Aktuellt

När Båstad kräver mer semester

Jag fick frågan om att komma till Båstad och springa. Efter två dagar på jobbet blev jag tvungen om att be om mer semester. En överkomlig arbetsvecka…

båstad

Att springa i Båstad kan man nämligen inte tacka nej till. Det är nästintill olagligt. Speciellt när sällskapet är trevligt, vädret (lite för) varmt och badet lockar.

Båstad

Vi svettas i kors när vi avverkar de 27 kilometrarna som utgör dagens runda. Det är 30 grader varmt och vi klampar ogenerat in på restauranger och fyller på vatten. Och spontanhoppar i havet när värmen blir för tuff att uthärda.

Vi lånar solkräm av främmande människor när vi svettats bort vår egen, och ber om vatten när törsten faller på. Vi tjuvkikar på dyra bilar medan mannen som står och tvättar dem avbryter sitt jobb för att hjälpa oss med vattenkranen. Sen badar vi igen, springer lite till, duschar och byter om till torra kläder. Torra löparkläder that is. I alla fall för mig. Övriga två har klänning.

Det är här det roliga börjar. I Båstad är det tennisvecka och stan kryllar av fancy Stockholmare i hatt och pikétröja. Det är dyra bilar, dyra klänningar, och chica väskor.  Och så jag. I en tröja från Köpenhamn marathon 2017 och ett par sladdriga shorts. Det som liksom fick plats i löparvästen.

Ja ni fattar. Jag känner mig som katt bland hermeliner men bryr mig faktiskt inte ett dugg.  Beställer in en vegetarisk lunch och får värsta snyggaste kreationen. Mängden kolhydrat kanske inte i paritet med de 27 kilometerna som just avverkats med skitsamma. Den var underbar!

När vi njutit av maten länge och väl inser vi att bussen går. Lite för snart. Vi behöver springa.

I löparmunderingen är jag plötsligt helt rätt. De andra två får springa i klänning och flipflops men klarar det med bravur.

Vi hinner till bussen och går av för tidigt. Busschauffören sticker ut huvudet och kallar tillbaka oss. Båstad busstation och Båstad Station. Så lika men ändå så olika.  När vi väl är framme missar vi nästan att gå av. Precis som när vi höll på hamna i Göteborg på vägen upp. När man pratar lite för mycket är det faktiskt riktigt svårt att hålla reda på stationer…

Behöver jag säga att vi hade trevligt?

Inga kommentarer

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.