Aktuellt

Race report – BUS 2021

Backyard Ultra Sydkusten 2021. Och mitt första lopp sedan Tjörnarparen i februari 2020. Skulle jag ens komma ihåg hur man fäster en nummerlapp?

Backyardultra SydkustenRegnet öser ner när vi sätter oss i bilen mot Trelleborg, och det verkar inte ha för avsikt att sluta. SMHI visar något som med lite fantasi kan se ut som en sol vid fyratiden. Fram tills dess ska vi alltså uthärda ett strilande ihållande regn. Under löpning och ännu värre: i pauserna mellan varven. Men vi har ju ett tält att gömma oss under.

Backyardultra SydkustenTror jag. För min definition av tält ska visa sig annorlunda än Fredriks. Hans definition av tält är ett pop up tält UTAN väggar. Det som i min värld kallas tak. Och som inte nämnvärt skyddar från ett skånskt regn som allt som oftast kommer från sidan. Vi slår upp vårt ”tält” vägg i vägg med någon som faktiskt har en vägg och drar nytta av dess ena gavel. Från de tre andra väderstrecken har vi fritt blås. Det gäller att placera väskorna i rätt hörn för att inte allt ska bli blött. Några varv in på loppet ska det visa sig att det där med väggar trots allt inte heller var 100%. När tältet på andra sidan lyfter från jordytan och tar med sig två bord i flygfärden…

Backyardultra SydkustenBUS-banan är fantastisk och det är ett kärt återseende att vara tillbaka efter tre år.  Den har liksom alla underlag och blir aldrig långtråkig. Och med små ljuspunkter längs vägen som gör en glad varv efter varv:

Det är den där backen som kommer efter bara 50 meter och som gör att man får gå nästan direkt. Ett utmärkt tillfälle att mingla lite och prata igång benen.

Backyardultra SydkustenDet är den gungande bron som kan var riktigt härlig om man hamnar i rätt gung, men som i motsvängning blir en stum och konstig historia. Bron som man undrar hur länge den egentligen ska hålla men som faktiskt står kvar år efter år…

Det är trailpartiet som blir lerigare och lerigare efter varje varv och som ett par asfaltskor inte riktigt kan hantera. Vi snackar skridskobana mitt i skogen och farhågan att sätta sig platt ner i leran.

Backyardultra SydkustenDet är känslan att komma ut på en grusad raksträcka efter tassandet i skogen och känna att nu börjar varvet på riktigt.

Och asfaltrakan längs havet. Över en kilometer spikrakt fram. Just i år i galen medvind. Vissa knorrar över att de asfalterat den tidigare grusvägen men alltså, en asfaltballerina kan bara njuta!

Backyardultra SydkustenDet är gräsmattan efter fem kilometer som är lite för tuvig för att vara skön. Som blir ångesten varje varv och ett happy moment varje gång den är över.

Backyardultra SydkustenDet är ljudet från Petras röst i mål som hörs hela sista kilometern, och vetskapen om att det snart är paus!

Jag har sprungit 12 respektive 13 varv tidigare men nu har vi satt ett förnuftighets-tak på oss själva till sju varv. Fredrik har precis kommit igång med träningen, och jag har varit skadad sedan stenåldern och helt smärtfri i bara en månad. Vi ska inte riskera något, hur frestande det än är att testa sina gränser!

Backyardultra SydkustenFörsta varvet springer vi tillsammans och småpratar med folk. Det är alltid spännande att höra vad folk har får målsättningar. Och i sammanhanget känns det lite fånigt att komma dragandes med sju…
Det blir ett lugnt varv och allting känns tiptop inför andra start.

Varv 2 delar vi på oss. Fredrik vill springa långsammare medan jag gillar att ha en ordentlig vila mellan varven. Jag blir konstigt trött i ryggen och det känns faktiskt inte bra alls. Alltså vi är på varv två!!! Jag hade behövt den där BUS-karaktäristiska high fajven i målgång men den är inte coronasäker och har därför utgått. Jag får high fajva med mig själv!

Varv 3 får jag ont i vänsterfoten och känner mig allmänt skröplig. Drömmer ett helt varv om att byta skor. Från mina favoritskor till några gamla avdankade. För variation.

