Aktuellt

2022 – sammanfattningen (del 2)

Vi har kommit till maj som enligt mig är årets bästa månad. När rapsen blommar, allt är nytt och hela härligheten ligger framför.

Jag spammar min blogg och mitt insta med raps och ger mig ut på cykelrundor bara för att bli den som först hittar en gul blomma. Fredrik skäms ihjäl när jag stannar och fotar en ensam blomma i fältet.

Det är under en av löpturerna som jag lyckas tankeläsa Fredrik, så som man bara kan när man varit gifta sedan stenåldern. Och avslöjar honom med att hoppas att de snabba cyklisterna som cyklar om oss ska tro att det är för att han cyklar med sin otränade fru som det går så sakta. Fast verkligheten är att hon får vänta in honom….

Anyway. Efter både Vårrus och Lundalopp är det Köpenhamn marathon som är månadens happening. En happening som börjar med en kisselur i offentligheten och avslutas på en tid som ålderskorrigerat slår mitt fornstora pers från 2011 med 13 minuter. I faktiska minuter är jag fyra bakom, men alltså 2011 är inte det preskriberat?

I juni åker vi till Norrland och bjuds på det finaste väder. Vill tillbringar en hel vecka i sommarstuga och gör en avstickare till fjällen för ett par dagars vandring. Turen Klimpfjäll-Borgafjäll med en sväng upp på Borgahällan är en höjdare som varmt rekommenderas. Vi möter 4 personer på tre dagar och har hela världen för oss själva.

Mer läsning om detta finns här, här, här och r. För extra inslag av mjölksyra läs den sista…

Vi har nu kommit in i juli och naturligtvis finns en bröllopsbild preppad. Årets tema blir Malmö. Mest för att vi inte orkade släpa upp klänningen på Borgahällan…

Juli flyter på. Springer en massa. Cyklar en del. Plötsligt är det augusti.

Mitt största problem, måhända av i-landskaraktär, är att jag nu får veta att Helsingborg marathon är veteran-SM och att man behöver klubbtröja för att deltaga. Att inte springa Helsingborg i rosa är som att äta mannagrynsgröt på julafton. Dessutom är mina klubbtröjor osköna och i fel storlek!

Men problemen ska bli värre. Vår fjärde upplaga av TGS ska bli en mardrömshistoria bakom kulisserna. Inget funkar. Tekniken strular, hamburgare glöms i svärfars frys, folk plockar ner markeringar och vi får ringa räddningstjänsten…

Men efteråt är alla historier bra historier. Och vad vore en årssammanfattning om allt bara klaffat?

Det går mot höst. Och vi ser framemot att få flytta in i sportstugan. Ännu vet vi inte att allt som kan bli försenat blir försenat…

Fortsättning följer!

 

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.