Jag sa att jag höll världsmästarklass i packning och logistik, men jag hade fel. Till Umeå glömde jag att ta med det viktigaste: BRUDKLÄNNINGEN!

Idag firar vi nämligen nittonårig bröllopsdag, och det är därmed dags för den årliga formkollen och bilden på mig i en 19 år gammal brudklänning. Jag vet att ni knappt kan sitta still av förväntan, men ni får tyvärr vänta. Bilden kommer om en vecka….

Bröllopsdag kommer vi säkert fira ändå. Men några blommor kommer jag inte att få och ingen choklad. Fredrik är liksom inte sån. Och ärligt, jag kan köpa choklad vilken dag som helst. Det finns andra saker som betyder mycket mer och gör mig mycket gladare.

Han planerar fantastiska cykel- och löprundor till mig som jag aldrig fått uppleva annars. Har varken tålamodet, tekniken eller kartkunskapen. Utan honom hade jag inte upptäckt Uppsala på hjul igår. Jag hade förmodligen alltid cyklat/sprungit samma runda och aldrig upptäckt de skånska smultronställen som gjort mig lycklig så många gånger i sommar.

Han är världsmästare på att planera våra tältäventyr och hitta vackra ställen att bo på. Han har ett tålamod som aldrig tar slut. Jag orkar bara googla mat…

Han lånar ut sin fleece när jag fryser. Och går i t-shirt när jag har dubbla fleecetröjor plus jacka!

Om vi beställer olika mat och min inte är god offrar han sig och byter. För att ensambarnet på 45 år inte ska bli ledset och kinkigt.

Ja ni hör, bättre än all choklad i världen!  Jag kommer lätt stå ut ett år till, och har redan börjat filura på 20-årsfirandet nästa år.

En sak vet jag sedan länge, det blir en dubbel formkoll. Militär högtidsdräkt på Fredrik alltså! 2020 blir det spännande på bloggen minsann!

Vi ska ta oss de 67 milen mellan Stockholm och Umeå. Med bil. Med tanke på att vi vaknade 06.11 borde vi rimligen kunna vara framme till eftermiddagsfikat. Men vi skulle bara…

Morgonen är magisk där vi vaknar. Vågskvalp pimpar liksom vilken morgongröt som helst. Dottern tar morgondopp, och det är allmänt lite omöjligt att slita sig från platsen. Bara att fota fjärilarna och blåklockorna på vägen till bilen fördröjer vår avresa med en smärre evighet. Fjärilar sitter som bekant inte still!

När alla är på plats i bilen infinner sig ett kollektivt kaffesug och vi är ju ändå rätt nära Mellqvist. Att ta en andra frukost och insupa en storstad i semesterskrud är svårslaget. Det är lite svårt att slita sig…

Norr om Sundsvall väntar höstväder. Ingen är sugen. Varför inte förlägga dagens träning där sommaren finns? I Uppsala finns en orienteringsbana för den del av familjen som känner sig manad. Jag cyklar norrut och låter dem komma ikapp när de är klara.

6 mil senare hoppar jag in i bilen. Då är klockan  13:35 och vi behöver lunch. Den vi skulle ha ätit i Sundsvall, men där är vi ju inte riktigt…

15:30 är lunchen på plats och vi kan lämna….GÄVLE!

Vi har kommit 17 mil och har 50 kvar.

Förlåt pappa men vi blir sena till middagen. Vi skulle bara…

När klockan närmar sig 00.30 ångrar jag att vi alltid gör allt så komplicerat. Hade vi tagit flyget till Umeå hade packningen varit plättlätt. Nu står jag i ett hav av gympapåsar märkta med frystejp. Det är påsen ”yoga”, påsen ”Jönköping”, påsen ”tält Sthlm”, påsen ”Cykel Sundsvall” och många fler.

Av erfarenhet vet jag att jag måste packa så för att slippa vända ut och in på ALLA väskor på parkeringsplatserna längs vägen.

Det är fortfarande kläder på tork som väntar på att kunna packas. Det är cyklar som ska pumpas och gps-klockor som ska laddas. Klockan är 01.00 och väckarklockan ringer om fem timmar. Det hade varit skönt att ta flyget. Och strunta i att äventyrsmaxa allt alltid. Så tänker jag mitt i natten.

När jag står på en yogamatta i en park i Halmstad 7 timmar senare ångrar jag inte mitt beslut. Det är kyligt i luften och jag är nöjd med att yogapåsen innehåller en extra överdragströja. Det är ingen slump, min packningsrutin är i världsmästarklass. Även när den görs långt efter läggdags.

Morgonyogan avslutas med en fantastisk frukost på Cortado, och nej… jag ångrar fortfarande ingenting.

Plockar fram ”Jönköping”-påsen, med kläder lämpade för 30 grader och sol. I packningsrutinen ingår minutiöst studerande av SMHI-prognoser, och i Jönköping ska det bli svettigt. Från Halmstad åker jag i luftig kjol och t-shirt, mot lunchen på Stuk i Jönköping.

Nästa påse på tur är påsen märkt TÄLT STHLM. Det är den som innehåller sovtröjan, tältnecessären, långkalsongerna och dunjackan.

Och såklart utrustningsväskan, köksväskan, tältet och sovsäckarna.

Men först återstår 3,5 timme i bil med underhållning från handbagaget. Packat i den ryggsäck som ska användas för mitt-i-nattenvandringen senare i veckan.

En större bil hade inte varit fel men faktiskt fick allting plats, utom möjligen kaffemaskinen….

I morgon väntar nya äventyr och nya väskor. Och jag ångrar ingenting!

… när man kör bil mot en stopp-skylt och tänker att man ska ”klicka ur skon”. För övrigt en dum manöver om det är högerfoten man plockar bort från bromspedalen…

Och det finns fler exempel. Jag tänker cykelskor och inte högklackat när jag hör klackar mot mark.

Jag mäter distans i cykelmått även när jag åker bil och tror att det tar en timme att köra 28 kilometer. Är därför alltid i väldigt god tid!

Men idag har cykeln stått stilla och löpbenen har vädrats i rafflande 3 x 30 sekunder trippande och extremt försiktig version av idioten. Funkade.

Det firar vi med att packa upp Danmark och packa ner Umeå. Vagabondlivet fortsätter. Med cyklar. Såklart.