tryckt på ryggen. Att hon springer på åsar blir helt uppenbart i uppförsbackarna. Då tutar hon på medan vi åkerlöpare får jobba lite.

Trots att jag bott länge i Lund är Östra Torn och Linero alltid ett mysterium för mig. Ett myller av cykelvägar åt olika håll och jag har ingen aning om var jag är. Men de orangea pilarna går inte att missa, inte ens för en sån som jag. Jag springer faktiskt inte en enda meter fel.

I vår lilla klunga på 5-6 personer har tre av oss bott på Norra Fäladen. Här pratar vi bort ett gäng kilometer med att visa varandra våra gamla balkonger och konstatera att vi till och med bott på samma gata.

Vid 18 kilometer gör jag ett ödesdigert misstag. Jag äter chips. Och glömmer att dricka efteråt. Det blir öken i munnen. Den går liksom inte att forma ljud med och  jag får leva med sandpapperfeelingen i hela 6 kilometer innan jag kan prata igen. Möjligen aningens skönt för mina medlöpare.

På sträckan mellan Nöbbelöv och Gunnesbo råder full motvind. Och här finns inte ett enda träd eller hus som skyddar. Jag gömmer mig diskret bakom Hanna och hennes löparkompis och låter dem ta vinden. De är starka som troll så jag skäms nästan inte ens av gratisskjutsen…

Vid sista vätskan försöker arrangörerna lura oss att det är fyra kilometer kvar. Eller ”drygt 4km” som det står på skylten. Men min klocka visar bara 23 km så jag låter mig inte förledas. Tänker att det säkert är 6 km. Men visst, 6 är ju själva definitionen av ”DRYGT 4”!

De som tror att det bara är fyra kvar får fart i benen och lämnar gruppen. Jag som bara har en fart tuffar på och får se delar av gruppen försvinna i fjärran. Jag har en tjej kvar bredvid som jag tänker att jag ska försöka komma före. Det har blivit medvind igen och det är min starkaste gren. Jag får en lucka och ger det en chans. Det känns lite i låren och jag får bromsa igen. Kramp är inte på önskelistan när målet närmar sig. Ser dock till att behålla luckan.

Pga järnvägsarbete är banan omdragen. Vi får ett par hundra meter bonus innan målet äntligen uppenbarar sig. Kliver över mållinjen på 2:18, och med en härlig känsla i kroppen. Sen börjar efterfesten.

 

Chokladboll och mingel. Alla är där. Jag fryser så jag blir blå men har ändå inte riktigt ro att byta om innan jag hunnit prata av mig lite. Till slut får jag ge upp och gå till omklädningsrummet där kafferepet fortsätter.
Precis när jag ska ge mig ut på banan för att heja på dottern med pojkvän springer de över mållinjen och gör mig arbetslös. Vilka stjärnor. Och ganska skönt att slippa cykla i motvinden…

Summa summarum. Lika härligt som vanligt! Och den chokladbollen, lätt värd nästan tre mil!

6 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    20 november, 2021 kl 21:09

    Grymt bra! Stort grattis!

    • Svara
      Anna
      21 november, 2021 kl 21:36

      Tack! Skönt att få sträcka ut benen lite ibland. Jag cruisar ju mest omkring och har det mysigt annars!

  • Svara
    Anna Lundqvist
    21 november, 2021 kl 13:51

    Trevlig racerapport.
    Det var min son Theodor som sprang med Hanna. Han är också medlem i Söderåsen. Han blir nog glad när han läser att han såg stark ut. Jag kom lite (mycket) längre bak, 2:47. Det var min hund.
    Blir det nytt frontyard nästa år? Det var kul, men varmt. Anna Lundqvist

    • Svara
      Anna
      21 november, 2021 kl 21:38

      Haha underbart! Sprang hunden hela vägen? Vilken coolinghund!
      Bra jobbat till både dig, Theodor och hunden! Du får tacka honom för draghjälpen i motvinden! Theodor alltså, inte hunden :D
      Vi får se hur det blir med Frontyarden, men vi tycker ju det är väldans kul :D

  • Svara
    Anna Lundqvist
    22 november, 2021 kl 20:41

    Japp hunden Sidney sprang hela vägen. Hennes rekord är fyra mil. Om det är varmt klarar hon bara två. Hon fick vatten på ett par extra ställen utöver ordinarie stationer. Theodor är stor och bra att ta rygg på;-). Hans långdistanslöpning har verkligen utvecklats. Han är bara 21.
    Blir det frontyard ses vi nog.

    • Svara
      Anna
      27 november, 2021 kl 13:55

      Fyra mil! Vilken hjälte! Två kilometer till så är det en marathonhund!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.