Skåneleden 2020

Det var längesen vi bockade av etapper i vårt Skåneledenprojekt men igår blev det tillfälle. Och vi tog löparskorna…

Etapp: 2 (Kåseberga-Nybrostrand) och 1 (Nybrostrand-Ystad)

Hur: Tåg till Ystad, buss till Kåseberga och löpning tillbaka till Ystad.

Svårighetsgrad: Inledningsvis väldigt kuperat på gräs. Därefter platt asfalt och lättsprungna stigar.

Båda har träningsvärk efter gårdagens Body Pump och det är en chockstart att inleda dagens 21 km med en brant trappa uppför. Två gånger dessutom, då jag glömt att sätta på klockan och vill ha en GPS-fil på hela etappen. Ner igen och börja om alltså…

Första kilometrarna blir någon form av fotointervaller. Det är så galet vackert att jag måste stanna hela tiden. Fota och begrunda. Känna vinden i håret. Njuta.

Vet inte var turisterna är men strax efter 9:30 är det fortfarande förvånansvärt lite folk. Kanske har de bättre talang för sovmorgon än jag!

Efter ca 4 km når vi skjutfältet Kabusa och Skåneleden tar en inte jätteromantisk väg runt om. Man får ta vägen igenom skjutfältet under vissa perioder och just den här dagen hade det varit okej. Om man inte rör vid eventuellt upphittad ammunition…

Vi väger alternativen. Att strunta i Skåneledensträckningen är alla gånger en finare upplevelse, men projektet vi har är ju att springa PÅ Skåneleden och inte bredvid…

Jag är lite fyrkantig och har svårt att inte hålla mig till planen. Fyrkantig är min benämning för det som Fredrik förmodligen skulle kallat ””full av tvångstankar”.  Men ändå. Det tvingar oss ut på Skåneleden och en 70-väg utan vägren. I en kilometer harvar vi där innan vi belönas med fyra kilometer cykelväg bredvid bilväg.  Som sagt: inte så fancy!

När vi passerar bortre änden av skjutfältet jublar vi. Äntligen ska vi tillbaka till havet! Leden går över strandängar och stundtals i djup och lös sand. En bit längre fram har en familj valt att lägga sig och sola mitt på leden och det känns som vi stör en smula när vi älgar oss fram mellan handdukar och svettiga lår…

Efter 12,5 km når vi en camping där man kan fylla på vattenflaskorna. Det behövs idag. Solen steker och Fredrik ser ut som han redan badat trots att vi har ca 5 km kvar till vårt planerade badstopp!

Leden gör sen en kort avstickare upp längs bilvägen innan vi leds in den härligaste skog. Här svalkar det lite i skuggan av träden. Det finns gott om bajamajor för den som har sånna behov men vi tutar bara förbi. Vi har badstopp i kikaren!

Efter 17 km når vi den berömda Fritidsbaren. Känd för sina wienerbröd som ska vara godast i hela världen, minst. Sist blev vi inte besvikna, så vi slår till på varsitt även denna gång. Men först bada. Wienernbröden får snällt vänta på bryggan och jag är orolig för att någon ska komma och stjäla dem…  Man har ju hört talas om strandtjuvar!

Havet är vågigt och jag bli översköljd av vatten.  Det härligaste på hela dagen. Då har jag ännu inte sett vilket underverk det gjorde med frisyren. Det gör jag först på lunchrestaurangens toalett. Men nått roligt ska de väl ha en vanlig tisdagslunch i Ystad.

Vi laddar med lite Wienerbröd innan vi tar oss vidare de sista 3,5 km till Ystad, och den där vanliga tisdagslunchen som ska visa sig vara något alldeles speciellt.

Jag har sett ut Grändens mat för lunch och har prickat helt rätt i min research. Gränden blir det mest fantastiska avslut på en hittills helt perfekt förmiddag.  Restaurangen har uteservering i en gränd, precis som namnet antyder. Det är blommor, parasoller, och semesterkänsla extra allt. Det är exemplarisk service och enligt Fredrik världens godaste öl. Han väljer en caesarbowl med kyckling och jag tar en poké bowl så fulltankad med smak att mina smaklökar gör trippelvolter. Där och då utnämner vi oss själva till semesterproffs. För att vi hittar guldkornen i det lilla. Och gör underverk av en vanlig tisdag.

