Österlen spring trail – race report!

Jag har bytt ner mig från 62 till 21 km pga en bråkande fot, och ett förnuft så sunt att löpargudarna måste vara stolta över mig. Under tre löpfria dagar i Milano har foten inte sagt ett ljud, och när solen dessutom skiner från klarblå himmel ångrar jag mig. 62 km hade suttit jäkligt fint!

Känner mig felplacerad med min blå nummerlapp bland alla röda. Vill vara någon annanstans, bland mina Ultrafriends. Tänker att min felfärgade nummerlapp liksom skriker att jag vikt ner mig. Fast jag bara varit osedvanligt klok…

Fast snart kommer jag på andra tankar. Det är ju här festen är! Ultror i all ära, men 21 km drar mer folk. Träffar hela världen och snackar bort så mycket tid att jag inte ens hinner värma upp. Det är vänner från förr, gamla kollegor från Gerdahallen, bloggläsare, folk jag coachat på deras jobb. ALLA är på Christinehof i dag. Och jag trivs.

När startskottet går väntar 3-4 lättlöpta kilometer innan backarna och rötterna tar vid.  Jag dras med i ett tempo som är på gränsen till för högt men jag vet att jag får vila i terrängen. Av den smärtsamma anledningen att jag är för tekniskt dålig för att mata på…

I varje tekniskt parti tappar jag fart. Bromsar upp och skapar en orm av ivriga löpare bakom. Kliver åt sidan för att släppa förbi och slippa känna mig stressad.

När vi når grusväg äter jag in. Kopplar på traktorn och tuffar förbi. Resten av loppet är ett enda långt copy paste. Blir omsprungen i skogen, springer om på grusvägen. Vi är ett gäng på 4-5 pers som liksom hattar fram och tillbaka, och tillslut bara skrattar de när jag kör om. För femmiljonte gången.

Foten känns ingenting. Tills det ödesdigra felsteget strax innan Hallamölla. Trampar snett och får tillbaka precis samma ont jag bråkat med de senaste veckorna. Plus ränta. Tänker att jag kanske borde kliva av men ångrar mig. Det släpper lite efterhand.

Vad som nästan är värre är min vänsterlins som kasar omkring i ögat och gör livet lite spännande suddigt. För att inte snubbla ihjäl mig får jag blunda med ena ögat, vilket nästan är jobbigare än att springa. Varför har ingen sagt att piratlapp är en bra grej att ha med på lopp?

I de värsta branterna är jag glad att jag bara springer 21. Det är liksom mycket snabbare avklarat. Och man hinner till kaffebaren innan den stänger. Beslutet känns bra.

Jag når slutligen den elaka målgångstrappan. Fredrik har placerat sig strategiskt på toppen för att återigen ta en klassisk bild på min inte allt för graciösa trappteknik. Jag försöker skärpa mig men tappar fokus av mannen i brynja bakom mig. Det är inte brynjan i sig som stjäl min koncentration utan det faktum att han låter som han ska dö. Hinner snabbrepetera mina HLR-kunskaper mentalt innan jag ser en ambulans och känner mig trygg.

Mannen tar sig i mål levande ett par steg bakom mig. Jag lever också. Fast inte foten. Den är arg. Ett sketans felsteg och tillbaka på ruta ett. Men jag har hoppet uppe. Lite högläge i bilen kan säkert göra susen!

Kliver över mållinjen som nionde tjej av 176 startande. Som asfaltballerina på grönbete bland rötterna är jag grymt nöjd med det. Googlar resultatet från Ultran och kan inte låta bli att undra var jag hamnat där. Men vissa saker får man aldrig veta. Förrän nästa år…

Och är det någon som undrade över det konstiga tältet på parkeringen så var det bara jag som bytte om. Piggelina goes Stålmannen.

Om Fredrik kunde fälla ihop tältet efteråt? Eeeh. Nej. Men med fällt baksäte lyckades vi ta oss hem ändå…

 

27 Kommentarer

  • Svara
    Cecilia
    14 april, 2018 kl 20:06

    Stort grattis, starkt spring efter bara några timmar på hemmaplan med en kvarstående doft av italienskt kaffe😀

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:54

      Ja det var kanske inte den bästa uppladdningen men det var kul ändå :)

  • Svara
    Andreas
    14 april, 2018 kl 20:39

    Hela världen var inte på Christinehof när vi ultror gick i mål. Då låg ni redan hemma på soffan. 😂. Bra sprunigt!

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:56

      Haha, nej förstår det var lite mer ödsligt några timmar senare. Hade det varit 25 grader och gassande sol hade jag kunnat tänka mig att stanna på en filt och heja er i mål. Det får bli nästa år. Eller inte. För då tänker jag springa själv :)

  • Svara
    Hans Broomé
    14 april, 2018 kl 21:16

    Tack för trevlig läsning. Nästa år hoppas jag att vi får läsa en rapport från ultran!
    Snygg ”telefonhytt”!

