Race report: Blodomloppet Malmö 2023

Masoud Owji var med om diskoteksbranden i Göteborg 1998 och är nu ambassadör för Blodomloppet. Han ska springa (nästan) alla 19 lopp, och jag och Fredrik vann varsin startplats i hans team i Malmö. Med fyra dagar till Köpenhamn marathon var planen marafart. Kontrollerat och fint. Men jag är sämst på att hålla mig till plan…

I startlistan står jag som Anonym-73, Scania Road Runners. Det fattas bara solglasögon och hatt för att jag ska känna mig mer hemlig. Vet inte varför det blivit så, men skitsamma, nu kan jag ju verkligen springa hur sakta som helst utan att någon undrar. Bra där.

Vi samlas innan start för att få den obligatoriska röda tröjan och nummerlapp. Sen försvinner tiden på bajamajabesök, omparkering av bilen och uppvärmning. Och plötsligt håller jag på missa starten. Jag ska starta i andra och sista startgrupp. Den för folk som springer saktare än 45 minuter på milen. När speakern börjar tagga igång inför start tänker jag att det är 5 km-löparna som ska iväg. Och att jag har minst tio minuter på mig. Men jag har fel. Det är jag som ska starta. Det är mig och resten av 10 kilometersgänget han försöker peppa igång. Hoppsan!

Tittar mig omkring. Ingen har shorts och linne. Det här är gänget som ska chilla runt. Tänk om jag är snabbast och måste hitta vägen själv! Som tur är slipper jag det. Det är ett tiotal snabbisar som förklätt sig i långa tights. Jag har ryggar att följa!

Starten går. Jag glömmer att titta på klockan. Går på känsla men lyckas inte fullt hindra mig själv från att ryckas med. Bromsar. Men inte tillräckligt. Blir lite trött i motvinden. Fast jag inte skulle…

Loppet har inte världens roligaste bansträckning. Vi är mestadels ute i industriområden och bostadsområden, med undantag av en liten sväng i Bulltoftas sega backe, samt sista biten in mot mål.

Med 500 meter kvar möts banorna för 5 km och 10 km och den lilla bron vi ska över korkar igen fullständigt. Muttrar i smyg över att folk inte kan hålla höger, och samlar kraft inför spurten som jag inte ska spurta på.

Kliver över mållinjen på 45:50 och förmodligen lite för fort. Får se om det straffar sig på söndag.

Efter att ha köat en kvart för bananen och medaljen, byter vi om och samlas med teamet för en berömda picknicken. Den som alltid är sammansatt av bästa kombon av sponsrade prylar utan att ingredienserna nödvändigtvis passar ihop. Macka med potatissallad och dressing liksom…

Hur som haver. En trevlig kväll. Trevligt sällskap och finfint väder. Nu laddar jag om för Köpenhamn. Masoud laddar om för 17 blodomlopp….