Aktuellt

Nytt år nya galenskaper

Jag vet inte vad som flög i mig. Plötsligt någonstans mellan julknäcken och nyårsskålen råkade jag klicka hem en startplats i Skåne Frozen Trail.

Vi snackar 31 km trail och 600 höjdmeter. För en som inte gillar trail och precis tyckte 88 höjdmeter var jobbigt….

Men enligt en ej ännu uppfunnen omvandlingskalkylator motsvarar 88 höjdmeter på nyårsdagen (efter alldeles för lite sömn) minst 800 höjdmeter utvilad. Och hur svårt kan det vara, när det vankas pizza i i målgång? Benen kommer liksom trumma på av sig själva. Eller nått. På fredag finns en risk för race report extra allt. Felspringningar i bästa fall. Stukade fötter, och blodvite om det vill sig illa. Eller tandagnisslan om jag inte hinner i mål innan någon annan ätit min pizza.  Ja ni fattar. Det är ett äventyr som väntar.

Och det är bara början. Jag har klickat hem lite mer…

 

Aktuellt

Gott Nytt År!

Som löpare springer man på nyårsafton. Det är sen gammalt. Så även idag. Men jag bytte ut partyhatten mot en sprillans ny buff, direkt ur lådan.

I år blir det blåturkost i Stävie och som arrangör kan jag ju ta mig friheten att prova den nya färgen hela 2 månader innan alla andra. Och vet ni, den levererade.

Den var studsig och riktigt pigg. Dock snäppet för varm när Skånevintern plötsligt levererar plus NIO grader. Så den blev snabbt degraderad från partyhatt till halsduk.

Anyway. Årets sista löppass är gjort. Men jag har hört att det väntar fler runt hörnet…
Ett nytt år väntar och det kan bli spänning här på bloggen redan om 6 dagar. Så stay tuned.

Nu åter står bara det viktigaste. Att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År! Jag hoppas vi ses på andra sidan tolvslaget!

Aktuellt

2022 – sammanfattningen (del 3)

Sommaren går så där fort som somrar gör och plötsligt är det september. Och september inleds som alltid med Helsingborg marathon. För första gången på länge utan skador i bagaget.

Helsingborg marathon

Jag är taggad till tänderna över att äntligen få ta mig an Helsingborgs gator igen, och dessutom i sällskap med bästa 3:30-ballongerna. Eller ballongen. För två av dem faller ifrån någonstans på mitten och det är en ensam ballong som får dra oss hela vägen. I målområdet lallar jag som vanligt omkring till någon lyfter bort mig med lyftkran. För att det är årets bästa mingel. Kanske är det lukten av våfflor som slutligen lyckas få mig därifrån. Fredrik har nämligen överträffat sig själv dagen till ära!

I september börjar vi dessutom tvångsspara pengar inför vår inflytt till sportstugan. Vi har inte en möbel, och lite pengar på kontot skadar inte. Det betyder att jag inte får dricka ute-kaffe eller köpa lunch på stan. Vi går heller inte på restaurang. Men springa Köpenhamn halvmarathon…. det går under radarn.

Halvan är inte hälften så fancy som helan. Det är folk överallt och jag kan inte springa ostört förrän efter en mil. Men vi är ett härligt gäng som åker över och det blir en bra dag ändå. Men målgångsbilderna alltså…

I oktober fyller jag år men vi sparar fortfarande pengar. Det största firandet får jag på jobbet där självaste VD:n sjunger för mig och kollegorna bjuder på kakor och choklad. Hände det ens något annat i oktober?

Jag har fåt en baksida som bråkar lite så jag skippar sista passen med Runacademy. En sorg i själen eftersom det är en av veckans höjdpunkter. Men springer jag lugnt och fint så funkar det. Tar mig genom Lund Runt 28 km genom att snacka mig runt hela banan. En fantastiskt trevlig loppupplevelse!

I december når stressnivån nya höjder. Sportstugan håller på bli klar men inget klaffar riktigt. Lås som slutar fungera, kylskåpsdörrar som inte levereras. Toaletter som fryser. Det är en kamp mot klockan om allt ska stå klart för ett julfirande i slutet av månaden. Men det gör det…

Om än utan stänkskydd i köket. Och en trapplösning av lastpallar för att ens ta sig in. Överkomligt för de som är under 70. En lite större utmaning för de mer årsrika…

År 2022 är snart slut. En nyårslöpning och ett firande i sportstugan återstår.

Det har varit ett bra år. Till nästa år hoppas jag att Fredrik blir skadefri så vi kan ränna rundor ihop igen. Det enda som faktiskt saknades i år!

 

Aktuellt

2022 – sammanfattningen (del 2)

Vi har kommit till maj som enligt mig är årets bästa månad. När rapsen blommar, allt är nytt och hela härligheten ligger framför.

Jag spammar min blogg och mitt insta med raps och ger mig ut på cykelrundor bara för att bli den som först hittar en gul blomma. Fredrik skäms ihjäl när jag stannar och fotar en ensam blomma i fältet.

Det är under en av löpturerna som jag lyckas tankeläsa Fredrik, så som man bara kan när man varit gifta sedan stenåldern. Och avslöjar honom med att hoppas att de snabba cyklisterna som cyklar om oss ska tro att det är för att han cyklar med sin otränade fru som det går så sakta. Fast verkligheten är att hon får vänta in honom….

Anyway. Efter både Vårrus och Lundalopp är det Köpenhamn marathon som är månadens happening. En happening som börjar med en kisselur i offentligheten och avslutas på en tid som ålderskorrigerat slår mitt fornstora pers från 2011 med 13 minuter. I faktiska minuter är jag fyra bakom, men alltså 2011 är inte det preskriberat?

I juni åker vi till Norrland och bjuds på det finaste väder. Vill tillbringar en hel vecka i sommarstuga och gör en avstickare till fjällen för ett par dagars vandring. Turen Klimpfjäll-Borgafjäll med en sväng upp på Borgahällan är en höjdare som varmt rekommenderas. Vi möter 4 personer på tre dagar och har hela världen för oss själva.

Mer läsning om detta finns här, här, här och här. För extra inslag av mjölksyra läs den sista…

Vi har nu kommit in i juli och naturligtvis finns en bröllopsbild preppad. Årets tema blir Malmö. Mest för att vi inte orkade släpa upp klänningen på Borgahällan…

Juli flyter på. Springer en massa. Cyklar en del. Plötsligt är det augusti.

Mitt största problem, måhända av i-landskaraktär, är att jag nu får veta att Helsingborg marathon är veteran-SM och att man behöver klubbtröja för att deltaga. Att inte springa Helsingborg i rosa är som att äta mannagrynsgröt på julafton. Dessutom är mina klubbtröjor osköna och i fel storlek!

Men problemen ska bli värre. Vår fjärde upplaga av TGS ska bli en mardrömshistoria bakom kulisserna. Inget funkar. Tekniken strular, hamburgare glöms i svärfars frys, folk plockar ner markeringar och vi får ringa räddningstjänsten…

Men efteråt är alla historier bra historier. Och vad vore en årssammanfattning om allt bara klaffat?

Det går mot höst. Och vi ser framemot att få flytta in i sportstugan. Ännu vet vi inte att allt som kan bli försenat blir försenat…

Fortsättning följer!