Aktuellt

Så många lopp

Om livet är lugnt mellan oktober till mars, är det nästan stressigt nu med alla lopp som krockar. FOMO:n som översköljer en och viljan att vara med överallt. Under veckan som gått har jag jonglerat med fyra lopp samtidigt…

  1. ÖST – loppet som jag har behövt förbereda mig för. Se till att ha gels hemma, tvätta löparkläderna och klippa tånaglarna.
  2. KÖPENHAMN MARATHON – och jakten på en billig startplats. En ordinarie startplats kostar 1200 kr och det har blivit lite av en sport att hitta en så billig second hand-biljett som möjligt. I vårt kompisgäng har vi varit på hugget i veckan och alla lyckades komma över en plats. Den mest lyckosamma fick sin gratis. Vi andra betalade mellan 750-870.
  3. BLODOMLOPPET – jag som aldrig lyckas vinna något vann två startplatser till Blodomloppet den 10 maj. Det blir Fredrik som får äran att hänga med. Ett läskigt millopp bara dagar innan Köpenhamn.
  4. STÄVIE FRONTYARD. Vi släppte platserna igår, men det krävde en del jobb med hemsida och facebookevenemang innan vi var redo.

Många lopp i huvudet samtidigt. Vi får hoppas att jag kommer ihåg vilket av dem jag ska springa i morgon, så jag inte sätter mig på tåget till Köpenhamn…

 

Aktuellt

Loppnojor – igen!

Jag har börjat noja mig inför lördag. För vädret och klädvalet såklart men nästan mest för det där med växlingen. Och för att min stafettkompis drömmer om en pallplats jag aldrig kommer att kunna ge henne…

Vi springer duon och jag har andra sträckan.  Hur vet jag hur länge jag kan sitta på Byvägen och sippa kaffe? Hur vet jag när jag ska vara lagom mätt för att börja springa, när jag inte vet när jag ska börja springa?

Livetrackingar vet jag inte om det finns och än mindre om de går att lita på. Och att tjejen som springer för pallplats ska ta sig tid att stanna och skriva sms är osannolikt. Jag får väl hänga i växlingsladan med god marginal helt enkelt.

Eller är det ens en lada? Eller ska jag stå ute i regn? Ann-Elise som sprang förra året kommer inte ihåg och det hon kommer ihåg är att de missade flera minuter på växlingen för att de yrade omkring som höns. Hon är inte att lita på. Inte jag heller….

Utöver det nojar jag över det faktum att det bara är 6 lag i damklassen och att vi därmed med stor sannolikhet hamnar sist. Tanken på att alla gått hem när jag går i mål är jobbig. Synen av en sönderfrusen Ann-Elise som väntat till kaffevagnen kört hem och sen lite till.

Och vad händer om jag springer vilse när inga ryggar finns att jaga? Eller om jag glömmer min medhavda mugg och inte kan dricka? Eller om fotvårdaren jag precis besökte karvade bort aningens för mycket av min lilltå så att jag kommer att ha ont hela vägen…

Orosmomenten är många. Men pirret vinner. Det här ska bli så kul!

 

Aktuellt

Vad händer i kroppen klockan 18?

Jag springer nästan aldrig klockan 18. Det är liksom mitt i middagen. Men ibland händer det. Typ idag.

Är jag ledig springer jag mellan förmiddagskaffet och lunch, typ klockan 10. På vardagar blir det ofta innan jobbet klockan 06.00. För att det är skönt att ha det gjort. Jag ska inte säga att kroppen protesterar trots den arla timmen, men alltså vad händer med kroppen efter klockan 18?

Det är som att någon har smort maskineriet. Det finns inget som skaver. Benen är lätta och studset i steget är helt magiskt. Andningen är taktfast och varenda kroppsdel rör sig i rytmen.

Det är så här varje gång jag springer klockan 18. Magic hour. Eller nått.

Och ändå envisas jag med morgonrundor och lunchpass. För att få det gjort. För att ta sig ut efter jobbet är det mentalt jobbigaste som finns.

Jag borde springa klockan 18 lite oftare. Även om middagen blir supersen och jag somnar lagom till undanplockningen.

När är din magic hour?

Aktuellt

Race week

Det har blivit race week och jag har börjat SMHI-knarka. Som vanligt alltså.

Eftersom det är ÖST som står på schemat behöver man inte kolla SMHI. Det är  alltid dåligt väder på ÖST. Oftast uppvägs det av värmen i arrangemanget, allt snack runt omkring, och den fantastiska banan. Men ibland hjälper inte ens det. 

2017 – 47K. Året jag nästan frös ihjäl. Då hjälpte inget.

Alla andra år har jag bara glada minnen ifrån. Och det ska bli underbart att få testa DUO:n för första gången. I det omöjliga beslutet mellan första sträckan (med sand och hemska stenar) och andra sträckan (med start så sent att man hellre hade druckit kaffe) faller min lott på andra sträckan. Det kommer att bli grymt. Bara min medlöpare på första sträckan hinner bli frisk!

För dig som ska springa och behöver lite race report-pepp, här är hela gänget:

2015 – 21K. Chockar mig själv och hamnar på pallen.

2016 – 21K. Springer mig till en Mallorca-resa!

2018 – 21K med strulande vad

2019 -21K och upptäckten att loppet är backigt. I år igen.

2022 – 21K när jag glömmer att jag inte bestämt mig för om jag ska starta eller inte….

Vem ser jag på vilken startlinje?