Bläddra i kategori

Skåneleden 2020

Skåneleden 2020

Rutinmänniska utanför lådan

Jag är en rutinmänniska. Gör gärna likadant och på samma sätt. Vecka efter vecka…


Jag tränar helst på morgonen. Äter på bestämda tider och förstår inte hur folk kan lägga Teams-möten klockan 12. Och vandrar det gör vi nästan alltid lördagar kl 10.

Därför blev jag grymt chockad över mitt eget förslag att vandra idag, på enfredag eftermiddag.


Idén som föddes när det tydligen skulle ösregna lördag kl 10, visade sig vara ett genidrag.

Nu fick vi golden hour till utekökspastan och hälsa på kvällströtta får i solnedgång.


Alla tidpunkter bjuder på olika ljus, ljud och upplevelser. En annan gång ska vi testa 05.00 för soluppgången. Man får passa på när man ändå vågat sig ur boxen.

Mer rafflande detaljer om Skåneleden mellan Fulltofta och Maglebjer får ni i morgon. Och svaret på vad som fick mig att vilja fly från min egen ryggsäck…

12+
Skåneleden 2020

SL1 Båstad-Torekov, andra vägen…

Mellan Båstad och Torekov kan man ta sig på två olika delar av Skåneleden och den ena skrev jag om igår. Idag tar vi oss an dag 2. Den norra sträckningen, förbi Hovs hallar.

skåneleden

Eftersom det är vardag kan vi ta bussen mellan Torekov och Båstad. Den tar 53 minuter, och därmed 3 minuter längre än cykelturen dagen innan. Men vi slapp i alla fall komma svettiga till vår frukost på Bakeriet i Båstad. Vi har varit inne dagen innan för att försäkra oss om tillgången på mackor, och när vi undrade över havremjölken lovade hon att köpa till oss. Vilken stjärna!  Dagen startar alltså med frukost del 2 på uteservering innan vi ger oss av.

bakeriet

Sen bär det uppåt. Först på en smal men oväntat trafikerad asfaltväg och sedan vidare på de mjukaste stigar. Genom den mest fantastiska skog låter vi mjölksyran stumna våra ben. Vågar inte ens tänka på hur det känns att springa här men konstaterar att det åtminstone för ultralöpare är självaste definitionen av GÅ-BACKE vi befinner oss i. Alla uppförsbackars belöning stavas utsikt och vi kan se till både Kullaberg, Hallands Väderö och Halmstad beroende på vilken backe vi precis bemästrat. De efterföljande nerförsbackarna kan dock inte klassas som belöning. Det är trixig terräng och jag tar mig knappt ner. Speciellt när man har två kilometer till lunch och har en hungernivå högre än Eiffeltornet. DÅ går kilometerna sakta.

Vi har som idé att luncha vid Hovs hallar men Fredrik knäcker den smarta idén att pausa en kilometer innan. Vi går av stigen och klättrar ner ett par meter för att undkomma vinden.  Där sitter vi helt ensamma och tittar ut över havet. På båtarna som passerar medan vi njuter av maten. I lugn och ro, helt ovetande om den proppfulla parkering som finns bara en liten bit längre fram…

Parkeringen i Hovshallar ser ut som Ullared på rea. Det är tjockt med folk, och ett par kilometer på vardera sida om parkeringen passerar vi fler klämdagsflanörer än får.  Sen återgår vi till vår ensamma tillvaro igen. Och tar oss an den kopiösa mängd stenar som ska följa oss hela vägen till Torekov. Det är kargt och solen har gått i moln. Vinden har blåst upp och allt känns coolt och rått. Jag älskar att gå här, men vet att jag hade avskytt att springa på eländet.

Som alltid blir kaffelängtan stor på slutet och vi drivs av att hinna till Bruket i Helsingborg innan stängning. Därför är det raska ben som avverkar de nio sista kilometrarna in till Torekovs Busstation.

