Aktuellt

Jag blir lite upprörd ibland. Som när artiklar i tidningen envisas med att spä på föreställningens om att träning är tråkigt och ett nödvändigt ont!

Så här lite BEHÖVER du träna. Två minuter. Gå ett varv runt huset, sätt dig ner och res dig upp från stolen 10 gånger, varje gång du sätter dig ner…. Sen kan du unna dig din bea om du gör den på rapsolja!

Alltså hallå. Varför ska jag sätta mig tio gånger på en stol? Graden av meningslöshet har aldrig varit större. Hur stor är sannolikheten att jag fortsätter med den aktiviteten om ett par dar?

Vad sägs om rubriken ”Så förgyller du din semester med träning och rörelse”

Jag kan bidra med ett tips. Idag cyklade vi till Österlen i strålande sol. Drack kaffe på världens mysigaste Byvägen, och avslutade med en finfin pizza.
Cyklingen är transporten och en del av en fantastisk känsla i kroppen. Som uppstår när man ansträngt sig lite och inte tagit the easy way. När man fått vara ute i sommarluften hela förmiddagen och inte puttrat omkring i en bil. Att ta sig fram för egen maskin är glädje och en känsla av att känna sig stark. Den har väldigt lite med måste och behöver att göra. Faktiskt ingenting alls. Alla hälsofördelar kommer på köpet.

Tänk om någon enda reporter kunde vinkla sin artikel så?

Och nej, det var inte rapsolja på pizzan. Det var ost i sin härligaste form!

Det finns få godispåsar med bättre innehåll än dagens gottemix: löpning, sällskap, natur, kaffe, bad och restaurang. Den slår liksom allt.

Det är bästa Ingmarie som är på Skånebesök och jag har lovat att visa henne min favoritsträcka mellan Landskrona och Helsingborg. Sträckan jag inte kan bli mätt på och gladeligen tar flera favorit-i-repriser varje år. Vädret är optimalt för löpning, lite mer tveksamt för dopp….

Det vanligen så turkosa havet lyser inte lika turkost en regnmulen dag som denna så mitt löpande sällskap ombeds ta på filterglasögonen…

Vi snackar bort kilometer efter kilometer utan att tänka på att vi springer. Och eftersom vi båda vill stanna och fota oftare än vad ett normalt sällskap hade tyckt var okej, känns det bra att när som helst kunna utropa ”fotostopp” utan att behöva skämmas det minsta.

Skäms gör jag inte heller när jag föreslår ett kaffestopp en kilometer före mål. För hon känner mig och hade förmodligen räknat ut att just kaffe fanns med i konceptet.

En underbar latte på Bruket innan vi tassar vidare mot själva finalen – ett dopp i det blå.

Ingmarie är snabb som blixten och  är halvvägs ner i plurret innan jag ens fått av mig skorna. Ett uppfriskande dopp och det här hade kunnat vara den perfekta avslutningen. Men det återstår världens längsta uppförsbacke innan vi är klara.

Fast ”klara” var kanske än överdrift. Vi har ju själva finalen kvar – middag och umgänge med Fredrik och Anders på Chay.

Lördagsgodis alltså. Bästa sorten!

Så typiskt att det ska regna när jag ska visa Ingmarie min favoritsträcka alla kategorier!

I morgon springer vi Landskrona-Helsingborg i regn. Plötsligt känns doppet inte lika lockande. Och det kommer med all sannolikhet inte bli några glass-stopp heller….

Men ändå. Det kommer bli fantastiskt! Det är det ALLTID på den sträckan! Lite regn har väl aldrig skadat någon.

Torsdag kväll och idétorka. Så jag låter er jobba. Uppgiften är att med EN mening svara på frågan: Varför springer du?

Och ja, jag vet att jag har läsare som inte springer. För jämlikhets skull ska ni naturligtvis också ha en fråga. Och eftersom jag känner mig helt wild and crazy ikväll drar jag till med: Varför springer du inte?

Jag är galet nyfiken på era svar. Både löpargängets och de andra. Så hit me. Låt kommentarsfältet liksom explodera och rinna över kanten.