Bläddra i kategori

Skåneleden 2020

Skåneleden 2020

Skåneleden Foteviken-Falsterbokanalen

Efter många mörka skåneledsetapper i löparskor var det härligt att få till en riktig långvandring igen. 35 kilometer mellan Foteviken och Falsterbokanalen, och en dag då vi fick uppleva både soluppgång, solnedgång, snö och regnbåge.

Etapp: 20 (Foteviken-Falsterbo camping) och 21 (Fasterbo camping-Falsterbokanalen).
Hur: Placerar bilen vid Kanalkiosken vid Falstebokanalen. Tar buss till Östra Halörsvägen och promenerar sista biten till starten i Foteviken.
Svårighet: Platt hela rundan. I början en del vatten att hoppa över och i slutet en ganska lång sträcka på sandstrand.

Skåneleden

Etapp 20-21 utgör NÄSTAN en rundslinga. Så när som den första flärpen från Foteviken till Falsterbokanalen. Därefter är det i princip längs vattnet hela vägen via Skanör, Falsterbo, Ljunghusen och tillbaka till kanalen igen. Vi börjar strax före soluppgång för att hinna runt innan solen går ner igen. Det snöar när vi kliver ur bilen. Ett av alla väder dagen ska bjuda på…

I Foteviken finns ett vikingamuseum och en vikingaby som vi misstänker är själva anledningen till extrakroken. Det är öde nu men vi får i alla fall se ett par spår av vikingaskepp.

Skåneleden

Vi går genom Höllviken i mörker och studerar upplysta statyer längs vår väg. Det här är stället Fredrik är uppväxt på och där vi båda tillbringat mycket tid. Nostalgifaktorn är stor. Dessutom finns här ett Espresso House som blir själva målet med vandringen…

Efter Falsterbokanalen går leden på en gammal banvall och det är både platt och rakt fram. Det spritter i löparbenen. De slutar dock spritta så fort vi viker av på mer knöliga underlag där vi tvingas hoppa över grästuvor för att rädda vandringsskorna. Då är jag förträffligt glad för att vandra och ha tid att se var jag sätter ner fötterna.

Vi går i medvind precis lagom till det är dags för förmiddagsfikat. Då befinner vi oss plötsligt i full storm. Söker skydd bakom en båtklubbsstuga och slänger i oss mackan och kaffet på två röda. Då har kaffet ändå redan hunnit svalna…

Det är bitande kallt i motvinden och vi är ensamma ute på Knösen. När vi passerar Skanör bli det lite mer trängsel på banan. Då är det ändå öde jämfört med Måkläppen som väntar längre fram. Efter Falsterbo fyr och på gränsen ut mot Måkläppen hittar vi det perfekta vindskyddet där vi tänker slå lunchläger. Vi ser lämmeltåget ut mot Måkläppen men slipper trängas. Måkläppen görs med fördel en ruskigare dag om man vill ha den för sig själv.

Vårt vindskydd blir sedan invaderat av stor familj med stirrig pappa utan tanke på avstånd. Han är överallt och vi känner oss tvungna att lämna om vi vill återfå lite lunchro. Hittar vindskydd bakom en sanddyna och DÅ börjar det regna…

Maten intas på världsrekordsnabba 10 minuter. Fredrik är klar redan efter tre men jag försöker att inte låta mig stressas. Vi har 14 kilometer kvar och 3,5 timme till Espresso House stänger. Det kommer att gå.

Det regnar fastän himlen är klarblå och vi får inte helt ihop det. Men regnbågen framför oss är beviset på att vi faktiskt inte inbillar oss att det regnar. Ljuset är magiskt när vi går genom Falsterbo och över heden till Ljunghusen.

Skåneleden

Det är mycket sandstrand sista biten och det går trögt att ta sig fram. Jag är rädd att vi inte ska hinna. Att Espresso House ska stänga och att det ska bli mörkt. Vi har ju inga pannlampor…

Men allt har ett slut. Även djup sandstrand. Plötsligt är vi framme vid bilen. Med burrande vader och trötta underben. Det har blivit dags för det efterlängtade kaffet. En takeaway från stället som visar sig vara både igenbommat och dött. Så mycket antiklimax.

Som tur var hade de både kaffe och solnedgång i Lomma på vägen hem! Slutet gott allting gott!

17+
Skåneleden 2020

Ett steg fram och två bak…

Vi betade av 35 km Skåneled idag. Ändå har vi 5 fler kilometer kvar av leden än vi hade i morse…

Skåneleden

Vi hittar nämligen en skylt. En led mellan Foteviken och Malmö, som varken finns på vår printade karta eller på Skåneledens hemsida. En hemlig del av leden som ingen vet om, och ytterligare 40 km som säkert kommer bli officiella innan vi betat av hela.

35 kilometer framåt och 40 bakåt alltså. Men vi hade en grym dag. Promenadrapport följer inom kort. Så länge kan ni studera corona-avstånden på Måkläppen och en gång för alla bestämma er för att inte gå dit en solig söndag i januari. Tur att Skåneleden bara passerar vid sidan om!

Måkläppen

9+
Skåneleden 2020

Skåneleden SL2 Trelleborg-Fru Alstad. In the darkness…

Planen är att avverka Skåneledens mindre fancy cykelvägspartier under våra fredagslöpningar i mörker, för att inte missa något fint. Den här fredagen är det Bulltofta-Torup som står på schemat. Tills vi inser att vi läst fel i busstidtabellen och att inga bussar går.  Snabb omplanering leder oss till Trelleborg och en åkersträcka till Alstad. I mörker och tät dimma.

skåneleden

Etapp: 22 Trelleborg-Fru Alstad
Hur: Bil till Alstad Stationsväg. Buss till Trelleborg och löpning tillbaka. Skåneleden till Fru Alstad och därifrån på eget bevåg till Alstad.
Svårighetsgrad: lätt. Bara asfalt och grusvägar. Mestadels helt platt med undantag för lite kupering ute på åkrarna.

