Jag är ingen tävlingsmänniska. En åttioåring på kryckor kan ta mig på vilket upplopp som helst. Men ibland vaknar tävlingsdjävulen…

Klockan är strax innan åtta. Jag har bara 6 kilometer kvar på min morgonrunda när en moped plötsligt svänger ut framför mig. Han kör så där resligt sakta att jag kommer ikapp, men ändå tillräckligt fort för att det blir jobbigt att hålla undan om jag kör om. Ligger och småputtrar i ryggen på honom en stund innan jag trycker på gasen. Vet att varje pust av motvind kommer bromsa mig men inte honom. Chansar. Och kommer undan med hedern i behåll. Han var inte heller någon tävlingsmänniska…

I fjärran dyker en rosa cykeltröja upp. Med ägare såklart. Jag börjar jaga men det tar tid. Det kanske är värsta cykelproffset. Borde jag ge upp? När jag närmar mig ser jag att personen i fråga sitter upprätt. På tantcykel. Det är ingen proffscyklist jag tagit upp jakten på utan ett batteri!  Gott så, för elcyklar har ju hastighetsgräns på 25. Och jag har ju blivit stark…

Rejsar förbi tantcykeln och njuter lite extra av att ha vunnit över både moped och batteri på en helt vanlig morgonrunda.

Cykel igen alltså. I morgon ska jag se om jag kan springa om en pensionär som är ute med hunden. Utgången är oviss…

Ni vet ju typ allt om mig. Eller i alla fall de sidor jag väljer att visa. Men alltså, jag är ju nyfiken på er…

Vem gör anspråk på att vara min äldsta resp yngsta läsare?

Har jag någon läsare från Umeå? Och vem tror sig vara mest långväga utanför Sverige?

Har jag någon läsare som inte alls tycker om att träna? Och vem tror sig ha följt mig längst?

Finns det någon spännande talang hos min läsarkrets som jag borde känna till, och är det någon här inne som äter marmeladen ovanpå osten?

Vem säger ostkrokar istället för ostbågar och vem har någongång i sitt liv svarat TUPPEN JA, på en fråga…?

Vem retar sig på att jag ibland blandar in engelska ord i min svenska text och vem törs gissa vilket motiv det blir på 1 juli-inlägget 2020?

Så många frågor alltså. Svara gärna på någon av dem, eller en helt annan som jag glömt att fråga.

Jag är nyfiken.

Jag vet att folk inte orkar läsa milslånga blogginlägg. Ändå kunde jag inte riktigt begränsa mig om helgens utsvävningar. Jag kunde ju inte utlämna detaljen om kryddkorven eller min kittlande färd i upplevelsefarkost. Så förlåt om ni somnade eller fick torra ögon. Idag ska jag fatta mig kort. Som kompensation.

Jag ger er en utmaning. Tre minuter av vardera:

Jumping Jacks med gummiband
Armhävningar
Upphopp
Utfallssteg
Löpning på 10 meter lång sträcka
Axelpress med stång
Situps
Burpees

Räkna antalet på varje och summera.

På passet jag var gjorde vi 692 st i snitt. Slår du det?

Att vara arrangör kräver sin simultankapacitet. Och en förmåga att hålla både bollar, pizza och snitslar i luften samtidigt. Tur att jag får träna så ofta. Så det i alla fall finns en liten chans att jag blir fullfjädrad en dag.  Idag: Enduro 19 Björnstorp.

Ni vet när man låser fast cykeln på bilen och kör iväg. Klockan är 06:45 och du har lite bråttom. Du har redan vänt ett par gånger för alla de där småsakerna du glömt: solglasögonen, solkrämen och förstaförbandslådan. Nu har du också glömt cykelnycklarna. Men du är ändå lycklig. För att du kom ihåg dem innan du kommit allt för långt.  Annars hade du aldrig hunnit markera banan…

Till själva markeringen delar vi upp oss. För att det ska gå fortare. Men det hjälper liksom inte när du skickar med fel skyltar till fel del av banan. Så att någon ändå måste ta sig runt och rätta till. Och att ta loss en skylt monterad med buntband kräver en tång som ligger i en annan ryggsäck än den som sitter på ryggen. Men ja, vi hann.

Förhoppningsvis har ingen märkt kaoset bakom kulisserna. Loppet flyter. Det är inte förrän när belöningspizzan ska fram som vi inser att tallrikarna ligger i en bil som är låst. Men allt löser sig. Jag swingar pizza i skyddshandskar, samtidigt som jag häller upp kaffe, håller prisutdelning, roddar instagram och försöker äta.

Man kan förledas att tro att det bara var kaos men det är inte sant. Jag hade en fantastisk dag. Hejade på de tappra hjältarna som tog sig an banans 3 eller 4 varv. De som åt höjdmeter med ett leende på läpparna och förgyllde dagen med löparglädje.  Men roligast av allt var ändå att åka Joëlette.

I startlistan har vi nämligen Team Max  från Glädjeknuff. Max är chefen och han ”springer” med hjälp av sin terränggående upplevelse-farkost och sina sex medlöpares ben. Och det lyser om honom.

Efter att ha provat en runda på fältet förstår jag varför. Det kittlar i magen. Det är värsta karusellen på en söndag och du behöver inte ens bli trött. För de som driver farkosten kittlar det kanske aningens mer i benen när mjölksyran gör entré. I de saftiga backar vi lyckats skramla ihop dagen till ära.

Slutet gott allting gott. Och vi har fem pizzor över. Jag kommer bli mätt i kväll….