Skåneleden 2020

Vandringens tredje dag ska visa sig bli vattenlös och vattenfylld på samma gång. Ont om vatten i flaskorna men desto mer från ovan!

Sista biten mellan Glimåkra och Osby är betydligt mer lättvandrad än de två tidigare dagarna. Det är nästan bara grusvägar och större stigar. Vi höjer promenadhastigheten till aldrig skådade höjder och hinner hela 10 kilometer innan första kafferasten. Då har vi ändå hunnit titta på gården i Bosarp och läst historen om hittebarnet som visade sig vara ett troll…

Vi har inte orkat ta den 1,2 kilometer långa omvägen tillbaka till friluftsbadet för vatten, utan fått välja mellan kaffe eller vatten. Ja ni fattar. Det blev kaffe. Därför är vi lite torra i halsen.

I övrigt slipper vi vara torra. Idag är dagen det ska regna. Fast bara skurar. In i det sista försöker vi undvika plocka upp regnjackan och ta skydd under träd. Det går så där. Regnet strilar ner i nacken och jag får låna Fredriks keps och sätta den bakochfram. Har sällan känt mig så cool…

Men det håller inte hela vägen. Till sist åker kläderna på och Fredrik blir gnällig. Så som han blir när han blir överkokt. För att lätta på stämningen börjar vi sjunga sånger. ”Ett gammalt fult och elakt troll” känns lämplig i dessa hoods, men vi kommer inte ihåg hela texten. Medan Fredrik jagar vatten i brunn som inte finns googlar jag sångtexter. Här är den för er som undrar:

Anyway. Leden som hittills passerat öppna fält, hagar, åkerlappar och böljande skog mynnar nu ut vid Osbysjön. Vi har bara någon kilometer kvar till stationen i Osby men innan dess ska vi unna oss en lunch på Paus vid sjökanten.

Paus är det mest fantastiska ställe och beachfeelingen är total. Vi sitter i ett uterum byggt av lastpallar och det är bara en surfingbräda som saknas för den kompletta känslan. Det är en timme till tåget går men i den gigantiska soffan kan vi sträcka ut och ligga raklånga precis så där som man förtjänar efter 83 kilometers vandring.

Ett underbart slut på en fantastisk vandring.

För dag 1 och 2 – läs här och här!

Jag har sovit som en stock på den (säkerligen superdyra) nya madrassen och nu är kroppen redo för en ny dag. Och 31 nya kilometer. Men först gröt.

Det där med påsgröt är tufft när man är gröt-taliban och äter enligt EXAKT samma recept varje dag. Men jag har hittat en som funkar. Om man lägger till salt och hackade paranötter…

Fredrik har valt en annan som har lite mer energi, men det beror endast på tre gånger mer havregryn. Det tar honom en halvtimme att svälja sina 3 dl havregryn i form av en tjock seg massa.

Dag 2 är dagen det inte händer så mycket. Det ser likadant ut som igår. Jag har omotiverat ont i vänster axel och undrar varför. Det visar sig att Fredrik packat både tält och vattenflaskor till vänster och fluffiga sovsäckar till höger. Jag har slagsida.

Till förmiddagskaffet inser vi att det inte finns en enda grej i skafferipåsen som vi är sugna på. Bars i all ära men allt smakar sött och vi vill bara ha ostmackor. Och leden passerar ingen civilisation! Digestivekex med torrostade nötter får duga.

Två timmar gjorda av dagens åtta och vi får ta till sommarpratarknepet igen. Marie Agerhäll känns hoppfullt. En komiker ska nog kunna hålla liv i oss. Men riksbankschef Stefan Ingves alltså… känns inte ryggsäcken ännu tyngre nu?

Fast båda funkar. När huvudet är trött är det skönt att slippa tänka själv. Maries prat är en enda låg nostalgitripp som i ett nafs tar oss ända till lunchen!

Under eftermiddagen börjar muskeln i framsida underben att smärta. Jag blir nervös. Axlar kan göra hur ont de vill, de springer jag ju ändå inte med. Men underben…  Börjar gå konstigt för att avlasta. Och tvingar till mig en superlång vila vid eftermiddagskaffet. Raklång i den grönaste mossa.

Sista biten in mot Glimåkra tänker vi bara på pizza och våfflor. Om möjligheten att en våffelstuga bara ska uppenbara sig. Eller skulle man kunna betala en random tonåring för att åka och hämta en pizza, och komma upp till Trollbackarna där vindskyddet står…?

Det finns inga tonåringar i Glimåkra. Inga våfflor heller. Men en trollskog som man blir lycklig av!

