Jag sprang runt Ven häromveckan, men eftersom inte Fredrik var med så räknas det inte i vårt Skåneledenprojekt. Så det blev en sväng till. Enligt konstens alla regler!

Hur: bil till Landskrona och båt över. Det är många som reser till Ven i semestertid så se till att boka plats på båten.
Etapp: 9A Ven runt
Svårighetsgrad: ett par branta backar men i övrigt väldigt strosarvänligt.

Båten har inte överdrivet med sittplatser så det kan vara en god idé att vara i tid för en bra plats. Oavsett om det är inomhus vid tveksamt väder, eller ute i solen när vädergudarna är på bättre humör. Vi är på plats en halvtimme innan avgång och kan njuta på första parkett på den resa som trots allt känns ganska lång. 30 minuter it is.

I land på andra sidan går den stora strömmen uppför backen till cykeluthyrningen. Vi tar höger för att runda ön motsols och slippa trängas.
Vi passerar de sötaste hus med de mest fantastiska blomsterrabatter. Det finns liksom ingen ände på mängden färg. Hela tiden med utsikt över vår favoritsträcka på andra sidan sundet: Glumslöv, Hillehögs dalar och Ålabodarna. På vägen norrut ligger Vens Camping med stora glampingtält och mysiga uteplatser med lampor i träden. Men nu ska vi ju inte sova över så vi vandrar snällt vidare.

Badkläderna ligger i väskan och vi passerar både badbryggor och trappor ner mot vattnet utan att riktigt bli badsugna. Det kan vara så att hungern är större än badbehovet, och vi har siktat in oss på mat i Kyrkbacken.
Vi möter många cyklister på de gula cyklar som liksom är karaktäristiskt för ön. Vissa cyklar vant, andra har nog inte suttit på en cykel på den här sidan sekelskiftet. Det blir ett par hopp ut i spenaten för att slippa bli påkörd.

Ön är speciell på så vis att det är stigar längs vattnet och på toppen, och däremellan är det bara branter! Coola höjdskillnader som inte alls gör sig rättvisa på bild. Men som känns i benen…

När vi når Kyrkbacken är det dags för lunch och vi väljer bland utbudet som finns. Det är hela skalan från en trettiokronors varmkorv i korvmoj till dyrare alternativ för 165 kronor. Vi väljer det senare. Även om det är lite i mastigaste laget för en lunch som dessutom ska visa sig rätt liten i storlek. Men vi tänker ändå att man måste gynna restaurangerna på plats. Annars försvinner de ju! Det blir Pausa hos oss som föräras vårt besök, och som trots att vi är de enda gästerna på restaurangen inte lyckas hålla reda på vad vi beställt. Jag får min gråärtsbiffssallad men Fredriks wallenbergare blir en fisksoppa. Båda goda men som sagt i minsta laget.
Jag tänker att den minimalistiska lunchen borde lämna utrymme till en våffla som vi har hört ska finnas en bit bort, men på något konstigt vis lyckas jag ändå bli för mätt för det. Attans!
Vi harvar oss upp för kyrkbacken och vidare till öns enda använda kyrka, St Ibbs gamla kyrka. De cyklister vi möter i backen ler och ser ut som de är på tivoli. De vi går om på väg upp, ser inte lika lyckliga ut…
Det finns ytterligare en kyrka på ön men den är avkristnad och tjänstgör nu som Tycho Brahe-museum. Vi sparar den karamellen till en annan gång. Däremot ramlar vi in på ett bageri och köper med oss lite bullar hem. Det blir också en glass innan hemfärd. Hvenglass. Ekologiska och fina råvaror. Klingar bättre än det smakar. Pistageglassen smakar faktiskt bara bittermandel…
Slutet mindre gott men allt annat var tamejtusan bra!
För dig som tycker om att vandra i grupp kommer den här sträckan finnas med på vandringsgillet som arrangeras av Landskrona Stad den 10-12 september. Mer info hittar du här!


Första kilometrarna blir någon form av fotointervaller. Det är så galet vackert att jag måste stanna hela tiden. Fota och begrunda. Känna vinden i håret. Njuta.
Vi väger alternativen. Att strunta i Skåneledensträckningen är alla gånger en finare upplevelse, 




Just den här sträckan är en av mina mest vandrade och sprungna. Mina tidigare äventyr kan ni läsa om
Vi startar i Rydebäck och har siktet inställt på
Första guldkornet som dyker upp är Fortuna, själva definitionen av ordet pittoreskt. Ett supermysigt ställe med ett fåtal hus längs en smal väg, där själva tomten fortsätter på andra sidan vägen. Ofta med uteplats och egen brygga. Det blir liksom inte mer strandnära!
Via en brant nerförsbacke kommer vi efter tre km till Ålabodarna. Här finns både toalett och energipåfyllning för den som är hungrig. På Ålabodarnas hamnkrog kan man få sig en bit mat, och annars finns en kiosk med glass om man är på det humöret.
Strax efter Ålabodarna leder en brant trappa upp till
Ska man vidare mot Borstahusen får man ta sig ner för trappan igen och fortsätta vandringen längs havet. I alla fall en stund, för sen är det dags för benmusklerna att jobba. Via en brant uppförsbacke i Sundvik tar vi oss upp på höjderna igen. Passerar en hage med alpackor som för dagen håller sig lite i bakkant. Annars är de festliga djur som lämpar sig väl för en photoshoot. Vi får nöja oss med kor. De ligger över stigen och rör sig inte en millimeter när vi försöker smyga förbi. Förmodligen är de vana vid vandrare och låter sig inte skrämmas.
Vi närmar oss Hilleshögs dalar nu. Efter att precis ha kommit ner till havsnivå ska vi alltså upp igen. Via en lång trätrappa. Men den utsikt som väntar är värd all mjölksyra. För en sekund glömmer vi havet, och fokuserar på själva backarna. Det är som ett stort, kulligt, härligt grönt fält som uppenbarar sig. En liten stig visar var vi ska ta vägen: först ner och sen upp igen. Och mitt i allt det gröna blomstrar gullvivorna och sprider färg.
Och mer färg ska det bli. Turkost till höger där vattnet finns. Knallgult till vänster där rapsen precis har slagit ut.
Vi har nu bara ett par mindre backar kvar innan vi är nere på platten igen. Här väntar den sista biten till Erikstorps Kungsgård och den efterlängtade lunchen. På den grusade gången finns skyltar som vittnar om att man springer intervaller här. Det finns också ett vindskydd för den som vill övernatta eller bara ha en utelunch. Vid Lill-Olas badstrand och
På
Tyvärr tillåter inte vädret att vi sitter ute i den fina trädgården, men inomhusmiljön är mysig så det går ingen nöd på oss. Maten är är fräsch och full med smak. En typisk Anna-mat, och dessutom i bra mängd så man inte behöver gå hungrig där ifrån. Helt klart värt ett besök.









