Aktuellt

Ska bara ta en bild från morgonens löprunda. För att dokumentera att den ens hänt. Hittar en porlande liten bäck som skulle göra sig fint på bild. Problemet är just det där med ”porlande”…

Jag har nämligen hunnit bli ordentligt kissnödig och det där ljudet gör det nästan outhärdligt. Ser lite lagom relaxed ut på bilden men sanningen är en annan.

600 meter hem och frågan är om det kommer att sluta lyckligt. Springer med benen i kors, och försöker se någorlunda normal ut i trappan upp till lägenheten. Låst! Någon har låst!

Ringer på dörren men kan inte stå upprätt. Sätter mig ner på trappan i väntan på att någon ska öppna.

Försöker knyta upp dubbelknuten i hallen men ger upp direkt. Har jag klarar det så här långt kan det inte falla på ett par dubbelknutar. Går dubbelvikt in i det nystädade badrummet där Fredrik står och sjunger i duschen. Kan inte hjälpas. Jag. Måste.

Alltså porlande bäckar. Livsfarligt ju! Och så syns den inte ens på bilden…

Jag är på studiebesök i spinningsalen. För att se hur det går till i Malmö…

Spinningsalen ser ut som spinningsalar gör. Det är en annan cykel än jag är van vid men den funkar som den ska.  Det är värre med musikanläggningen. Precis som befarat saknas CD-spelare. Såklart för att ingen annan än jag i hela världen fortfarande tycker det är lättast med musiken på CD. Bara spinningmusiken alltså. Jag lyssnar liksom inte på cd hemma. Ser faktiskt inte ens på VHS…
Anyway, här har jag någon vecka på mig att hitta en lösning.

Oklart om det är representativt för Malmö men instruktören har med kaffe på passet. En ny vana jag eventuellt skulle kunna tänka mig…

Uppvärmningen är en låt lång och redan under den har vi ökat motståndet och fått upp pulsen en bra bit. Tant brukar mjukstarta lite mer men okej, vi kör!

Det är en bra instruktör med bra musik, och i passet händer det saker hela tiden! Det är väldigt sällan vi bara går in i bubblan, och matar på. Som en ostoppbar evighetsmaskin. Och jag saknar det.

För variation i all ära men ibland behöver jag hålla på en stund för att komma in i känslan.

Jag tvivlar inte på mitt pass. För jag vet att det funkar. Jag är bara rädd att folket här förväntar sig att det ska hända saker hela tiden. Men alltså, jag är en långdistanslöpare. Finner njutning i monotoni.  De kommer att fatta. Tids nog. Fast jag tror jag behöver kämpa ett par veckor….

Bakvända veckan det här. Efter söndag kommer fredag, och med det en hel hög med förväntningar om vad helgen ska pimpas med.

Vi börjar starkt med en lyxig middag på Mutantur ikväll. Sist vi var där dog jag smakexplosionsdöden, och risken är stor att det händer igen! Men där slutar liksom graden av flärd och lyx.

Resten av helgen ska vi tydligen rensa garage. Om jag ser det som styrketräning kan jag möjligen motivera mig till lördagens garagetristess.  Men hur mycket jag än springer mellan garaget och containern på söndag kommer det aldrig riktigt att kännas som ett löppass… Och söndagar ÄR ju löpning, det är sen gammalt!

Men om jag tar vätskeväst och gps-klocka så kanske. Värt ett försök i alla fall. För att undvika graden av FOMO när man ser alla andras härliga söndagsträning på instagram sen!

Vad hittar du på i helgen?

Jag är självutnämnd expert på att hitta bra anledningar till att springa, och nu har jag använt vår flytt som springorsak för andra gången. I slutet på november sprang vi avskedsrunda i Kävlinge och idag var det dags för den symboliska flytten – ett långpass från Kävlinge till Malmö. Tillsammans med ett helg gäng flyttgubbar. Och en flyttgumma.

Klockan 9:06 samlas vi på Kävlinge station. Tiden såklart satt så att vi Malmöbor ska kunna ta oss dit med tåg. Solen skiner och Kävlinge ser på pricken ut som det brukar. Det har inte hänt ett dugg på åtta dagar…

Löpartåget ska strax avgå men först en gruppbild innan start. I gänget har vi bland andra en sömnlös bagare, två personer med sockiplast och två med avsikt att springa hem igen. Fredrik som inte är i full löpform har snillrikt nog planterat ut bilen i Lomma, för att kunna hoppa av vid 20 km och ta bilen sista biten. Det hade varit en briljant idé om det inte vore för den lilla detaljen att han glömt bilnyckeln hemma….

Anyway. Vi springer och pratar och springer och pratar och plötsligt är vi i Lomma där Fredrik ska hoppa av. Men bilen går inte att öppna utan nyckel och det är 45 minuter till nästa tåg! Han får snällt springa och prata hela vägen till Burlöv för vidare busstransport till Malmö.

Vi andra fortsätter och takten går upp ju närmare kaffet vi kommer. Någon matematiker borde räkna på det där. Hitta en formel för farten i förhållande till distansen till kaffebaren….

12:12 är vi alla samlade utanför café Nostra. Utom Fredrik som åker buss. Det går uppenbarligen fortare att springa än att åka buss, en lärdom jag tar med mig inför framtiden i Malmö. På Nostra har vi tjingat långbordet och personalen tittar inte ens lite konstigt när ett svettigt gäng i löparvästar äntrar lokalen.

En kaffe och en grillad macka senare är energibalansen återställd. Och när Kävlingegänget tar tåget hem (eller springer), känns det skönt att promenera de 600 meterna till vår lägenhet.

Slutet gott allting gott.

Fast nu måste jag hitta på fler bra anledningar att samla folk för löpning. Sa någon löpningens dag?