I vår utmaning att ta oss igenom Skåneleden har vi nu avverkat 22 av 130 mil. Det tar sig.

18+
Skåneleden 2020

Skåneleden SL1 Båstad-Torekov. Gånger 2.

I vår utmaning att ta oss runt hela Skåneleden har vi i dagarna vandrat mellan Båstad och Torekov. På två sätt…

grevie åsar

Skåneleden har två olika sträckor mellan Båstad och Torekov, och ett  guldupplägg hade varit att vandra båda med en övernattning på antingen Torekov Hotell eller Hotell Skansen i Båstad. Bada bubbelpool och äta fancy trerätters. Men vi valde budgetvarianten: camping! För att vi visste att vi ändå inte skulle komma fram i tid till varken bubbelbadet eller middagen. Logistiken var nämligen inte helt enkel…

Logistik: vår tanke var en bil parkerad i Torekov fullastad med campingprylar. Därifrån ska vi ta buss till Båstad och sedan vandra tillbaka, en del-led per dag. Upplägget funkade dock bara en av dagarna, den som var en vardag. Busstrafik Båstad-Torekov existerar nämligen inte på helgdagar!  Som Kristihimmelsbonus får vi därför packa med fulcyklar för att ta oss till Båstad. En nära döden-upplevelse då det ligger en ås på vägen…

Svårighetsgrad: den södra av lederna (etapp 21 plus del av 18) är lättvandrad och hela första partiet till Grevie åsar är asfalt. Åsarna är lite myskuperade och sista biten in mot Torekov småstenig. Men överlag enkel vandring. Som asfaltlöpare hade jag älskat den här sträckningen!
Den norra leden (etapp 16+17) är mer teknisk. Mycket kuperad inledningsvis, ofta i kombination med rötter och stenar, och mot slutet riktigt stenigt längs vattnet. Vackert som attan och en traillöpare hade älskat det. Jag hade nog svurit en del över stenarna…

Markering: lätt att följa. Men dåligt uppmärkta vindskydd och vattenställen.

Övernattningsmöjligheter: få. Då stora delen av leden går i naturreservat där man inte får tälta är det svårt att hitta sovplats längs leden och speciellt kring Torekov där vi vill bo.  Vi väljer ett mindre naturnära sätt. First Camp i Torekov. För bekvämlighet och åtkomst med bil.

Dag 1:
31 km. 8,5 timme inklusive matstopp, fotostopp, och kisspauser.

Vi ska alltså börja vår vandring med 15 km cykel, för att få ihop logistiken när Skånetrafiken firar Kristiflygare på annan ort. Jag svettas ihjäl när jag försöker ta mig upp för Mount Everest på min gnisslande tantcykel. Tror min sista stund är kommen innan vandringen ens hunnit börja, men överlever tack vare den evighetslånga nerförsbacken ner till Båstad och starten.

Som vanligt pratar vi sår i öronen på varandra när vi vandrar. Och när samtalsämnena tagit slut börjar vi fundera på vad vi skulle göra om vi skulle skilja oss. Vem som skulle ha vårdnaden om kaffemaskinen, vem som skulle bo var och hur man gör när man nätdejtar. Skulle folk liksom svajpa bort en om man visade sig på bild i långkalsonger och sova-i-tältfrisyr? Sen släppte vi den tråden…

Vi äter medhavd lunch på Grevie åsar och kommer därefter för första gången bort från asfalten och in på lite mer spännande terräng. Älskar kuperingen och utsikten. Man ser verkligen hela världen där uppifrån. Ett perfekt lunchstopp, ca 13 km från Båstad busstation.

Efter en fantastisk vandring över grönskande kullar väntar avslutningen längs stranden. Sista 12 km in mot Torekov vandrar vi med ett spegelblankt hav vid sidan om oss. Och begrundar fenomenet stockholmare i badrock. Tydligen går inte den inhemska Bjärebon omkring badrock och det är genom badrocken man lättast identifierar en stockholmare. Osäker om det är sant eller en skröna, ni får gärna upplysa mig om sanningshalten.

