Skåneleden

Vi har knatat skåneled i helgen. Avverkat sträckan Vittsjö-Osby och därmed samlat samlat drygt 80 mil av ledens 130-nånting.

Etapp: 9 (Vittsjö-Verum) och 8 (Verum-Osby)
Hur: Bil till Osby. Tåg via Hässleholm till Vittsjö.
Svårighetsgrad: medel-lätt. Grusvägar, skogsstigar, sköna små stigar och en längre asfaltraka in mot Osby.

Klockan ringer 04:30. Det är vad som krävs för att vi ska hinna med den ganska långa resan, den 34 kilometer långa vandringen OCH ta oss tillbaka hem till en sen trerättersmiddag som dottern lovat fixa. På grund av ruskigt söndagsväder väljer vi att inte övernatta denna gång utan vandrar klart allt under lördagen. Ett klokt beslut ska det visa sig…

Efter 90 minuters bilåkning parkerar vi i Osby och tar tåget till Hässleholm. Där hinner vi in på Espresso house och fyller på med cappuccino och lite medhavd nödproviant till turen. På 34 kilometer hinner man ju fika en del!

Från Hässleholm har vi ytterligare 20 minuter tåg till Vittsjö där vår vandring börjar.

Vi kommer relativt snabbt bort från bebyggelsen och cruisar runt i skogen med sjöutsikten vid vår sida. Sjön är en välkommen variation från tidigare rundor som varit väldigt mycket just skog, och vi njuter allt det blåa. Det är varmt och kallt på samma gång. Temperaturen är blygsam men solen värmer. När den är framme….  Den roar sig dock med att leka gubben i lådan med oss och vi får kontra med att plocka av och på kläder. Hela tiden. Vantar, mössa och jacka åker skytteltrafik ner och upp ur väskan. Och lagom till alla fikastunder håller den sig såklart borta.

Vi passerar Verum och undrar om det har något med Verum Hälsofil att göra. Spanar efter mejerier och blir tvungna att googla. Men Hälsofil göre sig inte besvär här. Den var visst mycket mer norrländsk än så. Kul ändå att passera ett väldigt litet samhälle med nerlagda Sparbankenkontor med gamla nostalgiframkallande loggor på dörrarna.

Men rundan bjuder inte bara på sparbanken-ekar. Vi träffar också Svend och möter Jesus i en sten som blixten klyvt på mitten.

Vi går två timmar i stöten. Efter första två timmarna äter vi en medhavd äggmacka, och efter ytterligare två timmar blir det frystorkat och en kopp kaffe som slår vilket espresso house som helst. Att ha en medhavd barista på vandringsturen rekommenderas varmt….

Efter nästa tvåtimmarspromenad är vi fortfarande mätta och väljer att släppa ner ryggan och snurra lite på armarna. Börjar kännas lite i axlarna nu.

Vi passerar ett gammalt vattenkraftverk som är utmärkt på kartan. Det är dock väldigt förfallet. Men kul ändå.

Märkningen på leden är 99% perfekt. Utom ett avsnitt på 1,5 kilometer där färgen tog slut, målaren dog eller stolpspikaren flydde landet.  Från att ha varit typ tre märkningar var hundrade meter har vi nu tre märkningar på 1,5 kilometer. Vi tvivlar på oss själva, tror vi gått vilse, går tillbaka, hittar inget, vänder igen, valsar omkring och tillförskansar oss 1500 bonus-steg. Ska du vandra här, så lita på att du är rätt. Det blir bättre snart…

Efter 7 timmars vandring har vi avverkat alla samtalsämnen som finns. Sett alla världens löv och barr. Att komma ut i Osbys industriområdet blir värsta grejen. Vi läser skyltar och tycker det är superspännande att se vilka företag som råkar finnas här. Kan hända är vi lite slut i huvudet nu men vi har roligt. Förundras över företagsnamnet LEKOLAR och ägnar minst 5 minuter åt att filosofera över hur det uttalas.

Klockan närmar sig 18 och nu börjar Osbys motorburna ungdom köra i området. Det smattrar i avgasrören när EPA-traktorerna börnar förbi. En cool kille i en glänsande blå raggarbil höjer armen och hälsar på Fredrik som glatt hejar tillbaka.