Vi anländer till Trelleborg ca 17:10 och mörkret har lagt sig. Jag har hunnit bli hungrig pga förseningen och ändringen av planen. Jag suktar efter Espresso House men Fredrik blåvägrar. Vi behöver tydligen komma iväg om vi ska hinna hem innan julafton. Eller nått. Så vi springer…

Trelleborg glittrar i adventsskimmer och vi är ännu lyckligt ovetande om att ljuset vi ser är det sista på ett tag. Vi ska ut i beckmörker. Lysa pannlampa på dimma och mikroskopiska regndroppar så att hela världen blir vit och prickig.  Det är 4-5 km tills det börjar. Sen är det bara vi.

Jag ser bara 30 cm framför mig. Allt är antingen svart eller mjölkvitt. Utom månen som lyser med full kraft. Ibland kommer något enstaka ljus emot oss och det är inte förrän vi är typ jämsides som vi lyckas se om det är två löpare, en cykel eller en bil. Av Skåneleden-skyltarna ser vi inget, men Fredrik har rundan i klockan. Som protesterar om vi är på väg åt fel håll. En trygghet mitt i det mörka.

skåneleden

Hur etappen ser ut kan jag inte alls redogöra för, för vi har inte sett något. Med undantag för de små byarna vi passerar på vägen. Där som allt känns hemtrevligt igen. Där jag gärna vill dröja kvar en stund. Som ett avbrott till den totala ensamheten därute.

Vi övertalar oss själva om att etappen säkert ser ut som vanlig åker och att vi därmed inte missar något som lägger en mörkerlöpning precis här. Åkrar springer vi ju på alltid. Men av kommentarerna på instagram att döma, ska det visst vara en fin etapp…

Vi passerar Fru Alstad, Lilla Alstad, Västra Alstad innan vi kommer till Alstad där bilen väntar. Man kan undra över fantasirikedomen hos de som döper byarna här men även fundera lite på om det finns en Östra Alstad, Stora Alstad och Herr Alstad?

Undviker dock att undersöka saken vidare. När vi når Alstad är vi nämligen mer än nöjda med distansen som blev 3 kilometer längre än tänkt. Och med tanke på att jag var hungrig när vi började kan ni gissa hur bottenlöst hålet i min magsäck är just nu. Jag tuggar nästan på inredningen i bilen och säger inte ett ljud på hela vägen hem. Och ja, det blev hämtmat…

 

14+
Skåneleden 2020

Skåneleden SL5: Landskrona-Järavallen

Det börjar bli en tradition med Skåneleden-löpning på fredagseftermiddagarna. En typiskt bra tradition.

Etapp: 9 Landskrona-Järavallen (avviker från Saxtorpsjöarna mot busshållplats).
Hur: Bil till busshållplats Löddeköpinge Davidslid. Buss 138 till Landskrona Skepparbron. Och löpning tillbaka. Sista biten fram till Järavallens etappslut har vi tagit tidigare.
Svårighetsgrad: lätt. Med undantaget av utsvävningen ut i träskmark efter Häljarp. Vi fick improvisera lite pga oframkomlighet och Alsumpsskogen i allt för färskt minne.

Vi hoppar av i Landskrona och får skynda oss att ta en bild på solnedgången innan det blir beckmörkt. Nackdelen med vår nya fredagskvällstradition är att vi missar solljuset, men så länge vi väljer stjärnklara kvällar går det faktiskt ingen nöd. Det är är faktiskt riktigt mysigt därute.

Det är lite lurigt att hitta ut ur Landskrona. Precis som förra helgen. Medelålders ögon i kvällsmörker är inte världsbäst på att lokalisera orange fyrkanter på slumpmässigt utvalda lyktstolpar. Vi hittar ut ur stan även om vägen inte nödvändigtvis är helt rätt och tar oss an den långa asfaltrakan mot Häljarp. Intryckta mellan bilväg och industriområde.

Hade jag vandrat hade jag kanske inte njutit av den här biten men som sann asfaltlöpare mår jag ganska gott här.  Med vinden i ryggen flyger jag fram och Fredrik får säga åt mig att dra åt bromsen lite. I terrängen som väntar lite längre fram är rollerna omvända…

Efter Häljarp viker leden in i ett skogsområde, eller VÅTMARKSOMRÅDE som står på skylten vi ser när vi vänt upp därifrån. Vi kan nämligen inte fortsätta här. Det är översvämmat och blött. Hade jag varit ensam hade jag fortsatt ändå. Jag har liksom problem med att avvika från planer….

Men Fredrik övertygar mig om att dagens etapp räknas i alla fall. Även om jag med all sannolikhet kommer att springa om den i vår. I smyg.

Vi improviserar oss fram genom bostadsområden och skolgårdar innan vi når Saxtorpsskogen. Här är det beckmörkt och vi springer med halvdåliga lampor. Vet inte varför vi springer med lamporna Fredrik använder när han grillar när hela huset är fullt med lampor som hade lyst upp hela vägen till Tyskland. Men nu är det så. Och vi ser inte många centimeter fram.

Jag trippar fram för att inte trampa fel. Tänker på alla läskiga djur som står och hånler vid sidan om. Utan att jag ser dem. Drömmer om gatljus och julgransbelysning, och innan något större vildsvin hunnit sätta tänderna i mina vader är vi framme i civilisationen igen.

15 kilometer rakt hem till fredagspastan. En bra tradititon!

9+