När man varit gift sedan stenåldern känner man varandra. Vet vad den andra tänker.
Det är på gårdagens cykelrunda som det händer. Vi blir omcyklade av en ”riktig” cyklist. En sån med vita supertajta cykelkläder och till perfektion rakade ben. Och med synliga ådror på vaderna…
Jag tänker att Fredrik tänker:” jag vill vara som han”. För jag vet att älskar att ha ådror på vaderna och känna sig som Hulken på cykeln.
Han har svårt att identifiera sig som den medelmåttige medelålders kontorsarbetaren som senaste månadernas jobb har förvandlat honom till. (Det där med medelålders är inte jobbets fel…)
Därför tänker jag att han tänker att det är bra att jag är med. Så att den snabba cyklisten med välsmorda ben förleds att tro att han bara cyklar sakta för att han cyklar med mig. Den långsamma frun.
Precis så tänker han också. Erkänner han vid en konfrontation vid middagsbordet senare på kvällen.
Jag borde ha Nobelpriset i tankeläsning. Och minst en cappuccino som plåster på såren för att han i sitt sinne låter folk tro att det är jag som är den långsamma. För så var faktiskt inte fallet…
3 Kommentarer
ingmarie Nilsson
9 maj, 2022 kl 20:17Det är fint. att känna varandra så väl OCH stötta varandra. :-) Jag och A har inte varit gifta i 20 + år men sambos. Tror det är typ samma. ;-)
Anna
16 maj, 2022 kl 15:15Ja det är knappast vigselringen som gör det :D Men det är rätt kul när man vet vad den andra tänker. Och skönt när man vet att den andra är en besserwisser och att man därför inte ska tro på allt hur övertygad han än låter… hrm. NÄmner inga namn och pratar åt en kompis. Eller inte :D
Joanna Sörensen
10 maj, 2022 kl 15:29😂