Skåneleden

Skåneleden ska ”under våren” inviga ett gäng nya etapper på SL5. Så står det på hemsidan. Men när man är lite ivrig till sin natur och tycker våren har passerat (även om det rent vädermässigt känns mer som november) får man ta saken i egna händer. Därför tjuvstartar vi idag etapperna 17 och 18 från Malmö till Klagshamn.

Vi har 2 kilometer till starten vid Malmö C och passerar påpassligt nog Malmös nyaste café på vägen dit. Det är Freja på Davidshallstorg som får stå för morgonkaffet, och uteserveringen bjuder på både vindstilla och strålande sol. Eftersom vi vet att både regn och kulingvindar väntar runt hörnet dröjer vi kvar och njuter av sommarfeelingen. Jättelänge.

Hundra år senare fortsätter vi. Längs vanliga vägen till jobbet. Det känns som en helt vanlig jobbfredag. Men det är det ju inte. Det här ska bli mycket mer rafflande än så…

Hittar de orangea markeringarna vid Centralstationen och hoppar på leden som ska ta oss så långt vi orkar söderut. Till lämplig busshållplats. Det här är en delled som inte kräver så mycket förberedelser. Det finns bussförbindelser tillbaka typ överallt ifrån.

Redan efter ett par hundra meter är Skåneledens framfart blockad. De ska visst byggas hus här och vi får improvisera lite. Pilarna pekar åt alla håll…

Efter dockan och över parkeringen ner mot vattnet i Västra Hamnen saknas markeringar helt. Men vi kan ju faktiskt inte klaga. Det är ju vi som tjuvstartar. Dessutom är det här kända hoods, vi vet precis var vi ska.

Solen skiner fortfarande men vinden är galen. Och här inser vi att vi har valt fel håll. Vi kommer få motvind HELA vägen…

Vi rundar Västra Hamnen och följer Ribban söderut. Vi vandrar på min allra vanligaste löprunda och jag kan varenda sten. Det är lite knäckande att vi efter dryga två timmars promenad bara är några kilometer hemifrån. Och den frystorkade maten som känns som höjden av lyx ute i skogen, känns inte alls lika fancy i civilisationen på Dragörkajen. Precis utanför världens godaste pizzeria Mastio….

Det här är sista gången vi ser solen på ett tag. Precis har vi lämnat vår lunchbänk när himlen blir svart och någon sätter på hårtorken. Det blåser så vi knappt tar oss framåt, och när det dessutom börjar regna får vi söka skydd utanför Sibbarps kallbadhus. Att bada är dock ingen tanke som riktigt slår oss…

Efter Sibbarp går turen söderut via Brofästet. Vi får en stunds uppehåll att begrunda Bron innan vi får dagens andra kalldusch.

Naturen kring brofästet är magisk. Utsikten magnifik. Efter att ha passerat bron traskar vi uppför Malmös (nästan) enda backe och får ännu mer vacker utsikt. Ner mot strandängarna nedanför. Och med årets första skådade Vallmo…

Nu är vi ute på nya marker. Här har jag bara sprungit en gång tidigare och nu börjar det kännas spännande på riktigt. Vi spänner bågen och bestämmer oss för att gå till Klagshamn. Det bör bli kring 20kilometer. En vild gissning eftersom ingen info ännu finns på hemsidan och inga distansskyltar är uppsatta ännu.

Ute på strandängarna är det blött och jag är glad att jag tog mina sprillans nya Icebugs med Goretex och hela tjottaballongen.

Vi passerar kor på grönbete. En humörhöjare som alltid när de är bakom staket…Det behövs. För nu börjar det bli lite tröttsamt i fötterna. Och kaffesuget alltså…

Vi börjar närma oss Klagshamn och kan till och med se bussarna gå. Tänker att målet är nära, och att vi borde hinna med nästa buss. Det är då Skåneleden viker höger. Fast bussen går till vänster.

Det blir en detour rund Klagshamns udde. Ett par långa kilometrar extra för redan trötta fötter. Men alltså, utsikten, igen!

Lite längre fram hittar vi en Skåneleden-stolpe utan skyltar och misstänker att etappmålet är just här. Ute vid badplatsen.

Följer leden in mot byn och den busshållplats som står och skriker efter oss.  Nio minuter till avgång. Perfekt tajmat.

