Aktuellt

Det är på Runacademy det händer. Det är där jag tvingas utanför min bekvämlighetsbubbla och springer intervaller. Ett helt wild and crazy inslag i min annars rätt enahanda löpträning. Och jag älskar det varje gång.

Om ett par veckor drar höstens löpgrupper igång och jag är såklart anmäld. Jag har dessutom fått en startplats att lotta ut och den chansen ska ni naturligtvis ta. Tävlingen kommer finnas både här och på instagram. För störst chans tävla på båda!  Bloggtävlingens utmaning är att svara på följande frågor:

1. Vilka länder finns Runacademy i?
2. Varför ska just du vinna platsen?

Maila dina svar till anna@piggelina.se senast 9 september!

Race week och tid över. En chans att sätta ihop spinningpass och rensa garderober. Men inte. Jag anmäler mig till lopp…

I mörkaste november. När risken för regn är ungefär lika stor som att det är vägarbeten på banan som ger bonuskilometrar. När man trängs i omklädningsrummet innan start för att slippa frysa, och då soffan förmodligen hade varit allra extra skön. Just då älskar jag att springa. Runt hela Lund utan att ens passera centrum och doften av gott kaffe. Sån är jag.

För det här är loppet är något av det mysigaste man kan göra på hösten. Bli varm trots allt det kalla. Återupptäcka att Lund inte är platt. Få en chokladboll i mål, och en ny kaffemugg till samlingen.

Klart det är just en sån startplats jag klickar hem när jag har tid över! Hoppas vi ses i omklädningsrummet!

Planen: progressiva 5 km där varje kilometer ska gå fem sekunder fortare än föregående. Från 4:55 min/km ner till 4:35.  Resultat: FAIL

Det där med att höja farten efterhand låter ju jätteroligt i teorin. För den som har växlar på sina löparben. Min maskin är inte konstruerad på det viset. Den har bara en växel och en fart.

Första kilometern går alldeles för fort. Hela känslan i kroppen vill springa 4:39 och då gör benen det.  Så svårt att bromsa sig när känslan är där. Det är säkert medvindens förtjänst. Jag rullar på.

Redan på kilometer tre är jag uppe i min tänkta slutfart. Ökar lite till fjärde kilometern men sen är det stopp. Eller motvind. Sista kilometern bli den långsammaste, och av progressionen blev det noll och intet.

Det är inte så lätt att lära en traktor sitta.

Att köra traktorn rätt ner i vattnet efteråt är däremot inget problem. Ett härligt svalkande dopp som belöning för mödan. 5 km snabbdistans kan vara jobbigare än vilket marathon som helst.

Receptet är 3 kilometer uppvärmning, 16-17 minuter kort backe och 3 kilometer hemjogg. Enkelt i teorin. Nästintill omöjligt om man råkar bo i Malmö…

En finfin backe finns vid brofästet men dit har jag en mil. Lite väl tilltagen uppvärmning om man dessutom siktar på att vara hemma klockan 07:00…

På lagom avstånd har jag kullarna på Kroksbäck. Gör sig utmärkt för tomtelöpning men är för branta för dagens pass, där syftet är att flyta upp för backen, inte kravla…

Och så har vi viadukterna…

Hittar ett motlut vid Emporia. Det blir en kilometer bonus på både uppvärmning och nerjogg, men får duga. Jag är inte ensam. Den här vägen är visst motorvägen för morgonpigga cyklister på väg till jobbet. Det blir typ…. slalombacke.

Anyway. Nu har jag följt två av passen av marathonprogrammets 20 veckor. Har aldrig känt mig så här förberedd…