Min kollega springer inte, men hon följer mig på Instagram trots att det är mest snoriga löparbilder. Och efter onsdagens inlägg kom frågan… Vad är trösklar?

Och såklart är det inte världens självklaraste för den som inte löptränar eller tränar någon annan konditionssport. Hon har sett framför sig hur jag liksom springer över en massa tröskelhinder och bara den synen är underbar. Jag hade ju snubblat och stukat foten varje gång.

Efter en kort lektion vet hon nu allt om trösklar .  Men. Jag själv har en fråga jag går och funderar på. Jag vet inte vem som har svaret men kanske någon av mina bästa bloggläsare…. Så jag outar den här:

Vem fasen springer omkring i en dunkappa?

”Varmfodrad jacka som passar bra för löpning och promenader i kyligare väder. Den är längre i modellen och har en tajt passform.”

Om jag inte snubblar på mina trösklar kommer jag definitivt snubbla på en lång och tajt löparkappa.

Dagens mysterium. Jag hoppas ni kan lösa det till mig!

I min värld var det Lucia redan i måndags. Så idag finns liksom ingen anledning att såsa fram i tunga fjät. Det blir trösklar runt gård och stuva istället. På order av Fredrik som tyckte jag blivit lite väl bekväm på onsdagarna…..

Vad är ens stuva by the way? Och fjät? Trösklar är lättare att förstå. Den första finns i själva dörröppningen, och blir högre och högre för varje vecka – i takt med mörkret. Resten av trösklarna görs lättast på Ribban. Platt asfalt och rakt fram. Inga backande bilar, inga rödljus och inga hundägare med koppel över hela cykelvägen. Idag blir det 2 x 3 km och jag påminns igen om att det faktiskt är ganska kul med fart. Tänk att jag kan glömma det varje vecka!

I morgon väntar julbord på jobbet. Årets första! Har du haft julbordspremiär ännu och vad är det viktigaste på ditt julbord?

Igår var det dags för den årliga Lucialöpningen i Stävie. Ett arrangemang av bästa Stävie Trail som jag ju är högst involverad i… 

Lucialöpningen är ett av de två kringarrangemang vi har runt loppet. Det andra är Löpningens dag med tillhörande Semmelgenerator. En världsuppfinning om du frågar mig. Men nu var det Lucia vi skulle prata.

Det är 70 hugade som ansluter till gräsplätten, som vid loppet i mars agerar startområde. I mitten på december är det mindre gräs och mer lera på plätten. Och i spåren är det härligt kladdigt. Ska det visa sig när vi börjar springa.

Vi ger oss av i ett makligt tempo och någon konstaterar att så här skönt är det aldrig på själva loppet. Någon enstaka piper före i full galopp, men i övrigt snicksnackas det friskt mellan Tomtefar, Rudolf och nissarna. Vi har pris för bästa utklädnad och bestämt att det ska krävas mer än en tomteluva. Vid en första anblick har alla just tomteluva och uppdraget att utse en vinnare känns omöjligt. Tills nämnde Rudolf äntrar. Med horn och en blinkande näsa. En blinkande näsa är allt som behövs för att smälta en jury och saken är biff. Men först ska vi ju ta oss runt.

Årets reflexer är outstanding. Klippta reflexband från Clas Ohlsson slår målarfärg alla dagar i veckan. Ingen kommer bort. Vad vi vet….

Den långa ormen av ljus i skogen är magisk att beskåda. Men kameran på en random Iphone fixar inte sånt. Alla bilder blir superfula. Men den som var där vet. Hur coolt ett Luciatåg i skogen är.

Efter avslutat varv väntar glögg och Lussebullar. Glöggen 2023 får oväntat beröm och när jag frågar Fredrik vad han köpt för mirakulöst god glögg svarar han att han blandat ihop lite lösa flaskor av två-tre olika glöggsorter. En härlig blandning som han nog borde ta patent på.

Lucialöpning alltså. Sånt som löpare gör.

Fast min chef undrar om man kan göra löpning av allt. Av kyrkor, Lucia och Jul. Klart man kan. Man kan göra löpning av fika, transporter och födelsedagar också. Hon har mycket att lära!

Förra gången det begav sig var det 25 grader och smäktande värme. Vi säkrade vår överlevnad i värmen med glass både på vägen och i slutet. Idag var det dags för vinterversionen. Med snäppet mindre behov av glass…

Vi tar tåget till Lomma och regnet piskar mot tågfönstren. Det är inte det där vädret man helst väljer för ett långpass med stopp. Bara tanken på att stå still och lyssna på Joakims härliga berättelser får fingrarna att frysa till is. Därför tar jag tjockaste vantarna och en regnjacka. Idag blir jag hellre kokt än en fiskpinne.

Vi avverkar Lomma Kyrka innan vi fått upp värmen men lagom till Flädie känns kroppstemperaturen normal. Jag kan till och med slappna av till dagens mest spännande berättelse om den hemsökta kyrkan på orten. Tavlorna som flyttar sig under gudstjänst och ryktet om folk som går igen.

Från Flädie tar vi oss vidare via Fjelie, till Stävie och slutligen Kävlinge. Det här är mina långpasshoods och jag blir nostalgisk i hela kroppen. Så många gånger jag passerat dessa kyrkor utan att veta något om smeden som inte ville bli smed, och gudsjänsterna på brandstationen. Och Brunius som dog av hjärtinfarkt när Domkyrkan i Lund fick nya torn…

Efter 21 kilometer är den fantastiska kyrkolektionen klar och resten av gänget tar tåget tillbaka till Malmö. Själv ska jag bli upphämtad för vidare transport till Sportstugan. Men vi har sprungit fortare än tidtabell och Fredrik the Taxi är inte riktigt framme. Jag passar på att cirkla runt i Kävlinge och återuppliva gamla minnen.

Cykelvägen från stationen som jag cyklat miljoner gånger. Vägen till vårt gamla hus som bytt färg och fått en mer välvårdad trädgård. Jag hinner till och med ner om rondellen för att skåda de numera rikskända bockarna.

En typisk superrolig söndag. Mer sånt.