Sydkustloppet 2016 – race report

Två veckor, två lopp, två sjätteplatser. Grymt nöjd med den placeringen i ett lopp jag njutit mig igenom från start till mål. Trots motvinden.

Fil 2016-04-30 20 00 54

Det är kallt i starten och jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva utan min fleece och min dunjacka. Behåller den på så länge det bara går…

Planen för dagen är springa i en kontrollerad fart. Att inte ta ihjäl mig med tanke på loppet som väntar nästa helg, men ändå inte såsa runt fullständigt. Placerar mig en bit bak i startledet för att inte stressas i väg av snabba medlöpare.

Strax innan start upptäcker jag att jag skickat med mina energi-gels i väskan som åker bil till målet. Inte så att jag nödvändigt behöver dem men jag har ALLTID med in case of emergency. Nu är jag förpassad till sportdryck som jag naturligtvis inte vet vilken sort det är och var de serveras…

Starten går på gräs över en golfbana klippt med nagelsax. Det är lättsprunget och det känns coolt med havet så nära inpå. Vinden stör mig inte nämnvärt fastän jag vet att jag kommer att ha den blåsandes rakt framifrån i 21 km. Det finns många att gömma sig bakom även om löpare till sin natur oftast inte är väldigt breda.

Kommer direkt in i ett skönt flow och springer nog mer avslappnat än jag någonsin gjort. Hittar verkligen rätt i löpsteget från start och njuter. Ingenting gör ont, andningen är lugn. Fram till 12 km är livet en fest. Sen kommer sanden…

Sanden är bra mycket värre än motvinden. Den är mjuk, lös och djup. Under två hela kilometer sladdar jag runt innan det börjar dyka upp lite grästuvor att hoppa mellan för fastare underlag. Jag tappar lite av flytet i löpningen men direkt när vi kommer upp på asfalten vid 18 km kickar maskinen in igen.

Ser en bekant längre fram som filmar. Som den linslus jag är tänker jag att jag ska förgylla hans film, men kommer strax på andra tankar när ett, till perfektion knutet, skosnöre går upp. Hur är det möjligt? Tappar ett par hundra meter och det tar lång tid att jobba ikapp. När jag väl är framme är kameran nerstoppad och jag går miste om min filmkarriär…

En kille i orange kommer i fatt mig och ligger bredvid en stund innan han går förbi och lägger sig före. I skydd av hans rygg orkar jag hänga på i hans tempo utan att det blir jobbigare. Runner’s high slår mig med full kraft. Det här är riktigt coolt. I motvind på en fantastisk bana känner jag mig stark som ett troll.

Tills vi når upploppet. Ojämnt och gräsigt precis som alla andra år, och med en nittio graders sväng precis innan målgången. Plötsligt försvinner allt flyt men det är snabbt glömt. Tänker jag tillbaka är det bara ordet flow som slår mig.

Trots att jag inte sprungit några kvalitetspass eller långpass sedan februari är jag bara 30 sekunder sämre än förra gången på Sydkustloppet, och bara 50 sekunder från Sydkustlopps-pers (som båda gångerna sprungits i medvind…)

Jag fattar inget, men varför klaga?

Fil 2016-04-30 19 59 25Var det nya sleevesen som gjorde underverk?

Loppet blev en höjdare alltså, men nästan lika roligt var att läsa resultatlistan från Sportstiming, fullspäckad med rolig statistik.

Som åldersomvandlad tid så att jag kan jämföra mig med ynglingarna i mitt resesällskap. (Andreas, du slog mig bara med 32 sekunder. Varning för tanten liksom.)

fördelningSiffernörden i mig går bananas. Älska löpning och siffror!

19 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    30 april, 2016 kl 21:05

    Grattis! Nu fattar jag det där med motvinden. ;-)

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    1 maj, 2016 kl 08:46

    I’ve said it before, and I’ll say it again: fan vad jag älskar race reports!
    Och satan i gatan vad du är grym! Men skosnöret alltså… hade brutit ihop.

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 16:00

      Det händer varje gång. Jag är van…. .Fast det var lite mentalt jobbigt att jobba ikapp de jag tappade rygg på. Surade nog till för en stund innan jag gaskade upp mig :)

  • Svara
    hopihopi
    1 maj, 2016 kl 08:51

    Älskar också att läsa race reports, jag blir så sugen på att springa själv!

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 16:00

      Haha, på det bara! :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    1 maj, 2016 kl 09:01

    Djupt imponerad av så lång tid med motvind. Jag hade gått hem och surat. Hatar motvind orimligt mycket xD

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 16:04

      Jag hatar också motvind. Men jag hade liksom laddat för värsta tänkbara så när jag väl mötte vindeländet så kändes det inte så farligt. Bra knep att ta till nästa gång också. Ska nog skriva upp det…

  • Svara
    Richard Jack
    1 maj, 2016 kl 11:24

    Hade jag vetat att du sprang där så hade jag så klart tagit med dig i bild. Du är faktiskt med på några av bilderna. Jag skickar över! (jag tog stillbilder, så vi snackar stillbildskarriär, inte filmkarriär. :) )
    Du såg stark ut när du sprang om mig i sanden. Tyckte du hanterade den lösa sanden mästerligt!

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 16:05

      Tack för bilderna! Alltid kul med lite bilder från själva löpningen och inte bara runt omkring. Kände mig stark igår, vet inte vad som flög i mig. Kan det vara uppladdningen med chokladfondant, kolasås, kanderade hasselnötter och grädde??? Nu vågar jag aldrig springa lopp utan den….

  • Svara
    Andreas
    1 maj, 2016 kl 15:19

    Ruskigt bra! Kan bli pallplats i Oslo, utan åldersavdrag!

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 16:12

      Njae, Oslo är trail och där är jag en fegis av rang. Där blir jag nedpetad av gammelmormor och underbensamputerade. Det blir en njutarrunda! (om än skräckblandad i nerförsbackarna)

  • Svara
    Rund är också en form!
    1 maj, 2016 kl 17:05

    Du är så jäkla grym, grattis!!
    PS. Men jag tycker du ska ta bort den där titeln med dieselmotor/traktor. På riktigt. ;-) Du är supersnabb. Och tänk vad snabb du kan vara, om du inte maxar /eller lägger upp träningen optimalt nu!

    Kram M

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 21:57

      Jag har insett att jag är förhållandevis snabb på längre distanser, det säger ju liksom resultatlistan. Sen är grejen att jag inte springer fortare om distansen är kortare. Släpp iväg mig på en tusing och jag håller samma fart. Min dotter springer ifrån mig! Och säkert min mormor också…

  • Svara
    Mari
    1 maj, 2016 kl 18:33

    Sjukt imponerande. Du är en förebild :)

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 21:58

      ÅÅåh, tack! :)

  • Svara
    Märta
    1 maj, 2016 kl 21:25

    Åh drömmer mig tillbaka till året jag sprang Sydkustloppet. Jag gillade det jättemycket, ska absolut springa det igen! Men helst ett år då man har vinden i ryggen istället :-)

    • Svara
      Anna
      1 maj, 2016 kl 21:58

      Det är ett jättefint lopp! Nästa år är det säkert medvind :)

  • Svara
    anneliten
    2 maj, 2016 kl 15:35

    Finns det år när det är medvind alltså? Och den där sanden – den glömmer man inte i första taget. Härligt att läsa att du hade ett härligt flow, motvind och sand till trots!

    • Svara
      Anna
      2 maj, 2016 kl 21:30

      Hade vi inte medvind när du var med? När Ingmarie, jag, Sara och du liksom ägde resultatlistan :)

    Kommentera