Det är troll på skyltar, stentroll på marken och – enligt skyltarna – även riktiga. Men jag är mest rädd för varg. De ska ju tydligen hänga i krokarna.

Den natten sover vi med kniv i tältet….

För info om utflykten och vandringen dag 1 – läs här!

Skåneleden ska ”under våren” inviga ett gäng nya etapper på SL5. Så står det på hemsidan. Men när man är lite ivrig till sin natur och tycker våren har passerat (även om det rent vädermässigt känns mer som november) får man ta saken i egna händer. Därför tjuvstartar vi idag etapperna 17 och 18 från Malmö till Klagshamn.

Vi har 2 kilometer till starten vid Malmö C och passerar påpassligt nog Malmös nyaste café på vägen dit. Det är Freja på Davidshallstorg som får stå för morgonkaffet, och uteserveringen bjuder på både vindstilla och strålande sol. Eftersom vi vet att både regn och kulingvindar väntar runt hörnet dröjer vi kvar och njuter av sommarfeelingen. Jättelänge.

Hundra år senare fortsätter vi. Längs vanliga vägen till jobbet. Det känns som en helt vanlig jobbfredag. Men det är det ju inte. Det här ska bli mycket mer rafflande än så…

Hittar de orangea markeringarna vid Centralstationen och hoppar på leden som ska ta oss så långt vi orkar söderut. Till lämplig busshållplats. Det här är en delled som inte kräver så mycket förberedelser. Det finns bussförbindelser tillbaka typ överallt ifrån.

Redan efter ett par hundra meter är Skåneledens framfart blockad. De ska visst byggas hus här och vi får improvisera lite. Pilarna pekar åt alla håll…

Efter dockan och över parkeringen ner mot vattnet i Västra Hamnen saknas markeringar helt. Men vi kan ju faktiskt inte klaga. Det är ju vi som tjuvstartar. Dessutom är det här kända hoods, vi vet precis var vi ska.

Solen skiner fortfarande men vinden är galen. Och här inser vi att vi har valt fel håll. Vi kommer få motvind HELA vägen…

Vi rundar Västra Hamnen och följer Ribban söderut. Vi vandrar på min allra vanligaste löprunda och jag kan varenda sten. Det är lite knäckande att vi efter dryga två timmars promenad bara är några kilometer hemifrån. Och den frystorkade maten som känns som höjden av lyx ute i skogen, känns inte alls lika fancy i civilisationen på Dragörkajen. Precis utanför världens godaste pizzeria Mastio….

Det här är sista gången vi ser solen på ett tag. Precis har vi lämnat vår lunchbänk när himlen blir svart och någon sätter på hårtorken. Det blåser så vi knappt tar oss framåt, och när det dessutom börjar regna får vi söka skydd utanför Sibbarps kallbadhus. Att bada är dock ingen tanke som riktigt slår oss…

Efter Sibbarp går turen söderut via Brofästet. Vi får en stunds uppehåll att begrunda Bron innan vi får dagens andra kalldusch.

Naturen kring brofästet är magisk. Utsikten magnifik. Efter att ha passerat bron traskar vi uppför Malmös (nästan) enda backe och får ännu mer vacker utsikt. Ner mot strandängarna nedanför. Och med årets första skådade Vallmo…

Nu är vi ute på nya marker. Här har jag bara sprungit en gång tidigare och nu börjar det kännas spännande på riktigt. Vi spänner bågen och bestämmer oss för att gå till Klagshamn. Det bör bli kring 20kilometer. En vild gissning eftersom ingen info ännu finns på hemsidan och inga distansskyltar är uppsatta ännu.

Ute på strandängarna är det blött och jag är glad att jag tog mina sprillans nya Icebugs med Goretex och hela tjottaballongen.

Vi passerar kor på grönbete. En humörhöjare som alltid när de är bakom staket…Det behövs. För nu börjar det bli lite tröttsamt i fötterna. Och kaffesuget alltså…

Vi börjar närma oss Klagshamn och kan till och med se bussarna gå. Tänker att målet är nära, och att vi borde hinna med nästa buss. Det är då Skåneleden viker höger. Fast bussen går till vänster.

Det blir en detour rund Klagshamns udde. Ett par långa kilometrar extra för redan trötta fötter. Men alltså, utsikten, igen!

Lite längre fram hittar vi en Skåneleden-stolpe utan skyltar och misstänker att etappmålet är just här. Ute vid badplatsen.

Följer leden in mot byn och den busshållplats som står och skriker efter oss.  Nio minuter till avgång. Perfekt tajmat.

41000 steg in på kontot. Det är nog mer än 20 kilometer. När Skåneleden tycker att det är vår, och släpper infon om lederna, får vi svaret. För jag glömde faktiskt klockan…