Det är nästan trist att vi är framme. Att behöva lämna världsmetropolen Osby just när lördagsunderhållningen ska starta. Eller så är det skönt. Jag känner mig bekvämare inne bland rötterna än ute bland börnande bilar.

Och vi har ju en trerätters väntande därhemma.

Det krävde sin logistik men var värt allt. Skåneleden mellan Boafall och Sölvesborg var en riktig tiopoängare!

Etapp:  Del av 3 och 3A (Boafall-Östafors), 2 Östafors-Grundsjön samt 1 Grundsjön-Sölvesborg.

Hur: Bil till Grundsjön där vi gömmer övernattningsutrusning och kör vidare till Sölvesborg. Därifr¨ån blir det buss 561 till Jämshög och vandring  ca 6 km till Boafall. Där kommer vi på etapp 3A som tar oss till ett trevägskors, varifrån Etapp 3 leder oss vidare till Östafors. En svårförklarad start, men sen är det fullt fräs Östafors-Sölvesborg med övernattning vid Grundsjön.

Svårighetsgrad: kuperat! Blandat grusvägar, skogsväg och stigar. Blöta partier.

Från dörren i Kävlinge har vi tre timmars resa innan vi börjar vandringen i Sölvesborg. Det ösregnar och vi ser knappt vägen framför oss. Vid Grundsjön ska vi lämna av en övernattningsväska för att kunna vandra lätt. Vi stoppar in den i en sopsäck för att göra den lite mer kamouflerad än dess vanliga knallblå kulör. Det vore ju ödesdigert om tältet och maten var borta efter 30 km vandring…

När väskan är dumpad kör vi vidare mot Sölvesborg där vi tar bussen mot Jämshög Bygatan. Och håller tummarna för att regnet ska hinna undan innan vi är framme.

När vi kliver av har vi 6 km promenad innan vi når leden. Passar på att gå lite vilse men hittar dit till slut. Och då har regnet slutat och festen kan börja!

Naturen är cool. Vi går på stora grusvägar men även på stigar och spänger. I Östafors utlovas vindskydd och avståndet dit är 12 km från starten i Jämshög. Perfekt för lunch och kaffe. Men vägen dit är inte rak. Snarare rakt uppför. Och ner igen. Att springa här måste vara en helt underbart ljuvlig utmaning!

Lunchen blir spännande då Fredrik knäcker sin spork och får tälja en sked att äta med. Jag tror han blev riktigt stolt över sitt alster…

Efter Östafors har vi 16 km till vår tältcamp. Och det är den coolaste biten på sträckan. Bokskogar, branta backar, och gigantiska stenbumlingar som inte går att motstå. Riskerar lårbenshalsarna för att få klättra lite!

Det är crazy vacker natur, och mitt bästa tips är att ta den här sträckan om någon månad när löven slagit ut. Jag tror att magin kommer nå nya höjder då!

Vi är framme vid Grundsjön lagom till solnedgången. Letar rätt på väskan som turligt nog ligger kvar. På höjden bredvid sjön är läget optimalt. Platt mark och inga förbipasserande. Jag städar undan lite stockar för en skönare nattsömn.

Sen springer jag mest omkring och fotar medan tältet kommer upp. Maten lagar sig också bra själv. Eller så är det Fredrik? Jag har fullt upp med att få på långkalsongerna och att inte frysa ihjäl!

Under en magisk stjärnhimmel äter vi fylld pasta med tomatsås, svamp och mozzarella. En standard utemeny som går att ordna med minsta möjliga utrustning. I alla fall om man preppat svampen och tomatsåsen hemma…

Mätta i magen kryper vi ner i varsin vintersovsäck. Fredrik har kallingar och underställströja. Jag har långkallingar, underställströja, fleecetröja, dunjacka, ullstrumpor och dubbla buffar. Jag fryser men inte han! Det är nollgradigt på väg mot minus! Dessutom har jag snyggaste skorna. Hade platsat på vilken Elle-gala som helst:

Dag två börjar på minus. Jobbar upp innertemperaturen med varm gröt innan vi ger oss vidare mot målet i Sölvesborg. Sträckan är 14 km och börjar med en bra bit skogsväg innan vi äntligen kommer ut på stigarna igen. Tillbaka till de stora stenarnas skog.

Det blir en kaffe på väl vald utsiktsplats innan vi når Sölvesborg och sista asfaltspromenaden mot bilen.

