Att vara arrangör kräver sin simultankapacitet. Och en förmåga att hålla både bollar, pizza och snitslar i luften samtidigt. Tur att jag får träna så ofta. Så det i alla fall finns en liten chans att jag blir fullfjädrad en dag. Idag: Enduro 19 Björnstorp.
Ni vet när man låser fast cykeln på bilen och kör iväg. Klockan är 06:45 och du har lite bråttom. Du har redan vänt ett par gånger för alla de där småsakerna du glömt: solglasögonen, solkrämen och förstaförbandslådan. Nu har du också glömt cykelnycklarna. Men du är ändå lycklig. För att du kom ihåg dem innan du kommit allt för långt. Annars hade du aldrig hunnit markera banan…
Till själva markeringen delar vi upp oss. För att det ska gå fortare. Men det hjälper liksom inte när du skickar med fel skyltar till fel del av banan. Så att någon ändå måste ta sig runt och rätta till. Och att ta loss en skylt monterad med buntband kräver en tång som ligger i en annan ryggsäck än den som sitter på ryggen. Men ja, vi hann.
Förhoppningsvis har ingen märkt kaoset bakom kulisserna. Loppet flyter. Det är inte förrän när belöningspizzan ska fram som vi inser att tallrikarna ligger i en bil som är låst. Men allt löser sig. Jag swingar pizza i skyddshandskar, samtidigt som jag häller upp kaffe, håller prisutdelning, roddar instagram och försöker äta.
Man kan förledas att tro att det bara var kaos men det är inte sant. Jag hade en fantastisk dag. Hejade på de tappra hjältarna som tog sig an banans 3 eller 4 varv. De som åt höjdmeter med ett leende på läpparna och förgyllde dagen med löparglädje. Men roligast av allt var ändå att åka Joëlette.
I startlistan har vi nämligen Team Max från Glädjeknuff. Max är chefen och han ”springer” med hjälp av sin terränggående upplevelse-farkost och sina sex medlöpares ben. Och det lyser om honom.
Efter att ha provat en runda på fältet förstår jag varför. Det kittlar i magen. Det är värsta karusellen på en söndag och du behöver inte ens bli trött. För de som driver farkosten kittlar det kanske aningens mer i benen när mjölksyran gör entré. I de saftiga backar vi lyckats skramla ihop dagen till ära.
Slutet gott allting gott. Och vi har fem pizzor över. Jag kommer bli mätt i kväll….
3 Kommentarer
ingmarie Nilsson
8 juni, 2020 kl 19:14Glädjeknuff är en så himla bra grej!!!
Och vilka proffs ni är!!!
Anna
8 juni, 2020 kl 22:05Så bäst! Så härligt hela grejen!
ingmarie Nilsson
8 juni, 2020 kl 22:27Fattar det!!!!