Gånglångpass till kaffe

Att bra kaffe är värt att springa eller cykla långt för är känt sedan gammalt. Nu vet jag att det är värt att gå långt för också!

Tar på mig promenadshortsen och stegar de 2,4 milen mellan Landskrona och Helsingborgs bästa kaffebar. För att mina två personliga hemmabaristor inte var i tjänst idag…

24 km är överstökat hyfsat fort när jag springer. När jag går är det en mer långdragen historia.  Inklusive kisspauser, energipåfyllning och photoshoots tar det fem timmar att avverka sträckan.  Kan möjligen hända att jag stannat onödigt länge vid sötnöten nedan:

Tänkte att det skulle kunna bli långtråkigt och har garderat mig med hörlurar och poddar. Men allt blir kvar i väskan.

I fem timmar umgås jag med mig själv, och helt ärligt är jag rätt trevlig. Kan inte komma ihåg en enda tanke jag tänkt men något måste det ju ha varit…

Kommer mest ihåg de färgsprakande blommorna, brisen från havet, fälten, backarna och det fantastiska i att bara vara.

När naturen tar slut någonstans vid Råå och sista 6 km övergår i cykelväg genom industriområde kan man tronat det härliga är över och förbi. Men inte.

Det ät när blommorna tar slut som jag går in i bubblan. När känslan går från strosande till stark. När evighetsmaskinen kickar in och någon slags Walker’s high infinner sig!

Med det har jag också visat för mig själv att den mentala långpassförmågan finns kvar även om den fysiska saknas. Den kan vara bra att ha ifall Helsingborg marathon skulle behöva ta några timmar extra…