Aktuellt

Klimpfjäll-Borgafjäll. Dag 3.

Vi har haft alla vädringsluckor öppna i tältet och sovit som stockar trots att vinden vinit rätt igenom. Det är dimma ute och regn i prognosen. Vi behöver tänka om och stryka dagens planerade topptur.Planen var att lämna tält och tunga saker och ta oss upp på Klöverfjällets högsta topp, 1477 m ö h. Men vi ser bara halvvägs upp på fjället. Istället väljer vi att vandra genom fjällskog till Borgafjäll för att nästa dag ta oss an Borgahällan, den supercoola formation vi spanat på från håll. Med en helt vertikal sida ner mot Borgasjön!

Hursom haver. Regnkläder på. Myggorna väntar på oss. När Fredrik stannar och knyter skorna filmar jag mitt underben. Vid nästa internetplupp lägger jag upp på stories det som ska bli den mest kommenterade filmsnutten på mitt konto ever. Den är äcklig. Tänk den här fast allt kryper och flyger…

Jag har smort varenda bar millimeter med myggmedel. Fredrik har även varit även behjälplig med att kladda in hela min hårbotten, efter att ha sett myggen på min hjässa. Därför går jag omkring i årets flottigaste frisyr, där hårbotten blottas mellan striporna. Men skitsamma, idag ska vi ändå inte möta någon alls…

Jag har dock inte smort rumpan vilket blir alldeles uppenbart när jag sätter mig ner för dagens första kisspaus. På de trehundra åren det tar att tömma blåsan (ja det känns så!) har min bakdel förvandlats från julskinka till prickig korv.

Till nästa kisspaus har jag lärt mig, och rollar hela mittenregionen innan start…

Vi fortsätter vandringen genom skogen. Funderar vilken lort som hör till vilket djur, och var alla håller hus? Vi ser inte ett enda djur. Förutom myggen. Och fortfarande ser vi inte topparna på de fjäll som omger oss.

När Lapplandsleden korsar Klöverfjällsleden ska vi ta av höger på Klöverfjällsleden ner mot Borgafjäll city och vidare till Borgagården.  Där har vi panikhyrt en stuga till skydd från åskan som väntar under kväll och natt.

Enligt kartan ska Lapplandsleden fortsätta rakt fram i korsningen men i verkligheten fortsätter den orange markeringen längs vår väg på Klöverfjällsleden. Vet inte hur det är tänkt här men vi skulle ju ändå avvika och orkar inte fundera.

Vi passerar Storfallet innan vi pausar för fika vid Korpån i Borgafjäll. Vi börjar ana Borgafjälls folkmängd när vi ser att den lokala utomhusscenen bara har EN bänk för publik…

Efter fikastoppet väntar en fyra kilometer lång promenad på asfalt till Borgagården. Medan himlen blir mörkare och mörkare.

Stugan vi blir tilldelade fyller sin funktion som väderskydd. Att toaletten gick att spola hade också varit önskvärt…

På stället finns en restaurang med magisk utsikt över Borgasjön. Jag vill äta där men ryggar för priset. När jag väljer en huvudrätt för 350 kronor vill jag inte ha leriga vandringsbyxor och en ulltröja med både hål och tvivelaktig doft. Vi väljer the Saloon.

I en mörk lokal en trappa ner råder Vilda Västern. Bartendern är Sheriff och lokalen är utsmyckad enligt konstens alla regler. Vi väljer bort påsmaten och testar en lokal viltkebab till tonerna av hårdrock på väldigt hög volym!

Från källarlokalens enda fönster blickar vi ut över Borgahällan och det berg vi ska ta oss an i morgon. Då har tanken inte slagit oss att även vi kan bli trötta…

Om tidigare vandringsdagar kan du läsa här och här.

 

 

 

 

 

4 Kommentarer

  • Svara
    Anna T
    25 augusti, 2022 kl 12:36

    Ska till Borgafjäll inom kort – och tänker ta oss an Borgahällan. Hade tänkt äta på Saloonen också, men det verkar både mörkt och högljutt, så jag känner att jag tvekar.

    Men Borgahällan lockar, även om jag tror att det kommer bli tufft för oss, för som jag skrev under ett annat inlägg – har inte tränat nåt på ett tag :-)

    • Svara
      Anna
      25 augusti, 2022 kl 20:51

      Borgahällan måste ni testa. Det var tufft men värt varenda mjölksyrachock. Dessutom var det ett bra pausställe på mitten för lite energipåfyllning. Och var inte rädd för saloonen, det är svårt att bli högljutt med tre gäster :D
      Restaurangen på våningen ovanför har magisk utsikt men vi var inte sugna på den budgeten mär vi kände oss ofräschast i stan :D
      Rapportera gärna om ert äventyr när ni har varit där! Så nyfiken på hur ni gillar det!

      • Svara
        Anna T
        27 augusti, 2022 kl 23:30

        Borgahällan alltså. Vilken grej! Inga mygg (slutet på aug var perfekt på många vis!), 12 grader och halvklart. Varmt, men överkomligt. Lagom när vi kände att nu orkar vi inte lyfta benen över en sten till, så var vi framme vid sjön. Dock otroligt blåsigt, så jacka på och hitta lä. Fikade, för att ha energi till toppen och inte riskera att bli hungriga där. Smart drag!

        På toppen. Utsikten! Vyerna! Branterna ner! Höjdrädd make … Föreslog att vi skulle äta lunch där på toppen, men nä, den paniken tog man inte miste på! Njöt en stund av utsikten ändå, och vår prestation. Börjar vandra ner, missar fikaställe där vi tänkt äta lunch (vi fattar inte ens hur det gick till!). Så vi bestämmer att ta oss ner till trädgränsen och äta där. Mitt i det brantaste ser jag en plan yta vid sidan av stigen, med sol och lä. Perfekt ju! Men nä, jag får klart för mig att bara för att det är platt där, så är det ändå mitt i brantaste partiet och höjdrädslan kan man inte lura så lätt. Inser min tankevurpa, får en skrattattack så jag inte kan ta ett steg till! Stackars min man, halvt panikslagen av höjden – och där sitter jag och skrattar så tårarna rinner!

        Men ner kom vi, mat fick vi, och vi upplevde bland det häftigaste vi gjort! Det blev middag på Saloonen :-) Bra mat, en del folk, och inte så hög musik.

        PS. Vi såg björnen i sjön ;-)

        • Svara
          Anna
          4 september, 2022 kl 17:44

          Men ååå, vad underbart att läsa! Så glad att ni tyckte om det! Eller mannen kanske inte var lika lycklig över höjden :O
          Bra jobbat i branterna, det sög faktiskt rätt bra! Och vilken tur att björnen inte hade gått någonstans, så ni fick se den också :D

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.