Aktuellt

Vi har möte hos mäklaren för att lämna nycklar och se miljonerna trilla in på kontot. Klockan tio på en fredag. På perfekt löpavstånd för ett långpass…

Så jag tar förmiddagen ledig och springer. På oväntat stolpiga ben men ändå. Ett långpass är ett långpass, och i kombination med en cappuccino i målgång är liksom upplägget fulländat. Det gäller bara att vara kreativ med hur man ska få till mäklarbesöket utan att behöva äntra lokalen i svettiga träningskläder…

Eftersom jag inte vill springa med resväska nöjer jag mig med en torr tröja i löparvästen. För att överleva själva kaffestunden. Fredrik som inte tycker sig ha tid att fika får ta ombytet med sig i bilen lite senare. Det har blivit dags för  det oglamorösa momentet i utflykten. Det som inte syns på instagram. Ombytet på en äcklig toalett på Bollhuset…

Jag balanserar med ena foten på en plastpåsen för att slippa besudla min strumpa med hår, fotvårtor och läskigt blött. Jag sliter av mig kläderna och lyckas få ner dem i väskan utan att tappa något på det ostädade golvet. Utan att röra vid något lyckas jag få på mig människokläder. Sånna där människokläder som ser anständiga ut men som jag inte är jätterädd om. Sånna som tål att tas på utan att duscha….

Två drag med borsten och sen ser jag ut som ny. Jag får tacka min inre fryslort för att jag inte svettas så här års. Ingen kommer misstänka nått!

Men när man tar sig friheter på förmiddagen får man jobba på eftermiddagen. Och kvällen. Hej fredag!

Löplabbet har en tävling på Instagram där man kan vinna löparskor för ett helt år, och såklart är jag med och tävlar. Vem vill inte ha det ÄNNU trängre i garderoben liksom!?

Idag får jag meddelande från Löplabbet att jag vunnit tävlingen och ombeds gå in och registrera mina uppgifter. Att tävlingen pågår ända till den 25 januari glömmer jag i blotta glädjeruset! Jag noterar inte heller det lilla understrecket som smugit sig in efter loplabbet i instagramnamnet. En hel årsranson av skor alltså, det är klart att man börjar jubla lite.

Klickar vidare. Fast där har fulingarna tabbat sig. För här möts man av världens mest kaotiska sida i alla möjliga blinkande färger och typsnitt. Så långt från Löplabbets stil man bara kan tänka sig. Jag drar öronen åt mig och stänger ner. Någon har skapat ett fejkat instakonto med Löplabbets logga och namnet Löplabbet_ . Ett litet fult streck som man uppenbarligen lätt missar när man är väldigt glad…

Hoppas att ingen hann bli lurad!

Själv sörjer jag en stund de fyra par löpskorna jag aldrig vann.

Men för ett par minuter var jag jätteglad!

Tiden går aldrig så fort som när det närmar sig ett lopp man är lite nervös för…

Det börjar med att folk undrar om skoval inför Tjörnarparen. Jag tänker att de är stissiga. Det är ju en evighet kvar. Sen kommer frågorna om energi i vätskestationerna. Men hallå, vem funderar ens på mat flera månader i förväg? Plötsligt är det ”försent att sälja sin plats”, och nu börjar jag ana att det kanske inte är så långt kvar till start ändå. Kollar kalendern och läser JANUARI. What, hur blev det januari? Och sedan när är januari bara en månad före februari? Om EN månad (exakt!) står jag alltså på startlinjen i Tjörnarp. Med fem mil lervälling, vattenpölar och vildsvin omkring mig.

Jag är livrädd och med risk för att göra saken ännu värre läser jag min race report från förra gången det begav sig.

Njuter av läsningen och det faktum att det faktiskt inte alls verkar vara så farligt.  Undantaget  att jag fick tröstäta lakrits tills käkarna inte gick att öppna.

Jag ska nog överleva denna gång med. Men jag ska ta med mig lite väl vald nödproviant för att slippa en ny lakrits-incident.

Vilket lopp har du på gång som plötsligt kommit lite för nära?

… men jag hittade en berg-och dalbana på precis lagom avstånd!

Jag försöker springa ihop något slags lokalsinne i Malmö och kör lite random rundor för att knyta ihop stan. Jag lyckas måttligt och alla rundor blir för långa. Det gör ju oftast inget. Förutom när man springer på lunchen och har ett möte att hinna hem till!

Hem hinner jag men det där med dusch not som much. Tur att man vid det här laget har sett sina kollegor i de flesta tillstånd, mjukiskläder och frisyrer på svaj. Åter igen hemarbete är guld för möjligheten att springa i dagsljus! Hur överlevde man innan covid?