Summa summarum ett toppenupplägg som ni gärna får copypejsta. För vandring är uppdelningen perfekt med 28 km dag 1 och 15 dag 2. Springer man långt är det ju möjligt att avverka sträckan utan övernattning! Men man bör vara beredd på kuperingen…

Vi spontangjorde värsta grejen! Här kommer tipset för dig som vill ha en tvådagars utflykt med fantastisk natur, galna backar och god mat!

Etapp: Österlencirkeln

Hur: Bil till Drakamöllan Gårdshotell för incheckning och avlämning av väskor. Därefter vidare till Agusa. Löpning Agusa-Drakamöllan 12 km dag 1. Vandring Drakamöllan-Agusa 24 km dag 2. Går naturligtvis att vandra/springa båda dagarna om man hellre vill.

Svårighetsgrad: utmanande kupering och så här års lite slirigt i snön. Stundtals hög puls och trötta rumpmuskler!

Jag älskar små utflykter i tillvaron. Lite guldkanter som kan få svida lite i plånboken för att de gör så gott för själen. Det här är en guldkant jag varmt rekommenderar. Oavsett om man väljer att springa eller vandra!

Vi hade tänkt vandra båda dagarna men med risk för att inte hinna till eftermiddagsfikat på Drakamöllan valde vi att springa dag 1. Fika är viktiga grejer…

Från Agusa springer vi medurs mot Drakamöllan. Det är mestadels lättlöpta stigar och något avsnitt väg. Underlaget är snöigt, mjukt och fluffigt, och kuperingen lite snällare än vad som väntar dag 2.

Efter 12 underbara kilometer ramlar vi in för det efterlängtade fikat på Drakamöllan. Vi tar oss inte ens tid att duscha men känner oss i gott sällskap bland övriga gäster i vandringsmundering.

Lokalen är mysig med en stor kamin i mitten som borgar för första klassens mysfeeling.

Vi chillar en stund på rummet innan det är dags för en hejdundrande god tre rätters middag. Avslutar med melodifestivalen i ryggläge och laddar för klass två-varning-vandring i snöstorm dagen efter. Ett faktum vi glömt att kolla innan vi åkte…

Frukost Corona-style är det bästa som finns. Allt serverat vid bordet. Inget spring, inga delade bestick! Och den här frullen är lite extra! Hemmagjord müsli, hemmagjord sylt. Varmt bröd… Vi är minst sagt fulltankade när vi ger oss av och kommer inte behöva något matstopp på länge! Men kaffetarmen, den börjar skrika redan efter två timmar…

I Vantalängan tar vi kaffepaus och Fredrik plockar fram en hel kaffebar ur sin ryggsäck. Vi snackar kaffekvarn, kaffebönor, och en kaffebryggarmojäng som brygger kaffet rakt ner i muggen. Medan han underhåller sig passar jag på att besöka utedasset jag tillbringade 15 minuter på under Österlen Springtrail 2017. För att det var det var så skönt med regnskydd…

Idag har jag svårt att uppehålla mig en enda sekund mer än nödvändigt där inne…

Efter kaffepausen tar det en timme innan jag får upp värmen i händerna. Trots att vi går i så många backar att jag inte ens kan räkna dem. Fredrik har Icebugs som han smygshoppat. Med Michelin-sulor och ett fäste som Karlssons klister. Jag har mina gamla vanliga vandringsskor. Utan fäste ska det visa sig…

Jag glider baklänges när jag ska upp och åker störtlopp när jag ska ner. Det är ett helt under att jag kommer fram välbehållen. Men det är ganska kul.

Utsikten är fantastisk längs Verkaån men det skira gröna som våren bjuder går nu mer i svartvit färgskala. Med orange inslag från de löv som inte lämnat träden. Coolt på ett annat sätt.

Vid Alunbruket finns ett vindskydd men nu har vi blivit så hungriga att vi inte orkar gå den kilometerlånga omvägen, utan sätter oss på första bästa sten. Sommartid kan man med fördel käka på kaffestugan istället men så här års verkar det stängt.

Av ovädret har vi ännu inte märkt något men någonstans mellan lunchen och bilen får vi vår dos av snöfall och 19 sekundmeter. Ett perfekt avslut på helgen. Att känna livet i sig.

