Jag har skrivit om mina rosa skor förr. Löparskorna som köptes i för liten storlek och därför fick tjänstgöra som inneskor på gymmet.
Skorna som stack ut bland alla moderna skor i vitt och svart. Som kändes ute och andades löpning. Och ofrånkomligen avslöjade katten bland gymhermelinerna.
För en månad sen glömde jag skorna på gymmet. Man kan frestas att tro att jag gjorde det med flit för att få köpa nya, men så var det inte. Jag glömde dem och de försvann. Någon gillar uppenbarligen rosa skor men jag kommer att känna igen dem direkt när jag det dem. En modig tjuv!
Men inte ens ett par stulna skor kunde förmå mig att köpa nya. För så slösaktig jag är vad gäller löparskor, så snål är jag när det gäller innegympaskor. Så jag började nalla dotterns skor. Jag frågade såklart först, och eftersom hon delar mina saker – med eller utan min vetskap – kunde hon liksom inte säga nej…
I en månad har jag kommit runt problemet i hennes vita skor. Smält in på gymmet. Känt mig moderiktig…
Så åker hon till o-ringen och tar skorna med sig.
Snåltarmen vrider sig. Ska jag behöva köpa nya? Men så hittar jag de där löparskorna jag köpte för ett tag sen men ännu inte invigt. Funkar.
Från och med nu lyser jag mintgrönt på passen. Med gula snören. Varför vara vit när man kan vara färgglad?
Med pengar sparade, ifall jag skulle behöva nya löparskor någon dag…
Inga kommentarer