Några badrocksobservationer senare börjar kvällen krypa på och magen göra sig hörd. Men än är vi inte framme.

Att vandra tar galet mycket längre tid än att springa. Vi når Torekov strax efter 19. En normalvettig person hade förmodligen köpt en pizza och slängt sig i gräset. Med 31 km i benen tycker vi det är en bra idé att preppa grillmiddag med miljoner tillbehör. Vi har ju lastat bilen full som det vore en tvåveckors semester vi ska ut på. I bilen finns allt. Och lite till. Utom något festligt att dricka till mig. Fredrik har packat öl till sig själv medan jag festar loss på dagsgammalt kranvatten ur en illgrön vätskepåse. Fint ska det vara.

Vi dukar upp snacksbord medan vi tänder grillen. Frossar loss på chips, ostar och oliver. Och det där ljumna kranvattnet från toaletten i Glimminge plantering.

Kl 20:00 är maten klar och vi sätter oss till rätta medan solen sänker sig i ett magiskt kvällsljus.  Precis när det totala lugnet infinner sig kommer 6 barn och livar upp stämningen. Skuttar rundor och skriker glädjetjut. Så där som man gör när man är tolv och det är årets första sommarkväll. Såklart glad för deras skull men ett par öronproppar hade suttit fint. Vi har ju trots allt pratat skavsår i våra öron och är lite trötta…

När maten är intagen, kvällssolen fotograferad och tältet rest är klockan 23. Då kommer vi ihåg våffelsmeten vi tog med oss. Och våffeljärnet som ligger i den fullproppade bilen.

Därför blir det våfflor. Vid en annorlunda tid. På en camping i Torekov.  Kan ha varit de godaste våfflorna ever.

Dag 2 tar vi en annan dag. Stay tuned. Då ska ni få veta varför ni inte ska äta lunch i Hovs hallar…

15+
Skåneleden 2020

Följetongen fortsätter

Jag skriver min blogg mest som en dagbok för mig själv. Jag tänker att ingen annan bryr sig så mycket mycket om mina äventyr. Att inspirationen kanske inte flödar då jag varken publicerar flashiga recept eller mirakelmetoder att nå marathonformen på fyra veckor. Men ibland får jag tecken på att folk faktiskt tagit till sig något av det svammel som publiceras här.

Bloggläsaren Anna har berättat för sina systrar om gubbarna på Skåneledenskyltarna och att de är riktade åt det håll man förväntas gå. Detta efter mitt inlägg i vintras.

Efter förra helgens utflykt på Kullaberg fick jag dementera det falska rykte jag hade spridit. Gubbarna var helt wild and crazy och gick åt alla möjliga håll. Jag fick dåligt samvete och håller som kompensation båda tummarna för att Annas systrar är välbehållna och inte kommit vilse.

I helgen betade vi av en ny del av leden. Där var det ordning på gubbarna minsann. Så nu lanserar jag teori tre. Gubbarna SKA gå åt det håll pilen visar.  Att det inte stämmer på Kullaberg kan bero på:

  1. Kullabergsavdelningen av Skåneleden har köpt andrasorterings-skyltar till reapris. För att spara pengar till något mer fancy. Typ pizza på Krukan.
  2. Kullabergsleden markerades INNAN någon snilleblixt kom på att gubben borde gå i pilens riktning och designade nya skyltar.
  3. Han som tryckte skyltarna till Kullaberg hade druckit för mycket midsommarsnaps innan han skred till verket.

Undrar om jag någonsin får ett svar på frågan. Vilket alternativ tror du på?

(Och nu måste du svara för annars tror jag att ni alla är bortkollrade i naturen efter mina inte alltid överensstämmande teorier…)

10+