För en kanonupplevelse tryck copy och sedan paste.

Inlägget skrivet i betalt samarbete med Landskrona stad.

Den 10–12 september anordnar Landskrona stad Vandringsgillet. Under tre dagar bjuder de in till vandring och guidade turer som går genom storslagen och unik natur, längs hav, genom skog och på ön Ven. God och vällagad mat hör vandringen till så därför levereras de välsmakande matpaketen av de högklassiga restaurangerna Kvarteret Erikstorp och House of Ven.

En av vandringarna kommer att gå längs Skåneleden, sträckan Rydebäck-Borstahusen, och jag har fått äran att dela med mig av mina upplevelser längs en av mina absoluta favoritsträckor!

Just den här sträckan är en av mina mest vandrade och sprungna. Mina tidigare äventyr kan ni läsa om här, här och här.

Det bästa med den här leden är att man aldrig tröttnar. För hur många gånger jag än gått här så är ingen gång den andra lik. På hösten kan det vara vilt och rått, på våren skirande och ljuvt. Och när jag nu för första gången tar mig an sträckan i maj lyser rapsen gul över fälten. Helt magiskt!

Vi startar i Rydebäck och har siktet inställt på Kvarteret Erikstorp i Borstahusen, där en smarrig lunch väntar. Från Rydebäck är det ca 8 kilometer dit, en distans som kan passa de flesta. Vill man ha en längre vandring går man båda vägarna, eller går man vidare ett par kilometer till Landskrona och tar tåget tillbaka.

Första guldkornet som dyker upp är Fortuna, själva definitionen av ordet pittoreskt. Ett supermysigt ställe med ett fåtal hus längs en smal väg, där själva tomten fortsätter på andra sidan vägen. Ofta med uteplats och egen brygga. Det blir liksom inte mer strandnära!

Sträckan ingår i Skåneleden och det är enkelt att följa markeringarna. Direkt efter Fortuna leds vi upp på höjden med en makalös utsikt över havet och branterna ner. Någon har byggt ett hus i slänten och häruppifrån ser man bara taket nedanför. Kan tänka mig utsikten från deras vardagsrum…

Via en brant nerförsbacke kommer vi efter tre km till Ålabodarna. Här finns både toalett och energipåfyllning för den som är hungrig. På Ålabodarnas hamnkrog kan man få sig en bit mat, och annars finns en kiosk med glass om man är på det humöret.

Strax efter Ålabodarna leder en brant trappa upp till Örenäs slott. Här kan man med fördel bo under sin Skånevistelse eller njuta av den goda mat som bjuds.

Ska man vidare mot Borstahusen får man ta sig ner för trappan igen och fortsätta vandringen längs havet. I alla fall en stund, för sen är det dags för benmusklerna att jobba. Via en brant uppförsbacke i Sundvik tar vi oss upp på höjderna igen. Passerar en hage med alpackor som för dagen håller sig lite i bakkant. Annars är de festliga djur som lämpar sig väl för en photoshoot. Vi får nöja oss med kor. De ligger över stigen och rör sig inte en millimeter när vi försöker smyga förbi. Förmodligen är de vana vid vandrare och låter sig inte skrämmas.

Vi närmar oss Hilleshögs dalar nu. Efter att precis ha kommit ner till havsnivå ska vi alltså upp igen. Via en lång trätrappa. Men den utsikt som väntar är värd all mjölksyra. För en sekund glömmer vi havet, och fokuserar på själva backarna. Det är som ett stort, kulligt, härligt grönt fält som uppenbarar sig. En liten stig  visar var vi ska ta vägen: först ner och sen upp igen. Och mitt i allt det gröna blomstrar gullvivorna och sprider färg.

Och mer färg ska det bli. Turkost till höger där vattnet finns. Knallgult till vänster där rapsen precis har slagit ut.

