Jag har inte gått på Body Pump sedan andra covid-svängen i oktober och nu har det blivit dags. Vi ska testa den virtuella varianten, med instruktören på storbild. Filmen startar 09:30 och jag har både man och dotter med mig.
Det är nästan som att gå på bio fast utan popcorn. Plötsligt tänds skärmen och ett helt gäng vältränade instruktörer presenterar sig på klingande australiensiska. Killarnas armmuskler är större i omfång än båda mina lår tillsammans. De måste ha tränat JÄÄÄÄTTTEMYCKET Body Pump….
Att ha instruktörerna på storbild går superbra. Jag får samma feeling som med en riktig. Det känns inte alls som att träna hemma framför teven. Men det finns en hake. För de inspelade instruktörerna väntar inte in deltagarna och ser inte om alla hunnit lasta på sina vikter. De. Bara. Kör.
Någon minuts vila här och där, som alltid blir på vanliga pass gör jättemycket för återhämtningen. Här är ingen vila, det går i ett, och jag blir trött. Supertrött!
Sneglar på dottern vars underarmar krampar. Fredrik ser också märkbart plågad ut.
Jag är inte van att bli så här trött på Body Pump. Nu är jag förvisso otränad i överkroppen och tar mig såklart vatten över huvudet när jag väljer samma vikter som jag brukar. Men ändå. Den totala avsaknaden av paus alltså…
Armarna skakar fortfarande när vi kör därifrån. Jag har redan glömt dotterns krampande underarmar när jag ger ok på hennes förslag att övningsköra hem. Men det går bra.
Efteråt är alla nöjda. Så smart att utnyttja tiden på dagen att spela upp en massa virtuella pass. Så behöver inte alla trängas på kvällen. Jag kommer definitivt gå dit fler gånger. Fast kanske lasta av en platta eller två…
Inga kommentarer