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:56

      Det kan du skriva upp! Nästa år ska jag vara så trött efter mina 62 km att jag behöver en liggande telefonhytt för ombyte!

  • Svara
    Pernilla
    14 april, 2018 kl 21:21

    Grattis! Själv bröt jag efter 4 mil 🙈. Första milen på sandstrand och sedan klappersten där jag vrickade till fötterna ett par gånger sög musten ur mig🤓, men det blev ju ett bra långpass iallafall😉. Hoppas att din fot repar sig snabbt👍🏻

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:58

      Kan tänka mig att det där underlaget inte hade varit värsta bästa för min fot heller. Förmodligen ännu mer vrickad än vad foten blev nu. Bra kämpat i dina 4 mil! Gör du om det nästa år?

      • Svara
        Pernilla
        16 april, 2018 kl 12:47

        Absolut inte!!🙃. Jag har redan bestämt mig att hädanefter så blir det en hederlig mara på asfalt😉. Jag är ju ingen trailmänniska. Stenarna hade varit riktigt värdelösa för din fot😉🙈

        • Svara
          Anna
          16 april, 2018 kl 22:00

          Hihi, visst är det skönt med asfalt. Fast gärna i skog. Fast det är en lurig combo :)

  • Svara
    Ingmarie
    14 april, 2018 kl 21:58

    Vilken härlig dag! Och grattis!

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:58

      Tack tack!

  • Svara
    Johanna
    14 april, 2018 kl 22:33

    Ja så härligt det var! Snyggt sprunget! Hoppas foten blir snäll snart igen.

    Mannen i brynjan såg jag när jag gick i mål – han kröp på gräsmattan och fångades snart upp av ambulanspersonal.

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 16:59

      Usch vad läskigt, det måste ändå varit en stund efter han gick i mål. Hoppas det gick bra!

      • Svara
        Johanna
        15 april, 2018 kl 21:57

        Ja och en ganska bra stund efter att jag gick i mål dessutom. Hoppas han är okej idag!

  • Svara
    Erika - Löpningen & jag
    15 april, 2018 kl 10:13

    Kanonbra sprunget! Hoppas foten inte blivit allt för tjurig av vrickningen nu efteråt, så att du får bra payback på ditt kloka beslut liksom ;)

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 17:00

      Den är minst sagt lite stel idag. Så onödigt med tanke på att jag ville känna mig fit for fight nu. Att det här loppet inte skulle rasera något. Men jag hoppas det släpper fort! Typ till på lördag. Är lite sugen på Höganäs….ska du dit?

      • Svara
        Erika - Löpningen & jag
        16 april, 2018 kl 06:51

        Jag är fortfarande trött efter förra årets motvind rakt i nyllet där, så skippar det i år, haha! xD

        • Svara
          Anna
          16 april, 2018 kl 21:57

          Motvind. Tänk om jag hade läst det innan jag anmälde mig….

  • Svara
    Lisa S
    15 april, 2018 kl 12:11

    Heja dig! grymt bra sprunget med en bråkande lins och en bråkande fot. Jag hade givit upp, jag ger upp för minsta lilla. Du är en kämpe!

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 17:01

      Nejdå, det hade du inte. En bråkande lins får man tänka bort. En bråkande fot kräver lite mer övervägande. Men jag vet inte hur man gör när man bryter. Verkar så svårt… :)

  • Svara
    Märta Johansson
    15 april, 2018 kl 14:34

    Bra kämpat med linsskydd och fotont, och vilken grym placering dessutom! Jag tänkte just på det när vi sprang och gick i mål, att det var rätt öde både längs banan och i mål. Det är helt klart mer liv och rörelse om man håller sig i närheten av Christinehof och inte kommer i mål strax innan målet stänger 😉

    • Svara
      Anna
      15 april, 2018 kl 17:02

      Ja det är synd med ultror som inte har jättemånga deltagare. Det är ju ultrafolket som behöver mest party i målgången!

  • Svara
    Trail & Inspiration
    16 april, 2018 kl 08:48

    Perfekt väder ni fick! Men ändå klokt av dig.
    Stooort minus på snedsteget… :-( Krya!

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:59

      Eller hur. Så sjukt onödigt :O

  • Svara
    Hanna
    16 april, 2018 kl 10:14

    Bra sprunget! Hoppas att foten inte är alltför ilsk idag.

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:59

      Den känns mest lite stel. Har inte vågat testa den än…. i morgon har jag löpcoachningar, då får vi se om den håller :O

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.