Vi har nu bara ett par mindre backar kvar innan vi är nere på platten igen. Här väntar den sista biten till Erikstorps Kungsgård och den efterlängtade lunchen. På den grusade gången finns skyltar som vittnar om att man springer intervaller här. Det finns också ett vindskydd för den som vill övernatta eller bara ha en utelunch. Vid Lill-Olas badstrand och Mötesplats Borstahusen som vi strax kommer till finns toaletter, badbryggor, minigolf och utegym. Om man behöver kyla av sig eller bara stärka upp överkroppen lite. Här kan man också övernatta i stugor eller tält.

Så här i maj briljerar inte temperaturerna, och nu lockar lunchen. Så vi passerar faciliteterna utan att stanna och går direkt till restaurangen.

På Kvarteret Erikstorp erbjuds dagens lunch, såväl som en bistromeny och a’la Carte. Lite beroende på vilken dag och tid man kommer. Vi ska prova dagens lunch. Och jag är en kräsen kund med god aptit…

Dagens rätt är en Cevapcici med rostad potatis, ajvar, grekisk sallad och yoghurt.  Fredrik tar den, medan jag väljer det vegetariska alternativet med bönor och linser istället för järpar. Filtrerat vatten och bröd ingår också.

Tyvärr tillåter inte vädret att vi sitter ute i den fina trädgården, men inomhusmiljön är mysig så det går ingen nöd på oss. Maten är är fräsch och full med smak. En typisk Anna-mat, och dessutom i bra mängd så man inte behöver gå hungrig där ifrån. Helt klart värt ett besök.

Vi sitter kvar länge eftersom himlen precis öppnat sig där ute. Mycket nöjda med dagens utflykt!

Logistiktips:

Parkera vid Rydebäcks strand och vandra söderut. Ta buss 218 tillbaka till Rydebäck.
Ta tåget till Rydebäck, vandra ner mot stranden där leden startar, och ta tåget hem från Landskrona.
För fler tips om övernattning, matställen och vandring, se: ilandskrona.se

Vi prickade bästa vädret inför helgens vandring. Skäralid-Åstorp är magi på riktigt. Och snäppet ännu bättre när man slipper långkalsongerna!

Etapp: 4 (Söderåsens nationalpark-Klåveröd),  3 (Klåveröd-Krika Skog), 2 (Krika Skog-Hålebäck) och 1 (Hålebäck-Åstorp)
Hur: Bil  till Åstorp via tältgömma vid Hålebäck. Tåg från Åstorp till Klippan och buss vidare till Skäralid/Söderåsens nationalpark. Vandring tillbaka.
Svårighet: Skäralid-Klåveröd ordentligt kuperat och ibland med svårt underlag. Hålebäck-Åstorp är lätt. Sträckan däremellan är någonstans mittemellan….

Vi valde att lägga in en övernattning på den 40 km långa sträckan. För att vi misstänkte att kuperingen skulle ta tid. Det var klokt. Kuperingen tog tid men faktiskt tog fotograferingen minst lika lång tid. Ni som varit där förstår. Det är magiskt både från botten och toppen. Höjderna, utsikten, svindeln, vitsipporna. Och speglingarna i dammen. Och allt måste dokumenteras. Väljer du att gå sträckan någon månad längre fram, behöver du avsätta ÄNNU mer tid för fotografering. För då är allt spirande grönt också. Får slut på kamerabatteri bara jag tänker tanken…

Sträckan börjar med en trappa rakt upp i himlen. Det finns en bänk två tredjedelar upp för den som är lagd åt det hållet. Annars är det bara att mata på. Lägga höjdmeter på sitt CV.

Klockan är halv tio men redan nu har den breda allmänheten börjat dyka upp. Ett par timmar senare kommer parkeringen vara överfull och hela stället lukta korv. Det är bra att vara tidig om man vill ha naturen lite mer för sig själv. Kanske ännu tidigare än vi var, men vi orkade inte åka hemifrån 05:30 för att få ihop tåglogistiken…

Utsikten, de porlande bäckarna och doften av ramslök förblindar oss båda, Fredrik så pass mycket att han glömmer att bli hungrig. Sånt glömmer aldrig jag. När han klockan 10:50 fortfarande inte föreslagit en förmiddagsfika bli jag HANGRY och nästintill otrevlig. Det blir panikstopp i en sluttning för en kaffe och en äggmacka med färskplockad ramslök.