41000 steg in på kontot. Det är nog mer än 20 kilometer. När Skåneleden tycker att det är vår, och släpper infon om lederna, får vi svaret. För jag glömde faktiskt klockan…

För Skåneledenetapper som kräver lite logistik är det bra att ha vänner. Med två bilar slipper man ta till tantcykeln eller anpassa sig efter bristfällig kollektivtrafik. Igår sprang vi etapperna mellan Snogeholm och Lövestad med bästa tänkbara sällskap.

Etapp: 11 (Snogeholm-Vitabäck) och 10 (Vitabäck-Lövestads åsar).
Hur: Två bilar till Lövestad. Lämnar ombyte i ena bilen och tar den andra till starten i Snogeholm. Det viktigaste att komma ihåg är att få bilnyckeln med sig till den bil som står parkerad. Annars kan utflykten bli längre än tänkt…
Svårighetsgrad: lättsprunget. Mestadels platt, grusväg, mjuka stigar. Men Lövestads åsar är ju av förklarliga skäl lite åsiga…

Det är en exemplarisk runda att sällskapsspringa på. Vägarna är ofta breda och vi kan springa fyra i bredd under stora delar. Men först ska vi ta oss ut ur skogen som omger Snogeholm. Det är fina stigar där vi får lägga oss på led. Småkuperat men mest mysigt. Stigarna övergår i lite mer grus och det är på den knöligaste grusvägen som sandal-incidenten sker.

Med lagad sandal och därmed besparad risk för blodiga fotsulor tar vi oss vidare. Mycket grusväg över fält, lite för mycket asfaltvägar och bitvis riktigt mysiga skogspartier.

Älskar fälten med rullar på. Blir glad av nedfallna päron och tjuvsmakar ett i en spontan fruktstund. Tiden går fort när man pratar och trots en ganska lång skomakarpaus är vi snart framme i Lövestad.

Men äventyret slutar inte där. För när man sällskapsspringer mitt i veckan gör man klokast i att göra det rejält. Därför avslutar vi på Trydes 1303 i Tomelilla. Här kan man välja mellan tapas, indiskt eller pizza och jag kör på indiskt. En värmande gryta känns precis rätt när man är lite frusen. En tipptopp avslutning på en höjdareftermiddag. Vardagslyx när den är som bäst!

Vi har lite lösa sträckor kvar som vi behöver bocka av i vårt Skåneledenprojekt. Sträckor som är för korta för att bli något vettigt av. Eller där logistiken inte funkar alls. Dagens utflykt blir i löparskor för att det helt enkelt går mycket fortare när man i brist på buss behöver ta sig fram och tillbaka på samma stig. Vi springer Kyllingahus-Ekeröd tur och retur och avslutar med ett varv på Åkes rundled.

Etapp: 10 (Ekeröd-Kyllingahus) och 9A (Åkes Rundled)
Hur: Bil till Kyllingahus. Löpning fram och tillbaka till Ekeröd och sedan ett varv på Åkes Rundled.
Svårighetsgrad: Hyfsat lättsprunget. Bitvis mycket rötter och sten men inget konstigt. En del kupering men överkomligt!

Sträckan mellan Kyllingahus och Ekeröd är skogsstigar blandat med oväntat mycket asfalt. Typiskt när jag har tagit på trailskorna för en första testrunda. Skogen är grön och härlig, och med en ganska lagom dos av stenar och rötter. På asfaltsträckan slipper vi koncentrera oss på fötterna och har tid att vinka till korna som står och hejar längs vägen. De 15 kilometerna fram och tillbaka avverkas ganska raskt och jag känner mig skuttig i benen.  Vi har en macka i bilen som vi ska gotta oss med innan vi ger oss iväg på Åkes Rundled och de sista tio kilometerna. När magen kurrar som värst kan en sån sak dra upp tempot en del, även om jag är en snigel i terrängen!

Att ha mackpaus är lysande i teorin och underbart medan man sitter där i gräset. Men det är en fet uppstartsångest efteråt. Man vill liksom bara ligga kvar i gräset…  Starten på Åke är svårsprungen men många stora stenar. Och jag känner mig som en elefant med platåskor. Det tar någon kilometer innan jag är återuppstånden och på banan igen. Redo att insupa denna del av Skåneleden. Halva rundleden har vi redan vandrat i en tidigare etapp och vi känner igen en del. Eller Fredrik gör. Jag har ju som vanligt inget minne…

Rundslingan bjuder på lite mer överaskningsmoment än den första delen. Här får vi besöka Åkes stenhus med visst renoveringsbehov och helt utan havsutsikt. Eller så har ruinen en helt annan historia, vad vet vi. Kanske är det inte heller Åkes blåbärsodling vi springer igenom men det är blåbär precis överallt. Stora söta underbara. Vi får stanna hela tiden! Planerar du vandra denna sträcka i slutet på juli, var smart och ta med något att stoppa blåbär i…

25 trailiga kilometer gjorda. Eftersom det blev lite fram och tillbaka, och lite redan var gjort blev det bara 12 nya kilometer till Skåneleden-samlingen. Men alla 25 räknas i kilometerjakten mot Helsingborg marathon. Gott så.

