Jag höll på att inomhusträna. För att det såg lite ruggigt ut därute. Så glad att jag inte föll för frestelsen…

Inomhus i all ära, men den där rapsen smäller lite högre. När man dessutom får med sig sin bättre hälft är våren liksom igångkickad med besked.

Idag skriver vi maj alltså. På cykel. Med mannen som dagen till ära lider av träningsvärken from hell. Men det hindrar honom inte att föreslå värsta intervallpasset. Han ger mig försprång och jagar ikapp. Jag försöker hålla undan. Ibland tar det 3 minuter innan han är ikapp, ibland 10. Det är en utmaning att disponera krafterna rätt.

Ett sjukt kul upplägg, och typ det enda sättet för mig att få upp lite fart på cykel. Annars trampar jag mest omkring och har det mysigt…

Sista kappcyklingen blir i uppförsbacke och det är två par skakiga ben som kommer hem lagom till lunch. Och ingen ångrar inomhuspasset som inte blev av.

Inne kan man ju träna i november. När världen är gul ska man vara ute.

Det var längesen man hängde i stadsparken på Valborg. Jag kan inte ens komma ihåg vad jag brukar göra på Valborg. Därför vet jag inte om Valborg the corona-style är speciellt annorlunda än den brukar.  För att få svar på frågan om vad jag brukar göra söker jag i arkiven. Bloggen alltså. Dagboken som vet allt.

2019
Joinar #helaskånesoverute och sover i vindskydd. Med brasa, om än inte majbrasa. En sånt perfekt sätt att fira Valborg, att vi hade planer för en favorit-i-repris i år. Men vädergudarna ville annorlunda. Annars ska man ju umgås utomhus har jag hört…

2018
Firar med snorig näsa och konstiga utslag över hela armarna. Det var ju ett lagom fancy sätt att fira. Förhoppningsvis gör jag inte om det…

2017
Firar Valborg med två långpass på två dagar. Helt Corona-säkrat och fantastiskt kul. Det borde man göra oftare!

2016
Frångår alla traditioner och springer lopp. Halvmara på Sydkusten som tyvärr ej längre finns. Säkerligen fler än 50 personers folksamling. Men dåförtiden fick man ju sånt!

2015
Åker gummibåt på löpar-resa i Kroatien. Alltså those were the days. Det är en Valborg jag mer än gärna tar copy paste på!

2014
Smider planer på ett veggo-cafe´. Inte ett ord om löpning. Kan bero på att jag har ett brutet nyckelben efter en cykelkrasch två veckor tidigare. Då är ju fika och mat bästa trösten…

2013
Valborgslyxen 2013 består av…. löpning. Alltså var är majbrasorna?

2012
Låg jag platt på altanen i gassande sol, efter en massa hemmaträning. Gassande solen alltså, var tog den vägen?

2011
Sydkustloppet igen.  En tradition som hade varit värd att bevara. Bästa sättet att fira Valborg ju.

2010
Firar en blöt Valborg. Så som jag kunnat göra idag. Om jag inte varit så bekväm…

2009
Slösar min Valborg på att vara arg. På en stegräknare. När man kunde ha grillat. Vilket tragiskt år…

2008
Firar att jag blivit frisk från förkylning mer än själva Valborg. Och ja, det är ju faktiskt viktigast att vara frisk! Klok som en bok redan 2008.

2007
Präktighetsbloggens storhetstid. Då jag ville frälsa världen från Sauna-belts även på självaste Valborg. Men jag ljög ju inte. Ingen blir lycklig av Sauna-belt. Inte ens 2020.

Nu är det förvisso en träningsblogg men borde jag inte ha besökt en enda brasa på alla dessa år? Och frågan är vilket av alla firanden som var det bästa?  Vilket hade du valt?

Jag gick utanför boxen och anmälde mig till Runacademy med start i mars i år. Jag var peppad över att få en termins strukturerad träning och chansen att träffa likasinnade. Men efter det första tillfället sprang jag som bekant inte mer…

Och varje vecka kommer mailet som informerar om veckans pass. Jag klickar bort det utan att läsa för noga, för det svider så in i bängen att inte få vara med. Men hur hårt jag än blundar lyckas jag inte stänga ute informationen.

Idag blir det TRÖSKELINTERVALLER på 8, 10 eller 12 minuter för alla lyckliga med benen i behåll. Och det blir extra jobbigt att inte vara där, för trösklar är min paradgren. Jag älskar trösklar. Nästan lika mycket som långpasset de ska ha till helgen…

Så mycket roligheter. Så många baler på slott.

Lyckas jag någon enstaka gång faktiskt INTE läsa mailet håller jag mig lyckligt ovetande ända fram till onsdag kväll klockan 19:30. Då är det stenkört.  Instagram svämmar  över av gruppbilder i kvällsljus.
Hashtag #runacademylund

Men jag är inte bitter. Det kommer fler terminer. Precis som det kommer fler valborgar, fler Portugalresor och fler marathon. Det här är väl helt enkelt bara året då inget blir som tänkt.

Jag ska i alla fall anmäla mig till hösten igen. Så mycket vet jag!

Man får tydligen inte säga ”i dessa tider”.  Folk blir galna. Därför kan jag inte låta bli. Här kommer ett enda långt ”I dessa tider”-inlägg…

I dessa tider…

… kan jag börja cykla 10 minuter efter jag stängt jobbdatorn. För att det inte tar 45 minuter att komma hem!

…kan jag dricka morgonkaffet utomhus i solen varje dag

…behöver jag köpa fler par mjukisbyxor

…träffar jag alla grannar som jag vanligen inte ser. När de också promenerar ”till jobbet”

…kan jag följa vårens ankomst, blad för blad.

…kan jag ha morgonmötet i trädgårdssoffan

… vet alla kollegor hur jag ser ut osminkad med tvivelaktig frisyr

… får jag blurra bakgrunden om jag inte hunnit diska innan teams-mötet

…luktar passerande människor inte parfym utan (hand)sprit.

…blir jag folkskygg och tycker 5  personer är jättemånga.

…vågar jag inte hosta när jag får en smula i halsen.

…får tränings-youtubers ett uppsving extra allt. Oavsett kvalitet…

…är helgerna så underbart lediga

…har ens hem förvandlats till ens jobb, och behovet att komma ut i naturen ökat STORT.

…saknar jag mina släktingar <3

…har handtag blivit jätteläskiga

…känns folk för närgångna

…slipper man fundera om man ska kramas eller skaka hand

…är jag glad att jag bor i Sverige. Att jag får gå ut

Hur har du det i dessa tider?