I takt med att solen stiger plockar vi av både dunjackan och fleecen, mössan och vantarna. Det är en underbar vårdag och det här är själva livet. Det rycker som vanligt lite i löparbenen men ärligt är den här sträckan bättre för vandring. I alla fall för den som bara tittar ner när terrängen är knölig. Här vill man titta allt annat än ner!

Höjehall är Skånes nästan högsta punkt och vi är där efter 2,5 timme. Vi har precis gjort en tempoökning för att passera ett vandrande par och komma först till tornet. För att slippa vänta. Men det blir inget torn. Trappan är avstängd för att tornet ska renoveras, och besvikelsen är stor. Jag älskar ju torn. Det passerade paret går samma besvikelse till mötes, och strax efter kommer ett gäng killar som gått 18 kilometer enkel väg bara för att få gå upp i tornet…

Lunch-hungern kommer också lite panikartat och Fredrik föreslår första bästa kalhygge för vår lunchstund. Jag som hellre ligger raklång bland vitsippor lägger in mitt veto. Vi får gå lite till, och åtnjuter vår lunch först klockan halv fyra. För Skalman själv är det här helt utan för boxen men jag överlever. Och att ligga raklång bland vitsippor var liksom värt det. Alla dagar i veckan.

Dagens finaste fikaplats hittar vi några timmar senare på Klöva hallar. En bänk vid ravinens kant. En kaffe. Det totala lugnet. Suger åt oss det sista av den fantastiska utsikten innan det är dags att ta oss ner på åkrarna för lite mer platt vandring mot Hålebäck och vår övernattningsväska.

När vi når väskan och vår tänkta tältplats står stegräknaren på 48000 steg. Och i vår stegtävling på jobbet vet jag att kollegan siktar mot 50000.  Fredrik får sätta upp tältet själv medan jag går fram och tillbaka på hyfsat trötta fötter.

Avslutar kvällen med pasta, tomatsås och burrata innan vi somnar ovaggat innan klockan 22.

Dag 2 är kort och innebär i princip bara en gröt och en 9,5 kilometers enkel promenad. I jämförelse med dagen innan är sträckan lite mer medelmåttig, men också här finns ett par riktigt fina avsnitt. När vi når Tingvalla och de sista kilometerna mot Åstorp station har banmarkeraren somnat. Här är leden bara markerad åt andra hållet. Så vi får vända oss om för att försäkra sig om att vi är rätt.

Av en händelse dyker det upp en superlång trappa strax innan mål och jag kan inte hålla mig. Jag ser bara STEG. Så det blir en vända upp och ner innan vi förklarar sträckan avklarad.

Som löptur är den görbar på en dag. För vandring var det ypperligt med en övernattning.

Har ni inte varit i krokarna så får det bli dagens tips från mig. Bara gört. Så himla fint!

Jag älskar att känna mig lätt. Därför springer jag i lätta skor. Och gömmer väskor under granar för att kunna vandra med minimal packning!

Gårdagens väskgömma ser ni ovan. Under en random gran någonstans mellan Skäralid och Åstorp. Väskan innehåller allt för själva övernattningen: tält, sovsäckar, preppad middag i kylväska och varma kläder. Allt sånt som är skönt att slippa kånka.

Det viktigaste är att komma ihåg var man lagt den. Och att ha väl förslutna väskor för att slippa komma fram till en uppäten middag! Att man har en lite för effektiv kylklamp och får äta fryst burrata är smällar man kan få ta…

Idag har vi bara 10 km kvar till Åstorp efter övernattningen. Vi kommer på den geniala idén att lämna ryggsäckarna också. Att gå helt utan packning. Söndagsflanera.

Ska precis börja gå när Fredrik kommer på bilnyckeln! Den ligger i ryggsäcken som är en millisekund från att bli kvar på vår övernattningsplats.

10 km håller därmed på att bli 30. Utan mat. Det hade nog blivit både skilsmässa och svältdöd. Men vi hade fått många steg…