Jag sprang runt Ven häromveckan, men eftersom inte Fredrik var med så räknas det inte i vårt Skåneledenprojekt. Så det blev en sväng till. Enligt konstens alla regler!

Hur: bil till Landskrona och båt över.  Det är många som reser till Ven i semestertid så se till att boka plats på båten.
Etapp: 9A Ven runt
Svårighetsgrad: ett par branta backar men i övrigt väldigt strosarvänligt.

Båten har inte överdrivet med sittplatser så det kan vara en god idé att vara i tid för en bra plats. Oavsett om det är inomhus vid tveksamt väder, eller ute i solen när vädergudarna är på bättre humör. Vi är på plats en halvtimme innan avgång och kan njuta på första parkett på den resa som trots allt känns ganska lång. 30 minuter it is.

I land på andra sidan går den stora strömmen uppför backen till cykeluthyrningen. Vi tar höger för att runda ön motsols och slippa trängas.

Vi passerar de sötaste hus med de mest fantastiska blomsterrabatter. Det finns liksom ingen ände på mängden färg. Hela tiden med utsikt över vår favoritsträcka på andra sidan sundet: Glumslöv, Hillehögs dalar och Ålabodarna. På vägen norrut ligger Vens Camping med stora glampingtält och mysiga uteplatser med lampor i träden. Men nu ska vi ju inte sova över så vi vandrar snällt vidare.

Badkläderna ligger i väskan och vi passerar både badbryggor och trappor ner mot vattnet utan att riktigt bli badsugna. Det kan vara så att hungern är större än badbehovet, och vi har siktat in oss på mat i Kyrkbacken.

Vi möter många cyklister på de gula cyklar som liksom är karaktäristiskt för ön. Vissa cyklar vant, andra har nog inte suttit på en cykel på den här sidan sekelskiftet. Det blir ett par hopp ut i spenaten för att slippa bli påkörd.

Ön är speciell på så vis att det är stigar längs vattnet och på toppen, och däremellan är det bara branter! Coola höjdskillnader som inte alls gör sig rättvisa på bild. Men som känns i benen…

När vi når Kyrkbacken är det dags för lunch och vi väljer bland utbudet som finns. Det är hela skalan från en trettiokronors varmkorv i korvmoj till dyrare alternativ för 165 kronor.  Vi väljer det senare. Även om det är lite i mastigaste laget för en lunch som dessutom ska visa sig rätt liten i storlek. Men vi tänker ändå att man måste gynna restaurangerna på plats. Annars försvinner de ju! Det blir Pausa hos oss som föräras vårt besök, och som trots att vi är de enda gästerna på restaurangen inte lyckas hålla reda på vad vi beställt. Jag får min gråärtsbiffssallad men Fredriks wallenbergare blir en fisksoppa. Båda goda men som sagt i minsta laget.

Jag tänker att den minimalistiska lunchen borde lämna utrymme till en våffla som vi har hört ska finnas en bit bort, men på något konstigt vis lyckas jag ändå bli för mätt för det. Attans!

Vi harvar oss upp för kyrkbacken och vidare till öns enda använda kyrka, St Ibbs gamla kyrka. De cyklister vi möter i backen ler och ser ut som de är på tivoli. De vi går om på väg upp, ser inte lika lyckliga ut…

Det finns ytterligare en kyrka på ön men den är avkristnad och tjänstgör nu som Tycho Brahe-museum. Vi sparar den karamellen till en annan gång. Däremot ramlar vi in på ett bageri och köper med oss lite bullar hem. Det blir också en glass innan hemfärd. Hvenglass. Ekologiska och fina råvaror. Klingar bättre än det smakar. Pistageglassen smakar faktiskt bara bittermandel…

Slutet mindre gott men allt annat var tamejtusan bra!

För dig som tycker om att vandra i grupp kommer den här sträckan finnas med på vandringsgillet som arrangeras av Landskrona Stad den 10-12 september. Mer info hittar du här!