Ska bara…

Vi ska ta oss de 67 milen mellan Stockholm och Umeå. Med bil. Med tanke på att vi vaknade 06.11 borde vi rimligen kunna vara framme till eftermiddagsfikat. Men vi skulle bara…

Morgonen är magisk där vi vaknar. Vågskvalp pimpar liksom vilken morgongröt som helst. Dottern tar morgondopp, och det är allmänt lite omöjligt att slita sig från platsen. Bara att fota fjärilarna och blåklockorna på vägen till bilen fördröjer vår avresa med en smärre evighet. Fjärilar sitter som bekant inte still!

När alla är på plats i bilen infinner sig ett kollektivt kaffesug och vi är ju ändå rätt nära Mellqvist. Att ta en andra frukost och insupa en storstad i semesterskrud är svårslaget. Det är lite svårt att slita sig…

Norr om Sundsvall väntar höstväder. Ingen är sugen. Varför inte förlägga dagens träning där sommaren finns? I Uppsala finns en orienteringsbana för den del av familjen som känner sig manad. Jag cyklar norrut och låter dem komma ikapp när de är klara.

6 mil senare hoppar jag in i bilen. Då är klockan  13:35 och vi behöver lunch. Den vi skulle ha ätit i Sundsvall, men där är vi ju inte riktigt…

15:30 är lunchen på plats och vi kan lämna….GÄVLE!

Vi har kommit 17 mil och har 50 kvar.

Förlåt pappa men vi blir sena till middagen. Vi skulle bara…