Aktuellt

Race report: Blodomloppet Malmö 2023

Masoud Owji var med om diskoteksbranden i Göteborg 1998 och är nu ambassadör för Blodomloppet. Han ska springa (nästan) alla 19 lopp, och jag och Fredrik vann varsin startplats i hans team i Malmö. Med fyra dagar till Köpenhamn marathon var planen marafart. Kontrollerat och fint. Men jag är sämst på att hålla mig till plan…

I startlistan står jag som Anonym-73, Scania Road Runners. Det fattas bara solglasögon och hatt för att jag ska känna mig mer hemlig. Vet inte varför det blivit så, men skitsamma, nu kan jag ju verkligen springa hur sakta som helst utan att någon undrar. Bra där.

Vi samlas innan start för att få den obligatoriska röda tröjan och nummerlapp. Sen försvinner tiden på bajamajabesök, omparkering av bilen och uppvärmning. Och plötsligt håller jag på missa starten. Jag ska starta i andra och sista startgrupp. Den för folk som springer saktare än 45 minuter på milen. När speakern börjar tagga igång inför start tänker jag att det är 5 km-löparna som ska iväg. Och att jag har minst tio minuter på mig. Men jag har fel. Det är jag som ska starta. Det är mig och resten av 10 kilometersgänget han försöker peppa igång. Hoppsan!

Tittar mig omkring. Ingen har shorts och linne. Det här är gänget som ska chilla runt. Tänk om jag är snabbast och måste hitta vägen själv! Som tur är slipper jag det. Det är ett tiotal snabbisar som förklätt sig i långa tights. Jag har ryggar att följa!

Starten går. Jag glömmer att titta på klockan. Går på känsla men lyckas inte fullt hindra mig själv från att ryckas med. Bromsar. Men inte tillräckligt. Blir lite trött i motvinden. Fast jag inte skulle…

Loppet har inte världens roligaste bansträckning. Vi är mestadels ute i industriområden och bostadsområden, med undantag av en liten sväng i Bulltoftas sega backe, samt sista biten in mot mål.

Med 500 meter kvar möts banorna för 5 km och 10 km och den lilla bron vi ska över korkar igen fullständigt. Muttrar i smyg över att folk inte kan hålla höger, och samlar kraft inför spurten som jag inte ska spurta på.

Kliver över mållinjen på 45:50 och förmodligen lite för fort. Får se om det straffar sig på söndag.

Efter att ha köat en kvart för bananen och medaljen, byter vi om och samlas med teamet för en berömda picknicken. Den som alltid är sammansatt av bästa kombon av sponsrade prylar utan att ingredienserna nödvändigtvis passar ihop. Macka med potatissallad och dressing liksom…

Hur som haver. En trevlig kväll. Trevligt sällskap och finfint väder. Nu laddar jag om för Köpenhamn. Masoud laddar om för 17 blodomlopp….

Aktuellt

Vi måste prata skor!

Vi måste prata skor fast som omväxling inte löparskor. Vi måste prata människoskor….

Jag hatar att ha ont i fötterna och äger knappt spetsiga skor eller skor med klack. Sneakers är min bästa vän, och jag vaknar glad varje dag som sneakersmodet håller i sig. Men nu ska jag ju på fest med dress code ”cocktail chic”….

Och det 1,5 dygn före Köpenhamn marathon. Det är liksom inte läge för skoskav och träningsvärk i vaderna.

Folk jämför klackar och coola skor. Jag drömmer om sneakers men har sträckt mig till platta ballerinaskor. Och kompenserar med världens största örhängen. För öronen springer man inte med.

Nu ska jag bara lyckas ta mig hem från festen innan den slutar kl 02. Helst utan att någon märker det och tycker att jag är en tråkmåns. Jag har ju världens bästa ursäkt men vet inte om den är legitim eller liksom själva definitionen på tråkmåns, för de som inte springer….

Vad säger ni? Är det normalt att tulla lite på partyfeelingen för att kunna springa?

Aktuellt

Race week

Man vet att det är race week när man blir inbillningssjuk, får låtsasont i random kroppsdelar och nojar över att man nog inte tränat hälften så mycket som man borde…

Men det slutar visst inte där. För nu har jag börjat drömma också. I natt köade jag till Tivoli i Köpenhamn där visst starten skulle gå. Men när jag visade leg i entrén var det ingen som trodde på att det var jag på fotot. Så jag fick inte komma in och inte starta. Men mest ledsen var jag för att jag missade karusellerna….

Och än är det bara måndag. Var ska det här sluta?

Aktuellt

När man springer med en besserwisser och leden är felmärkt…

Vi ska springa ihop. Sånt som vi gjorde förr. Innan skadorna. Först mina, sen hans. Men allt är glömt, nu är det dags igen, och vi har valt världens finaste led för uppgiften. Jakten på Gullspira, västra loopen.

Jag har sprungit den massor av gånger och alltid hittat runt pga den fantastiskt tydliga markeringen.  Men då har jag inte haft en besserwisser med karta i släptåg…

För Fredrik vill lära sig stigarna, och hur allt hänger ihop. Bli världsbäst på skogen och kunna varenda stig. Kul så. Men just nu är det jag som kan stigarna bäst. För att jag inte varit skadad och sprungit mycket mer.

Plötsligt säger han att markeringen är fel. Ologisk. Och att stigen måste korsa sig själv om det ska gå ihop. Och sånt händer ju aldrig. Vi måste ha missat något. Och den markering vi just står framför tillhör säkert leden fast mycket längre fram…

”Men jag springer ju alltid här….” försöker jag….

Spelar liksom ingen roll. Det är något fel med markeringen.

Jag tycker att han övertänker. Om man bara följer markeringen så kommer man ju rätt. Utan att förvirras av en gammal orienteringskarta som inte alls har leden utritad.

Det löser sig till slut. Han låter sig övertygas (bara en sån sak!) och vi kommer runt. På en runda som är helt magisk så här års. Det gröna nästan bländas. Och vitsipporna. På krypavstånd från vår ytterdörr. Vilken ynnest. Och vilken grej att äntligen kunna springa ihop igen. Fast nästa gång gömmer jag kartan…