Aktuellt

Laddar om

Min tråkigaste dag sedan jag anställdes är till sin ända. Jag har rensat papper. HELA dagen. Stått upp så fötterna värker och har nu en timme på mig att ladda om. Det är tröskelintervaller på Runacademy.

På den timmen ska jag hinna dricka kaffe, äta mellis, ligga med fötterna i högläge, välja träningskläder, hitta träningskläder och framförallt, hitta motivation.  Fötterna bultar. Mörkret har dessutom golvat mig. Jag tror det är läggdags och klockan är inte ens fem.

Vetetusan hur det ska gå till men jag törs nästan lova att ni hittar ett inlägg på mitt insta ikväll om hur otroligt härligt det är att springa trösklar i mörker. För nånstans vet jag ju att det ändå kommer att kännas bra…

Så sorry soffan, jag faller INTE för dig. Inte den här gången heller.

 

Aktuellt

Första du tänker på…

Behövde något att tänka på för att fördriva tid på min morgonpromenad (läs ”hysteriska stegjakt”).  Jag har nämligen inte alls lika mycket tålamod med att promenera som med att springa. Uppgift: Vilken är den första tanke som dyker upp för varje årtal fr om 2000. Here goes:

2000 – Gifter oss
2001 – Flyttar till Kävlinge (Vi skulle bara bo här ett par år…)
2002 – Fredrik bryter lårbenet
2003 – Yngsta dottern föds
2004 – Tsunami
2005 – Bygger om huset
2006 – PASS!
2007 – Börjar blogga
2008 – Mitt första marathon.
2009 – Löparknä!
2010 – Cyklar till Umeå och anordnar Kävlinge Ultraintervaller. På tiden innan alla sprang ultraintervaller.
2011 – Löparknä!
2012 – Stockholm frysmarathon. 
2013 – Fyller 40 kilometer och firar med stil.
2014 – Cyklar omkull och bryter nyckelbenet.
2015 – Äldsta dottern åker till USA för utbytesår.
2016 – Äldsta dottern kommer hem <3. Och jul i Sydafrika.
2017 – PASS!
2018 – bästa sommaren of all times
2019 – Dottern tar studenten.
2020 – Corona, Covid, håll avstånd, handsprit, restriktioner, Tegnell och rekommendationer. Och så lär jag mig uttala ordet statsepidemiolog…
2021 – Tomtköp, lägenhetsköp, kattköp och husförsäljning.

Men alltså 2006 och 2017, det är helt tomt. Jag kommer inte på en enda grej.
Säg det första du tänker på om jag årtalsdroppar 2006 och 2017?

Aktuellt

Trekvartstights

Trekvartstights är det ultimata plagget när det är för varmt för långa tights och för kallt för shorts. Ett typiskt lagom-plagg som tilltalar den med grav beslutsångest. Problemet är att just den längden är tantigast ever. Enligt både dotter och man. Och när dom två är överens så måste det vara sant!

Med mina vinterbleka ben känner jag mig naken i shorts. Och rädd för att frysa om knäna. Men lika rädd för att frysa är jag för att bli överkokt. Av tyget på underbenen. Den där panikkänslan av att känna sig instängd. Då kommer tanken om trekvartstights smygande.

Jag har två par från dinosauriernas tid. Då när trekvarts var den trendigaste längden i stan. Det står Team Nordic Trail på det ena paret. En hint om hur gamla de faktiskt är. Det var liksom 8 år sedan TNT hade premiär i Malmö…

Jag vet att man inte ska bry sig om vad andra tycker. Speciellt inte sina barn. Då hade jag gått omkring i nittiotalsjeans och där någonstans går gränsen. Men ändå. Man vill ju inte vara tantig. Speciellt inte när man faktiskt i deras ögon är en!

Därför springer jag Yddingeloppet i shorts och bländar hela startfältet. Fredrik tycker att jag ser sportig ut och faktiskt ser jag hellre sportig ut än som en tant. Men en liten längre modell hade inte skadat. För omgivningens skull!

yddingeloppet

Har letat efter längre shortsmodeller men det finns liksom inte för tjejer. Eller tanter. Det måste man vara man för att få ha. Orättvist!

Men nu är det november och shortsen kommer att förpassas till flyttlådan ”saker-jag-inte-behöver-innan-den-fjortonde-januari”.

Så nu får vi hoppas det bli tillräckligt kallt för långbenat. För det är inte tantigt.

Använder du trekvartstights?

Race reports

Race report: Yddingeloppet 2021

Jag har packat med tre par skor i bilen, och en hel garderob av kläder. Beslutsångesten har nått nya höjder och jag läser igenom gamla race reports från tidigare år för att komma till någon slags beslut i outfit-frågan.

I alla tidigare blogginlägg har jag klagat över skovalet och fattar därför det tämligen enkla beslutet att köra på trailskor. Fredrik övertygar mig sedan om shorts. Det ser proffsigare ut. Och ser man proffsig ut så springer man bättre, är hans övertygelse. Trekvarts är tantigt enligt dottern och långa tights för varmt. Tunn långärmad till det och saken är biff. Tills jag kommer till nummerlappsutdelningen…

Folk sätter nummerlappen på vindjackor och dunjackor. Alla har långa tights. Är på väg att göra en helomvändning och rota upp längre kläder ur väskan, men Fredrik hindrar mig. Jag tackar honom i 12 kilometer och undrar om tjejen i dunjacka överlevde svettfesten!??!

Med fem minuter till start korvar jag av mig överdragsbyxorna och bländas av de vitaste benen jorden skådat. Det är uppenbarligen inte sommarben jag går omkring med. Och de har nog inte blivit smorda på ett tag. De är så där torra och extra vita som bara ett par riktigt vintriga ben kan vara.  Skit samma, bländar jag någon stackare att springa i diket kanske jag kommer en placering högre i resultatlistan…

yddingeloppet

Starten går. Först uppför på asfalt, sen uppför i skog. En lika jobbig start som alla år. Tempot är ju dessutom mycket högre än på marathon, och jag undrar vad jag gör här?  Asfalttraktorn som trivs bäst när andningen är lite mer kontrollerad. Nu frustar jag som ett ånglok.

Terrängen är lättsprungen även för en asfalttraktor. Så när som ett kortare parti med osköna stenar. Men det är tamejtusan aldrig platt. Det går upp och det går ner. Blir omsprungen uppför och springer om nerför.

Passerar en man med ”GE BLOD” på tröjan som blöder på hela underarmen. Där snackar vi att leva som man lär. Jag håller mig på benen trots ett fåtal feltramp. När en kilometer återstår drar jag en lättnadens suck och gläds åt att snart få andas normalt igen. Men ”snart” är fel ordval. Sista kilometern känns som en mil och målet kommer liksom aldrig.

Hittar Fredrik kravlandes i löven för en snygg tvåhundra meter-kvar-bild och skrattar inombords hela vägen över mållinjen.

yddingeloppet

Det bli ett personsämsta med 2 sekunder men jag är nöjd ändå. Jag vågade trycka på och bli trött.  Jag hade kunnat vara lite mer offensiv och kört om när det blev ledlöpning och kanske skippat vätskan. Då hade jag sparat några sekunder. Men PS är bara ett bakvänt PB, och det räckte dessutom till en femteplats. Man kan fira sånt också! Cappuccino någon?