Aktuellt

Race report: Köpenhamn marathon 2023

 Uppladdningen var tveksam men tänkte nog ändå att det skulle gå. Då visste jag inte hur en strulig nacke kan förvandla en fantastisk feeling till en 27 kilometer lång kamp. För det händer nått efter första ljuvliga 15…

Jag startar med 3:30-ballongerna och har en fantastisk chill start. Tänker att jag njutjoggar en marathon. En cool känsla.

Springer lite före ballongerna mot andra vätskekontrollen. För att kunna dricka i lugn och ro medan de kommer ikapp. Vätska känns högprio i den värme som väntar. Men de kommer inte ikapp.

Det känns som jag är god för förra årets 3:26. Benen springer av sig själv och jag andas knappt. Partyfeelingen på topp. Njuter av musiken och gläds åt alla som tagit sig ut för att heja. Marathon ÄR det roligaste som finns.

Fredrik är ute och hejar och som vanligt ser jag ut som en överspeedad fjant på alla bilder. Glad i hela ansiktet. Då vet jag inte vad som väntar.

Någonstans vid kilometer 15 börjar nacken kännas spänd. Försöker slappna av, pendla med armarna, skaka loss. Inget hjälper. Stelt blir stelare och till slut ont. Huvudet blir tyngre och tyngre, det känns som jag inte orkar hålla upp det. En helt bisarr känsla som jag aldrig någonsin känt.

Försöker peppa mig själv med att jag ju faktiskt inte springer med nacken, men det tär mentalt. Jag tappar fart.

Vid Red Bull-stationen gör jag det mest otippade. Jag som ALDRIG druckit Redbull och överlag är ganska skeptisk till energidryck slänger mig över en mugg. Ge. Mig. Vingar. Någon. Men några vingar får jag inte…

Får stanna och stretcha nacken vid de två efterföljande vätskestationerna. Första gången hjälper det lite. Andra gången not so much. Men jag har inte ont i benen…

Jag inser att 3:30-ballongerna är på väg bakifrån och tänker att jag ska ge det en chans att hänga på när det oundvikliga är ett faktum.

Vid 40 km kommer de upp som en hord galopperande hästar. Jag ökar. Hänger i fast huvudet håller på ramla av. Vid skylten 800 meter kvar måste jag släppa. 800 meter är typ till månen och tillbaka, kan man ens springa så långt?

600 meter. En evighet. Har jag ens styrfart?

400, 200. Folk spurtar. Jag springer nog i åttaminutersfart. Och vem har fyllt hela målrakan med sirap, jag kommer ju inte fram!

Stapplar över mållinjen. Stänger klockan (!)  på 3:30.06 och tar mig vidare till medaljen. Den som faktiskt inte var så smutsful som jag trodde. Har de hunnit putsa den efter folkstormen i sociala medier tro?

Men. Den är tung. Med den runt halsen kan jag omöjligen hålla upp huvudet. Sätter mig på en betonggris och tar av den.

Har ingen mobil och vet inte hur i hela folkhavet jag ska hitta Fredrik? Vill ha massage….

Dricker upp mitt vatten och laddar mentalt för att gå och leta honom. Han hittar mig. Jag är i min smärtbubbla och ser ingen.

Slänger oss i gräset och väntar in resten av det fantastiska löpargäng vi åkt dit med! De flesta har fått kriga. Och undrat varför man springer marathon. De flesta kommer stå på startlinjen nästa år igen…För det här med marathon är ändå en fantastisk grej!

Aktuellt

Marathonladdning modell nytänkande

Min maraladdning inför morgondagens lopp har varit lite annorlunda än vanligt. I morgon vet vi om det var en flipp eller flopp. Så här….

Det började redan i onsdags med att jag sprang lite tuffare än jag brukar under marathonveckan. Benen burrade hela natten och jag kunde inte sova. Oklart om det var smart…

Fredag och fest. 5,5 timmars sömn och en kolhydratladdning utan kolhydrater…

Jag tar det lugnt med alkolholen och hinkar vatten pga den 30 gradiga värme som råder i lokalen. Alkolholen utgör därmed inget hot mot marathonformen. Men maten. Alltså hallå.

Huvudrätten kommer in. De som inte valt specialkost får tonvis med potatis och möjlighet till TVÅ stora kycklingfilér. Men jag har valt veggo. På min tallrik dyker det upp en svamp, tre sparris och en gigantisk purjolök.

Purjolöken vågar jag inte ens äta med risk för att prutta mig igenom hela Köpenhamn. Återstår en svamp och tre sparrisar. Har jag tur kommer jag till kilometer två med sån laddning.  Jag är så hungrig att jag håller på göra inbrott i PÖLSE-FOODTRUCKEN som står utanför. Men den öppnar först kl 00.00, och så mycket har klockan inte blivit.

Det slutar med att jag äter medhavda bars till nattamat på hotellet.

Idag försöker jag äta och sova ikapp. För i morgon smäller det!

Aktuellt

Snåla aldrig på Resorben!

Jag skulle köpa Resorb inför helgens äventyr. Boosta kroppen med salt inför den danska värmeböljan. Men så blev jag lite sparsam…

För när jag lägger fram min 72-kronors-Resorb i kassan frågar expediten om jag inte ska prova apotekets egna vätskeersättning istället. Den kostar 45 och om jag blir medlem, bara 32! För mig som försöker hålla i slantarna låter det som ljuv musik. Det är ju en hel cappuccino jag sparar.

Förpackningen ser nästan identisk ut med Resorb och jag tänker att det säkert är samma produkt i annan wrapping. Dessuom finns smaken SVARTVINBÄR. Som Resorb slutat med men som faktiskt var deras godaste. Jag slår till.

Firar med en cappuccino och meddelar stolt Fredrik om hur sparsam jag varit. (Med undantag av den där cappuccinon då…)

Ett par timmar senare är det tid för test. Häller upp ett glas och lägger i brustabletten. Det tar lång tid men den som väntar på något gott…

Smakar.

Och där ångrar jag mitt beslut. Det smakar kvalmigt. Som om någon smygkräkts i mitt glas.

17 tabletter kvar. Sen köper jag Resorb…

Aktuellt

15 seconds of fame. Gånger två.

Torsdagen går från normal till crazy. Mitt i eftermiddagsjobbet vill P4 Malmöhus göra reportage angående nyheten BROLOPPET 2025 och Köpenhamn marathon. Johanna lurar med mig och Ann-Elise. Hon säger något om kaffe och sen är det kört. Vi är på.

I självaste Pildammsparken möter vi upp. En sändning kvart över tre och en kvart över fyra. Däremellan kaffe.

Jag vet inte vad vi sa eller vad vi glömde att säga. Om vi gjorde bort oss eller om det flöt på. Jag vågar oavsett inte lyssna. Det jag kommer ihåg är att vi gick bananas över nyheten Broloppet 2025. VIlken grej.

Malmö som liksom inte har något ordentligt lopp att skryta med. Det HÄR är grejen. Så boka upp 15 juni 2025. Jag ska meddela mina barn att de inte får gifta sig då….

Senast loppet gick var 2010. Med 15 meter/sekund i ryggen flyger jag över bron på rekord tid och pers. Men tidtagningen fungerar inte. Det tar flera dagar innan de rotat rätt på backuperna och jag får min enda halvmaratid på rätt sida 1:30-strecket. Fast jag har aldrig räknat den. Det kändes lite fusk…

2025 är det dags igen. Bara hoppas det inte är payback time med 15 m/s motvind!