Aktuellt

Det är på bryggan det händer. Klockan är strax före sju på morgonen och alla pratar med alla.

Två dagar i rad har vi tagit morgondopp innan jobbet. Igår osprungen och idag uppvärmd med en löprunda. Och ni som inte vet, det är värsta mingelpartyt out there.

Alla är så galet trevliga på morgonkvisten. Och samtalen så enkla. En given icebreaker är något så rafflande som att prata om vattentemperaturen. Sen är alla barriärer borta. Råkar ens man dessutom slänga ner ens nybadade trosor i vattnet efter avslutat bad har man en gjuten stämningshöjare. När fem personer på en brygga med spänning följer de flytande trosornas väg i vattnet. Ska de flyta in mot bryggan eller ska den klantige mannen behöva doppa sig en gång till? Han har ju bytt om till torra kläder…

En tant på väg ner erbjuder sig att hämta dem men nu börjar jag känna mig lite generad. Fredrik lyckas fiska tag i dem och jag stoppar diskret ner dem i påsen. Glad ändå att det var ett par sportiga trosor i funktionsmaterial.

Medan vi sätter oss ner för morgongröt är det dags för vårt badsällskap att gå hemåt. ”Vi ses kanske en annan morgon”, säger de. Och det gör vi säkert. Tänker inte sluta med den här nya vanan på ett tag!

Vi gick på löpteknikkurs hos Fredrik Zillén och lärde oss allt om kajakhöfter och olja i benproteserna. Men eftersom Fredrik varit skadad har han inte haft chansen att öva. Varken repeterat armpuffarna eller de fiktiva krokarna i låren. Däremot har han stilstuderat 10000-meterslöparna i friidrotts-VM. På toaletten.

Jag håller på att vika tvätt när jag hör någon ropa där inifrån. Från självaste hemlighuset.

”Alltså jag fattar inte hur jag ska se att de springer med KROKODILHÖFTER….”

Två månader senare har han glömt att det är KAJAKHÖFTER han ska springa med, och i sitt huvud förvandlat det till en rörelse från djurriket!

Kajakhöfter kan jag se framför mig. Ni vet så som händerna på padeln går. Men krokodil alltså….

Jag skrattar nästan ihjäl mig när jag försöker tänka mig. En sak är säker. Han kommer aldrig att springa om mig!

Ingmarie kommer till Skåne och ska springa Bjäre Trail 34 km. Jag var stensäker på att jag INTE skulle göra just det. Vi kunde ju ta en fancy liten runda och äta mat en annan dag…

Men så börjar det ändå snurra i huvudet. Skulle det inte vara trevligt att ha en löpardejt på Bjäre? Vi är tekniskt ungefär lika obekväma med terrängen. Vi kunde springa sakta, äta chips och titta på utsikten. Ta en massa fina bilder. Och ändå komma 4:a och 5:a för att startfältet är precis så litet på damsidan!

Banan ska vara galet kuperad men inte jättefarligt trixig. Frågan är vem som uttalar sig, ett fjällproffs eller en asfaltballerina? Definitionen på teknisk är inte riktigt densamma om det är Tove Alexandersson som uttalar sig, eller jag själv, som faller omkull vid blotta åsynen av en kotte.

Det här är mina tvivel. Läs noga och hjälp mig sedan fatta beslut….

1. Det är så brant att jag dör.
2. Jag har inga bra skor. Trailskorna åker med dottern till O-ringen samma dag som loppet går. Ja, jag har egna trailskor också, men inga som jag vågar springa 34 kilometer i….
3. Jag kan springa i vanliga skor, det ska vara torrt.
4. Prognosen ändrad. Det ska regna.
5. Det är bara 3 tjejer anmälda. Vet övriga tjejer något som dessa tre (och jag själv) inte vet, typ att det kommer bli misärjobbigt? Den värsta lördagen of all times. Att stigen korsas av vilda tjurar och vildvuxet björnbärsris. Att snitslingen är undermålig och att det kommer bli fler mils vilsespring?

Försöker googla race reports för att få ett hum om vad som väntar.  Det finns typ 2 st att välja bland. Den ena är skriven av värsta eliten som vann hela tjottaballongen och tyckte det var jättelätt. Den andra har mest sprungit fel och tyckte det var väldigt skönt att äntligen komma i mål.

Men så är det ju väldigt fint.

Hjälp mig hörrni!
Ska jag springa? Och om jag inte springer, vad ska jag då hitta på som är minst lika fint men inte lika läskigt?

Det finns ett enkelt recept för att en söndag ska bli så där härligt perfekt. Det behövs egentligen inte många ingredienser alls. Typ bara löpning, bad, trevligt sällskap och god mat. Och allt det prickade vi in idag!

Besöker ett par från löparklubben som bor i skogen ett par mil härifrån. De har lovat att guida oss på härliga skogsvägar och nått att äta efteråt. Det låter perfekt. Men det stannar liksom inte där.

Framme i deras hus inser vi att vi har precis samma inredningsstil och under rundturen i huset får vi full inspiration till det fritidshus vi strax ska inreda. Kaffe och dadelboll hinner vi också med innan det är dags för löpning.

Och skogen alltså. Det är något magiskt med den. Vi tassar runt i härlig mossa blandat med grusvägar ute på fälten.

12 kilometer senare når vi sjön och skådeplatsen för det efterföljande doppet. Det är kallt och vi uppskattar det till ca 17 friska grader. Jag kommer i sist av alla men ändå, löpning med dopp är snäppet mer lyxigt än att komma hem svettig i hallen.

Tillbaka i huset bjuds vi på en fantastisk sallad med fröknäcke och hemmagjord rödbetshummus. Själva definitionen av Anna-mat. Och en rawfoodkaka med grädde och blåbär.

Det var längesen jag kände mig så här bortskämd. Batteriet fulladdat för den arbetsvecka som väntar!

Den vecka som kanske eventuellt övergår till en väldigt jobbig helg…..  Beroende hur lättövertalad jag är… stay tuned för mer info!