Aktuellt

Hur jag tänker när jag tänker på Helsingborg Marathon

Det är 45 dagar till Helsingborg marathon. Jag springer långpass på 1600 meter med gångvila insprängt. Hur tänker jag kring det?

Helsingborg marathon ligger mig supervarmt om hjärtat. Jag har sprungit varje år sedan starten och hade som plan att fortsätta så till det år jag fyller 70. I år skulle blivit nummer 6 i ordningen, om inte höften slagit bakut.

Jag skriver ”skulle blivit” för varenda vettig människa hade väl tänkt precis så. Marathonstart 2019 = ej möjlig. DNS som en enda stor ful bokstavskombination. Did not start.

Men någonstans vägrar jag ge upp. Jag smider plan B, C och D.

Kanske kan jag springa i sista led och umgås med de riktiga kämparna. Alternera slöjogg med gång?  Jag funderar på hur lång tid det tar att promenera 42 kilometer, och om man kan muta tävlingsledningen att inte dra några rep…? Gå i mål i solnedgången och hoppas Chocolatte glömt ta med sig målgångschokladen hem!

Eller om det kommer vara möjligt att springa en mil, stanna och fika en stund, springa en till och upprepa… eller om grodhopp kan vara ett alternativ? Det har ju aldrig gjort ont…

Jag funderar på om kundvagn är ett tillåtet hjälpmedel och undrar vem som i så fall skulle vara villig att putta den?

För till Helsingborg måste jag. På ett eller annat sätt.

 

10 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    17 juli, 2019 kl 14:16

    Om jag vågar öka mina distanser till 7 km inom kort kanske jag kan putta?

    • Svara
      Anna
      18 juli, 2019 kl 22:28

      Puttningsuppdraget är ditt. Så delar vi på chokladen sen!

  • Svara
    pernillabredolt
    17 juli, 2019 kl 14:37

    Allting löser sig. Heja höften. Jag crosstrainade mig i form för min första mara. Hade inte tagit ett löpsteg sedan Göteborgsvarvet minus Sthlm halvmaran när jag fick sjukt ont igen och så sprang jag helt smärtfritt när det var dags i oktober.

    • Svara
      Anna
      18 juli, 2019 kl 22:27

      Aaah, du ger mig hopp! När alla berättar om sina näradödenupplevelser efter för lång bortavaro kändes det här som en tröst :D

  • Svara
    Ingmarie
    17 juli, 2019 kl 20:00

    Om någon klarar det så är det du!

    • Svara
      Anna
      18 juli, 2019 kl 22:29

      Och du :D

  • Svara
    Gert Persson
    18 juli, 2019 kl 11:54

    Du klara det Anna!! Vila dig i form. :)

    • Svara
      Anna
      18 juli, 2019 kl 22:29

      Tack för att du tror på mig! Jag hoppas du har rätt!

  • Svara
    H
    19 juli, 2019 kl 08:26

    Jag var skadad 6 veckor innan jag sprang Lidingöloppet för typ 10 år sedan. Hade inte kunnat springa alls så hade bara ett 2,5 km test på löpkontot. Till min stora förvåning kändes det bra den dagen dock så jag åkte upp på vinst och förlust.. och sprang hela loppet utan problem(ok, kramp i vaderna sista 6 men ändå!). Det kan gå med andra ord.

    • Svara
      Anna
      21 juli, 2019 kl 16:20

      Underbart att höra. Lite kramp i vaderna får man ta 😀

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.