Cykla i Skåne

Sara pratar sig varm om stigcykling i Hälsingland, och det är säkert hur fint som helst. Men själv måste jag slå ett slag för landsvägscykling i Skåne. Alltså det är magiskt där ute på vägarna. Jag blir liksom inte mätt.

Min första semesterdag startar jag med gröt, cappuccino och cykel. En lysande start på den aktiva semester som väntar. Jag ska cykla till St Olof för en lunch-och-kaffedejt med Fredrik. St Olof ligger på Österlen, på helt andra sidan av Skåne, och jag får därmed möjlighet att cruisa rakt över landskapet. För dagen med en lätt vind i ryggen och en sol som strålar från klarblå himmel.

Allting är färgglatt där ute. Åkrarna är knallgröna, träden likaså. I dikeskanterna samsas vallmo, blåklint och prästkragar i en enda stor midsommarexplosion. Asfalten är svart och stundtals nästintill friktionslös. Jag cyklar på smala landsvägar som följer det kuperade landskapet i en skön bergochdalbana som ibland kittlar till i magen.

Vägen är min och det kommer nästan inte en enda bil på hela tiden. Tystnad. Fågelkvitter. Sommar.

Ibland kommer jag upp bakom en traktor bred som hela vägen. Ibland sticker det fram en ko-mule från ingenstans. Och någonstans mitt på vägen ligger en katt och lapar sol. En illa vald plats kan tyckas, men jag är ju det farligaste som dyker upp på den här vägen.

Passerar söta hus med söta skyltar. Blommor all over the place.

Det är så magiskt att jag blir helt salig. Jag är inte långt från de stora vägarna och ändå känns det som jag har hamnat någon helt annanstans. Ensam med naturen.

Det är så vackert att jag lovar mig själv att aldrig lämna detta land på sommaren någonsin igen. Svemester är da shit. Svensk sommar det bästa som finns.  Och skånsk landsvägscykling alltså, du borde prova…

Jag tar bilen hem. Lastad med ungdomar på väg hem från träningsläger. Fredrik cyklar. Plötsligt får jag ett SMS:
”Motvind från helvetet. Hemma efter 17…”
Det gäller att välja sin färdriktning. Bara Skåne skånska vindar har….