Aktuellt

I morgon kl 12 checkar jag ut för semester part 2. Och min semesterchecklista är lång. Här är sakerna jag vill bocka av:

Skryllerundan 15 km tillsammans med folk från klubben. För att gemensamt bocka lite Skåneled till vår sommarutmaning.

Åstorp-Krikaskog. Skåneled med Ingmarie. Bocka två etapper till…  Och såklart god mat och kaffe. Ingmarie vet hur man firar semester!

Brantevikslöpning med några andra från klubben. Som Båstadlöpningen förra året fast på ny plats. En tradition väl värd att bevara.

Soluppgångsvandring med Fredrik. Favorit-i-repris och fjärde gången gillt. Minst en gång per sommar är ett måste!

Tredagarsvandring längs Skåneleden Olofström-Osby. Checka av etapper på vår egna utmaning.

Äta glass på favoritställena: Favvoglass, Via Palermo, Dolce Sicilia

Äta middag på MYGEL.

Bada så ofta jag orkar och törs.

Fika på Atrium och Geijersgatan.

Köra träningsdag med middag med bästa Kävlingefolket.

Ordna lopp (kom och spring vetja!)

Det låter som jag kommer att överleva…

Hade ågren hela dagen för de tröskelintervaller som jag bestämt mig för att köra efter jobbet. Sköt plågan framför mig, och gick på toa minst fyrahundra gånger. Sen sprang jag. En pudel.

12-10-8 minuter tröskel med en minuts vila mellan varje. I en slottspark full av semestrande paraply-försedda turister. En klocka som piper ”FÖR SNABBT” och ”FÖR LÅNGSAMT” helt slumpartat, och ett par ben som långsamt vaknar till liv.

Jag överlevde faktiskt. Kände mig nästan lite spänstig. Tills jag såg pudeln. Det hade varit creddigare om det varit en räserbil!

Min standardrunda är 12 kilometer. Om stjärnorna står rätt kan den bli 13 km och vid akut krisläge 11,5. Men för det mesta blir den just 12. För att den känns som mest på riktigt då.

Jag fattar ju att det kan vara bra att springa kortare och oftare men det är VÄLDIGT sällan jag byter om för 6 kilometer. Då går jag hellre till gymmet. Jag har funderat hur jag ska få till de där kortare rundorna ochidag kom jag på värsta knepet. Hur jag ska lura mig själv. Jag sprang helt enkelt ner till havet, hoppade i, klättrade upp och sprang hem igen. Det blev på pricken 6 kilometer.

Och gick fortare än att gå.

Om jag kör den rutinen varje solig morgon kommer jag bli världsmästare på 6-kilometersrundor. I alla fall tills oktoberstormarna slår till….

Jag har skrivit om mina rosa skor förr. Löparskorna som köptes i för liten storlek och därför fick tjänstgöra som inneskor på gymmet.

Skorna som stack ut bland alla moderna skor i vitt och svart. Som kändes ute och andades löpning. Och ofrånkomligen avslöjade katten bland gymhermelinerna.

För en månad sen glömde jag skorna på gymmet. Man kan frestas att tro att jag gjorde det med flit för att få köpa nya, men så var det inte. Jag glömde dem och de försvann. Någon gillar uppenbarligen rosa skor men jag kommer att känna igen dem direkt när jag det dem. En modig tjuv!

Men inte ens ett par stulna skor kunde förmå mig att köpa nya. För så slösaktig jag är vad gäller löparskor, så snål är jag när det gäller innegympaskor. Så jag började nalla dotterns skor. Jag frågade såklart först, och eftersom hon delar mina saker – med eller utan min vetskap – kunde hon liksom inte säga nej…

I en månad har jag kommit runt problemet i hennes vita skor. Smält in på gymmet. Känt mig moderiktig…

Så åker hon till o-ringen och tar skorna med sig.

Snåltarmen vrider sig. Ska jag behöva köpa nya? Men så hittar jag de där löparskorna jag köpte för ett tag sen men ännu inte invigt. Funkar.

Från och med nu lyser jag mintgrönt på passen. Med gula snören. Varför vara vit när man kan vara färgglad?

Med pengar sparade, ifall jag skulle behöva nya löparskor någon dag…