Varv 4 släpper allt ont. Och himlen öppnar sig. Det regnar förvisso små regndroppar men hur många som helst. I sidled. Jag blir blöt ända in i märgen men skrattar ändå. För nu har kroppen vaknat och allt känns som det ska. Och det är ju trots allt rätt kul att bli blöt. Men ett tält med väggar hade ju varit gott att gömma sig i efteråt….  Väskan med ombyteskläder ser dessutom oroväckande blöt ut!

Backyardultra SydkustenVarv 5-7 springer vi tillsammans. Jag har tröttnat på att alltid hamna ensam och att inte ha någon att prata med. Jag drömmer om pannkakorna som utlovats efter femte varvet och när de landat i magen kommer sorgen över att det snart är slut. Bara två varv kvar. Det går lättare och lättare för varje varv och jag är inte alls sugen på att sluta.

Backyardultra SydkustenMest har jag ångest över att plocka ner tältet i regn. Att frysa ihjäl när springvärmen lämnat kroppen, och att kånka säckkärran med packning hela vägen bort till bilen. Jag drömmer om att Fredrik ska säga:
-Spring du ett varv till så packar jag ihop.

Men det händer inte.

Jag drömmer om att han ska säga att det hade varit kul med 50 km, och att vi tar ett varv till tillsammans. Men det händer inte heller. Han är fast beslutsam att sluta, och tänker nog inte på att just erbjudandet om att slippa packa tält för ett extravarv hade varit höjden av kärlek. Och en rimlig kompensation för ett tält utan väggar.

Till nästa år hoppas jag han tankeläser bättre.

Fast rent förnuftigthetsmässigt så var det här hur bra som helst. Jag är inte så bra på det där med förnuft! Och 47,9 km är ju inte fy skam!

16 Kommentarer

  • Svara
    Sten-Åke Persson
    11 juli, 2021 kl 11:21

    Bra kämpat ett stor Grattis till er båda

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:54

      Tack så mycket!

  • Svara
    Maria Sköldborn
    11 juli, 2021 kl 13:44

    Jag var rädd för leriga stigen i skogen, men den torkade upp och blev helt springbar! Oj, nu strödde jag kanske salt i såren! Nåja, nästa år är du inte skadad!

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:54

      Ja ni fick ju en fin kväll. Var avis i någon timme. Sen när jag satt på restaurangen och blickade ut över skanörs hamn kändes allt okej ändå. Men nästa år blir det kanske 15 :D

  • Svara
    Kenth
    11 juli, 2021 kl 16:18

    Härlig race report! Det kanske får bli en repris nåt år när formen finns där och hoppas att solen finns där samma år.

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:55

      Så här efter en dag i plus 25 var det ändå rätt skönt att det inte var SÅ varmt. Regn under löpningen och sol i pauserna hade varit det optimala :D

  • Svara
    Kroppexperten
    11 juli, 2021 kl 16:18

    Men så kul och bra kämpat! Så otroligt skönt att få springa lite för att samla ny energi. Man växer både mentalt och fysiskt.

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:56

      Tack tack!

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    11 juli, 2021 kl 20:50

    Ni är så grymma! :-O Vet nästan inte om jag vågar köra STH5 med er som bara dammar av 45+ utan att blinka! Jag kommer få ont i benen redan efter ett asfaltsvarv. :-D

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:56

      Alltså vi springer jättesakta. Du kommer hinna varva oss och få en STHLM10 på köpet :D

  • Svara
    Tantaugusta
    12 juli, 2021 kl 09:19

    Fantastisk race report. Vilken grej, framförallt den där platta och raka asfaltskilometern – jag blev matt bara av att titta på den.

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:57

      Haha, så olika det kan vara. Jag blir matt när jag tänker på grästuvor och kullersten :D

  • Svara
    Hannas krypin
    12 juli, 2021 kl 10:21

    Men så härligt att få läsa en racereport igen! Tänk så glad man kan bli av att få läsa om någon annans upplevelse.

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:58

      Ja de har ju inte vuxit på träd den senaste tiden. Tycker också om race reports, ska bli kul att det kommer fler nu!

  • Svara
    Johanna
    12 juli, 2021 kl 13:11

    Så himla härligt det låter! Alltså lopp igen, det är ju hur gött som helst!! Jag är så peppad på allt kommande att jag knappt kan sitta still, trots Kolmården i benen. Försöker också vara förnuftig (bra gjort!!) och vila idag med… får se hur länge det håller! 😅

    • Svara
      Anna
      12 juli, 2021 kl 21:58

      Eller hur, det händer så mycket kul! Hinner liksom inte med!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.