Efter avslutat dagsverke är utmaningen att komma ihåg att hämta väskorna på Drakamöllan. Ingen är mer förvånade än vi själva att vi faktiskt lyckades att inte glömma…

Så. Alltså. Ta en copy paste på den. Du kommer inte ångra!

Efter många mörka skåneledsetapper i löparskor var det härligt att få till en riktig långvandring igen. 35 kilometer mellan Foteviken och Falsterbokanalen, och en dag då vi fick uppleva både soluppgång, solnedgång, snö och regnbåge.

Etapp: 20 (Foteviken-Falsterbo camping) och 21 (Fasterbo camping-Falsterbokanalen).
Hur: Placerar bilen vid Kanalkiosken vid Falstebokanalen. Tar buss till Östra Halörsvägen och promenerar sista biten till starten i Foteviken.
Svårighet: Platt hela rundan. I början en del vatten att hoppa över och i slutet en ganska lång sträcka på sandstrand.

Etapp 20-21 utgör NÄSTAN en rundslinga. Så när som den första flärpen från Foteviken till Falsterbokanalen. Därefter är det i princip längs vattnet hela vägen via Skanör, Falsterbo, Ljunghusen och tillbaka till kanalen igen. Vi börjar strax före soluppgång för att hinna runt innan solen går ner igen. Det snöar när vi kliver ur bilen. Ett av alla väder dagen ska bjuda på…

I Foteviken finns ett vikingamuseum och en vikingaby som vi misstänker är själva anledningen till extrakroken. Det är öde nu men vi får i alla fall se ett par spår av vikingaskepp.

Vi går genom Höllviken i mörker och studerar upplysta statyer längs vår väg. Det här är stället Fredrik är uppväxt på och där vi båda tillbringat mycket tid. Nostalgifaktorn är stor. Dessutom finns här ett Espresso House som blir själva målet med vandringen…

Efter Falsterbokanalen går leden på en gammal banvall och det är både platt och rakt fram. Det spritter i löparbenen. De slutar dock spritta så fort vi viker av på mer knöliga underlag där vi tvingas hoppa över grästuvor för att rädda vandringsskorna. Då är jag förträffligt glad för att vandra och ha tid att se var jag sätter ner fötterna.

Vi går i medvind precis lagom till det är dags för förmiddagsfikat. Då befinner vi oss plötsligt i full storm. Söker skydd bakom en båtklubbsstuga och slänger i oss mackan och kaffet på två röda. Då har kaffet ändå redan hunnit svalna…

Det är bitande kallt i motvinden och vi är ensamma ute på Knösen. När vi passerar Skanör bli det lite mer trängsel på banan. Då är det ändå öde jämfört med Måkläppen som väntar längre fram. Efter Falsterbo fyr och på gränsen ut mot Måkläppen hittar vi det perfekta vindskyddet där vi tänker slå lunchläger. Vi ser lämmeltåget ut mot Måkläppen men slipper trängas. Måkläppen görs med fördel en ruskigare dag om man vill ha den för sig själv.

Vårt vindskydd blir sedan invaderat av stor familj med stirrig pappa utan tanke på avstånd. Han är överallt och vi känner oss tvungna att lämna om vi vill återfå lite lunchro. Hittar vindskydd bakom en sanddyna och DÅ börjar det regna…

Maten intas på världsrekordsnabba 10 minuter. Fredrik är klar redan efter tre men jag försöker att inte låta mig stressas. Vi har 14 kilometer kvar och 3,5 timme till Espresso House stänger. Det kommer att gå.

Det regnar fastän himlen är klarblå och vi får inte helt ihop det. Men regnbågen framför oss är beviset på att vi faktiskt inte inbillar oss att det regnar. Ljuset är magiskt när vi går genom Falsterbo och över heden till Ljunghusen.

Det är mycket sandstrand sista biten och det går trögt att ta sig fram. Jag är rädd att vi inte ska hinna. Att Espresso House ska stänga och att det ska bli mörkt. Vi har ju inga pannlampor…

Men allt har ett slut. Även djup sandstrand. Plötsligt är vi framme vid bilen. Med burrande vader och trötta underben. Det har blivit dags för det efterlängtade kaffet. En takeaway från stället som visar sig vara både igenbommat och dött. Så mycket antiklimax.

Som tur var hade de både kaffe och solnedgång i Lomma på vägen hem! Slutet gott allting gott!